ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">vadskajaghetadå skrev 2011-01-27 13:35:37 följande:div>

den värsta perioden av mitt spelade var innan barnen tack o lov.
men tror ni man kan få hjlp fortare om man säger att man ibland håller på att bli så galen att man tappar kontrollen som förälder?
det blir bara värre och värre och jag kan såklart hindra mig själv från att bi fysisk, men jag vet inte, snart litar jag inte på mig själv längre dth="15" height="15">
i morse puttade jag till yngsta barnet så hon föll bakåt, jag tog upp henne direkt och tröstade, plus att hon hade tjock mössa och overall på sig. men jag gjorde det med flit för att jag var så arg.

har inte gjort så tidigare. det var ingen hård puttning som ens kunnat gått illa, mer att jag föste ner henne på golvet, men ändå att g över gränsen. känner inte igen mig själv. en morgon trodde jag att jag ..ja jag vet inte, det fanns inte ord för hur galen jag kände mig.

vi kommer redan på gränsen varje morgon då sonen har samling 8.30 och skäms över att han jämt ska behöva komma in sist. så håller dom på och bråkar om mornarna, vägrar hjälpa till. jag har fått tvinga på dom kläderna och då har dom slingrat sig som ormar, kädde jag ena, slet den andra av sig sina kläder.
så den ggn jag kände mig galen sprang jag in i vardagsrummet och HOPPADE. började t.om gråta.

hade dom vart vuxna hade dom åkt på så mkt stryk så det finns inte (tyvärr)

detta var en period då bägge höll på och har som tur är lugnat ner sig.

nu ska jag vara tyst.

div>Hahahaha, känner igen mig i allt du skriver, när man väl hittat sina likar så vill man bara ösa ur sig allt och få lite bekräftelse att man inte är helt puckad i roten, dina beskrivningar i vardagen är samma problem som jag har och det är alltid skönt att veta att man inte är ensam :)

Tider däremot är jag supernoga med, kommer ALDRIG försent nästan tvångsaktigt.

<div class="quote"><div class="quote-nick">vadskajaghetadå skrev 2011-01-27 13:21:43 följande:div>du förklarar allt så bra. kanske ett svar det sista du skriver ang det här med "igångsättningen"?
jag förstår vad du menar när nånting händer och man blir exhalterad.
jag har lätt för att bli uttråkad, om det är nåt hemskt som håller på att hända en nära person kan jag vara väldigt orolig, men sen när det visar sig inte vara eller hända nåt kan jag bli besviken.
det är första gången jag säger det, men typskt i samband med att känslan av att livet står still.

ikeabesöken känns absolut igen, så är det jämt. som nån skrev om sambon som går runt och tänker realistiskt på mått etc,och jag redan bestämt att vi ska ha den "DÄR"  jag MÅSTE ha den, och när sambon säger att den absolut inte får plats i bilen MÅSTE han ringa sin kompis och låna hans skåpbil.
annars blir jag som ett litet barn oc skulle nästan kunna lägga mig på golvet och gråta.

när jag kugnar ner mig inser jag att den kanske ändå inte skulle passat i hallen, men då står jag antagligen med en spegel i handen i stället.div>Ojoj vad jag känner igen mig med att man bara MÅSTE ha just den saken, ingen annan duger. Det är lika för mig, oavsett om det är kläder, skor, möbler etc. Jag har en idé i huvudet om vad jag vill ha och hur den/det ser ut. Om inget liknande finns i affären blir jag sur som attans. Finns inte de skor jag vill ha i just min storlek blir jag sur och ledsen och vill bara gråta.
Men jag är rätt bra på att planera innan inköpet av ex möbler så att jag vet att det passar in hemma :)

Jag blir så less på att tröttna på saker, aktiviteter etc. Åkte ned på stan för några timmar sen och tänkte gå den där promenaden jag behövde. Men när jag börjar gå på stranden inser jag att jag inte alls har lust o att jag har tröttnat på de där långa strandpromenaderna. Så jag sätter mig på en bänk i solen istället o funderar. Det är så klassiskt mig så att jag bara vill gråta.
Nu börjar jag oroa mig för att det ska bli så med träningen (igen). Jag vet att jag kan byta träningsform till ex spinning el indoor-walking så att det kanske blir lite mer utmaning igen. Men blotta tanken på att bara hoppa fram och tillbaka och ideligen tröttna på allt jag gör sänker mig jättemycket. Jag önskar att jag kunde säga att det bara är en fas, men som ni vet så är det ju inte det. :(
Håller på att baka en sockerkaka till mig som tröst och hoppas att något roligt händer snart så att jag blir lite mer uppåt.

hahahaha

för 1 månad sen ung blev jag sugen på en galaxy tab, en surfplatta. den kostar 6.500-7000 kr.  i har två stationära datorer + två bärbara hemma. plus att jag har en samsung galaxy s.

min sambo lyckade övertala mig om att inte köpa en.
i dag satt han och pratade om att mitt abbonemang har gått ut och kan skaffa en ny lur.
Då blev jag galen och kollade på tre:s hemsida och såg att dom hade en där. ringde till butiken och trots att jag hade massa inbokat resten av dagen flög jag dit och skaffade en.MÅSTE MÅSTE ha en. NU.
nu visserligen inte kontant som min dyra jädra telefon..men ändå, i långa loppet blir det ju flera tusen.

känner bara jaha..det här var ju kul.
inte.
enorm platta som visserligen är suverän, men aldeles för stor och klumpig att ta med sig ut på promenaden och lyssna på musik..kan ju inte ha den i jackfickan liksom. barnen får ha den att kolla film på hahahahah.....

