ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (oj) skrev 2011-01-02 13:33:45 följande:

En "kul" grej ang. filmer är hur det brukar gå till när jag och sambon hyr film. Jag väljer ut ett par st., läser på baksidan och är nöjd med mitt val, sen när vi kommer hem så frågar sambon: "vad handlar filmerna du valde om?". Då är det blankt, jag har läst noga på baksidan och valt omsorgsfullt  - men det är som bortblåst ur minnet. Minns varken titel eller innehåll, förrän jag läser det igen, då känner jag igen det. SJUKT va...div>div>CHECK!

Jag har upptäckt ytterligare en grej med mig själv som jag tror kan vara ADHD-relaterat.

Låt säga att jag ska få övernattande gäster och jag vet om detta minst en månad i förväg. När jag får veta börjar jag i huvudet planera och organisera hur jag ska städa och kanske möblera, ja kanske t.o.m inhandla något tills gästerna kommer. Allt för att mina gäster ska få det så bra som möjligt när de kommer. Jag går ut stort (i tanken) och jag tänker att allt måste vara perfekt!

Men så...

dagen innan gästerna ska anlända har jag varken städat, varit och handlat något eller ens förberett för mina gäster. Jag inser att jag inte kommer att hinna allt det där jag hade tänkt från början men istället för att skynda mig och i alla fall försöka fixa saker och ting börjar jag ta bort ide´efter ide´. Som om jag hittar på ursäkter inför mig själv för att slippa göra allt det där. Jag som tidigare tänk att det är ett måste för gästerna att få sova i varsitt rum börjar nu överväga att låta dom ligga på soffan istället. Jag hade tidigare som krav på mig själv att ha dammsugit, putsat fönster, tvättat all tvätt, diskat, handlat etc men nu, när tiden är knapp, är allt det där plötsligt inte lika viktigt. Äh, huvudsaken är att jag hinner dammsuga, tänker jag. Resten fuskar jag med. Tvätten göms lite diskret någonstans, fönstrena skiter jag i (kan alltid skylla på ungarna sen om nån skulle anmärka på något), och handla? äsch, det hinner jag göra sen.

Känner någon igen sig i detta?

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-03 10:21:10 följande:div>Jag har upptäckt ytterligare en grej med mig själv som jag tror kan vara ADHD-relaterat.

Låt säga att jag ska få övernattande gäster och jag vet om detta minst en månad i förväg. När jag får veta börjar jag i huvudet planera och organisera hur jag ska städa och kanske möblera, ja kanske t.o.m inhandla något tills gästerna kommer. Allt för att mina gäster ska få det så bra som möjligt när de kommer. Jag går ut stort (i tanken) och jag tänker att allt måste vara perfekt!

Men så...

dagen innan gästerna ska anlända har jag varken städat, varit och handlat något eller ens förberett för mina gäster. Jag inser att jag inte kommer att hinna allt det där jag hade tänkt från början men istället för att skynda mig och i alla fall försöka fixa saker och ting börjar jag ta bort ide´efter ide´. Som om jag hittar på ursäkter inför mig själv för att slippa göra allt det där. Jag som tidigare tänk att det är ett måste för gästerna att få sova i varsitt rum börjar nu överväga att låta dom ligga på soffan istället. Jag hade tidigare som krav på mig själv att ha dammsugit, putsat fönster, tvättat all tvätt, diskat, handlat etc men nu, när tiden är knapp, är allt det där plötsligt inte lika viktigt. Äh, huvudsaken är att jag hinner dammsuga, tänker jag. Resten fuskar jag med. Tvätten göms lite diskret någonstans, fönstrena skiter jag i (kan alltid skylla på ungarna sen om nån skulle anmärka på något), och handla? äsch, det hinner jag göra sen.

Känner någon igen sig i detta?div>Precis lika för mig med dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (hmm) skrev 2011-01-03 10:30:06 följande:div>Precis lika för mig med dth="15" height="15">div>Ja tänk att jag misstänkte det de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande">

Nu tog jag städning som exempel men jag är sån med allt. Vid jul skulle vi också få gäster.
Och oj vad jag planerade stort innan. Jag skulle göra sååå mycket mat och godis, pynta sååå fint osv. Jag hade t.o.m inhandlat massa till detta. När det sedan började lida mot julafton plockade jag bort mina måsten ett efter ett. Det slutade med att jag gjorde EN sorts godis.

Jag planerar så i allt. sen väntar jag till sista stund och plockar bort varteftersom.
Handlar jag kläder te x så plockar jag åt mig en massa billiga, fina bra att ha kläder, ju närmare kassan jag kommer desto mindre har jag kvar, slutar oftast att jag går ur affären tomhänt haha

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (hmm) skrev 2011-01-03 10:47:35 följande:div>Jag planerar så i allt. sen väntar jag till sista stund och plockar bort varteftersom.
Handlar jag kläder te x så plockar jag åt mig en massa billiga, fina bra att ha kläder, ju närmare kassan jag kommer desto mindre har jag kvar, slutar oftast att jag går ur affären tomhänt hahadiv>Samma här. Fast jag nätshoppar ju helst. Men det börjar med att jag klickar ner hur mycket som helst i kundkorgen. Alla grejer är förstås sådant jag MÅSTE ha och inte kan leva utan. Men vid kassan där man ser summan får jag lite ångest och plockar bort det mesta. Då helt plötsligt är inte den "kan-inte-leva-utan-tröjan" ens särskilt fin. Många gånger klickar jag ner hela sidan och skiter i det.... som om själva shoppingen (att lägga i kundkorgen) och planerandet var det roliga men när jag känner mig färdig (stimulerad nog?) känner jag inte ens något för allt det där jag klickat ner i kundkorgen och skiter i det. Nästa dag kan jag göra samma sak igen. Ibland gör jag samma sak flera ggr/dag fast i olika nätbutiker. Snacka om mupp.  

