ADD symptom hos vuxna

Hej! Jag tillhör en av många som fått diagnosen ADHD i vuxen ålder men jag uppfyllde inte alla kriterier på själva hyperaktiviteten däremot uppfyllde jag varenda ett på det man kallar uppmärksamhetsstörning, alltså ADD. ADD är exakt samma sak som ADHD men utan den motoriska hyperaktiviteten. Jag är nästan alltid rastlös men mest inombords. Jag tror att om man vet att jag har diagnosen och vet vad man ska titta efter så kan man då och då se en viss motorisk rastlöshet också. Men det är inget jag lider av eller som utgör hinder för mig i vardagen. Däremot lider jag av mina igångsättningssvårigheter samt allt det här andra som hör diagnosen till (oavsett om det är ADHD eller ADD) te.x koncentrationssvårigheter, oförmåga att strukturera och organisera, kort arbetsminne, låg stresstolerans osv, osv.

Jag har läst att bipolär ibland misstas för ADHD och vice versa. Inte sällan har man både och. Det är svårt t.o.m för en utbildad och erfaren på området att bena ut vad som är vad. När jag fick min ADD-diagnos fann man även något som kunde tyda på depression. Man var dock tvärsäker på att det är ADD jag har och valde att börja medicinera mot den med centralstimulantia. Om det depressiva försvann (vilket jag anser att det delvis gjort men det har inte gått tillräckligt lång tid ännu) kunde man anta att det var den obehandlade ADD:ns "fel". Jag tror dock att om du kommer till psykiatrin för att utredas för ADHD och det redan på screeningen eller under intervjun visar sig att du förmodligen lider av depression, så kommer dom förmodligen börja med att försöka behandla den innan du får utredas vidare. Det tycks vara olika från fall till fall och det skiljer sig en del beroende på vilken kommun man tillhör och vilket vårdteam man får träffa.

Nåväl, jag hoppas saker och ting blev lite klarare för dig och jag hoppas du får hjälp.  

Jag säger som Hyperduttan: Fick du Ritalin utskrivet efter en timmes "intervju"? Det låter inte seriöst och jag tycker nog att du ska begära en fullständig utredning för att säkert veta.  

Jag tror att medicin kan förändra livet eller vad man nu ska säga. Jag har förvisso testat förr (Concerta) men var väldigt missnöjd med psyk jag tillhörde då, tex ordinerades jag att ta 3 ggr per dag vilket min nuvarande läkare ifrågasätter (trots att han tillhört gamla psyk och är upplärd av den som behandlade mig då höhöhöh). Concerta ska ju sitta i ca 12h och tre ggr per dag... ?! Nåväl, jag slutade på eget bevåg för jag blev så förbannad *vissel vissel*

Jag står i kö till specialistenheten - medicin nu och förhoppningsvis blir jag kallad snart Ska bara göra EEG först! 

Hoppas vi båda får ljusare och enklare vardag av medicin, jag känner mig desperat efter att det ska hjälpa denna gång, är 31 år snart kanske jag ska nämna

Uppdatera mig gärna hur medicineringen går för dig sen. Är skönt att få bolla med andra tycker jag. 

Absolut ska jag göra det.

Hur känner du dig utan medicin? hur funkar din vardag? Har du också ADHD?  

ADHD och bipolär.

Utan medicin kaoooos, är mest ledsen över mitt minne och oförmåga att koppla känslor bakåt, tex tittar jag på bilder från våran första och enda resa och kan inte koppla ihop hur det var eller känna "att jag varit där".

Jag ser verkligen fram emot medicinering för att öht kunna ta emot terapin, har tragglat i 8 år men inget fastnar i huvudet och jag går två steg fram och fyra bak hela tiden.  

Jopp en 5,5-åring

Får ett aha-moment av att läsa TS! Har sökt så länge efter något jag kan känna igen mig i och här har jag det! ALLT stämmer! Jag vill inte ha en diagnos för diagnosens skull utan jag vill ha den för att veta vad jag ska ha för medicin.
Har ätit zoloft i 10 år för att överleva men mår långt ifrån bra. Är 25 nu.
Hur mår ni som fått ADD-diagnos samt medicinering? Är det som ett uppvaknanade? Jag känner mig som i en total dimma och har alltid gjort i princip.
Kan man äta mediciner som gravid eller ammande?

Här är en till som känner igen sig jätte mycket i ts inlägg på alla "symtom". Har alltid undrat vad det är för fel på mig o undrat om nån annan varit likadan. Men bara tänkt att ja är väl bara konstig o försökt stuva undan alla bekymmer. Antar att min sociala fobi o alla depressioner ja gått igenom beror just på detta.

Blir lite nyfiken om det finns nån medicin som kan hjälpa en med tex dessa igångsättnings svårigheter som ja lider nåt så fruktansvärt av.

Nej inga mediciner som gravid eller ammande.

Diagnos i sig är för min del jätteskönt främst för bekräftelsen att man är ju inte ett ensamt UFO och sen att det går att få hjälp :)

Jag har bara ätit medicin kort tid, för länge sedan, vet att jag blev klartänkt, trött men hade dubbelt upp med kryp och spring i kropp och knopp när medicinen gick ut. Blev förbannad och gav upp efter några månader. Ska snart börja igen :)