ADD symptom hos vuxna

Hm knepigt. Vet du vart hon skulle skicka remissen? I så fall skulle nog jag ta kontakt med det stället och fråga om och när du får komma. 
Det här med om väntelistan följer med till en annan kommun har jag ingen aning om. Min erfarenhet är den att det är du själv som får ordna med saker och ting. Man kan ju tycka att de skulle kunna remittera dig till ett ställe i den nya kommunen men så kommer det förmodligen inte vara utan du kommer att få kontakta dom själv. Jag vill inte låta negativ men göra dig förberedd. 

Ja du har nog helt rätt, i det jag tänkt. Att vill jag få nånting gjort så får jag fixa själv. Ringa dit med min mest aukoritära röst och säga att dom liksom skall överföra väntetiden på min nya kommun. Der skall ju egentligen inte spela någon roll var jag bor, jag har ju fortfarande samma problem, annat än att det kanske är en annan doktor/psykolog som går igenom slutskedet. JAG har ju ändå stått i kö en stund nu, orättvist om det skall börja om från början bara för att jag inte kan hålla mig till ett och samma ställe hur länge som helst.

Nä, asså det vore sjukt orättvist om det är så att du får börja om bara för att du ska flytta och anledningen till flytten ska ju inte spela någon roll. Men sen är det ju så att alla kommuner har ju olika regler och ditten och datten så man vet ju aldrig  När jag flyttade hit (för typ 2 år sen) var jag redan inne i psyksvängen. Ville jag ha ny medicin behövde jag bara lyfta luren och det var väldigt bekvämt och aldrig några omständigheter. Sen skulle jag då flytta och jag frågade min psykiatriker hur det skulle bli då, skulle jag behöva "börja om" med ett första bedömingssamtal på en ny psykmottagningen och gå igenom hela processen igen eller kunde jag bara ringa, få till ett möte med en ny psykiatriker som skulle skriva ut min medicin utan några krusiduller (som jag var van vid). Till svar fick jag att jag bara skulle behöva gå via vårdcentralen i den nya kommunen. Alltså, ringa, berätta varför jag vill komma, gå dit och få min medicin utskriven. Sagt och gjort och det funkade. Inga krusiduller, inga omständiga frågor, ingenting. Nu är ju inte medicinutskrifter riktigt samma sak som ditt ärende-att få till stånd en utredning för ADD/ADHD men jag tänker att det säkerligen kommer att fungera ungefär likadant, dvs om något ska ske så är det DU som får fixa det. 
Jag tycker dock du ska ringa stället du ska ha blivit remitterad till och höra med dom. Gör det redan imorrn. 

ja du har både rätt och inte rätt. Skall jag vara opesimistisk, så tror jag nog att jag får den hjälp jag förtjänar och stått i kö till, om jag själv ringer båda parter och säger dels "hej jag täner flytta, vidarebefodra mig" och "hej jag har just flyttat hit, har ni koll på mig?".

Jag blir mer och mer osäker för var dag som går, om jag verkligen skulle har ADD/ADHD. Men jag vill ändå ha, svart på vitt, ifall jag har det eller inte you know. Kanske är jag bara lite känsligare än andra och så var det inget mer med det, jag får leva livet utifrån det helt enkelt. ELLER, så är det nått som är medfött, att jag har inte riktigt samma förrutsättningar som *vem som helst*. (Det vore skönast, att höra det resultatet, för då finns det påtagliga Do's and Dont's)

Som jag känner igen det där!
Jag håller på att få spel på mig själv för jag tvivlar, analyserar, undrar...tänk om jag har fel. Tänk om dom tror att jag hittar på. Tänk om dom säger att allt är bra. Tänk om jag inbillar mig allt, samtidigt vet jag att allt är uppochner på.
Idag var jag på utredande samtal. 1 på förmiddagen, sen ett på eftermiddagen. Är helt snurrig i huvudet nu. Min KBT-psykolog som jag gått hos privat, pratar om mig som att jag har diagnosen. Hon rättar sig ibland, men ler och pratar helt utifrån som att jag har det. Det var hon som skickade ett utlåtande till öppenvården. På öppenvården hade jag precis fått en KBT-psykolog, och det är han som håller utredningen. Sen har jag ju en läkarkontakt och en kurator. Kuratorn säger inte så mycket om det, läkaren har jag inte träffat på ett bra tag och han som håller i utredningen är ju f*n omöjlig att tyda...eller så är det jag som nojjar, eftersom det verkar som att han skyndar på. Jag fick ju komma 2 ggr idag. Nästa tid är om 2 veckor, men han skulle ringa om han fick återbud. Så nästa gång skulle vi göra klart delen med utredande samtal, efter det ska jag göra tester. Han kommer lägga dem alla vid ett tillfälle. Han sa att det skulle ta ungefär 3 timmar. Sen ska han skriva och utvärdera allt material, efter det så blir det möte med honom och läkaren "och då sätter man diagnosen".