Jag har ju tur som har min supersambo som kan bli "manisk" ibland och fixa allt. Just nu börjar jag nästan bli orolig att det är riktig, sjuklig mani, haha! Han har verkligen gjort allt. Så om inte jag orkar så brukar det lösa sig. När han väl sätter igång så brukar jag sparka igång mig själv efter en stund och hjälpa till. Om jag hade bott själv däremot hade jag bara suttit vid datorn och läst forskningsrapporter. Helt sjukt. Hade nästan lust att skippa nyår för det.
Jag slår aldrig på så stort när vi får gäster, så länge det inte ser fördjävligt ut så är det okej. Mat brukar man kunna svänga ihop (läs sambon, jag kan inte laga mat) rätt lätt. Vi har inte så ofta gäster som sover över, mest ifall man festar med en kompis och den sen sover över för att det inte går bussar eller tåg. De flesta bor så pass i närheten att dom kan ta sig hem framåt kvällen. Och de flesta har det så stökigt hemma själva så vårt hem är jäkligt fint i jämförelse även om man inte städar. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-03 10:21:10 följande:div>Jag har upptäckt ytterligare en grej med mig själv som jag tror kan vara ADHD-relaterat.

Låt säga att jag ska få övernattande gäster och jag vet om detta minst en månad i förväg. När jag får veta börjar jag i huvudet planera och organisera hur jag ska städa och kanske möblera, ja kanske t.o.m inhandla något tills gästerna kommer. Allt för att mina gäster ska få det så bra som möjligt när de kommer. Jag går ut stort (i tanken) och jag tänker att allt måste vara perfekt!

Men så...

dagen innan gästerna ska anlända har jag varken städat, varit och handlat något eller ens förberett för mina gäster. Jag inser att jag inte kommer att hinna allt det där jag hade tänkt från början men istället för att skynda mig och i alla fall försöka fixa saker och ting börjar jag ta bort ide´efter ide´. Som om jag hittar på ursäkter inför mig själv för att slippa göra allt det där. Jag som tidigare tänk att det är ett måste för gästerna att få sova i varsitt rum börjar nu överväga att låta dom ligga på soffan istället. Jag hade tidigare som krav på mig själv att ha dammsugit, putsat fönster, tvättat all tvätt, diskat, handlat etc men nu, när tiden är knapp, är allt det där plötsligt inte lika viktigt. Äh, huvudsaken är att jag hinner dammsuga, tänker jag. Resten fuskar jag med. Tvätten göms lite diskret någonstans, fönstrena skiter jag i (kan alltid skylla på ungarna sen om nån skulle anmärka på något), och handla? äsch, det hinner jag göra sen.

Känner någon igen sig i detta?div>http://sv.wikipedia.org/wiki/Prokrastinering

OM jag har samma problem? OM??? dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Sedan "botar" jag med http://sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_dissonans då jag sorterar bort alla krav jag hade från början och rationaliserar med "det behövs ju ändå inte".

Pannkaka, pannkaka. Jag ska skriva ett skolarbete. Jag borde ha börjat för flera månader sedan för snart är det inlämningsdags. Holy shit.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (fått diagnos) skrev 2011-01-03 12:32:05 följande:div>dia.org/wiki/Prokrastinering" target="_blank">sv.wikipedia.org/wiki/Prokrastinering

OM jag har samma problem? OM??? dth="15" height="15">

Sedan "botar" jag med dia.org/wiki/Kognitiv_dissonans" target="_blank">sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_dissonans då jag sorterar bort alla krav jag hade från början och rationaliserar med "det behövs ju ändå inte".

Pannkaka, pannkaka. Jag ska skriva ett skolarbete. Jag borde ha börjat för flera månader sedan för snart är det inlämningsdags. Holy shit.div>Haha, det där med skolarbete alltså. Jag är precis likadan! Det var hemskt, sen var man tvungen att göra allt precis i slutet, fick ett par dagar till godo av min lärare för att hon vet att jag har problem. Så på typ en helg fick jag skriva ett jättearbete som vi skulle ha hållt på med i flera månader. Men jag fick VG+. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Men ändå, varför gör man så mot sig själv? Det är ju omänskligt. Man kommer ju få magsår innan man fyllt tjugofem... Det ska bli intressant på min kommande kbt, dom lär ju jobba med det här där eftersom det är ett så vanligt problem för uppmärksamhetsdissarna. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"><div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>