ADD symptom hos vuxna

@Anonym (ny): Sannispannisen! Jag känner igen nicket och har en bild av hur du ser ut! :-P Jag har själv varit medlem på FL sen 2004 (har dock avreggat mig ett par ggr.) dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Det har pratats en hel del om listor här, så jag ville bara dela med mig av min senaste räddning. SCHEMA!!! (men nu pratar vi inte ett vanligt enkelt schema, utan ett som är övertydligt)

Jag har fått hjälp av familjehemsbehandlare (som har jobbat en del med mammor som har ADHD), som har hjälpt mig att upprätta vardagsschema. Det bästa jag gjort. Det låter extremt löjligt formellt och inrutat liv, men helt plötsligt börjar vissa saker kännas hanterbara.

Vi har jobbat fram ett morgonschema och eftermiddagsschema, som sträcker sig från det att vi kommer hem från skola/förskola, tills dess att barnen går och lägger sig.
Allt är inrutat, inskrivet, och det finns inga luckor mellan kl. 15.30-21.00.
Jag har tidsangivelser till allt, från när jag ska tömma diskmaskinen, när jag ska påbörja middagen, hur/när jag ska sätta igång barn i lek, så att jag sedan kan gå på nästa moment på schemat. Det står när det är tandborstning, när jag ska torka av bordet osv. Det står vilka dagar och vilken tid barnen skall badas/duschas, vilka dagar jag ska duscha, när dom ska ta på pyjamas, vad dom ska leka med, när det ska dammsugas, när en tvätt skall sättas igång, när kläder ska tas fram. När en tvätt skall torktummlas osv.
Knixet med mig är att jag inte kan ha dötid, då tappar jag bort tiden. Men med schemat, saker händer i rätt ordning, inga mellanrum, ingen tid som inte är planerad. Därmed minskar risken för ett fullständigt kaos. Poängen med det hela är att förbereda, eftersom jag aldrig är förberedd på vad som skall hända annars, och då får jag jätte problem i min vardag. (om ni förstår vad jag menar).
Schemat ligger framme på bänken i köket. Jag är ju sån att jag måste ha jätte städat i köket, annars fattar jag ingenting. Kortslutning i huvudet.

Jag har middagkassar som jag beställer. Jag har så inrutat det bara går. Jag jobbar på att lägga till, så att saker och ting kan fungera mer och mer. Jag har listor som sitter på insidan av skafferiet, där jag i excell, skrivit in matvaror som ska finnas. Måndag kväll går jag igenom listan och skriver ner det som ska handlas, eftersom det ska handlas på tisdag morgon (gör det med mitt boendestöd)

Jag brukar ha så mycket "to-do-lists", men har svårt att genomföra dem. Men sätter man in det i ett schema, så blir det lättare. Men det är viktigt att innan ha beräknat tid, och planera in i vilken ordning det ska göras, annars blir det väldigt hipp som haver för mig. Belöningar, belöningar. Och det blir en form av belöning när man klarar att följa schemat.
Så vad jag kan rekommendera är just schema, men eftersom jag suger på att planera, så har jag behövt hjälp utifrån, från någon som inser vidden av hur svårt jag har att få till det, samt som förstår hur extremt strukturerat och övertydligt schemat måste vara. Kanske något för fler. Mina barns pappa testade nu mitt morgonschema och eftermiddagsschema nu när han hade barnen (han har vissa svårigheter med igångsättning och "koll på läget dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> ". Han var helt lyrisk. Helt plötsligt var han inte vilse, och kände hur bra barnen mådde av det, och hur han fick kraft av att se vad nästa moment var. Att inte behöva anstränga sig lika mycket.

Känner att mitt liv går mot det bättre, sen jag började inse vidden av mina svårigheter. Nu försöker jag jobba fram konstruktiva lösningar. Schemat har räddat mig de senaste veckorna. Jag ruckar inte ens på tiderna på helgen, eftersom jag absolut inte kan komma ur rutinerna, dagen efter blir som en ända röra då.
Jag har också fått hjälp, genom att be om post-it-lappar från skolan med påminnelse om utflykt. Sms-påminnelse från skola om utflykt, matlåda etc. Personalen på skola och förskola är fantastiska och förstående (jag har ju varit rörig sen dag ett, och alla hjälps åt för att det ska bli så bra som möjligt).

