Victoria70

Äldre 17 Sep 20:38

1484 svar

Downs syndrom - Vi gjorde abort

Idag är det 11 dagar sedan aborten. Tårarna rinner fortfarande på mig varje dag och jag känner en sån stor sorg och förlust. Visst har det blivit bättre, man jag vill så gärna ha ett till barn, men tiden rinner iväg. Har tidigare haft ett missfall och det har tagit tid att bli gravid igen och så slutar det i en abort.

Hur lång tid tar det innan mensen är tilbaka igen och vågar jag försöka igen?

Gjorde aborten efter 17 veckor och det var inte roligt. Orkar jag gå igenom samma sak igen, jag jag tror det, men då vill jag göra moderkaksprov istället för fostervattenprov då man kan göra det betydligt tidigare. Är det någon som har varit i samma situation som jag?

Sorgsen

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-09 11:43
I början av februari för 1 år sedan var det tänkt att vårt barn skulle ha kommit. Känner att jag vill uppdatera tråden med hur jag mår nu när det har gått en tid för er alla som behöver stöd i ert beslut. Livet går vidare och jag mår bättre.

Klart att jag tänker på det barn som jag inte fick, men för mig var det ett val som var rätt för mig. Vi som är här och har varit i den här tråden har funnit ett stort stöd genom att känna att man inte är ensam. Här kan man älta, vara ledsen, glad, frusterad, arg eller bara läsa.

Det finns många som gärna vill påpeka att det val vi gjort inte är rätt. Du som besöker den här tråden och tycker att vi fel som gjort abort pga. DS har rätt att tycka så och jag är medveten om att man kan tycka så, men skriv det inte här.

Låt tråden vara ett stöd för alla som tagit detta svåra beslut att avstå från ett barn.

Kramar till er alla superkvinnor!

Pilla1979

Äldre 23 Sep 15:51

#701

Lindis1974 skrev 2011-09-22 15:49:21 följande:

I dag är jag i v 7+2 och har sett ett litet hjärta ticka. Det känns bra så långt. Moderkaksprov härnäst om 4 veckor...

Ååå va härligt Lindis...håller tummarna för dig/er nu :)

Pilla1979

Äldre 23 Sep 15:55

#702

Limpan 83 skrev 2011-09-23 11:34:52 följande:

Blir så glad av att läsa att det går framåt för alla. Vi är alla på väg mot vårat mål :)

Den 30 oktober är det 1 år sedan avbrytandet och jag fick nu på RUL denna gången BF datum den 30 oktober. Men när vi var på Tittut i stockholm på ultraljud så sa de den 22 oktober. Jag hoppas verkligen att han kommer innan den 30:e... det skulle kännas jobbigt att vara ledsen den dagen. Jag vill att det ska vara en speciell dag i framtiden som bara är till för min ängel, om ni förstår?

Idag ska jag unna mig lite massage. Lika bra att passa på att göra sådant nu :)

Trevlig helg alla underbara tjejer! Kram

Har du pratat med din BM om att du känner så? Sa till min att jag ABSOLUT inte ville födda den 6 oktober som är vårat datum för avbrytandet, så jag har fått remiss till specmvc för att diskuttera ev. igångsättning om jag närmar mig datumet. Vill precis som du att det datumet ska vara till för vår lilla ängel. Har tid för det samtalet på måndag, 26/9 så hoppas det blir som jag vill. Om nu nte förlossningen kommer igång ändå...har ju bf i morgon, 24/9. Hoppas verkligen att den startar snart så jag slipper komma närmare ettårsdagen för allt....

Kram och ha en underbar helg du med!

Limpan 83

Äldre 26 Sep 12:12

#703

Pernilla79 skrev 2011-09-23 15:55:58 följande:

Har du pratat med din BM om att du känner så? Sa till min att jag ABSOLUT inte ville födda den 6 oktober som är vårat datum för avbrytandet, så jag har fått remiss till specmvc för att diskuttera ev. igångsättning om jag närmar mig datumet. Vill precis som du att det datumet ska vara till för vår lilla ängel. Har tid för det samtalet på måndag, 26/9 så hoppas det blir som jag vill. Om nu nte förlossningen kommer igång ändå...har ju bf i morgon, 24/9. Hoppas verkligen att den startar snart så jag slipper komma närmare ettårsdagen för allt....

