finskaflikkan: önskade också att jag var vampyr som liten! Lekte ofta vampyr, eller att jag kom från ett annat land, har alltid känt att jag inte passar in här i Sverige, att jag borde bo i nåt medelhavsland. Sedan liten (långt innan jag kunde besöka nåt sånt land) har jag känt en så stor dragning till de länderna. När jag är där känner jag mig komplett på nå vis och lycklig. Känns som l komma hem. Måste ha levt där i ett tidigare liv.
Är det någon här som äter ritalin? Hur mår ni av det?
Mammamia: haha, vi har också sommardäcken på fortfarande. schhhh! ;)
Jag blir lite modigare när jag dricker alkohol, vågar prata med folk jag inte skulle våga prata m annars osv, ofta drf jag dricker/druckit, för att våga mer. Ser aldrig nån vits att bara dricka ett glas vin o inte bli berusad, då kan d lina gärna va, blir ju ingen skillnad. Önskar jag vågade mer som nykter istället, pallar inte baksmällan o ofta blir jag så trött när jag dricker.
Hur går en ADD utredning till? Vart börjar man, husläkaren eller?
Ja prata m husläkaren, han/hon kan sen skicka remiss till psykiatrin sen får du komma på bedömningssamtal där hos en psykolog och ev blir du uppsatt på väntelista för en utredning. Sen vet jag ej hur själva utredningen går till men du får glra en del test, de intervjuar familjemedlemmar m.m... o sen sammanställs allt och du får en ev diagnos.
På ett ungefär!
oj 3625 svar! Inte illa för en tråd där ts fick lägga in ett "ingen??"-inlägg i början.
Kan omöjligt läsa allt, har konstaterat att många symptom avhandlats. Känner mig verkligen hemma i resonemanget....
Men finns det någon hjälp? Hur hanterar man sig själv?
Om man går och får en diagnos, vad kan de göra? Eller blir man bara "stämplad"?
Kan man gå till en psykolog privat och säga Typ: "ge mig manualer för nån med ADD hur den ska styra upp sitt (mitt) liv"
Vad kan man själv göra???
Fattar nu varför jag funkade så länge jag bodde hemma, gick i skolan, jobbade mycket. Det var när jag var mycket arbetslös och sen när jag fick barn som tillvaron rämnade. Trodde länge det var att min eventuelle livs kärlek lämnade mig och jag fastnat i nån slags depression, men jag har nog bara skyllt på det.
Att få åka till jobbet är min "semester" Där liksom vet jag vad som förväntas och vad jag ska göra, det ena leder till det andra, men hemma hänger det på mig. Och då blir det liksom bara kattskit av allt.
ni kan inte ana hur mitt hem ser ut. Och jag bara sitter och suckar i det. Har jag gjort i 12 år nu.....
Finns nån självhjälp?
Minifer, nej jag äter inte ritalin. Men vill gärna höra från dom som gör det.
PS. Gäller listan i TS ADD eller inte? Det verkade handla om det, stod det, men har utökats till ADHD och det känner jag INTE igen mig i?
Kanske är fel ute ändå då? =)