ADD symptom hos vuxna

Det jag skrev om pokern var i ironi  i allra högsta grad.

hoppas det gått bra i dag mästerkatten. 

(ny) Du beskriver verkligen merparten av mina dagar, inte precis aktiviteterna, men planerna och hur inget blir av. detta eviga jävla megadåliga samvete. finns väl ingen normal människa som skulle känna sig så kass frivilligt liksom. Rent hypotetiskt borde det ju vara så mycket lättare och smartare att göra allt. Vilket är vad jag säger till mig själv när tankarna att jag nog inte har add utan bara är lat kommer.

<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Minifer skrev 2011-10-13 16:34:35 följande:div>(ny) Du beskriver verkligen merparten av mina dagar, inte precis aktiviteterna, men planerna och hur inget blir av. detta eviga jävla megadåliga samvete. finns väl ingen normal människa som skulle känna sig så kass frivilligt liksom. Rent hypotetiskt borde det ju vara så mycket lättare och smartare att göra allt. Vilket är vad jag säger till mig själv när tankarna att jag nog inte har add utan bara är lat kommer.div>ja man målar upp saker, hur trevligt och mysigt man ska ha, så gör jag med allt.
jag måste låta fruktansvärt patetisk i era öron, jag tror ingen vet att jag fungerar på detta vis förutom sambon. Känner många i din närhet till ditt tankesätt?

måste inflika för att inte låta som en fullständig idiot att när jag jobbade i 7 år så överpresterade jag hellre än tvärtom. såvida det inte var okej att "lata sig"
på ett jobb var det verkligen stillasittande. Eller på två jobb snarare, det var alltid dubbelbemanning. På det ena hade jag ett schema som var helt perfekt för mig. Cyklade till jobbet efter ha lämnat ena barnet, om inte sambon gjorde det för han jobbade också i våra trakter (eller gör) vi började samtidigt. kl 06.30

när jag kom dit var det helt ok att slumra i soffan framför morgonnyheterna, för vi var som sagt två och brukaren gick inte upp förrns tio. Då gjorde vi frukost och pysslade med henne. om det inte var duschdag så gjorde vi inte mycket mer än att titta på teve med brukaren eller sitta på altanen och dricka kaffe. men hon blev successivt sämre =/ men jag hann jobba hos henne i tre år.
jag var ledig otroligt mkt tack vare att man jobbade 15-timmars pass på söndagar. kunde på ett heltidsschema vara ledig ända från tors-ons.

Däremot i ett annat ärende var det 10000% fokus. för det gällde liv eller död och en bebis. tror det var då min trötthet satte igång eftersom jag var tvungen att koncentrera mig så.
Men där jobbade jag 6 dar i veckan, och min sambo jobbade nätter. jag ställde alltid upp och stannade längre. Det slutade tyvärr olyckligt och det var då jag kände att jag gärna slutar som personlig assistent, då hade två av mina brukare avlidit =/
så jag sa det till högsta chefen, att jag gärna blir övertalig och väljer frivilliglösningen = heltidslön varje månad i 1 år.

Efter det planerade jag att börja plugga. jag kom inte in där, jag hade klartecken från csn, nyligen när jag sökt för tredje gången sa dom att jag ej kommer in för jag har högskolebehörighet från folkhögskolan =(
låter ju bra men saknar ändå en del betyg som jag måste plugga upp i januari.
så nu går jag här med alfakassan som en idiot och klarar inte ens av att söka jobb.

oj nu fastnade jag här igen =( måste fortsätta vika. he he

i den där omröstningstråden, så som det ser ut där, så ser det ut än i dag. fast jag fått undan lite smuts och tvättat det.

SORRY för ett långt inlägg!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ny) skrev 2011-10-13 16:53:31 följande:div>ja man målar upp saker, hur trevligt och mysigt man ska ha, så gör jag med allt.
jag måste låta fruktansvärt patetisk i era öron, jag tror ingen vet att jag fungerar på detta vis förutom sambon. Känner många i din närhet till ditt tankesätt?

måste inflika för att inte låta som en fullständig idiot att när jag jobbade i 7 år så överpresterade jag hellre än tvärtom. såvida det inte var okej att "lata sig"
på ett jobb var det verkligen stillasittande. Eller på två jobb snarare, det var alltid dubbelbemanning. På det ena hade jag ett schema som var helt perfekt för mig. Cyklade till jobbet efter ha lämnat ena barnet, om inte sambon gjorde det för han jobbade också i våra trakter (eller gör) vi började samtidigt. kl 06.30

när jag kom dit var det helt ok att slumra i soffan framför morgonnyheterna, för vi var som sagt två och brukaren gick inte upp förrns tio. Då gjorde vi frukost och pysslade med henne. om det inte var duschdag så gjorde vi inte mycket mer än att titta på teve med brukaren eller sitta på altanen och dricka kaffe. men hon blev successivt sämre =/ men jag hann jobba hos henne i tre år.
jag var ledig otroligt mkt tack vare att man jobbade 15-timmars pass på söndagar. kunde på ett heltidsschema vara ledig ända från tors-ons.