Kram och ha en underbar helg du med!

jag ska till bm imorn så ska ta upp det med henne då. Men det känns inte som att hon kommer att göra något åt saken :( Jag känner bara att jag inte orkar ringa själv och berätta allt. Skönt att de lyssnade till ditt önskemål. Hur har det gått för er? Någon bebis på gång??? Hoppas att det händer något innan den 6/10. Lycka till

Kattflickan

Äldre 26 Sep 17:34

#704

Hej,

Jag tror att jag har fått en knäpp. Är hemma och är förkyld idag och har haft alldeles för mycket tid att tänka. Plötsligt tänkte jag tanken "Tänk om vi valde fel!". Tänkte på de två barnen jag aborterat, hur mycket jag kände för dem och att jag faktiskt är stark, har en god inkomst, är mogen nog att kunna ta hand om ett barn med DS. Trots att vi diskuterat igenom hur vi skulle göra hur många gånger som helst så kände jag nu att vi kanske gjort fel val, helt fruktansvärd känsla. Hade vi inte gjort första aborten hade jag troligen haft en liten 6 månaders flicka, med DS. Hoppas den här känslan försvinner, för jag har inte känt så här tidigare, känns jättejobbigt att tänka att vi kanske valde fel. Tidigare har jag tänkt på barnen, som jag inte vill ska få en svår uppväxt och ännu hårdare vuxet liv. Jag har sommararbetat med vuxna med funktionshinder så jag vet att livet som vuxen med ett handikapp är svårt. Nu tänker jag på mig själv, att jag hade älskat barnen, att jag så gärna vill ha ett barn. Det här kanske var min chans att få barn, det hade kanske kunnat bli bra?

Tvivlar ni andra någonsin? För mig är det här nästan första gången faktiskt.

Millan

Lindis1974

Äldre 26 Sep 18:06

#705

Kattflickan skrev 2011-09-26 17:34:13 följande:

Hej,

Jag tror att jag har fått en knäpp. Är hemma och är förkyld idag och har haft alldeles för mycket tid att tänka. Plötsligt tänkte jag tanken "Tänk om vi valde fel!". Tänkte på de två barnen jag aborterat, hur mycket jag kände för dem och att jag faktiskt är stark, har en god inkomst, är mogen nog att kunna ta hand om ett barn med DS. Trots att vi diskuterat igenom hur vi skulle göra hur många gånger som helst så kände jag nu att vi kanske gjort fel val, helt fruktansvärd känsla. Hade vi inte gjort första aborten hade jag troligen haft en liten 6 månaders flicka, med DS. Hoppas den här känslan försvinner, för jag har inte känt så här tidigare, känns jättejobbigt att tänka att vi kanske valde fel. Tidigare har jag tänkt på barnen, som jag inte vill ska få en svår uppväxt och ännu hårdare vuxet liv. Jag har sommararbetat med vuxna med funktionshinder så jag vet att livet som vuxen med ett handikapp är svårt. Nu tänker jag på mig själv, att jag hade älskat barnen, att jag så gärna vill ha ett barn. Det här kanske var min chans att få barn, det hade kanske kunnat bli bra?

Tvivlar ni andra någonsin? För mig är det här nästan första gången faktiskt.