Det sjuka var att jag idag insåg vilka j*vla koncetrationssvårigheter jag har. Hyper är ju ingen tvekan om. Jag är så hyper att han hade lagt märke till det redan innan utredning kom på tal, hur jag satt och fingrade på saker, tvinnade mitt hår etc. Men gör inte alla det frågade jag. Nej, det gör dom tydligen inte fick jag reda på idag.
Pratade med en kompis efter som jag träffade i helgen som sa att han märkte att jag har svårt att koncentrera mig. Han pekade ut olika tillfällen, och jag blev så förvånad. Visst hade han rätt, men jag har inte sett det.

Psykologen skulle iaf ta upp mig på deras "samanträde" imorgon så att jag kan få träffa en arbetsterapuet. Jaaaa, för jag håller på att drunkna i vardagen.
Till detta så är jag trött på att inte kunna somna. Har provat Imovane, men jag är ju helt dåsig flera timmar på morgonen.

Ni som äter medicin för ADHD:n, hur funkar det för er? Hur funkar sömnen, koncentrationen etc? Hur fungerar vardagen efter att ni fick diagnos. Vilka insatser har ni fått hjälp med? Just nu har jag ju boendestöd. Har ni fått speciella verktyg, hjälpverktyg etc?

Vore himla tacksam för svar!

(och igen....ser att jag skrivit ett 2 mil långt inlägg...begränsning är inte min starka sida...ber om ursäkt för det)

Och så var ytterligare en av oss diagnostiserad. 
Det blev ADD för mig (med viss hyperaktivitet) och jag är nu inne på min 5:e dos Ritalin och märker redan stora förändringar/förbättringar i humör, förmågan att fokusera och har helt plötsligt något som nog kan kallas planeringsförmåga. HA!
Bruset i skallen har tystats ner helt och hållet. Emellanåt är det helt blankt och tomt uppe i pallet och det är sååååååå skönt. Jag känner ett slags inre lugn som jag bara upplevt vid måttligt intag av alkohol innan. Jag känner större glädje, större lust men det kan ju också bero på att den här långa och jobbiga processen nu äntligen är över. Jag kan knappt tro det är sant. Det är över och jag kan äntligen börja leva.  

Till er som skriver aktivt eller bara läser här vill jag säga följande: Ge inte upp. Det är värt att gå igenom det ni går igenom (ni som är under utredning eller funderar på att utredas). Fortsätt kämpa för er rätt att få hjälp och avvisa inte ev medicin, åtminstone inte innan ni gett den en ärlig chans. Jag ska väl egentligen inte uttala mig för mycket om det då jag är i det absoluta startskedet men fan, det är svårt att tygla sig, att hålla inne med den glädje och livslust som plötsligt infunnit sig. Det går inte att beskriva känslan. Jag har aldrig vunnit på lotto men kan tänka mig att det är ungefär såhär det känns då man drar hem storvinsten. Därför, ge inte upp, vad ni än gör, ge förfan inte upp!    

Lyllos! jag vill ååååxo ha ritalina!! buuuhuu

Åhh, det låter underbart! Grattis! Det är nog med vetskapen att det finns hjälp att få som håller mitt mod uppe när jag känner för att stupa, skita i allt och rymma.Stackare! Hata att handla säger jag! :-P

Jag har förresten börjat med hemleverans av mat, sån där matkasse och jag beställer även frukt...så värt! Väldigt mycket ångest och kaos som lättat när jag började med det. Sen att jag inte tycks kunna följa recept är ju en annan femma! :-P Men ett tips iaf, om man likt mig har svårt att få till det med vardagen, mat till barn osv.

hahahaha klockrent! sorry för skrattet, kan inte låta bli Åhh det har jag sett på internetreklamen...guuud vad jag skulle vilja göra det, men i den här lilla hålan finns det inget sånt

Hmmm vilken avundsjuk dag jag har

Oj, har inte varit inne här på massor med månader.. Men kanske ska uppdatera o skriva att jag oxå fått en diagnos! ADD, iaf nu som vuxen.. Kan mkt väl ha varit ADHD som barn. Men nu jobbar de utifrån mina symtom som vuxen såklart.

Har fått börja med Concerta o är nu uppe i 3x18 mg. Får se hur de slutar.. Men känner mig mkt bättre med medicinen iaf