samarkand - jaa du, jag förstår dig till 100%
vi får peppa varann för jag ska börja simma ( i måndags)

<div class="quote"><div class="quote-nick">Samarkand skrev 2011-01-27 16:25:58 följande:div>

Jag blir så less på att tröttna på saker, aktiviteter etc. Åkte ned på stan för några timmar sen och tänkte gå den där promenaden jag behövde. Men när jag börjar gå på stranden inser jag att jag inte alls har lust o att jag har tröttnat på de där långa strandpromenaderna. Så jag sätter mig på en bänk i solen istället o funderar. Det är så klassiskt mig så att jag bara vill gråta.
Nu börjar jag oroa mig för att det ska bli så med träningen (igen). Jag vet att jag kan byta träningsform till ex spinning el indoor-walking så att det kanske blir lite mer utmaning igen. Men blotta tanken på att bara hoppa fram och tillbaka och ideligen tröttna på allt jag gör sänker mig jättemycket. Jag önskar att jag kunde säga att det bara är en fas, men som ni vet så är det ju inte det. :(
Håller på att baka en sockerkaka till mig som tröst och hoppas att något roligt händer snart så att jag blir lite mer uppåt.

div>visst är det tråkigt ja att man tröttnar så fort? dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif" width="15" height="15" loading="lazy">
man målar upp en bild hur trevligt allt ska bli. så ser jag framför mig hur mysigt de flesta familjer verkar ha runt frukostbordet. pigga föräldrar som flyyyger upp ur sängen, innan barnen och gör iordning frukost som de sen äter tillsammans. alla är så duktiga och engagerade. sambon säger att det inte alls stämmer i de flesta fall men det är så jag ser det.

var sockerkakan god?:)

som t.ex allt.
allt är så mysigt och trevligt. trevligt att baka och laga mat med barnen, pyssla, måla..ligga i sängen och läsa ihop. men det blir sällan mysigt då jag har svårt att koncentrera mig opga min korta stubin.
det blir ju inte bråk och tjafs direkt men ändå inte som jag tänkt mig.
många grr orkar jag inte ens börja baka utan låter barnen kolla på film i stället.

<div class="quote"><div class="quote-nick">psyko II skrev 2011-01-27 13:45:51 följande:div>Hahahaha, känner igen mig i allt du skriver, när man väl hittat sina likar så vill man bara ösa ur sig allt och få lite bekräftelse att man inte är helt puckad i roten, dina beskrivningar i vardagen är samma problem som jag har och det är alltid skönt att veta att man inte är ensam :)

Tider däremot är jag supernoga med, kommer ALDRIG försent nästan tvångsaktigt.div>ja precis..förlåt ändå att jag bombar tråden med min inlägg men komemr lugna ner mig...
vad bra att du är noga med tider, jag är det med, fast bara om det gäller jobb.

<div class="quote"><div class="quote-nick">vadskajaghetadå skrev 2011-01-27 12:58:08 följande:div>okej :). har ni samma tror du allihop?div>Nu har jag skummat igenom det du skrev iallafall -kändi igen mig i allt bortsett från att jag var inte stökig i skolan. Har klarat den rätt bra så länge det var nåt som var kul -vilket inte räckte hela vägen genom gymnasiet, så jag hoppade av.......på den utbildningsvägen är det.

En son (utredd) med AS, ADD, Tourette och läs- o skrivsvårigheter. Son 2 har läs- o skrivsvårigheter sen misstänker jag ADD eller ADHD och kanske ojämn begåvningsprofil, autistiska drag -tja jag vet inte ska egentligen bli spännande att se vad utredningen kommer fram till. Inte för att det egentligen är spännande mer jobbigt, men jag är jättenyfiken och vill veta -för att kunna hjälpa honom.
Maken är jag säääker på att han har AS och ADHD, själv tror jag att jag har ADD med en väldig förkärlek för att slå eller åtminstonde vilja slå sönder saker när jag blir arg eller missyckas =)

<div class="quote"><div class="quote-nick">Samarkand skrev 2011-01-27 13:05:51 följande:div>Jag föredrar också solen och längre ljusare dagare. Även om det klart gör mig stressad över att man ska vara ute varje ljus minut och inte sitta inne och slösa bort vackra dagar.
Idag skiner solen men det är så jäkla kallt. Jag vet att jag skulle må görgott av att åka in till stan och promenera på stranden som jag inte har gjort på flera dagar.
Men det är sååå kallt och jag är lite deppig i dag, ung 1 dag i veckan är jag lite nere numera och det går inte att koncentrera sig på något alls särskilt länge.
Just nu vill jag bara åka hem till Stockholm och glömma alla mina löften om att stanna i Skåne till och med juli. Jag saknar den jag älskar, saknar att promenera på bryggorna hemma och det känns väldigt långt till mars när jag ska åka upp dit. :(

Just nu vill jag bara få en diagnos så att jag kan få något vettigt att fokusera på och känna att det går framåt.  Det är så frustrerande att vänta och precis som alla er andra så hoppas jag på att diagnosen ska göra mirakel i mitt liv :)  Bara att bli lugnare, prata mindre, kunna koncentrera mig på även "tråkiga" saker vore underbart.div>Åh vad jag känner igen mig i det där med solen -njuter verkligen av ljuset och värmen -men har svårt för att ta mig ut och får skitdåligt samvete *suck*