Millan

Hej Millan

Jag tror att det är ganska vanligt att sådana tankar dyker upp. I mitt fall har jag faktiskt aldrig känns så men det kanske kommer en dag.
Det går säkert över. Det är så mycket för dig just nu , osäkerheten osv.
Stor kram till dig

Pilla1979

Äldre 26 Sep 18:24

#706

Limpan 83 skrev 2011-09-26 12:12:10 följande:

jag ska till bm imorn så ska ta upp det med henne då. Men det känns inte som att hon kommer att göra något åt saken :( Jag känner bara att jag inte orkar ringa själv och berätta allt. Skönt att de lyssnade till ditt önskemål. Hur har det gått för er? Någon bebis på gång??? Hoppas att det händer något innan den 6/10. Lycka till

Jobbigt att ha fått en sån bm som man känner inte lyssnar på en riktigt :( Hoppas det ändå blir bra för dig i slutändan...

Ingen bebis här än...men var på samtal idag angående i gångsättning innan den 6 okt. och det verkade inte helt omöjligt...var för tidigt än då inte livmodertappen var utplånad, så ska tillbaka om en vecka för att kolla (om det nu inte kommer igång själv) Läkaren trodde inte jag skulle behöva gå så länge till om inte annat så ska vi ju kolla nästa måndag och gå vidare därifrån...Det som va skönt var att vi fick samma läkare som vi hade när vi avbröt förra året, helt underbar och förstående. Så man behövde inte sitta och förklara sig så mycket utan han förstog oss precis varför vi ville osv...

En stor kram till dig och alla ni andra!

Pilla1979

Äldre 26 Sep 18:27

#707

Kattflickan skrev 2011-09-26 17:34:13 följande:

Hej,

Jag tror att jag har fått en knäpp. Är hemma och är förkyld idag och har haft alldeles för mycket tid att tänka. Plötsligt tänkte jag tanken "Tänk om vi valde fel!". Tänkte på de två barnen jag aborterat, hur mycket jag kände för dem och att jag faktiskt är stark, har en god inkomst, är mogen nog att kunna ta hand om ett barn med DS. Trots att vi diskuterat igenom hur vi skulle göra hur många gånger som helst så kände jag nu att vi kanske gjort fel val, helt fruktansvärd känsla. Hade vi inte gjort första aborten hade jag troligen haft en liten 6 månaders flicka, med DS. Hoppas den här känslan försvinner, för jag har inte känt så här tidigare, känns jättejobbigt att tänka att vi kanske valde fel. Tidigare har jag tänkt på barnen, som jag inte vill ska få en svår uppväxt och ännu hårdare vuxet liv. Jag har sommararbetat med vuxna med funktionshinder så jag vet att livet som vuxen med ett handikapp är svårt. Nu tänker jag på mig själv, att jag hade älskat barnen, att jag så gärna vill ha ett barn. Det här kanske var min chans att få barn, det hade kanske kunnat bli bra?

Tvivlar ni andra någonsin? För mig är det här nästan första gången faktiskt.

Millan

Ååå Millan va jobbigt för dig

Har nån gång tänkt tanken jag med...tänk om osv...men man får försöka tänka på det som gjorde att man tog beslutet. Sen har du behövt gå igenom samma sak 2 ggr så tror inte det är konstigt att du får såna tankar.
Hoppas du snart mår bättre, om inte annat så lite bättre och att det går bra för er med allt det andra och att ni får hjälp.

Kram

AlidaC

Äldre 26 Sep 23:08

#708

Hej Alla!

Jag har inte haft nätet på några dagar men nu fungerar det igen. Jag ligger flera dagar "efter" nu och det är så mycket jag vill säga till alla, men framför allt är det så härligt att det snart börjar födas bebisar här inne. Jag tänker på er och hoppas att det kan gå så så att era änglar får sina egna dagar!

Lindis: Vad härligt att ha fått se hjärtat slå och moderkaksprovet kommer att gå galant! Själv har jag inte inskrivning förrän nästa vecka och det har inte nämnts något om möjlighet att få göra moderkaksprov. Jag vet att jag kommer att få kämpa eftersom landtinget här i länet är känt för att vara återhållssamt med det mesta. Det upptäckte jag redan när jag väntade min dotter.

