• Livet är en dans på rosor

    Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?

    Ni måste hjälpa mig med lite råd och erfarenheter (jag tjatar snart sönder mina kompisars öron!).
    Alla åsikter är tillåtna, jag är så vilsen så jag har _absolut_ ingen aning om vad jag ska göra.

    Jag är relativit nyseparerad. Träffade en ny kille och är tokkär. Och han är kär i mig också (den här biten är jag inte osäker på). Nu har det gått 7 månader.

    Jag har två barn och bott hemifrån de senaste tio åren. Han har inga barn, är familjens bebis och flyttade typ hemifrån nyss.

    Jag vill ju dela min vardag med honom. Jag menar inte flytta ihop direkt men ändå bo ihop på ett plan. Han vill typ aldrig vara med mig OCH barnen utan är bara med mig när jag är själv.

    Säger jag till honom att vi hörs av för lite, att vi träffas för lite, att han aldrig träffar barnen osv. så ändrar han på det. (Messar oftare, sover över när barnen är här eller kommer när han egentligen inte har tid.)
    Men det kommer liksom aldrig självmant.

    Vi pratar om framtiden, om att skaffa barn, flytta ihop osv. Men det händer INGET. Det är lätt att snacka men en helt annan sak att visa i handling och jag har inte ens träffat hans familj än!

    Säger han helt enkelt vad jag vill höra för att han trivs med "oss" för tillfället men står med ena foten utanför eller är hans agerande normalt och väntat?

    Vad kan jag egentligen vänta mig? Vad kan jag begära? Och borde jag kanske se att det inte är läge/tid för OSS just nu och lägga ner och söka efter någon som kan ge mig det jag vill ha och behöver på alla plan och inte bara på "fredagskväll/film/sex"-plan?

    Jag är verkligen kär i killen. Tror jag älskar honom. Men det är ju svårt för mig att veta om det ens är något att satsa på när han aldrig visar mig hur han är i vardagen.

    Snälla... Hjälp mig! Blir snart knäpp!

  • Svar på tråden Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?
  • Candyjunkie
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-23 19:54:14 följande:
    Tack för din åsikt. Varför anser du inte det? Och hur ska jag veta om han bara snackar eller menar det han säger när han inte VISAR något- att han menar allvar menar jag.
    JAG anser att man bör skynda väldigt långsamt FRÅN BÅDA HÅLLEN då barn är inblandade. Det tar tid att lära känna varandra och bli riktigt kär, han kanske vill lägga den tiden på dig och skynda långsamt i uppbyggandet av en relation till dina barn?

    Naturligtvis ska ni kunna prata om framtiden trots barnen, men jag tror inte man ska börja pressa en partner att bli bundis med ens barn "så snabbt som möjligt". För mig tog det lång tid att bygga upp ett förhållande baserat på respekt och välvilja till min styvfar (som jag dock inte bodde med  eftersom jag växte upp med min pappa).
  • Candyjunkie
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-23 19:59:55 följande:
    Det där är en sak som retar mig. De vet inte ens att jag finns! De misstänker och antar (såklart) men de VET inte... Hallå!? Alla i min familj vet om honom. Ink. mitt ex som därför vägrar ha en normal kontakt med mig.
    ok....då har han antagligen problem att stå upp för er relation. Då kanske man ska börja tänka sig för om det är värt att investera känslor och tid på honom...
  • chrissandra

    Angående att han inte har presenterat dig för hans föräldrar...

    Jag jobbade en gång med en kvinna som hade en son i trettioårsåldern, han bodde inte hemma men studerade och var beroende av föräldrarnas ekonomiska stöd.

    Han hade aldrig haft ett förhållade men så blev det så att han träffade en kvinna i samma ålder som också var student. Hon hade en dotter på fyra år sedan tidigare.

    Problemet var bara att hans mamma gick på honom och sa att hon minsann inte tyckte att han skulle ta någon annans avlagda eller ha med någon annans avkomma att göra.

    Hon var helt öppen med sina åsikter när vi pratade och när jag sa att hennes andra son (som har barn) kan bli lämnad och jag frågade om hon i så fall skulle vilja att han levde ensam resten av sitt liv för att ingen vill ha med hans avkomma att göra? Då var det enda hon svarade på det att den risken finns inte.

