• Livet är en dans på rosor

    Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?

    Ni måste hjälpa mig med lite råd och erfarenheter (jag tjatar snart sönder mina kompisars öron!).
    Alla åsikter är tillåtna, jag är så vilsen så jag har _absolut_ ingen aning om vad jag ska göra.

    Jag är relativit nyseparerad. Träffade en ny kille och är tokkär. Och han är kär i mig också (den här biten är jag inte osäker på). Nu har det gått 7 månader.

    Jag har två barn och bott hemifrån de senaste tio åren. Han har inga barn, är familjens bebis och flyttade typ hemifrån nyss.

    Jag vill ju dela min vardag med honom. Jag menar inte flytta ihop direkt men ändå bo ihop på ett plan. Han vill typ aldrig vara med mig OCH barnen utan är bara med mig när jag är själv.

    Säger jag till honom att vi hörs av för lite, att vi träffas för lite, att han aldrig träffar barnen osv. så ändrar han på det. (Messar oftare, sover över när barnen är här eller kommer när han egentligen inte har tid.)
    Men det kommer liksom aldrig självmant.

    Vi pratar om framtiden, om att skaffa barn, flytta ihop osv. Men det händer INGET. Det är lätt att snacka men en helt annan sak att visa i handling och jag har inte ens träffat hans familj än!

    Säger han helt enkelt vad jag vill höra för att han trivs med "oss" för tillfället men står med ena foten utanför eller är hans agerande normalt och väntat?

    Vad kan jag egentligen vänta mig? Vad kan jag begära? Och borde jag kanske se att det inte är läge/tid för OSS just nu och lägga ner och söka efter någon som kan ge mig det jag vill ha och behöver på alla plan och inte bara på "fredagskväll/film/sex"-plan?

    Jag är verkligen kär i killen. Tror jag älskar honom. Men det är ju svårt för mig att veta om det ens är något att satsa på när han aldrig visar mig hur han är i vardagen.

    Snälla... Hjälp mig! Blir snart knäpp!

  • Svar på tråden Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?
  • Livet är en dans på rosor
    alezay skrev 2010-08-24 10:31:08 följande:
    Jag känner en ensamstående pappa som hade ett ex som gjorde som din kille.
     Hon ville bara träfffa honom när han inte hade barnen osv. Idag har han en underbar kvinna som inte är van med barn, men gör sitt bästa.

    Jag märker att kvinnor gärna vill hitta på ursäkter för män, han har inte tid, mycket på jobbet, vill ta det lugnt och får inte skrämma iväg honom. Män är oftast inte så avancerade--antingen så  är de intresserade och visar det står för sin relation eller så är de inte intresserade på det sättet som kvinnan är.
    Klart han vill träffa dig när du är ensam och tycker om dig..men du vill ha mer..dont settle for less.
    Du och dina barn förtjänar det bästa.
    Jag vet att du älskar honom men är han på samma nivå??
    Jag tror faktiskt att han verkligen ÄR kär i mig, kanske rent av älskar mig. Han gör så otroligt mycket uppoffringar och ändrar på allt jag tar upp osv, trots att han egentligen inte behöver för jag låter ju honom ha kakan och äta den. Den vet jag ju. När jag försöker backa, be om paus eller "släppa honom fri" så går det inte. Han vägrar. Och han är fantastisk med barnen de få (extremt få) gånger som han träffar dem och de gillar verkligen honom. Men det känns alltid som om han gör det för MIN skull och inte för att han själv vill eller för att han själv känner att det faktiskt kan vara läge för det eller vad man ska säga. Det är svårt för om jag sätter ner foten så lyssnar han, tänker efter och sen ändrar han sitt beteende. Jag skulle säkert kunna säga att "nu är du här hela helgen med mig och mina barn, Punkt slut! " och han skulle göra det. Men han skulle INTE vilja det och skulle nog räkna ner minuterna.
  • alezay

    Om han enbart gör det för din skull och inte för att han vill så undrar jag varför han inte vill umgås med dina barn?? Har du frågat honom??

