ADD symptom hos vuxna

jag börjar fundera på om inte min son har nåt liknande. jag märker att han är duktig" han kan talen i matteboken och läsboken, men han har så bråttom. enda sen han var liten har jag sagt att han måste lyssna när jag läser vad man ska göra. typ dra ett streck mellan A->B så har han oftast fattat men aldrig haft tid att lyssna.och ibland blir det lite hur som helst.

Han är ju så liten nu och har bara börjat ettan, när det gäller barn är "ALLT" normalt,verkar det ju som, men han kan faktiskt inte sitta still, han pillar på saker JÄMT hemma, trots att jag blir totalt vansinnig över att han ALDRIG tar undan efter sig, han glömmer allt jämt känns det som. när det gäller saker att ha med sig till skolan när vi pratar med honom är det som att han nonchalerar oss :(
Fan så sur jag blir på detta. och i helgen sa hans farfar att det bara går in genom ena örat och ut genom det andra. hans läxböcker ligger spridda överallt, han har noll koll trots att jag VET att han har högmoral när det kommer till skolan och lyssna på läraren.

Jag känner att jag måste ta tag i detta nu. han har dessutom en hjärnskada sen födseln, dock inte så påtaglig.undrar vart jag vänder mig? ska söka lite på nätet, i del två av denna film handlade mycket om min son lät det som.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ny) skrev 2011-10-04 10:58:23 följande:div>jag börjar fundera på om inte min son har nåt liknande. jag märker att han är duktig" han kan talen i matteboken och läsboken, men han har så bråttom. enda sen han var liten har jag sagt att han måste lyssna när jag läser vad man ska göra. typ dra ett streck mellan A->B så har han oftast fattat men aldrig haft tid att lyssna.och ibland blir det lite hur som helst.

Han är ju så liten nu och har bara börjat ettan, när det gäller barn är "ALLT" normalt,verkar det ju som, men han kan faktiskt inte sitta still, han pillar på saker JÄMT hemma, trots att jag blir totalt vansinnig över att han ALDRIG tar undan efter sig, han glömmer allt jämt känns det som. när det gäller saker att ha med sig till skolan när vi pratar med honom är det som att han nonchalerar oss :(
Fan så sur jag blir på detta. och i helgen sa hans farfar att det bara går in genom ena örat och ut genom det andra. hans läxböcker ligger spridda överallt, han har noll koll trots att jag VET att han har högmoral när det kommer till skolan och lyssna på läraren.

Jag känner att jag måste ta tag i detta nu. han har dessutom en hjärnskada sen födseln, dock inte så påtaglig.undrar vart jag vänder mig? ska söka lite på nätet, i del två av denna film handlade mycket om min son lät det som.div>Ärftligheten är väldigt hög och på det du berättar låter det inte omöjligt att din son också skulle ha samma problematik. BUP är den instans du ska vända dig till först tror jag. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-10-04 10:51:44 följande:div>Exakt. Det är säkert ett vanligt kvinnligt/manligt fenomen men som du skriver är det kanske inte alla som känner att dom bara måste in. Det handlar varken om ångest eller tvångstankar. För mig (tror jag) det handlar om att jag omedvetet försöker höja vakenhetsnivån-jag behöver "kicken" det ger mig att få titta på roliga saker och spendera pengar. Pengar jag dessutom inte har. Under tiden jag åt medicin slutade jag med all impulsshopping så jag tror på min lilla teori här om att det handlar om att döva rastlöshet samt öka flödet av dopamin (som det ju sägs att vi med ADHD lider brist av). div>nej precis men gud vad intressant att höra :D

Jag har under alla år skapat mig dramatik, har dte inte vart med killar eller spel (allt från poker till spelmaskiner) shopping eller inredning. det har som inte spelat nån roll VAD jag ägnar min energi på, bara att det är nåt. och just då brinner jag för det.

åh om du bara visste vad glad jag blir av att läsa detta. jag förstår er/dig så väl och din teori. jag har alltid behövt ha nåt. der="0" alt="Solig">

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ny) skrev 2011-10-04 11:01:40 följande:div>nej precis men gud vad intressant att höra :D

Jag har under alla år skapat mig dramatik, har dte inte vart med killar eller spel (allt från poker till spelmaskiner) shopping eller inredning. det har som inte spelat nån roll VAD jag ägnar min energi på, bara att det är nåt. och just då brinner jag för det.

