ADD symptom hos vuxna

Undrar hur det går för Anonym (fått diagnos)?

Om du läser detta så, jag tänker på dig. Det är ingen hjälp, jag vet, men jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa dig på annat sätt. Blir orolig när jag läser dina inlägg, om hur du mår och har det och önskar så att det fanns något jag kunde göra för dig. Håll ut! Snälla!

Hahaha javisst är det. Det konstiga är ju att inte ens sambon tagit tag i det, han brukar annars vara ganska snabb med det när han inser att jag glömt.
Det här med att sätta alarm är verkligen ingen dum idé. Problemet är att jag glömmer göra det också.

Nähe en kaffe till sen är det nog läggdags för mig också.

Samma här

Nä, det får vi verkligen inte hoppas  

Tack! Nu är alarm "Tvätt" satt imorrn kl 12

Han verkar lite rolig din sambo. Sådär irriterande rolig 

Men nej, det tror jag inte. Antingen har han glömt eller så tycker han helt enkelt inte att det är hans grej att göra. Fast han brukar ju få "sopa" efter mig så jag tror nog mer på glömska i det här fallet.
Jag nämnde det vid middagen för jag sitter så jag ser rakt in i tvättstugan och då sa han "ja just det ja" men sen glömde vi väl båda av det. Fan jag kanske har smittat honom i alla fall!?  

Exakt så gör jag.

Nja, njä. Det beror lite på vad det är. Jag kan t.ex tänka att jag ska göra något men sekunden senare har jag glömt om jag verkligen gjorde det eller om jag bara tänkte det. Det blir ett evig dubbelcheckande här. Ibland är jag bombsäker på att jag gjort något, skiter i att dubbelchecka men så visar det sig förstås att jag hade fel. Det är faktiskt riktigt äckligt, alltså snudd på PURE obehag att vara så glömsk och lättdistraherad som jag (och ni andra) är.  

Du behöver inte ursäkta dig, tro mig, jag ser också det komiska i det hela och ibland när jag tänker på grejer jag gör (eller inte gör) samt vad ni andra berättat här i tråden garvar jag rätt ut. Inte av elakhet eller hån förstås, men humorn hjälper en ju liksom att härda ut ibland och jag tror det är sunt att kunna se det roliga i det även om vi alla förstås är medvetna om hur jävla handikappande det är att vara sådan här.

Men vad mer för roligt? ... Mja, när tvätten väl kommit på plats kan den hänga där i dagar, veckor, härligt stel och fnösketorr sen när man väl tar ner den vilket brukar bli när det är akut tros och strumpbrist. Alltså då nästa maskin tvätt måste upp. Men först går jag i sambons strumplåda och länsar så att inte han har några strumpor sen. Han blir förstås sur för tyvärr kan ju inte han göra detsamma eftersom mina strumpor är 3-4 storlekar mindre än hans och sen måste han tvätta  Jag borde tipsa alla gnälliga hemmafruar om detta "knep", sno gubbens strumpor så ska du se att han hjälper dig med tvätten. Tur nog är han inte lika "smart" som jag, som går och köper nya strumpor ifall det inte finns några rena. Ja, det har hänt ett par ggr  Mupp?  

Jag klottrade mycket på mina händer och t.o.m armar förr om åren. Det händer att jag gör det ibland men dessvärre har jag en 3-åring här hemma som ska ta efter precis allt man gör så... nja, ska jag till affären blir det matlista.
Och sådär, som du beskriver, att man har klottrat ner något, en förkortning som man i stundens hetta tycker låter dösmart men som man sedan glömt vad i h-e det stod för händer mig all the time. Fyfan alltså.