Däremot i ett annat ärende var det 10000% fokus. för det gällde liv eller död och en bebis. tror det var då min trötthet satte igång eftersom jag var tvungen att koncentrera mig så.
Men där jobbade jag 6 dar i veckan, och min sambo jobbade nätter. jag ställde alltid upp och stannade längre. Det slutade tyvärr olyckligt och det var då jag kände att jag gärna slutar som personlig assistent, då hade två av mina brukare avlidit =/
så jag sa det till högsta chefen, att jag gärna blir övertalig och väljer frivilliglösningen = heltidslön varje månad i 1 år.

Efter det planerade jag att börja plugga. jag kom inte in där, jag hade klartecken från csn, nyligen när jag sökt för tredje gången sa dom att jag ej kommer in för jag har högskolebehörighet från folkhögskolan =(
låter ju bra men saknar ändå en del betyg som jag måste plugga upp i januari.
så nu går jag här med alfakassan som en idiot och klarar inte ens av att söka jobb.

oj nu fastnade jag här igen =( måste fortsätta vika. he he

i den där omröstningstråden, så som det ser ut där, så ser det ut än i dag. fast jag fått undan lite smuts och tvättat det.

SORRY för ett långt inlägg!div>Höhö, inte mer patetisk än vad jag själv är eftersom jag gör likadant ;) Jag har alltid mörkat hur jag är allt vad jag bara kan, det är först nu (sedan jag började misstänka add) jag börjar avslöja alla "hemlisar" för maken. Vilket känns sååååååååå konstigt. Men skönt. Hoppas han inte drar :P<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

Fick träffa överläkaren till och med, och han såg inga som helst problem med en ordentlig undersökning. Så nu har jag en bunt själskattningstest jag ska göra till nästa gång (gjorde dem så snart jag kom hem, såklart...) och sen ska jag göra någon form av datortest (QB test http://www.qbtech.se/qbtest/ )
Intressant! Överläkaren berättade att vården har en viss pott pengar varje år, och när man slår i taket så är det liksom stopp. Taket brukar man nå runt oktober varje år... MEN, alla dessa neuro-betingade grejer är så "i ropet" sa han, så för dem finns inget tak! Det finns alltså inga ekonomiska gränser för att få en utredning. Kanske kan vara bra att veta... Vet dock inte om det gäller alla landsting, men åtminstone Sthlm då.

Så... nu ska jag laga mat, städa lite, och sen var det något mer...

(kul info: som jag berättade innan så är jag väldigt strukturerad, eftersom jag inte KAN fungera utan stenhård struktur. Räknade hos läkaren att jag sammanlagt har 6 (!) kalendrar i bruk för tillfället, så att jag ska hålla koll på allt)

<div class="quote"><div class="quote-nick">Stövelkatten skrev 2011-10-13 17:14:04 följande:div>Fick träffa överläkaren till och med, och han såg inga som helst problem med en ordentlig undersökning. Så nu har jag en bunt själskattningstest jag ska göra till nästa gång (gjorde dem så snart jag kom hem, såklart...) och sen ska jag göra någon form av datortest (QB test www.qbtech.se/qbtest/ )
Intressant! Överläkaren berättade att vården har en viss pott pengar varje år, och när man slår i taket så är det liksom stopp. Taket brukar man nå runt oktober varje år... MEN, alla dessa neuro-betingade grejer är så "i ropet" sa han, så för dem finns inget tak! Det finns alltså inga ekonomiska gränser för att få en utredning. Kanske kan vara bra att veta... Vet dock inte om det gäller alla landsting, men åtminstone Sthlm då.

Så... nu ska jag laga mat, städa lite, och sen var det något mer...

