ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (är jag galen?) skrev 2011-05-16 22:21:00 följande:div>Tack för ditt svar! Försöker lugna mig lite, även om tillförsikt inte är min starkaste sida.
Svår bit det där med anhöriga. Ändå är jag ganska så säker på att båda mina föräldrar har ADHD. Flera släktingar på min mammas sida. Hon säger själv att hon lätt skulle kunna få den diagnosen, men hon vägrar prata med dom som utreder. Så i min familj är det ju väldigt normalt att vara såhär. Ständigt rastlös, (alla flyttar vi 1 gång om året ungefär), hyperaktiva mm. Men jag är den som kraschar, om och om igen. Så för mig så funkar inte livet riktigt alls.

Ni som har ADHD och har barn. Märker ni att något av barnen har symptom. Herriditeten är ju stark, och jag är ser ju tydligt hur lik min dotter är mig. Jag vet liksom inte hur jag ska göra. Lärarna har frågat om jag vill att hon ska utredas och jag har bestämt att vänta. Först mig, sen få vi se hur man går vidare. Däremot har jag gett dom tips och råd, för vad jag själv behövde och hur jag själv löste det i skolan för att kunna hålla intresset. Jag behövde nämligen ha mycket att göra, handarbete i händerna samtidigt som läraren pratade osv.
Men ni andra, hur gör ni med era barn?div>Jag misstänker att några av mina ungar har ärvt adhd/as tyvärr. En skulle utredas men han vägrade, en annan håller på med utredning, har blivit tillfrågad på de två yngsta om jag ev vill ha utredning, men där har jag sagt att jag avvaktar å ser hur det funkar i skolan lite mer. (6 0ch 9 år)
Min mamma e definitivt adhd:are pappa ev. As light. Flytta hehe vad e det.......har bott nu på snart 60 ställen på hmm 41 år :S sååå i snitt en gång om året, börjar bli innerligt trött på detta flyttande! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Jag har alltid varit den starka, kan själv, klarar mig själv, bad Aldrig om hjälp tills jag krachade för 2 år sen, då Gick det bara inte längre. Har tagit hand om alla ungar själv, ensamstående mesta tiden då jag inte klarar av förhållande en längre stund dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Men nu hoppas jag iom att jag fått diagnosen å "vet" vad som är fel att saker å ting ska ändra sig. Nu kan jag tackla det från ett annat håll lixom dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Hej!

Någon som börjat med concerta under en period då du kännt dig:

*Lite manisk
*humörsvängningar
*Har skuldkänslor
*Lite paranoid
*Aggresiv några ggr i veckan (verbalt)
*Halvt deppig

Blev det värre när du började med concertan?

Jag fick concerta idag för första gången och har en blandning av ovanstående sen några månader tillbaks. Är rädd för att det ska bli värre med concertan, samtidigt vill jag väldigt gärna pröva medicinen. Tänker börja först om 2 veckor med Concertan.

Min läkare tyckte det var ok med dettal.

Tacksam för svar... =)

<div class="quote"><div class="quote-nick">psyko II skrev 2011-05-17 08:01:50 följande:div>Jag misstänker att några av mina ungar har ärvt adhd/as tyvärr. En skulle utredas men han vägrade, en annan håller på med utredning, har blivit tillfrågad på de två yngsta om jag ev vill ha utredning, men där har jag sagt att jag avvaktar å ser hur det funkar i skolan lite mer. (6 0ch 9 år)
Min mamma e definitivt adhd:are pappa ev. As light. Flytta hehe vad e det.......har bott nu på snart 60 ställen på hmm 41 år :S sååå i snitt en gång om året, börjar bli innerligt trött på detta flyttande! dth="15" height="15">

Jag har alltid varit den starka, kan själv, klarar mig själv, bad Aldrig om hjälp tills jag krachade för 2 år sen, då Gick det bara inte längre. Har tagit hand om alla ungar själv, ensamstående mesta tiden då jag inte klarar av förhållande en längre stund dth="15" height="15">

Men nu hoppas jag iom att jag fått diagnosen å "vet" vad som är fel att saker å ting ska ändra sig. Nu kan jag tackla det från ett annat håll lixom dth="15" height="15">div>Ja, jag hoppas också att det ska lätta på något sätt. Jag vill så gärna förlåta mig själv, försöka släppa på skamkänslorna, då jag alltid känner mig misslyckad. Jag önskar verkligen jag kunde hitta ett sätt, där jag kan fungera och ta fram mina bra egenskaper, utan att hela världen, hemmet och allt rasar. Jag vill lära mig att ställa rimliga krav på mig själv, för det gör jag inte som det är nu. Jag vill sluta bränna ut mig själv, lära mig att begränsa mig och få en fungerande vardagsstruktur!