åh om du bara visste vad glad jag blir av att läsa detta. jag förstår er/dig så väl och din teori. jag har alltid behövt ha nåt. der="0" alt="Solig">div>Precis så har det varit och är fortfarande för mig. Det är inte det att det alltid måste hända något spektakulärt, eller att jag måste befinna mig i centrum av dramatik och kaos men jag har ett stort behov av att hålla något igång. Är det inte ett projekt av något slag, behöver jag ha ett problem som jag kan försöka lösa, något att oroa mig över, något att shoppa, något att fixa, någon att socialisera med, helt enkelt bara något att göra för att hålla tristessen borta för den står jag inte ut med. Jag kan helt enkelt inte "bara vara". Avslappningsövningar har te.x bitit på mig-jag blir bara mer rastlös och stressad, börja trumma med fingrarna och undrar när fan det är klart. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-10-04 11:07:35 följande:div>Precis så har det varit och är fortfarande för mig. Det är inte det att det alltid måste hända något spektakulärt, eller att jag måste befinna mig i centrum av dramatik och kaos men jag har ett stort behov av att hålla något igång. Är det inte ett projekt av något slag, behöver jag ha ett problem som jag kan försöka lösa, något att oroa mig över, något att shoppa, något att fixa, någon att socialisera med, helt enkelt bara något att göra för att hålla tristessen borta för den står jag inte ut med. Jag kan helt enkelt inte "bara vara". Avslappningsövningar har te.x bitit på mig-jag blir bara mer rastlös och stressad, börja trumma med fingrarna och undrar när fan det är klart. div>Avslappningsövningar har te.x aldrig bitit på mig-jag blir bara mer rastlös och stressad, börja trumma med fingrarna och undrar när fan det är klart. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-10-04 11:07:35 följande:div>Precis så har det varit och är fortfarande för mig. Det är inte det att det alltid måste hända något spektakulärt, eller att jag måste befinna mig i centrum av dramatik och kaos men jag har ett stort behov av att hålla något igång. Är det inte ett projekt av något slag, behöver jag ha ett problem som jag kan försöka lösa, något att oroa mig över, något att shoppa, något att fixa, någon att socialisera med, helt enkelt bara något att göra för att hålla tristessen borta för den står jag inte ut med. Jag kan helt enkelt inte "bara vara". Avslappningsövningar har te.x bitit på mig-jag blir bara mer rastlös och stressad, börja trumma med fingrarna och undrar när fan det är klart. div> jag finner inga ord :) 100% jag. helt fascinerad över hur lika man kan fungera.d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> I alla år har jag bara känt mig udda, rätt omogen (eftersom jag har så svårt med vardagliga simpla saker, nåt som alla andra gör av bara farten) 

jag ringde bup btw men missade teletiden precis, får ringa i morgon.
en sak som jag skulle vilja träna på, som jag inte vet om det har med detta att göra är mina samtal med människor. Jag vet inte om folk brukar fundera ut innan hur de ska formulera sig. Jag bara ringer, ibland får jag totalt hjärnsläpp och nästan panik när jag inte vet hur jag ska få fram det jag menar, det har en tendens att bli svamligt och långdraget. Det händer inte så ofta, men när jag inte har så mycket vetskap om ämnet. som "hunduppfostran" det har jag inte så mkt vetskap om fastän jag borde, och har tur att jag har en genomsnäll och relativt lydig hund. står jag då och pratar med nån känner jag "men gud vad dum jag låter, vad ska människan tro"
Som när jag nyss pratade med AMS om mitt cv, då blev det svamligt.
Ibland kan ju skylla på min diabetes :P 

- herreguddreamer.gif" border="0" alt="Drömmer">d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-death.png" border="0" alt="Död">

min killes reaktion när han tittar ner i min handväska.

haha jag vet inte hur många gånger jag tappat bort min svärmors tvättstugenycklar. hennes intresse är att tvätta så då har man ju inte legat så bra till. de har återfunnits i skor, lådor, jackor, nånstans bak i hyllan etc.  fick låna sambons pappas busskort rätt nyligen som jag tappade bort på fyllan. herre gud så illa. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-10-04 11:08:24 följande:div>Avslappningsövningar har te.x aldrig bitit på mig-jag blir bara mer rastlös och stressad, börja trumma med fingrarna och undrar när fan det är klart. div>ja, samma här. det funkar inte. 
min sambo och hans morsa är såna som kan somna var som helst. snacka om hur olika man kan vara. i bilen, i soffan, på stolen typ. tänk om man kunde va så avslappnad liksom. 

haha ja la ut den där adhd-listan som nån gjort, om det var på sidan 288 så SJUUUUUUKT rolig. jag följer den till punkt och pricka i princip.

jag kunde inte sluta skratta åt vissa saker som låg mig närmst om hjärtat som:

 

"Städa alltid bara runt mattorna. Aldrig på eller under. Det är alldeles för jobbigt att dra dammsugaren över en luddig matta och lyfter man på mattan virvlar det bara upp en massa skräp och damm. Låt det vara. Skräpet syns ändå inte, särskilt inte på en mönstrad matta. Och det som ligger under ligger ju tryggt kvar det det ligger.

Städtips

Lägg ut mattan på vädring när du städar och glöm den sedan ute, så att den blir liggande i ur och skur och kanske till slut blir helt oanvändbar eftersom den börjat lukta mögel

Städtips för skåpen""

på min balkong står just nu en infravärme (stått ute hela vintern) en kastrull med en misslyckad deg, full med bananflugor (stått 1 månad) en råsaftscentrifug som också samlade på sig massa flugor, (stått ute hela vintern)
en stor matta som var rätt dyr (hunden kräktes på en bit av den, sen 2 månader tillbaks)
en våtdräkt, strumpa.

ADHD lådan var ju sjukt bra med. hahahahah *ont i magen* 

Så...nu har jag vart i hundrastgården och plockat lite.
men en sak som måste vara skönt när ni fått era diagnoser måste ju vara att ha som ett slags "intyg" och en förklaring till varför ni gör som ni gör. Framför allt ni som blivit kallade för slarvers och lata (som jag antar att en del har)

Jag känner för att trycka upp pappret i ansiktet på mina nära, för innan själva diagnosen gissar jag att många liksom jag blir anklagad på att vilja ha nåt att skylla min lathet på.