Vi över 30 som längtar efter första barnet

Underbart att skaka om och skapa förrvirring och anonymitet

Saftis- Ja det lär vi ju göra! They will never get to us EGO: Jag och mannen firar årsdag i helgen, vi har startat firandet m champagnelunch och ska fortsätta m tapasmiddag och bio. Mycket trevligt och kul att få fira ngt för första gången på ett tag Man får omfamna allt det härliga i livet när det dyker upp! Trevlig helg alla!

Saftis - Haha, härligt! Risk att det blir så även här, även om jag inte är gravid så är jag alltid kvällstrött, mannen också. Vad såg ni? Vi ska se Sherlock Holmes, mannens val, inte den nyaste filmen, men vi går så sällan så så får det bli. Vi firar 3 år, känns kort samtidigt som det känns som om vi alltid varit tillsammans. Kan knappt komma ihåg hur det kändes innan vi träffades Hur länge har ni varit ihop? Japp, tapas är mums, men inga fel på indiskt heller! Kanske får ta det temat imorgon känner jag

Saftis - Tack förresten

Jezzi - Trots att du inte vill fylla år så säger jag stort GRATTIS! 32 är ingen ålder! Önskar dig en fantastisk dag!!!

Själv blir jag 35 i höst och det hade jag inte tänkt mig bli (eller jo) och fortfarande vara barnlös, men nu blir det så, bara att gilla läget...

Stor kram till er som skulle ha BF idagarna, förstår att det känns tufft

Tedax - Känner precis igen mig i dina tankar! Även jag har obehagliga tankar om att det kanske faktiskt inte kommer att funka för oss... För mig tror jag att det handlar om ett sätt att mentalt förbereda mig på att det kanske inte kommer att ske, att jag helt enkelt får försöka att börja förlika mig med tanken på att vi kommer att bli barnlösa.

Jag vet att vi har två IVF-försök kvar, men ojoj, vad fort det första var borta, när man bara fick ett befruktat ägg. Helt krasst kan vi inom ett halvår ha förbrukat våra försök... Jag har bestämt, för det är faktiskt jag som bestämmer det, men mannen är informerad, att har det inte tagit sig på de här tre försöken, så lägger vi ner. För mig är det lika viktigt att bestämma när man ska sluta, som det är att man bestämmer sig för att påbörja den här processen. Inte nog med allt man ska stå ut med kring hela IVF-grejen, ska man dessutom bli ruinerad på det? Nej tack för mig.

Innan vi satte igång med allt det här så frågade mannen mig hur jag tänkte, hur länge man skulle orka. I min naivitet så trodde jag då att det gör vi tills vi får en bebis. Men jag ångrade mig så snart vi klev ut från sjukhuset efter ägginsättningen. Jag har tyckt att det har varit väldigt tufft, allt från sprutor till alla sjukhusbesök och då kände jag bara i hela kroppen att efter 3 försök får det vara nog. Jag tycker att det är tufft som det är, att leva ett liv där allt kretsar kring att bli gravid, ska man fortsätta med försök efter försök, så kommer jag bli knäpp, på riktigt. Tar det sig inte så finns det väl en mening med det och vi får hitta annat i vårt liv som gör att det känns extra meningsfullt. Jag och min pratar väldigt mycket om allt detta och han säger att det måste få vara jag som bestämmer, både när det gäller att gå igenom allt det här och när det ska avslutas. Visst, min man vill också ha barn, med i vår relation, så är det jag som vill det lite mer. Han tycker att det här är jobbigt, för att han ser hur jag påverkas av det. Han  mår nog mest dåligt för att jag gör det. I och med missfallet har han dock börjat längta mer. I och med att vi plussade så påbörjas ju en process där man börjar tänka kring att man faktiskt ska bli förälder. När missfallet sen blev ett faktum, så tog det honom hårt. Extra hårt blir det ju också när man vet att man måste börja om.

Oj, blev ett långt inlägg...

EGO: Här blir jag knäpp snart. Hemma idag p g a illamående och att jag inte mår hundra. Är ändå hungrig. Jobbigt att inte må bra, men ändå inte vara sjuk om ni förstår vad jag menar. Går på toa hela tiden och tittar efter mensen som skulle kommit i lördags. Vill ju bara att den ska komma nu så att jag vet att kroppen funkar igen, men nej, den lyser med sin frånvaro, när det är som minst passande. Tröttsamt. Ingen mens, betyder ju att jag inte alls kan planera upplägget för sprutorna...