  • Bevabus
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-24 10:36:30 följande:
    Jag tror faktiskt att han verkligen ÄR kär i mig, kanske rent av älskar mig. Han gör så otroligt mycket uppoffringar och ändrar på allt jag tar upp osv, trots att han egentligen inte behöver för jag låter ju honom ha kakan och äta den. Den vet jag ju. När jag försöker backa, be om paus eller "släppa honom fri" så går det inte. Han vägrar. Och han är fantastisk med barnen de få (extremt få) gånger som han träffar dem och de gillar verkligen honom. Men det känns alltid som om han gör det för MIN skull och inte för att han själv vill eller för att han själv känner att det faktiskt kan vara läge för det eller vad man ska säga. Det är svårt för om jag sätter ner foten så lyssnar han, tänker efter och sen ändrar han sitt beteende. Jag skulle säkert kunna säga att "nu är du här hela helgen med mig och mina barn, Punkt slut! " och han skulle göra det. Men han skulle INTE vilja det och skulle nog räkna ner minuterna.
    Har du inte svaret på vad du bör göra i det här inlägget?
    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Livet är en dans på rosor
    alezay skrev 2010-08-24 10:39:56 följande:
    Om han enbart gör det för din skull och inte för att han vill så undrar jag varför han inte vill umgås med dina barn?? Har du frågat honom??
    Han vill ta det lugnt säger han. Han säger att han kommer vänja sig och att det kommer bli bra men att han behöver tid. Men tid är det enda jag ger honom känns det som och desto mer tid han får desto mer kan han både ha kakan och äta den. Och jag tror han är typen som inte riktigt kan få ha för många val för då står han still. Han hade å andra sidan inte kunnat vara ensam med mig en hel hel heller. Isf hemma hos honom. Han har mycket behov av att vara ensam och ha sina "grejer" för sig. Det gör inget att jag är där men han pallar inte "kvalitetsumgås" för länge åt gången.
  • Livet är en dans på rosor
    Bevabus skrev 2010-08-24 10:42:02 följande:
    Har du inte svaret på vad du bör göra i det här inlägget?
    Bör jag ställa ett ultimatum?
  • alezay

    Du gör det lätt för honom varför ska han ens försöka ändra sig när du ger honom kakan och han kan äta den??
    Och älskade han dig skulle han älska att kvalitetsumgås..han skulle sakna dig varje sek du inte är där.

  • Bevabus
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-24 10:43:38 följande:
    Bör jag ställa ett ultimatum?
    Nej, göra slut. Vad skulle du kunna ställa som ultimatum? Du vet ju själv att han ställer upp på vad som helst, MEN han blir inte lycklig av det. Det är inte något som han VILL göra! Därför så bör ni gå skilda vägar trots att det är jättetrist. Ni är på väldigt olika nivåer i livet och behöver hitta personer som matchar er.
    There's a difference between speaking your mind and being a judgmental a**hole. Walk the line.
  • Livet är en dans på rosor
    alezay skrev 2010-08-24 10:45:20 följande:
    Du gör det lätt för honom varför ska han ens försöka ändra sig när du ger honom kakan och han kan äta den??
    Och älskade han dig skulle han älska att kvalitetsumgås..han skulle sakna dig varje sek du inte är där.
    Ja, jag vet att jag dels lät honom veta för snabbt precis var han har mig så han blev tryggare i vår relation tidigare än vad jag blev det vilket ledde till att han liksom "slutade ragga" men jag hade nog behövt det lite längre.
    Och jag vet att jag låter honom stå med ena foten utanför- det är mitt största misstag.

    Men måste han verkligen sakna mig varje sekund jag inte är där- eller sakna mig säger han att han gör- men måste man VILJA vara med varandra varje sekund? Är det inte typiskt tjejer?
  • Livet är en dans på rosor
    Bevabus skrev 2010-08-24 10:45:40 följande:
    Nej, göra slut. Vad skulle du kunna ställa som ultimatum? Du vet ju själv att han ställer upp på vad som helst, MEN han blir inte lycklig av det. Det är inte något som han VILL göra! Därför så bör ni gå skilda vägar trots att det är jättetrist. Ni är på väldigt olika nivåer i livet och behöver hitta personer som matchar er.
    Ja. Så är det. Men jag vet inte vad jag ska säga. Jag får ljuga då. Säga att jag hittat någon annan eller att jag inte är kär. För säger jag att det är för att jag vill ha mer än honom så kommer han ändra sig drastiskt på massa punkter och göra det omöjligt för mig att bara sticka... Gah. Jag fattar inte ens hur jag hamnade i det här!!!
  • alezay

    Självklart är man inte tillsammans varje sec det är INTE hälsosamt.
    Men sakna varandra är det inget fel på..jag vet inte hur omtänksam han är men själv får jag och skickar god morgon varje dag till min part5ner och pratar med varandra iaf 2-3 ggr per dag..enbart för att man saknar varandra. Men vi är ibland ifrån varandra hela helger och veckor.

Svar på tråden Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?