Millan: Stora kramar till dig. Jag hoppas att du hittar tillbaka till känslan att ni gjorde rätt val både för er och era änglar. Jag visste redan när vi tog beslutet att jag ofta skulle tvivla på att det var rätt. När jag hade läst på om allt vad DS kan innebära kändes det rätt rent logiskt, men jag vet ju att om vi inte hade fått reda på att vår lille kille hade DS och hade varit här hos oss nu hade jag älskat honom så och gjort allt för honom. Hade jag rätt att ta beslutet? Det är så stor skillnad när det gäller någon annan och man själv inte är drabbad för jag skulle aldrig ifrågasätta att någon avbrutit pga DS men när det väl var jag som skulle ta beslutet så blev det helt annorlunda. Jag tror att du måste låta dig känna så ett tag för du har gått igenom så mycket att det nog inte är konstigt att de tankarna kommer trots att du inte haft dem tidigare. Du måste ändå hålla fast vid att du kommer att bli mamma till en liten som inte utvecklat DS och du har kommit en bra bit på väg trots att det antagligen inte känns så nu.

Vår lille kille skulle ha kommit till oss i fredags så jag har haft ett par extra jobbiga dagar nu med många tankar. Jag har varit i minneslunden flera gånger innan men orkade inte i fredags. Min mamma var där och satte dit blommor.

Kramar

Lise W

Äldre 27 Sep 10:20

#709

Millan:

Ja du, sådana tankar har jag också haft o på något vis så går det extra tungt just då, just det där, hur det kunde ha blivit??
Dryftade det med kuratorn och hon sa såhär, vad menar du? ångrar du ditt beslut? jag kunde bara komma på neeej inte alls, men tänk om det var fel. Hon tyckte vi skulle finna tillbaka till känslan o tankarna, fakta för vårt beslut o då känns det ju plötsligt inte så svårt längre. Vi vet ju på något vis hur svårt det kunde vara för honom o faktiskt hur svårt det kunde vara för oss.
Alla de största styrkekramar till dig.

AlidaC:

Var väääldigt tydlig i dina önskemål, ge dig inte om du vill ha Moderkaksprov, här i vår stad görs det inte vi har bara fvp men jag sa till läkaren att vi ABSOLUT VILLE ha ett mkp o då skickade de remiss till närmsta Universitetssjukhus ( 6 mil att köra men det var okej) Det finns vissa kriterier som skall vara uppfyllda för att man får remiss men alla härinne uppfyller dem, så STÅ PÅ DIG, det här är ditt liv o din graviditet.
Lycka till o kramen om

Kattflickan

Äldre 27 Sep 12:26

#710

Tack för ert stöd.

LiseW: Igår försökte vi prata på samma sätt som vi gjorde innan aborterna om varför vi inte vill föda ett barn med DS. Det hjälpte en del och idag känns det bättre och jag känner mer att vi tagit rätt beslut. Märkligt att mina tvivel kommer så långt efteråt. Kanske beror på att jag mer än någonsin vill ha ett barn. Det känns som om det kommer att dröja ett tag innan vi ens kan bli gravida. Tror det kommer att ta tid innan vi ev. får göra ivg pgd. Om ca 4 veckor ska vi komma på ett möte på Reproduktionscentrum i Uppsala och förhoppningsvis få reda på om vi får en remiss till Karolinska. Sen är det ett antal månaders väntetid på karolinska..

AlidaC: Jag tycker också att du ska stå på dig och be om moderkaksprov. Tror att Limpan fick en remiss att göra moderkaksprov och åkte till närmaste universitetssjukhus och gjorde det. Det känns mycket bättre att veta hur det är i vecka 12 än i vecka 16-17. Numera är risken ungefär densamma vid moderkaksprov och fostervattensprov. Risken ligger mest hos den som gör provet. Är det en person med lång erfarenhet är risken mindre för missfall.

Min blödning har minskat mycket och nu kommer det bara lite, lite och mest brunt blod så jag hoppas på att det inom en vecka har upphört helt.

Millan

Downs syndrom - Vi gjorde abort

INNEHÅLL