Jag tänker såhär. Barn med ADHD behöver bli förberedda på vad som ska hända, vad som ska ske, vad som ska göras osv. Jag behöver det lika mycket som ett barn. När folk ändrar helt plötsligt tid, eller vad som helst, så blir jag stressad, upprörd, orolig, arg osv. T om i mitt egna hem, där jag är ensamstående mamma...vet jag inte vad som kommer efter detta som jag gör, så blir jag förvirrad och stressad....vilket i sin tur leder till ångest.
Förutsägbarhet is the shit (trots att jag är impulsiv som satan).

Nu ska jag inte säga att mitt liv är fantastiskt och allt är bra, MEN, det fungerar. Jag är inte i fullständigt öpplösningstillstånd. Minnet är ju käpprätt och helvete, arbetsminnet suger. Jag är beroende av äggklocka, påminnelser, och hjälp, men det går mot det bättre. Yeay!

Så det bästa med min ADHD är att jag inte har ro i kroppen nog att ligga ner och självdö. Alldeles för tråkigt. Må dåligt tröttnar man ju snabbt på. Snubblar ju hela tiden på mina fötter, men eftersom jag är för rastlös, så är jag alltid upp igen, försöker igen! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Men be om hjälp för att göra listor/schema. Jag menar, de flesta ADHD:are gör milslånga listor...men det funkar ju sällan ändå. Be om hjälp, så att det blir genomförbart.

@Anonym (ny): Haha, läste första meningen på mitt förra inlägg...jag har alltså inte själv en bild på dig...utan en bild i huvudet av hur du ser ut....har för mig också att du är lika gammal som mig...82:a

Just det...skulle säga ett tips till. Jag tror att krishanteringsplaner är guld värda. Jag har än sålänge kommit till att göra en för morgonen (med hjälp så klart). Den sitter uppe i skåpet i köket, vid kaffet. Där står det vad jag ska göra om det helt har gått galet och ADHD:n är på fullständig topp. Men nu behöver det göras om lite och skrivas in t ex vem man ringer, vad man ska göra. Vilken ordning jag ska plocka undan i köket för att kunna få fram frukost, osv. Det har hänt att jag inte ens kommer utanför dörren med barnen. (*skäms*)

Anonym (är jag galen) men hur var det nu, hade du add eller adhd? det låter ju som adhd eftersom du inte har ro att "självdö" (haha ja det är ju typ så det känns.)
jaså du känner igen mitt nick? ja det är ju inte så konstigt eftersom jag hade skrivit flest inlägg av alla under åren 2004-2009 typ eller vad patrik sa när jag träffade honom en gång. (lol bara det..) 
Sen fick jag smått panik över det, och höll mig borta i typ 2 år, sen bytte jag nick. och bilden har jag tagit tillbaks för jag tänkte att folk ändå glömt mig. Men jag tolkade det inte så att du hade en bild på mig hahahah....

jaja..

Jag tycker din vardag verkar fungera toppenbra!! En fråga bara, att det blev/blir kaos utan dessa rutiner förstår jag, men kände du, eller känner att du kan"lägga det där viktiga pappret där så länge", eller "ha det där mötet i huvudet, och skriver upp det sen... " För så känner jag. ÄVEN fast Jag vet att det oftast blir så att jag glömmer eller slarvar bort. Ta bara det som hände i fredags, nåt så viktigt som lappen med adressen, tiden, namnet till det nya jobbet jag ska till på måndag. 
Det var helt borta efter bara nån timme, och det jag minns var att jag tänkte att jag kunde lägga det "här" så länge. Även fast jag har lådor och pärmar för sånt är jag för lat eller vad det är och bara lägger dem nånstans i närheten.
 Jag rotade genom hela papperskorgen, sen låg det i viktiga pärmen i alla fall ha ha!! jag hade inte höga tankar om mig själv inte.