Jag har fått lite indikationer på att min minsta är ganska så överaktiv, men inget som är jobbigt änn sålänge. Både skola och barnomsorg har meddelat/berättar för mig nästan dagligen att barnen har en stark konstnärlig ådra och är oerhört kreativa. Det är ju positivt. Men på dottern märks problem med sociala relationer och på min minsta märks ett tydligt nästan "hyperaktivt barn". Har även kontakt med en familjehemsbehandlare som frågat om inte han är "liiite" som mig. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Är ni rädda för att barn blir stigmatiserade av en diagnos. Räcker det om jag tar den eventuella smällen, men använder verktygen och kunskapen för att applicera på barnen...om ni förstår vad jag menar!?

Jag är ju som jag nämnt på utredningssamtal för att se om jag ska gå vidare bla bla bla ja jag vet inte vad jag gör egentligen men det jag känner är att en diagnos skulle betyda allt för mig för jag har alltid kännt mig som det svarta fåret. Jag har alltid satt mig själv i skiten med mina impulser, alltid varit den som har mått dåligt, alltid den som har varit självdestruktiv osv osv. Jag har en kompis som är den lilla ängel, har gjort allting rätt. Ja hon är perfekt och har noll förståelse för mig, hon har alltid fått mig att känna mig otillräcklig och har alltid varit dömande.

En diagnos skulle vara en förklaring till varför jag är som jag är. Att jag inte är knäpp, oduglig och värdelös.Så vad sjutton gör jag om det visar sig att jag inte har adhd?

<div class="quote"><div class="quote-nick">BeaBee skrev 2011-05-18 23:23:56 följande:div>Jag är ju som jag nämnt på utredningssamtal för att se om jag ska gå vidare bla bla bla ja jag vet inte vad jag gör egentligen men det jag känner är att en diagnos skulle betyda allt för mig för jag har alltid kännt mig som det svarta fåret. Jag har alltid satt mig själv i skiten med mina impulser, alltid varit den som har mått dåligt, alltid den som har varit självdestruktiv osv osv. Jag har en kompis som är den lilla ängel, har gjort allting rätt. Ja hon är perfekt och har noll förståelse för mig, hon har alltid fått mig att känna mig otillräcklig och har alltid varit dömande.

En diagnos skulle vara en förklaring till varför jag är som jag är. Att jag inte är knäpp, oduglig och värdelös.Så vad sjutton gör jag om det visar sig att jag inte har adhd?div>Ja, man är ju livrädd att dom ska säga: "Du är normal! Hejdå lilla vän och lycka till med allt!" när man känner sig fullständigt alienated! Blir liksom att man hamnar tillbaks på ruta 1. På måndag ska jag tillbaks till psykologen. Anhöriginfo inlämnat, så att han hunnit gå igenom dom formulärena till på måndag. Ingen aning vad som händer på måndag, men ser det som steg 2 då...lr 3 kanske det blir. Får försöka med tålamod (för det är jag så himla bra på dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> ).

Men dom jobbar ju med folks "psykiska ohälsa", så är det inte ADHD, så kommer dom hitta vad som är vad till syvene sist. Tror du inte det?

Ett vanligt symptom för AD/HD i vuxen ålder är att man knatar iväg till affärn för att köpa något viktigt.
Glömmer bort att köpa detta, och kommer hem med massor av andra varor istället.

Jag har småskrattat lite åt det beteendet, "hahaha det har ju aldrig jag gjort"!

Tro fan.

I tisdags var sonens blöjor slut, och det var akut med att köpa nya,
Jag gick till affären för att köpa --->blöjor<--- och kanske en limpa och ägg.

Kom hem med:

Hushållsmedwurst
Pizza
Bananer
Djungelvrål
Tomater
Fullkornsbröd.

men inga jävla blöjor!! des" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrikandes">

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Ungmor, utreds) skrev 2011-05-19 09:10:19 följande:div>Ett vanligt symptom för AD/HD i vuxen ålder är att man knatar iväg till affärn för att köpa något viktigt.
Glömmer bort att köpa detta, och kommer hem med massor av andra varor istället.

