ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ny) skrev 2011-10-06 15:49:12 följande:div>haha superhärligt!!!!!! kram till alla!!!!div>Kram på dig med :)<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (känner igen mig) skrev 2011-10-06 18:08:50 följande:div>Ni som har gjort en add-utredning vart har ni gjort den? Vart ringde ni och sa att ni vill ha en add-utredning? 

  Funderar på om jag borde ringa och söka hjälp nånstans, men vet inte vart. Vill inte gärna ringa till öppenpsyk som finns här där jag bor då jag ringt dit ett antal gånger och gått i terapi ett antal gånger där utan någon förbättring, känns som om dem e rätt trötta på mig där nu. Sen vet jag inte om jag tycker dem är särkskilt bra där då jag fortfarande inte är bättre efter x antal år!div>Jag fick min diagnos på BUP, men jag varliten,så det var väl på skolans och mammas initiativ som jag blev utredd..

Är det någon som kan berätta lite vad som händer när man är under medicinering?
Känner ni som får ritalin/concerta er hjälpta utav det?
Märker ni några förändringar? Isåfall vad?

Jag har provat att ta några få ggr,men har inte fått medicin själv, jag skulle vilja börja med ritalin exempelvis.
Är bara rädd för att inte något ska hjälpa mig..

Hur många timmars sömn,minst behöver ni här inne för att känna er någorlunda utvilade?
Hur länge kan ni sova om inget väcker er?

Själv behöver jag 10 timmar.
Men kan sova runt 12 timmar utan problem..

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-10-06 14:13:37 följande:div>I korta drag innebär det att du har rätt till stöd och hjälp. Det kan te.x vara i form av boendestöd-någon som kommer hem till dig, hjälper dig städa, uträtta ärenden ihop med dig, hjälper dig hitta ngn meningsfull fritidssyssla etc. Man är även berättigad en kontaktperson-någon man kan kontakta oavsett vad det gäller och som kan hjälpa dig att föra din talan vid te.x olika möten med läkare, soc eller liknande.
Vad LSS-lagen syftar till är att den funktionshindrade ska kunna leva så "normalt" som möjligt trots sitt funktionshinder/nedsättning. div>Tack !
Jag skulle kunna behöva hjälp att ta tag i alla skulder och hålla reda på ekonomi (för tillfället existerar ingen ekonomi, har inte ens något konto tror jag eller bankkort) Men i fortsättningen.
Ibland känns det som att jag kan behöva en personlig assistent,någon annan som känner likadant?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ny) skrev 2011-10-06 23:16:35 följande:div>jo verkligen sjukt!!!
jag tjatar alldeles för mycket här, det måste ha med detta att göradig" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif" loading="lazy" border="0" alt="Oskyldig"> ja ni ser att det blir lite sjukligt från min sida. jag är så intresserad av detta och har tyvärr snöat in på det nu :( men att skriva ett cv när jag ändå vet vilka jobb jag haft, strukturera upp det. det går bara inte :(:( ser det som ett omöjligt projekt. förstår din känsla med shoppinglistan.

jag frågade min sambo i dag, för all tvätt ligger kvar i sängen i kväll. jag har lagat mat och hade lite annat för mig.
- hur känner du om du vet att det ligger massa tvätt och väntar, när du nu sitter vid datorn och spelar på tennis som du älskar?
- jag hade ju vikt tvätten direkt i tvättstugan, men jag hade gjort det samtidigt.
- hade du inte försökt skjuta upp det? känner du inte att det tar emot?
- visst, det är inte superkul men jag gör det bara, inget tar emot. div>Att snöa in på saker ja herregud. Jag hängde vareviga dag i den här tråden förut sen fick jag medicin och *poff* så tröttnade jag på allt vad ADHD heter. Nu är jag inte länge under medicinering och vips så är jag tillbaka. 

Min sambo som låter som din. Faktum är att dom flesta låter så "Nä det är ju inte roligt men det måste ju göras".
Men hur fan förmå man sig att göra det när det tar emot så?

Idag te.x så har jag spenderat hela jävla dagen här på FL. Jag har bara lyft röven för att hämta mer kaffe, gå ut och röka och så för toalettbesök. Ja just det en dusch hann jag med också. Men borstade tänderna glömde jag.
Vad jag egentligen borde ha gjort är att ta tag i jobbsökandet och precis som du fixa cv osv men nehedå. Jag loggade in på FL på morgonkvisten för jag "skulle ju bara" kika lite men fastnade här till klockan 17 d.gif" border="0" alt="Skäms">  

<div class="quote"><div class="quote-nick">Heroinchick skrev 2011-10-06 23:45:34 följande:div>Tack !
Jag skulle kunna behöva hjälp att ta tag i alla skulder och hålla reda på ekonomi (för tillfället existerar ingen ekonomi, har inte ens något konto tror jag eller bankkort) Men i fortsättningen.
Ibland känns det som att jag kan behöva en personlig assistent,någon annan som känner likadant?div>Ja varje dag. 