Krishanteringsplan låter bra =)
 
Jag tycker iaf att du är otroligt duktig som lyckas hålla dig till schemat.Jag har ju aldrig trott att jag skulle behöva nåt sånt.
Jag har alltid tänkt att det bara är personer med asb som behöver sånt. men så är det ju inte. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ny) skrev 2011-10-15 23:00:32 följande:div>Anonym (är jag galen) men hur var det nu, hade du add eller adhd? det låter ju som adhd eftersom du inte har ro att "självdö" (haha ja det är ju typ så det känns.)
jaså du känner igen mitt nick? ja det är ju inte så konstigt eftersom jag hade skrivit flest inlägg av alla under åren 2004-2009 typ eller vad patrik sa när jag träffade honom en gång. (lol bara det..) 
Sen fick jag smått panik över det, och höll mig borta i typ 2 år, sen bytte jag nick. och bilden har jag tagit tillbaks för jag tänkte att folk ändå glömt mig. Men jag tolkade det inte så att du hade en bild på mig hahahah....

jaja..

Jag tycker din vardag verkar fungera toppenbra!! En fråga bara, att det blev/blir kaos utan dessa rutiner förstår jag, men kände du, eller känner att du kan"lägga det där viktiga pappret där så länge", eller "ha det där mötet i huvudet, och skriver upp det sen... " För så känner jag. ÄVEN fast Jag vet att det oftast blir så att jag glömmer eller slarvar bort. Ta bara det som hände i fredags, nåt så viktigt som lappen med adressen, tiden, namnet till det nya jobbet jag ska till på måndag. 
Det var helt borta efter bara nån timme, och det jag minns var att jag tänkte att jag kunde lägga det "här" så länge. Även fast jag har lådor och pärmar för sånt är jag för lat eller vad det är och bara lägger dem nånstans i närheten.
 Jag rotade genom hela papperskorgen, sen låg det i viktiga pärmen i alla fall ha ha!! jag hade inte höga tankar om mig själv inte.

Krishanteringsplan låter bra =)
 
Jag tycker iaf att du är otroligt duktig som lyckas hålla dig till schemat.Jag har ju aldrig trott att jag skulle behöva nåt sånt.
Jag har alltid tänkt att det bara är personer med asb som behöver sånt. men så är det ju inte. div>Ja, jag för mig att du skrev mycket under dom åren. Periodare var jag mer, och är det fortfarande. Skriver jätte mycket, debatterar och sen tröttnar jag. :-P

ADHD (dock har jag inte fått återkopplingen ännu, eftersom den som utredde mig tog semester precis innan han hann bli kloar med sammanställningen. och sedan ledighet på ledighet ...och nu vet dom inte när han kommer tillbaks. Men enligt läkarsamtal så är de överrens om att det är ADHD, och jag går i gruppbehandling för ADHD....väntar bara på att det kommer på papper också, eftersom jag nu är mer öppen för medicin (vilket jag tvärvägrat innan)
Så, jag har H:et också, på gott och ont. Jobbigt, eftersom jag inte kan sitta still, men älskar ändå att vara hyper...det är på något sätt min drivkraft. Har alltid alltid vetat att jag är lite "hyper" innan iaf, vet att jag har galet mycket energi...eller vad det kallas. Problemet är att det också fullständigt tar ut mig. Så jag har jätte problem med sömen, väldigt svårt för att somna, komma ner i varv (kan knappt det) osv, men tycker inte om sömntabletter och insomningstabletterna fungerar sådär...så jag skippar dem helst, och så får jag hitta andra sätt att lära mig sova "normalt"