Jag har småskrattat lite åt det beteendet, "hahaha det har ju aldrig jag gjort"!

Tro fan.

I tisdags var sonens blöjor slut, och det var akut med att köpa nya,
Jag gick till affären för att köpa --->blöjor<--- och kanske en limpa och ägg.

Kom hem med:

Hushållsmedwurst
Pizza
Bananer
Djungelvrål
Tomater
Fullkornsbröd.

men inga jävla blöjor!! des" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrikandes">div>Händer mig jämt. Händer också att jag köper dubbelt av något. Jag kan nätshoppa, säg, ett par gummistövlar åt dottern för att ett par dagar senare ha glömt det och shoppa gummistövlar åt henne i en fysisk butik. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Ungmor, utreds) skrev 2011-05-19 09:10:19 följande:div>Ett vanligt symptom för AD/HD i vuxen ålder är att man knatar iväg till affärn för att köpa något viktigt.
Glömmer bort att köpa detta, och kommer hem med massor av andra varor istället.

Jag har småskrattat lite åt det beteendet, "hahaha det har ju aldrig jag gjort"!

Tro fan.

I tisdags var sonens blöjor slut, och det var akut med att köpa nya,
Jag gick till affären för att köpa --->blöjor<--- och kanske en limpa och ägg.

Kom hem med:

Hushållsmedwurst
Pizza
Bananer
Djungelvrål
Tomater
Fullkornsbröd.

men inga jävla blöjor!! des" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrikandes">div>Haha! Åh, det är så frustrerande det där! Jag har gått med toapapper som bindor i dagar för att jag glömmer att köpa bindor när jag går in i affären!

Idag hände något som aldrig händer (eller det gör det kanske...men). Jag satt hos kuratorn och sa just: "Jag glömmer iaf aldrig mina barn". Åker sen därifrån och direkt hem och kommer då på att jag skulle hämtat min dotter för 40 minuter sedan när hon slutade skolan och ta henne till tandläkaren. Jag hade helt glömt av henne. (det fanns i bakhuvudet, men som om jag ändå inte gjorde kopplingen) Som tur var hade hon tröttnat på att vänta och gått till fritids, och vi kom bara några minuter försent till tandläkaren. Jag dööör! Det blev värre! Det är som om stressen fullständigt ställde till det för mig idag. Så hos tandläkaren skulle jag lista barnen och fyller i fel pappa på barnen (det är ju olika pappor där ju). Haha!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (är jag galen?) skrev 2011-05-19 17:38:25 följande:div>Haha! Åh, det är så frustrerande det där! Jag har gått med toapapper som bindor i dagar för att jag glömmer att köpa bindor när jag går in i affären!

Idag hände något som aldrig händer (eller det gör det kanske...men). Jag satt hos kuratorn och sa just: "Jag glömmer iaf aldrig mina barn". Åker sen därifrån och direkt hem och kommer då på att jag skulle hämtat min dotter för 40 minuter sedan när hon slutade skolan och ta henne till tandläkaren. Jag hade helt glömt av henne. (det fanns i bakhuvudet, men som om jag ändå inte gjorde kopplingen) Som tur var hade hon tröttnat på att vänta och gått till fritids, och vi kom bara några minuter försent till tandläkaren. Jag dööör! Det blev värre! Det är som om stressen fullständigt ställde till det för mig idag. Så hos tandläkaren skulle jag lista barnen och fyller i fel pappa på barnen (det är ju olika pappor där ju). Haha!div>hahahahaha ditt nick passade väldigt bra på ditt inlägg här dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Jag har också glömt barn, en gång stod jag hemma å packade inför flytt, va helt inne i det.
Helt plötsligt ringer det från dagis å dom frågar om jag hade bytt tid, jag kolla klockan å ser att jag skulle ju ha hämtat henne för en timme sen dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Annars har jag glömt en unge i affären å i bilen en annan gång.

Glömmer ofta att hunden e med i bilen när jag kommer på att jag ska göra nått annat kul hehe
du e inte ensam dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Fick idag veta av en händelse när jag ringde min handläggare på ÖV att jag har en tid för ett första samtal inför ADHD-utredningen i början av juni!!! Jippie! Äntligen är det på rull!