ADD symptom hos vuxna

Det är tufft som ensamstående och ha ADD o barn som har ADHD. Jag e stresskänslig som fan o blir stressad av hennes hyperaktivitet. Jag e mer "lat" o trög. Som du skrev så funkar det ett tag med tidiga morgnar sen brukar d bli sjukskrivning. Detta är första jobbet jag haft med bara tidiga morgnar. Även då jag fick problem o blev sjukskriven till o från för jag kände mig utbränd!
Det är bara att inse att jag kommer aldrig klara jobba heltid igen och ska då försöka fixa lite med andra arbetstider så jag kanske kan börja jobba vid 10 o jobba till 16 vissa dagar tex o vissa börjar man tidigt o slutar tidigt. Kanske funkar då.
Har liksom inte känt av mina problem så drastiskt som när jag började jobba heltid när dottern var 4 år. Innan dess så hade jag pluggat (till läkarsekreterare) o d funkade bra då det var nåt jag tyckte var kul. Det blev värre sen när jag skulle jobba. Då började jag känna hur jag inte klarade pressen och stressen. Hade bara haft ströjobb o haft det ganska fritt o inte så mkt krav sen stod jag ensamstående med massor av press och stress och heltidsjobb m.m.
Klart d känns ibland vafan skulle ja ärva det här för men men nu finns det här o d e bara o göra d bästa man kan o försöka anpassa mig.

Ni som har d här, är ni väldigt känslig i huden också? läste nåt om taktil hud i samband med Ad(h)d o jag har vääldigt känslig hud, man kan väl säga att jag har nerverna på utsidan verkligen vilket gör mig ännu känsligare liksom.

<div class="quote" data-id="63255418"><div class="quote-nick">mammamia78 skrev 2012-01-28 18:30:03 följande:div>Det är tufft som ensamstående och ha ADD o barn som har ADHD. Jag e stresskänslig som fan o blir stressad av hennes hyperaktivitet. Jag e mer "lat" o trög. Som du skrev så funkar det ett tag med tidiga morgnar sen brukar d bli sjukskrivning. Detta är första jobbet jag haft med bara tidiga morgnar. Även då jag fick problem o blev sjukskriven till o från för jag kände mig utbränd!
Det är bara att inse att jag kommer aldrig klara jobba heltid igen och ska då försöka fixa lite med andra arbetstider så jag kanske kan börja jobba vid 10 o jobba till 16 vissa dagar tex o vissa börjar man tidigt o slutar tidigt. Kanske funkar då.
Har liksom inte känt av mina problem så drastiskt som när jag började jobba heltid när dottern var 4 år. Innan dess så hade jag pluggat (till läkarsekreterare) o d funkade bra då det var nåt jag tyckte var kul. Det blev värre sen när jag skulle jobba. Då började jag känna hur jag inte klarade pressen och stressen. Hade bara haft ströjobb o haft det ganska fritt o inte så mkt krav sen stod jag ensamstående med massor av press och stress och heltidsjobb m.m.
Klart d känns ibland vafan skulle ja ärva det här för men men nu finns det här o d e bara o göra d bästa man kan o försöka anpassa mig.

Ni som har d här, är ni väldigt känslig i huden också? läste nåt om taktil hud i samband med Ad(h)d o jag har vääldigt känslig hud, man kan väl säga att jag har nerverna på utsidan verkligen vilket gör mig ännu känsligare liksom.div>Jag fixar inte mornar, eller gå upp fixar jag men jag klarar inte att själv organisera och få iväg tre barn till dagis och skola. Försökte ett tag men jag blev för stressad så hela dagen blev förstörd. Även hämtning blev för mycket för mig, stressar upp mig hela dagen så jag kraschar istället. När jag pluggade fick vi tillåtelse av dagis att lämna 7 fast jag började 9, så min man kunde lämna. Nu när jag är sjukskriven har han gått ner till 90% så han både kan hämta och lämna.

Jag tar mig upp för jag vet att jag måste men det är svårt!!
Att samtidigt få ett vrrigr barn klar o iväg till skolan det blir svårare, jag kom försent varje dag under veckan som gick för vi lyckas aldrig komma iväg i tid, dottern har ju sina svårigheter o jag mina o dessa kraschar lätt på morgnarna o det blir kaos.

Verkar som att det är många av oss/er som har AD(H)D har svårt med tidiga morgnar.

<div class="quote" data-id="63255631"><div class="quote-nick">mammamia78 skrev 2012-01-28 18:50:36 följande:div>Jag tar mig upp för jag vet att jag måste men det är svårt!!
Att samtidigt få ett vrrigr barn klar o iväg till skolan det blir svårare, jag kom försent varje dag under veckan som gick för vi lyckas aldrig komma iväg i tid, dottern har ju sina svårigheter o jag mina o dessa kraschar lätt på morgnarna o det blir kaos.