Ja, vardagen fungerar bättre. För mig känns det faktiskt fantastiskt, men det är ju på väldigt basic nivå, eftersom jag har väldigt mycket stöd och hjälp. Jag har boendestöd 3 ggr i veckan, ska få godman, har jätte bra hjälp från familjehemsbehandlare och nu när folk runtomkring riktigt fått se in i min tillvaro, då jag inte längre kämpar med att försöka dölja mina brister (vilket innan alltid tillslut ledde till utmattning, depression och andra sjukdomar), så känns det som om det blir bättre. Alltså, jag är på sätt och vis väldigt beroende av att min omgivning förstår mina svårigheter, och när de väl gjort det (lättare när det inte är nära familj...för familjen har det tagit längst tid att riktigt inse att det här är permanent (har ju alltid trott att det varit omständigheter och att jag haft ett trassligt liv). 
Balansgången är ju där att man vill ju klara sig så bra som möjligt själv, men samtidigt kan man inte riktigt det på samma sätt/vilkor som "de andra"...vilka det nu är? dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Som svar på din fråga, nej, jag kan inte lägga viktiga papper sålänge på något ställe...men jag gör det. Jag har alltså inte alls kommit så långt att jag kan ta hand om pappersarbeten och ekonomin. Där är jag hyfsat körd för det mesta. Jag har en stor kalender, som ligger i handväskan, kruxet är om jag byter väska...så de senaste månaderna har jag inte bytt. När jag då går ut, så väger den så mycket att det märks om den inte ligger i väskan, och det brukar jag oftast tänka på (men jag glömmer den med...eller plånboken, eller något annat viktigt. 
Mitt arbetsminne är ganska hopplöst, farligt lik en ahlzeimerspatient känner jag mig ibland som. Men just nu försöker jag acceptera det, och hitta nya mer hållbara lösningar. Jag har problem med igångsättning, därför jag har utformat ett schema som inte tillåter dötid...då är det som om jag fastnar i en bubbla och det är ännu jobbigare. 

Gjorde min utredning i maj-juni, men självskattningen gjordes redan i feb-mars ngn gång, så jag har jobbat med det sedan dess och gått igenom alla typer av känslor tror jag. Nu fick jag hopp igen, när jag verkligen insåg hur extremt löjligt tydlig jag måste vara med mig själv, för att fungera. Ja, det måste stå:
06:00, Vakna! Gå upp! 06:10 Drick kaffe (snabbkaffe) och plocka ur diskmaskinen. 06:20 Tvätta ansiktet. Rengöring och kräm osv.
Sen har jag ju inget sådant schema mellan 8-15:30...så där händer det allt och inget, och även efter 21:00. Hehe!

Jag är alltså i utvecklingsfasen här vet jag, men försöker på då att automatisera detta (hoppfullt tänkande...antagligen kommer jag alltid få ha mina scheman), förbereda mig själv, kunna se framför mig hur allt ska gå till.
Innan kom man hem med barnen på eftermiddagen och bara fatta ingenting. Det bara kändes som kaos och jag kunde inte se i vilken ände jag skulle börja (olika svårt olika dagar). Svårt att prioritera, vilket kan vara att jag tvättar lister istället för att laga mat, planterar blommor istället för att lägga barnen, tvättar fönster och glömmer maten man höll på att lägga in i kylskåpet. Som att man följde en rosa ballong som svävade iväg i hemmet, vilket betydde att det inte alls blev någon struktur hemma, och det funkar dåligt när man har barn. :-P Dator mellan 15:30-21:00 funkar väldigt dåligt...där har man en bov i dramat.
Hm...vad ville jag ha sagt med det...har helt glömt min poäng med inlägget...*scrollar upp och läser ditt inlägg igen*

Ja, just det...jag glömmer tider direkt, om jag inte skriver ner det. Kalendern måste fram direkt, och det vet jag. Så vad är det som gör att jag gör det (försöker iaf) är väl just acceptansen och mer att det alltid ska vara så. Om det alltid är så, så kommer det ju inte fallera på samma sätt, eftersom man gör sig själv förutsägbar för sig själv. Inser hur flummig jag låter, men förstår du min tankegång. Ibland undrar jag om jag inte har AS-drag...men det har jag inte fått höra. Det är strategier helt enkelt, som jag insett på vägen, att jag måste ha, för att kunna hantera mig själv. Yttre kaos, leder till så mycket ångest för mig, så jag bara måste ha yttre struktur för att mildra min ångest (är ju ett enda virrvarr inombords, totalt kaos....får vara struktur någonstans då).