Jag har funderat mycket på det där med boendestöd te.x. Nog för att jag skulle behöva någon som kom hit och hjälpte mig då och då, samtidigt tror jag att jag skulle ha svårt för att ha en främmande person springandes här. Jag är fast i moment 22, som vanligt. Att ha ADHD är som att leva i ett enda stort moment 22.  

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ny) skrev 2011-10-06 14:15:35 följande:div>okej, jag förstår känslan även om jag inte har lika mkt erfarenhet. precis som jag kände mig om jag tog många citodon eller massa coccilana.
alkhol har inte samma effekt, men jag börjar dricka allt oftare.

du verkar inte haft det lätt  =( tråkig läsning.
jag hade också LVU.

hur länge måste du vänta på metadonet? jag förstår att det känns tufft! försök stå ut.

jag har två små barn, och jag känner nu att det knappt håller. jag har suttit vid datorn hela dan, skulle hjälp sambon på jobbet, men jag sa att jag skulle röja i garderoberna. det har jag inte tagit tag i och bara en liten stund tills ena barnet ska hämtas.div>Ok  :/ Hoppas att du kan minska, alkohol är ingen lek det heller. Kroppen tar ju så mycket stryk och det är svårt att ta sig ur.Hoppas inte du hunnit utveckla beroende än..

Hur gammal är du? Jag är 23,hade Lvu mellan 14-19 års ålder.
Min dotter är 4 år och är placerad inom familjen, min familj alltså. Men hon har som tur inte LVU.
Hur upplevde att samhällsvården påverkade dig?

Jag har velat ha metadon i 1½ år nu :( Jag vet inte hur länge till jag måste vänta. Allt mellan 2-6 månader..

<div class="quote"><div class="quote-nick">Heroinchick skrev 2011-10-06 23:35:04 följande:div>Är det någon som kan berätta lite vad som händer när man är under medicinering?
Känner ni som får ritalin/concerta er hjälpta utav det?
Märker ni några förändringar? Isåfall vad?

Jag har provat att ta några få ggr,men har inte fått medicin själv, jag skulle vilja börja med ritalin exempelvis.
Är bara rädd för att inte något ska hjälpa mig..div>Ja nog blev det en förändring. Till en början upplevde jag att jag medicinen gav mig förmågan att organisera. 
Plötsligt kunde jag se vad som behövdes göras och inte. (Det här med prioritering fungerar inget vidare för mig nämligen) Ska jag laga mat åt ungarna eller ska jag vattna blommorna? är en fråga som kan bli jättestor. Inte sällan prioriterar jag helt fel men jag har mina ljusa stunder också men då oftast under tidspress.

Vad som mer hände under medicineringen var att jag slöt mig allt mer. Jag blev mer avstängd känslomässigt, något som helt klart var positivt, åtminstone till en början. Jag fick även bättre ordning på sömn och mat. Visserligen minskade ju hungern och även sockersuget så jag åt mindre portioner än tidigare (och jag är ingen storätare annars heller) Men jag fick till mer regelbundna matvanor tack vare medicinen-den hjälpte mig liksom att tänka mer klart och planera.  

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-10-06 22:01:49 följande:div>Så jävla rövigt av den läkaren att kalla det FÖR strukturerat för att vara ADHD. Jag har visserligen problem med att göra listor men vem tror ni det är som knåpat ihop listan i TS? Jo jag. Därför, om det handlar om något som verkligen intresserar mig kan jag spendera timmar på att göra det. Om någon te.x sa åt mig att lista alla världens psykiska åkommor skulle jag kunna göra det i bokstavsordning dessutom därför det handlar om ett ämne jag finner intressant. Men be någon mig att skriva en matlista är det knappt att jag gör det ens under pistolhot och absolut inget jag lägger ner en massa tid på. Det är inte många som vet men detta (har jag läst) är ett typiskt ADHD-drag. Så.... läkaren du träffade är en idiot som uttalar sig så. div>Tyckte det kändes jättejobbigt också. Blitr ju totalt moment 22. Antingen har jag ingen aning om vad jag ska säga när han frågar efter symptom, och har jag en lista gills inte symptomen på den, vafan liksom. Listan såg ut ungefär som trådstarten.