Verkar som att det är många av oss/er som har AD(H)D har svårt med tidiga morgnar.div>jo min son har adhd + ev autism så han är rätt rörig och jag blir tokig och får panik när han rusar omkring.  Nej om man är ensam har man ju inget val men ärligt talat skulle ja inte fixa 3 barn om jag va ensam:(

Jag har more than enough med ett barn och skulle aldrig orka ha fler o vara ensam. Blir galen av henne ibland. När hon har kompisar här vilket inte händer så ofta så blir hon ännu mer speedad och blir nästan för mkt för kompisarna också. Hon vet inte riktigt hur o vad som är lagom. Blir sorgsen av o se det, dels för jag känner igen mig hur jag var som liten och vet hur det faktum att jag blev utanför osv har påverkat mig. Man vill ju bara det allra bästa för sina barn och blir så ledsen när man ser history repeating itself... nu tappade jag tråden helt för jag blev störd här mitt i skrivandet.

<div class="quote" data-id="63255418"><div class="quote-nick">mammamia78 skrev 2012-01-28 18:30:03 följande:div>Det är tufft som ensamstående och ha ADD o barn som har ADHD. Jag e stresskänslig som fan o blir stressad av hennes hyperaktivitet. Jag e mer "lat" o trög. Som du skrev så funkar det ett tag med tidiga morgnar sen brukar d bli sjukskrivning. Detta är första jobbet jag haft med bara tidiga morgnar. Även då jag fick problem o blev sjukskriven till o från för jag kände mig utbränd!
Det är bara att inse att jag kommer aldrig klara jobba heltid igen och ska då försöka fixa lite med andra arbetstider så jag kanske kan börja jobba vid 10 o jobba till 16 vissa dagar tex o vissa börjar man tidigt o slutar tidigt. Kanske funkar då.
Har liksom inte känt av mina problem så drastiskt som när jag började jobba heltid när dottern var 4 år. Innan dess så hade jag pluggat (till läkarsekreterare) o d funkade bra då det var nåt jag tyckte var kul. Det blev värre sen när jag skulle jobba. Då började jag känna hur jag inte klarade pressen och stressen. Hade bara haft ströjobb o haft det ganska fritt o inte så mkt krav sen stod jag ensamstående med massor av press och stress och heltidsjobb m.m.
Klart d känns ibland vafan skulle ja ärva det här för men men nu finns det här o d e bara o göra d bästa man kan o försöka anpassa mig.

Ni som har d här, är ni väldigt känslig i huden också? läste nåt om taktil hud i samband med Ad(h)d o jag har vääldigt känslig hud, man kan väl säga att jag har nerverna på utsidan verkligen vilket gör mig ännu känsligare liksom.div>Jag håller med dig om att det är tufft! Jag är också ensamstående med en son på snart 3 år. Jag och hans pappa har iofs delad vårdnad och vi delar 50/50 på dagarna. Jag skulle inte klara av att ha honom jämt själv. Nu får jag i alla fall pusta ut då jag inte har honom. Och precis som många andra så misstänker jag att han också har ADD el ADHD, vilket gör situationen ännu lite värre. Men än så länge är han liten så jag tänker vänta tills jag själv fått diagnos och börjat medicinera innan jag tar tag i det. Men vi är så lika han och jag.

Jag jobbar som egenvårdsrådgivare på ett apotek, det funkar ganska bra men blir det stressigt så blir jag irriterad och kan bli väldigt kort mot kunder och kolleger. Jag har nästan bara haft stressiga jobb tidigare och har svårt att vara trevlig och tillmötesgående när jag blir stressad, vilket jag blir hela tiden. Jag är ofta sur på folk och hakar upp mig på saker. Har flera gånger fått höra att jag är obstinat, snarstucken och har attitydsproblem. Inte roligt att bli sedd som en sådan person. När jag var gravid mådde jag jättebra av någon anledning, då var jag aldrig sur, sen kom allt tillbaka dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

mammamia78: Du pluggade inte händelsevis till läkarsekreterare på Frans Schartau's handelsinstitut? Jag gick min utbildning där 2006-2007 och den linjen fanns där också. För du är väl från Sthlm?

Jag pluggade inte på Frans Shartau, jag pluggade i Huddinge.

Jag misstänkte ADHD redan för några år sedan på dottern men det stannade där, men nu tog jag tag i det då det började urarta i skolan för henne. Hon är så duktig men kan inte behålla koncentrationen tillräckligt länge för att alla bra sidor ska komma fram.

Hursomhelst samtidigt upptäckte jag att jag nog har det också och det är stor ärftlighet i släkten. Så vi kör paralellt med utredningar jag o dottern. Vill ju att vi ska få hjälp så fort som möjligt båda två. Äntligen börjar det ljusna, snart kan vi få leva vårt liv såsom det borde fått vara. För mig är det bättre sent än aldrig men tack o lov så kan hon slippa få det liv jag fick som vuxen då hon får hjälp o vetskap redan nu vid 7 års ålder. Det är jag glad för.
Har varit ensam 100% sedan hon var 1,5 år.

Hur stor ärftlighet är det att barnet får samma som än själv då?

Har läst att det är 75% ärftlighet.

<div class="quote" data-id="63254962"><div class="quote-nick">Kasihi skrev 2012-01-28 17:51:01 följande:div>Jag är sjukskriven pga deppressioner mm mm sedan har det kommit fram att jag har ADD också.div>ah ok. Jag har varit deprimerad mycket också, men jag har varit utanför systemet så har inte varit någon ide att vara sjukskriven för jag hade inte fått några pengar ändå

öh. skulle skriva massa mer men det for ur skallen...<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>