Ujj, nu har jag skrivit ett sånt där extremlång inlägg igen. Typiskt mig. Fixar inte rikitgt det där med begränsningar heller. Var det något mer jag ville ha sagt med inlägget *funderar på om jag öht har sagt något som har en poäng i inlägget, men orkar inte läsa det dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> *

Jag tror iaf, att man verkligen måste rannsaka sig själv, riva ner alltihopa, och bygga från början. Så tänkte jag med mig själv. Ok, inget funkar längre för mig. Utmattningsdepression, och kaos, kaos, kaos. Allt känns övermäktigt...hur gör man då?
Så jag har i takt med att jag lärt känna mig själv mer (utredningen har hjälpt mig att verkligen börja se att det är jag och inte alltid yttre omständigheter...vilket i sin tur har hjälpt mig att inse att jag behöver hjälp med att strukturera min tillvaro).
Känslolivet är jätte svårt att förändra i en handvänding, liksom ens sätt att tänka...så det gäller att tänka runt sig själv...hur lurar alt. belönar jag min hjärna, så att livet fungerar bättre? Hur ska jag få min hjärna att fungera så att jag går rakt fram, och inte virrar iväg på ett sidospår...men seriöst, jag skulle inte klara det utan hjälp av andra. Det gäller att grabba tag i dom som kan det där med att strukturera, så får man beskriva sina behov, sen får man jobba fram strategier.

Sen är det en enorm belöning för mig att se vilken positiv inverkan det har på barnen att ha så strukturerat. Helt plötsligt hittade jag kraft och tid att göra mer saker med barnen. 

Nu ska jag inte skriva mer på detta inlägget...vem orkar läsa liksom? :-P

 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (är jag galen?) skrev 2011-10-16 01:20:53 följande:div>Ja, jag för mig att du skrev mycket under dom åren. Periodare var jag mer, och är det fortfarande. Skriver jätte mycket, debatterar och sen tröttnar jag. :-P

ADHD (dock har jag inte fått återkopplingen ännu, eftersom den som utredde mig tog semester precis innan han hann bli kloar med sammanställningen. och sedan ledighet på ledighet ...och nu vet dom inte när han kommer tillbaks. Men enligt läkarsamtal så är de överrens om att det är ADHD, och jag går i gruppbehandling för ADHD....väntar bara på att det kommer på papper också, eftersom jag nu är mer öppen för medicin (vilket jag tvärvägrat innan)
Så, jag har H:et också, på gott och ont. Jobbigt, eftersom jag inte kan sitta still, men älskar ändå att vara hyper...det är på något sätt min drivkraft. Har alltid alltid vetat att jag är lite "hyper" innan iaf, vet att jag har galet mycket energi...eller vad det kallas. Problemet är att det också fullständigt tar ut mig. Så jag har jätte problem med sömen, väldigt svårt för att somna, komma ner i varv (kan knappt det) osv, men tycker inte om sömntabletter och insomningstabletterna fungerar sådär...så jag skippar dem helst, och så får jag hitta andra sätt att lära mig sova "normalt"

Ja, vardagen fungerar bättre. För mig känns det faktiskt fantastiskt, men det är ju på väldigt basic nivå, eftersom jag har väldigt mycket stöd och hjälp. Jag har boendestöd 3 ggr i veckan, ska få godman, har jätte bra hjälp från familjehemsbehandlare och nu när folk runtomkring riktigt fått se in i min tillvaro, då jag inte längre kämpar med att försöka dölja mina brister (vilket innan alltid tillslut ledde till utmattning, depression och andra sjukdomar), så känns det som om det blir bättre. Alltså, jag är på sätt och vis väldigt beroende av att min omgivning förstår mina svårigheter, och när de väl gjort det (lättare när det inte är nära familj...för familjen har det tagit längst tid att riktigt inse att det här är permanent (har ju alltid trott att det varit omständigheter och att jag haft ett trassligt liv). 
Balansgången är ju där att man vill ju klara sig så bra som möjligt själv, men samtidigt kan man inte riktigt det på samma sätt/vilkor som "de andra"...vilka det nu är? dth="15" height="15">