Jag kan skriva listor till att handla, men jag blir leds efter att ha skrivit 4 grejer, och så kan jag ha tänkt på massa saker vi behöver under dagen, men när jag ska skriva listan har jag ingen aning alls. Så jag kan skriva lista, men den blir för kort och massa glöms att skrivas på =) Sedan brukar jag glömma den hemma! Därför tycker jag veckoplaneringsgrejs (typ billiga veckan med ica) är super, för då får man en helt färdig lista man kan ta med till affären! :D

Men tack, känns skönt att höra att det är honom det är "fel" på eller vad tusan man ska säga.<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Who am I?) skrev 2011-10-06 22:43:08 följande:div>Minifer:

Ja, det är problem i min vardag. På jobbet blir det problem när jag glömmer viktiga saker. Jag vet vad jag ska, men glömmer bort det ändå. Så fort det blir lite stressigt blir det kaos i huvudet på mig och jag blir förvirrad och klumpig och stirrig. Och i mitt jobb är de där viktiga sakerna verkligen viktiga- för andra människors välmående. Jag är mån om att göra ett bra arbete, men när jag kommer därifrån är jag fullständigt slut i huvudet och kan knappt fokusera på bilkörningen. Då jobbar jag ändå bara deltid.

Hemma blir det problem eftersom sambon uppfattar mig som lat och inte fattar varför jag lägger mig och sover flera timmar mitt på dagen. Jag har dessutom barn och kommer knappt upp på morgonen. Barnet har tom slutat försöka väcka mig och väcker sambon istället för det är inte lönt. Sedan är jag ofta för trött för att vara en kul mamma. Jag kan samla kraft och orka pyssla med något en halvtimme eller en timme, men sedan är det mest soffläge och datorn igen.

Det där med att duscha hoppas jag över ibland för jag bara inte pallar ta mig in där. När jag väl tar mig in i duschen brukar jag inte palla ta mig ut igen för det är så jävla omständigt att torka sig, så då duschar jag länge istället ;)

Jag slarvar med min kost. Äter inte tillräckligt ofta för jag orkar inte, kommer inte till skott även om jag är hungrig. Förutom med middagen för den kräver ju liksom övriga familjen också. Efter maten orkar jag inte göra ett skit och gnäller på sambon tills kaffekoppen står framför mig på soffbordet.

Kvällen kommer och jag känner lättnad när barnet ska lägga sig, för då behöver jag inte kämpa längre. Fast i realiteten har jag inte fått något gjort innan heller, jag har bara tänkt på att jag BORDE och haft ångest över det.
Sedan börjar jag piggna till när de börjar närma sig läggdags och jag kommer inte i säng i tid. Pladdrar på i sängen med en trött sambo. Tänker på jobb och åtaganden om och om igen om jag inte är så utmattad att jag tvärdäckar. Somnar 5 timmar innan jag ska upp till jobb. Snoozar till sista sekund och kastar mig in i bilen.

Jag måste dessutom jämt och ständigt ha något på gång, eld i järnen, utmaningar, saker att se fram emot. När jag inte har det så känns livet meningslöst, grått och tråkigt. Har jag inget så börjar jag typ kolla igenom tradera och blocket i timtal. Läsa på om en ny hårvårdskur i 4 timmar, snöa in på en ny community, eller som nu streckläsa denna tråden.

I tonåren hade jag dessutom en djup depression som varade ett par år. Jag har gått på 3 olika gymnasieskolor, lernia, komvux 2 ggr plus universitetet. Nu var jag färdig och jobbar, så då anmälde jag mig till en distanskurs på impuls häromkvällen.

Flera vänner har jag varit så "rak och ärlig" mot att det blivit problem. De skulle nog kalla beteendet att lägga näsan i blöt och säga elaka saker. Riktigt nära vänskap har jag alltid haft lite svårt med. Från jag var 5-13 hade jag en bästis som jag lekte med alltid och typ ingen annan. Sedan har jag haft en liten grupp nära vänner från skolan.div>Jadu, jag känner igen mig i prick precis allt du skriver här med (förutom rak och ärlig-delen, jag är sjukt konflikträdd!!!) Om jag fick remiss(trots grinig doktor) borde ju du också få det tycker jag.

Heroinchick: Samma här, 10-12 timmar. Ibland sover jag 14, men då blir jag suuuuperseg. Hoppas du får metadonet snart! Min mamma var heroinist under många år (slutade förvisso med att hon dog av en överdos amfetamin när jag var 13) och hon ville gärna ha metadon men fick aldrig (detta var ju dock många år sedan och tror de var mer restriktiva då) Heja dig!  Hade ju varit perfekt om ritalin eller concerta eller något kunde hjälpa dig så du slipper självmedicinera.

Nu är jag trött.

Har ni några ritualer förresten? Är det adhd eller as? Jag måste alltid spela vissa spel i en viss ordning på min mobil innan jag sover, vilket är skitfånigt, och irriterande för det tar sådan tid. Men jag är väldigt upphängd på att om jag ska göra saker på ett visst sätt så ska det vara på ett visst sätt, punkt slut.

Hoppasmin "kölapp" till utredningen kommer snart så jag i alla fall får veta hur länge jag måste vänta..<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>