Hemsk upplevelse (dagis)

Det här är en återkommande tråd.... tyvärr och jag säger som jag sa i en annan tråd:

Det är ren och skär slöhet att inte orka trösta och ta hand om ledsna barn. Men jag har hört av flera pedagoger att "en del barn behöver gråta av sig". Med andra ord de har inte tid och ork att trösta barnen och låta det ta den tid det tar.

Den stora utmaningen inför framtiden är att fråga sig om det verkligen är det bästa att på alla sätt försöka tvinga alla föräldrar att sätta barnen på dagis från 1 års ålder. Går det att ge barnen vad de behöver, finns det pengar till att ge så många små barn en bra tillvaro? 

En fråga man kan ställa sig själv är: Hur många 1-åringar skulle jag själv mäkta med att ta hand om 8-10 timmar om dagen. Idag kan det gå 5-11 barn på en pedagog allt beroende på vilket dagis det är.  

Den andra tråden på FL: www.familjeliv.se/Foralder/Forum-3-26/m54680455.html

Jag tror inte heller ett dugg på att små barn behöver gråta av sig själva! Verkligen inte!
Är man liten och ledsen ska man få tröst - punkt slut!
Jag tycker däremot att det måste få vara okej att visa att man är ledsen. Man kan som vuxen bekräfta det lilla barnets känslor, och ändå visa att det kommer att bli bra istället för att bara snabbt försöka avleda.
hälsningar en förskollärare som tröstar barn och som har kollegor som gör detsamma

Trist att ni hamnade på en sådan förskola. Jag tror dock att det är ovanligt att liknande saker händer. Själv har jag aldrig stött på det.

Ibland kan nog föräldrar och folk utifrån få uppfattningen att vi inte bryr oss om de gråtande barnen och är kalla och hårda. Ofta finns det då saker de inte har insyn i och kanske inte heller förstår. Som att vissa barn vill vara i famnen hela tiden vilket inte är hållbart och att man därför måste neka honom/henne det och då protestgråter h*n... eller som någon redan skrivit, att barnet i fråga blir _mer_ "hysteriskt" om man rör vid honom/henne... eller att barnet i fråga inte tålt en välbehövlig tillsägelse och gråter för att h*n vill att andra ska tycka synd om... T ex. Såna saker vet den som kommer in och ser det gråtande barnet ofta inte. Sen är det helt krasst så att när många barn är ledsna samtidigt så räcker man ibland inte till vad gäller famnar, knän och händer. det finns ju andra barn i gruppen också och det kan vara frustrerande att känna att man faktiskt inte räcker till. Men det är ofrånkomligt att det kan bli så ibland. Men, då gör man rimligen ändå sitt bästa och försöker. Är TS beskrivning av situationen korrekt så är det givetvis INTE okej....