Som svar på din fråga, nej, jag kan inte lägga viktiga papper sålänge på något ställe...men jag gör det. Jag har alltså inte alls kommit så långt att jag kan ta hand om pappersarbeten och ekonomin. Där är jag hyfsat körd för det mesta. Jag har en stor kalender, som ligger i handväskan, kruxet är om jag byter väska...så de senaste månaderna har jag inte bytt. När jag då går ut, så väger den så mycket att det märks om den inte ligger i väskan, och det brukar jag oftast tänka på (men jag glömmer den med...eller plånboken, eller något annat viktigt. 
Mitt arbetsminne är ganska hopplöst, farligt lik en ahlzeimerspatient känner jag mig ibland som. Men just nu försöker jag acceptera det, och hitta nya mer hållbara lösningar. Jag har problem med igångsättning, därför jag har utformat ett schema som inte tillåter dötid...då är det som om jag fastnar i en bubbla och det är ännu jobbigare. 

Gjorde min utredning i maj-juni, men självskattningen gjordes redan i feb-mars ngn gång, så jag har jobbat med det sedan dess och gått igenom alla typer av känslor tror jag. Nu fick jag hopp igen, när jag verkligen insåg hur extremt löjligt tydlig jag måste vara med mig själv, för att fungera. Ja, det måste stå:
06:00, Vakna! Gå upp! 06:10 Drick kaffe (snabbkaffe) och plocka ur diskmaskinen. 06:20 Tvätta ansiktet. Rengöring och kräm osv.
Sen har jag ju inget sådant schema mellan 8-15:30...så där händer det allt och inget, och även efter 21:00. Hehe!

Jag är alltså i utvecklingsfasen här vet jag, men försöker på då att automatisera detta (hoppfullt tänkande...antagligen kommer jag alltid få ha mina scheman), förbereda mig själv, kunna se framför mig hur allt ska gå till.
Innan kom man hem med barnen på eftermiddagen och bara fatta ingenting. Det bara kändes som kaos och jag kunde inte se i vilken ände jag skulle börja (olika svårt olika dagar). Svårt att prioritera, vilket kan vara att jag tvättar lister istället för att laga mat, planterar blommor istället för att lägga barnen, tvättar fönster och glömmer maten man höll på att lägga in i kylskåpet. Som att man följde en rosa ballong som svävade iväg i hemmet, vilket betydde att det inte alls blev någon struktur hemma, och det funkar dåligt när man har barn. :-P Dator mellan 15:30-21:00 funkar väldigt dåligt...där har man en bov i dramat.
Hm...vad ville jag ha sagt med det...har helt glömt min poäng med inlägget...*scrollar upp och läser ditt inlägg igen*

Ja, just det...jag glömmer tider direkt, om jag inte skriver ner det. Kalendern måste fram direkt, och det vet jag. Så vad är det som gör att jag gör det (försöker iaf) är väl just acceptansen och mer att det alltid ska vara så. Om det alltid är så, så kommer det ju inte fallera på samma sätt, eftersom man gör sig själv förutsägbar för sig själv. Inser hur flummig jag låter, men förstår du min tankegång. Ibland undrar jag om jag inte har AS-drag...men det har jag inte fått höra. Det är strategier helt enkelt, som jag insett på vägen, att jag måste ha, för att kunna hantera mig själv. Yttre kaos, leder till så mycket ångest för mig, så jag bara måste ha yttre struktur för att mildra min ångest (är ju ett enda virrvarr inombords, totalt kaos....får vara struktur någonstans då).

