Vi över 30 som längtar efter första barnet

Tack söta du

Vilket minne!!! Utredda är vi ju egentligen, men på tors så ska vi träffa läkare och barnmorska för att styra upp vår behandling. Hoppas att vi då kan få svar på frågor som snurrar och har snurrat ett tag... Har precis haft min mens, så hoppas, hoppas, hoppas verkligen att jag vid nästa mens får sätta igång med hormonsprutor o s v och att äggplock sen kan göras i oktober. Har tyvärr läst diverse olika trådar om att det kan vara högt tryck på klinikerna mellan varven och att man då sätter igång själva behandlingen ytterligare en månad senare. En månad hit eller dit, kläcker folk ur sig som blir "hoppsan-gravida", yeah right! En månad känns ju f...n som ett helt decennium när man är inne i den här snurren! Vet ju att alla ni vet det, men var bara tvungen att få ur mig det. Tack, nu känns det bättre

Vi var ju utredda och klara redan innan sommaren, så nu känns det som om vi väntat klart. Men förbereder mig ändå på negativa besked om utredningsstart, allt för att inte känna att ngn slår undan benen på mig. Förvänta dig det värsta och hoppas på det bästa, är liksom min livsfilosofi

Hur mår du och hur går det för er?

Stor kram

EGO
Uppdatering: Nu har vi varit på ett 1 timmeslångt planeringssamtal. Träffat läkare och barnmorska, gjort VUL och mannen har fått provsticka mig i magen, gick bra trots att jag avskyr sprutor, samt tränat på att sätta ihop/ladda hormonsprutan.

Allt kändes bra och bemötandet var suveränt. Tack personalen! Nu finns en plan med datum och veckor, verkligen en jättelättnad. Tyvärr så är det sånt tryck på kliniken att jag inte får påbörja sprutbehandlingen förrän nästa mens, men, men, bara att gilla läget. Om allt går som det ska med mens och sprutor så blir det äggplock v.45. Ett tag kvar, ja, men, jag har en tid Underbart!

Mitt i allt så känns allting väldigt positivt och jag känner mig lättad på ett konstigt sätt! Vilka fantastiska möjligheter det finns! Och, jaaa, vilken tur att vi inte levde för 50 år sen!!! Tack, flera av er, för pepp!

Stor kram

Håller helt med dig! Varför får man inte säga som det är? Varför ska man mörka ngt som man faktiskt behöver ventilera för att överhuvudtaget kunna greppa det själv?

Om man pratade mer öppet om svårigheterna kring att bli gravid så skulle skamkänslan försvinna. Jag tänker inte skämmas. Aldrig. Jag pratar helt öppet om det, med alla, om ämnet dyker upp. Jag tänker inte sätta hundhuvud på mig, min man eller alla andra som kämpar med att få en liten bebis. De som ska skämmas är de som blir hoppsan-gravida och som inte har tänkt igenom det ett dugg och som slänger ur sig dumma kommentarer till höger och vänster!

Helt galet att paret du pratade med inte ens nämner något om sin resa! Ursäkta, men vilka IDIOTER!

Sophy - Det känns som om du befinner dig i ett tufft läge. Jag skulle inte vara lika förstående som du, skulle nog faktiskt sparka ut mannen på en gång. När det gäller droger så har jag noll-tolernas på den fronten. Går i taket bara folk pratar om att det inte är så farligt att röka på då och då, enligt mig är det riktigt ointelligenta människor som kläcker såna kommentarer.

Med tanke på att er relation verkar gå väldigt upp och ner, samt att ni inte verkar sträva lika starkt mot samma mål, bebis, så skulle jag ta mig en ordentlig funderare på om ni ska leva tillsammans. Att få barn hjälper inget förhållande att bli bättre, är det svajigt innan, så kan man räkna med att det blir ännu tuffare efter att barnet kommit, det finns det ju t o m forskning på. Förstår samtidigt ditt dilemma i att vilja ha barn. Men helt ärligt, vill du ha din man och dela ditt liv med honom p g a, eller är han bara en väg för att ge dig ett barn? Det finns ju vägar att gå för att få barn utan att ha en man menar jag. Jag hoppas verkligen inte att du tar illa upp med vad jag skriver, det är bara mina tankar kring det du skrivit. Jag känner ju inte dig, men det känns som att du mår väldigt dåligt, i många delar av er relation, när man läser det du skriver. Hoppas verkligen att du fattar ett beslut som gynnar DIG och ingen annan och att du så småningom kommer att få må bra, oavsett om det är med eller utan din man. Kram!

Sophy - Skönt att allt känns bättre. Tycker du låter så förståndig när du skriver och du skriver dessutom på ett väldigt bra och målande sätt. Håller alla tummar och tår jag har för att du snart ska få en liten bebbe

EGO - Här bara väntas det på att dagarna ska gåååååååååå, så jag får börja med sprutor. Segt!!!

Håller helt med er som får halvt spel när ni ser gravida. Jag är bitter som f...n och har svårt att tycka att det är kul att folk är gravida. Tröstar mig med att jag i alla fall har självinsikt om mina ibland mörka tankar om gravida kvinnor...

Man tar sprutor i en vecka. 5 första dagarna en spruta om dan, de två sista dagarna blir det två om dan. Ser inte fram emot det, hatar sprutor, men det får ju bara gå. Mannen som får hjälpa mig

Mitt förstånd säger ju att jag ska tänka på att alla har olika bakgrunder och självklart vet jag inte alls vad folk har gått igenom innan de fick sin mage. MEN min reptilhjärna slår till och förståndet rinner ur mig, jag ser svart och bara förbannad när jag ser gravdimagar överallt. När jag sansat mig, så får jag dåkigt samvete och sjäkvklart så unnar jag dem som är gravida allt vad de har framför sig. Knäpp? Japp. Men det underlättar tycker jag

Tack snälla söta ni för pepp inför spruttagning Kommer nog att gå bra, men försöker att inte tänka på det just nu, när det är ett tag kvar. Blir nog jobbigare ju närmre man kommer. Men, det är ju för en god sak Helt klart skräckblandad förtjusning, allt det här med utredning och IVF...

Ha en skön helg alla

Millan - Vad skönt att det går åt rätt håll. Hoppas verkligen att ni snart är igång med IVF. Förstår att det är en seg väntan. Oj, 8 veckor! Det är lång tid! Hahaha, ja, det kan ju vara bra med perspektiv på Sthlmsveckan