  • Livet är en dans på rosor
    Knappamamma skrev 2010-08-24 07:50:55 följande:
    har inte läst hela tråden men ni har varit ihop i 7 månader, de flesta som ja känner till som är ensamstående mödrar skulle inte ens ha presenterat sina barn för sin nya när de har gått så kort tid, de vill inte introducera någon som de själva inte känner så väl en för sina barn för risken att de tar slut sen

    ni som vuxna måste ju lära känna varandra ordentligt för att veta om de kan funka i framtiden
    har han som de skrivs om precis flyttat hemifrån så är de nog bättre att ni fortsätter vara särbos ett tag, en karl som knappt har bott själv är risken bara att han om ett antal år vill flytta isär för att han aldrig har bott själv
    vill du sen ge upp ditt förhållande för att han inte vill flytta ihop med dig direkt så är de ju ditt val men om du ska vara ärligt hur många karlar tror du att du kan träffa som blir störtkära, vill flytta ihop och leva familjeliv de första de gör, inte speciellt många skulle ja tro.................
    Du har rätt i det du säger. Men det är lite speciellt med den här killen utan att gå in på detaljer. Jag känner honom väl då jag har relationer med honom på andra plan. Därför fick han träffa barnen.
    Candyjunkie skrev 2010-08-24 08:08:35 följande:
    ok....då har han antagligen problem att stå upp för er relation. Då kanske man ska börja tänka sig för om det är värt att investera känslor och tid på honom...
    Ja det är nog det... Hm...

    Så vad ska jag göra??!=(
  • Livet är en dans på rosor
    chrissandra skrev 2010-08-24 08:36:03 följande:
    Angående att han inte har presenterat dig för hans föräldrar...

    Jag jobbade en gång med en kvinna som hade en son i trettioårsåldern, han bodde inte hemma men studerade och var beroende av föräldrarnas ekonomiska stöd.

    Han hade aldrig haft ett förhållade men så blev det så att han träffade en kvinna i samma ålder som också var student. Hon hade en dotter på fyra år sedan tidigare.

    Problemet var bara att hans mamma gick på honom och sa att hon minsann inte tyckte att han skulle ta någon annans avlagda eller ha med någon annans avkomma att göra.

    Hon var helt öppen med sina åsikter när vi pratade och när jag sa att hennes andra son (som har barn) kan bli lämnad och jag frågade om hon i så fall skulle vilja att han levde ensam resten av sitt liv för att ingen vill ha med hans avkomma att göra? Då var det enda hon svarade på det att den risken finns inte.
    Vad sorgligt=( men är det verkligen okej att han inte kan stå för vår relation?? Jag tycker att det är det minsta man kan begära egentligen...
  • chrissandra
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-24 08:38:12 följande:
    men är det verkligen okej att han inte kan stå för vår relation??
    Den frågan måste du själv besvara.
  • JBC

    Har bara läst ts men en kille som pratar om egna barn men som inte på eget intiativ umgås med dig när dina barn är med låter lite konstigt. Om han verkligen vill bilda familj och allt så borde han väl vara lite mer "på" och umgås med er. I praktiken så skulle han egentligen ha kunnat flytta in hos er.

  • Livet är en dans på rosor
    Cinderellla01 skrev 2010-08-24 08:42:32 följande:
    Han är inte redo för en seriös relation!!
    Då hade du träffat hans föräldrar.
    Man tycker det...=(
    JBC skrev 2010-08-24 08:44:56 följande:
    Har bara läst ts men en kille som pratar om egna barn men som inte på eget intiativ umgås med dig när dina barn är med låter lite konstigt. Om han verkligen vill bilda familj och allt så borde han väl vara lite mer "på" och umgås med er. I praktiken så skulle han egentligen ha kunnat flytta in hos er.
    Han vill ha barn, han älskar barn och han umgås mer än gärna med sin systers barn hela dagarna. Men aldrig med mina. Det gör han bara typ minimalt. När det nästan är tvunget liksom.
  • chrissandra
    Livet är en dans på rosor skrev 2010-08-24 08:52:49 följande:
    Man tycker det...=(
    JBC skrev 2010-08-24 08:44:56 följande:
    Har bara läst ts men en kille som pratar om egna barn men som inte på eget intiativ umgås med dig när dina barn är med låter lite konstigt. Om han verkligen vill bilda familj och allt så borde han väl vara lite mer "på" och umgås med er. I praktiken så skulle han egentligen ha kunnat flytta in hos er.
    Han vill ha barn, han älskar barn och han umgås mer än gärna med sin systers barn hela dagarna. Men aldrig med mina. Det gör han bara typ minimalt. När det nästan är tvunget liksom.
    Han kanske inte älskar barn men älskar sin systers barn och hans ev. kommande egna barn.

    Passar han inte med dina barn så passar han nog inte alls.
Svar på tråden Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?