Ujj, nu har jag skrivit ett sånt där extremlång inlägg igen. Typiskt mig. Fixar inte rikitgt det där med begränsningar heller. Var det något mer jag ville ha sagt med inlägget *funderar på om jag öht har sagt något som har en poäng i inlägget, men orkar inte läsa det dth="15" height="15"> *

Jag tror iaf, att man verkligen måste rannsaka sig själv, riva ner alltihopa, och bygga från början. Så tänkte jag med mig själv. Ok, inget funkar längre för mig. Utmattningsdepression, och kaos, kaos, kaos. Allt känns övermäktigt...hur gör man då?
Så jag har i takt med att jag lärt känna mig själv mer (utredningen har hjälpt mig att verkligen börja se att det är jag och inte alltid yttre omständigheter...vilket i sin tur har hjälpt mig att inse att jag behöver hjälp med att strukturera min tillvaro).
Känslolivet är jätte svårt att förändra i en handvänding, liksom ens sätt att tänka...så det gäller att tänka runt sig själv...hur lurar alt. belönar jag min hjärna, så att livet fungerar bättre? Hur ska jag få min hjärna att fungera så att jag går rakt fram, och inte virrar iväg på ett sidospår...men seriöst, jag skulle inte klara det utan hjälp av andra. Det gäller att grabba tag i dom som kan det där med att strukturera, så får man beskriva sina behov, sen får man jobba fram strategier.

Sen är det en enorm belöning för mig att se vilken positiv inverkan det har på barnen att ha så strukturerat. Helt plötsligt hittade jag kraft och tid att göra mer saker med barnen. 

Nu ska jag inte skriva mer på detta inlägget...vem orkar läsa liksom? :-P

 div>jag orkade läsa trots att ögonlocken gick ihop innan jag öppnade denna tråd, jag kommer bli för speedad om jag börjar diskutera allt du skrivit men ensak är så himla kul, för du skriver på samma sätt som mig, men din beskrivning hur du tänker för stunden, dina parenteser etc.
jag kände igen mig i allt men går in på det i morgon =)
god natt 

är jag galen: tycker du är imponerande som klarar att göra en sådan stor ändring i ditt liv.

Jag jobbar med att strukturera åt andra. Lustigt nog fixar jag det inte själv på hemmaplan dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> I teorin hade jag kunnat göra allt det där åt mig själv.. men att genomföra det? Känns långt borta. Du är stark!

FÖRRESTEN!
Är det vanligt här att ha ingetsomhelst lokalsinne? Jag menar inte lite dåligt, utan jag hittar inte hem till folk jag har varit hos flera gånger. Klarar mig knappt trots GPS dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Det är riktigt jobbigt..

vad är det med den här tävlingen undrar jag?
den känns bara skum, är den inte på riktigt? familjeliv har ju inte skrivit nånting om priserna och tagit bort en hel del som deltagarna skrivit, det positiva sakerna om tvättmaskinen.
Allt verkar helt oengagerat, det är ändå fem stycken som vinner en tvättmaskin värde 12.000 kr.
undrar om det kan vara så att familjeliv inte vill gå ut med nån reklam för att samsung inte sponsrar, typ?
håll med om att det är skumt. hoppas det inte är ett skämt även om man kan tro det. för det vill jag inte tro, det ser ju positivt ut för mig nu. jag kommer kanske 4: eller 5:a. 
 www.familjeliv.se/Forum-20-178/m61538706.html

anonym är jag galen.

jag hade högläsning av dina inlägg i bilen i dag haha. min sambo tycker ju att jag är likadan som er andra.

vi blev fascinerade av att du orkar hålla på med dessa scheman, jag tror jag också ska börja med det.
Om jag inte får panik av att allt känns så inrutat, men om det får en att må bättre och ha koll på det mesta så är det ju värt det, jag har ju alltid vänt på det negativa ordet "impulsiv" och säger glädjande att jag är så "spontan" av mig, till skillnad mot de flesta andra småbarnsföräldrar. (men då nämner jag såklart inte allt detta som tagits upp i tråden, utan hur lätt det är att träffas utan att planera allt i minsta detalj)

:P 

eller inte sponsrar, jag menar att de ska betala för att de gör reklam för sig, men kanske inte gör det.