(kul info: som jag berättade innan så är jag väldigt strukturerad, eftersom jag inte KAN fungera utan stenhård struktur. Räknade hos läkaren att jag sammanlagt har 6 (!) kalendrar i bruk för tillfället, så att jag ska hålla koll på allt)div>Men vad kul att höra att du ska få en undersökning eller utredning :)
Fick du med allting? eller kände du någon gång att läkaren kanske skulle tro att du var för frisk för en utredning? 
Förstår att du gjorde testet bums :P 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Minifer skrev 2011-10-13 17:11:35 följande:div>Höhö, inte mer patetisk än vad jag själv är eftersom jag gör likadant ;) Jag har alltid mörkat hur jag är allt vad jag bara kan, det är först nu (sedan jag började misstänka add) jag börjar avslöja alla "hemlisar" för maken. Vilket känns sååååååååå konstigt. Men skönt. Hoppas han inte drar :Pdiv>Hehe der="0" alt="Tungan ute">. Jaså? det kommer han inte göra!
Ja min drog ju när han kom hem." Fan vad ni ska få höra sen när jag fått min diagnos, det är som om alla tror att jag är lat. Jag ska trycka upp den i era ansikten!"  Skrek jag till han. Då sa han att han visste att jag nog hade detta men eftersom jag vet om det borde jag bara ta tag i det, då jag vet hur det blir om jag sätter mig framför datorn. Ja det är ju sant.

Läste på ett adhd forum om en massa tips, folk ställde fram äggklockor och grejer :P skrev upp "diskning 20 minuter" "städning 30 min" 

äh men f**n...tog  för mycket hostmedicin, börjar klia på hela kroppen. fast det känns mycket roligare att vika tvätten nu :P  är själv hemma och lyssnar på lite musik under tiden =) tänk om det alltid kunde kännas såhär lätt. Minns det från förra gången jag var sjuk, att de var lättare och att ta lite lite extra.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Stövelkatten skrev 2011-10-13 17:14:04 följande:div>Fick träffa överläkaren till och med, och han såg inga som helst problem med en ordentlig undersökning. Så nu har jag en bunt själskattningstest jag ska göra till nästa gång (gjorde dem så snart jag kom hem, såklart...) och sen ska jag göra någon form av datortest (QB test www.qbtech.se/qbtest/ )
Intressant! Överläkaren berättade att vården har en viss pott pengar varje år, och när man slår i taket så är det liksom stopp. Taket brukar man nå runt oktober varje år... MEN, alla dessa neuro-betingade grejer är så "i ropet" sa han, så för dem finns inget tak! Det finns alltså inga ekonomiska gränser för att få en utredning. Kanske kan vara bra att veta... Vet dock inte om det gäller alla landsting, men åtminstone Sthlm då.

Så... nu ska jag laga mat, städa lite, och sen var det något mer...

(kul info: som jag berättade innan så är jag väldigt strukturerad, eftersom jag inte KAN fungera utan stenhård struktur. Räknade hos läkaren att jag sammanlagt har 6 (!) kalendrar i bruk för tillfället, så att jag ska hålla koll på allt)div>Åååh vad härligt!! Skönt att du inte blev lika skeptiskt bemött som jag :D

Nu ska jag lämna maken med kidsen och dra ner på stan och dricka en öööööööööl! (för att få ha lite egentid. Och öl. Höhö!)<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

Anonym (ny)- Vi pratade en del om det där med att vara "normal", och jag sa att det är svårt för mig att säga om jag är mer hyper än "normalt" eller om jag är mer ofokuserad än "normalt" och då skrattade han gott! de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande"> Hans syn på det hela, vilket också stod i "diagnosbibeln" som han kallade någon bok, var att så länge det innebar ett problem för individen så var det något att kika på. Alltså om man själv upplever det som ett stort problem att ta tag i sig själv, så ÄR det ju ett problem. Enkelt va? de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande">
Men nu när jag har tänkt en del på allt så kommer ju rädslan för att man efter utredningen får höra att man är fullt normal men att man fan får se till att skärpa sig och växa upp!

Jag tror mitt plus i historien ligger i att jag redan är patient hos öppenvården och därför fått träffa randad personal och inte "bara" vanliga läkare. Just denna överläkaren hade jobbat i flera år på en stor mottagning för psykospatienter, och haft ett samarbete med en annan läkare som specialiserat sig på kvinnor med psykoser. Så han visste dessutom allt om vilka mediciner som funkar under graviditet osv! d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">

hmm... jag tror inte det var något mer att nämna nu. Jag går hos Carema Hjärnhälsa, förresten. Kanske kan vara ett tips för någon. De har telefontid dygnet runt, och ringer man då mitt i natten så kan man iaf få telefonremiss till att prata med läkare under dagtid. (jag själv ringde till dem halv fyra på natten för att jag bara inte stod ut med mig själv längre. Fick akuttid senare samma dag)