ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-03 10:21:10 följande:div>Jag har upptäckt ytterligare en grej med mig själv som jag tror kan vara ADHD-relaterat.

Låt säga att jag ska få övernattande gäster och jag vet om detta minst en månad i förväg. När jag får veta börjar jag i huvudet planera och organisera hur jag ska städa och kanske möblera, ja kanske t.o.m inhandla något tills gästerna kommer. Allt för att mina gäster ska få det så bra som möjligt när de kommer. Jag går ut stort (i tanken) och jag tänker att allt måste vara perfekt!

Men så...

dagen innan gästerna ska anlända har jag varken städat, varit och handlat något eller ens förberett för mina gäster. Jag inser att jag inte kommer att hinna allt det där jag hade tänkt från början men istället för att skynda mig och i alla fall försöka fixa saker och ting börjar jag ta bort ide´efter ide´. Som om jag hittar på ursäkter inför mig själv för att slippa göra allt det där. Jag som tidigare tänk att det är ett måste för gästerna att få sova i varsitt rum börjar nu överväga att låta dom ligga på soffan istället. Jag hade tidigare som krav på mig själv att ha dammsugit, putsat fönster, tvättat all tvätt, diskat, handlat etc men nu, när tiden är knapp, är allt det där plötsligt inte lika viktigt. Äh, huvudsaken är att jag hinner dammsuga, tänker jag. Resten fuskar jag med. Tvätten göms lite diskret någonstans, fönstrena skiter jag i (kan alltid skylla på ungarna sen om nån skulle anmärka på något), och handla? äsch, det hinner jag göra sen.

Känner någon igen sig i detta?div>Check BIGTIME.

Jag funderar alltid för mig själv i slutet av dagen "jag VET att det var jätteviktigt för mig att jag skulle göra alla dessa saker, men jag har glömt varför. Varför är det inte viktigt nu???" Då har jag liksom glömt varför det var livsnödvändigt att putsa fönstrena, att tvätta handdukar eller handla hem en viss typ av mat. Jag har skalat bort i princip allt och gör bara nå'n grej av det jag hade tänkt. Man går ut med höga ambitioner men rationaliserar bort allting och så känns det plötsligt helt tillräckligt med bara en av dessa grejer...

Samma som någon skrev om att handla... Jag plockar på mig massa saker, sen plockar jag bort grej efter grej eftersom jag glömmer bort att jag först tyckte att det var en jättebra sak att ha - jag får liksom second thoughts.

Ibland när jag handlar mat kan jag plocka på mig massa saker som jag tänker göra grejer med, jag ska laga god mat, kanske baka och så vidare. Sen när jag är klar kan jag bara känna för att ställa ner korgen och gå, det har till och med hänt.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (oj) skrev 2011-01-03 12:52:26 följande:div>Ibland när jag handlar mat kan jag plocka på mig massa saker som jag tänker göra grejer med, jag ska laga god mat, kanske baka och så vidare. Sen när jag är klar kan jag bara känna för att ställa ner korgen och gå, det har till och med hänt.div>Jaha check på det också.

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2011-01-03 12:19:35 följande:div>Jag har ju tur som har min supersambo som kan bli "manisk" ibland och fixa allt. Just nu börjar jag nästan bli orolig att det är riktig, sjuklig mani, haha! Han har verkligen gjort allt. Så om inte jag orkar så brukar det lösa sig. När han väl sätter igång så brukar jag sparka igång mig själv efter en stund och hjälpa till. Om jag hade bott själv däremot hade jag bara suttit vid datorn och läst forskningsrapporter. Helt sjukt. Hade nästan lust att skippa nyår för det.
Jag slår aldrig på så stort när vi får gäster, så länge det inte ser fördjävligt ut så är det okej. Mat brukar man kunna svänga ihop (läs sambon, jag kan inte laga mat) rätt lätt. Vi har inte så ofta gäster som sover över, mest ifall man festar med en kompis och den sen sover över för att det inte går bussar eller tåg. De flesta bor så pass i närheten att dom kan ta sig hem framåt kvällen. Och de flesta har det så stökigt hemma själva så vårt hem är jäkligt fint i jämförelse även om man inte städar. dth="15" height="15">div>En sån sambo skulle jag också behöva! Men om det är någon som har tendenser till mani i det här hushållet så är det jag.

Just nu funderar jag på om jag ska sätta upp en lapp på garderoben i hallen där det står: Varning för ras, öppna ej! eller liknande eller om jag helt enkelt bara ska låsa dörrfan.
Det trista med att hetsstäda, mata ner allt i påsar och trycka in i gardrober och ner i lådor är ju att en dag måste man ta hand om all den skit man tryckt in. Det är vid sånna tillfällen jag slänger mycket för att jag helt enkelt inte orka ställa iordning allt.

Tack för all info! 

Mitt liv är kaos....får  inget gjort,undviker jämt,hjänan på högvarv,fastnar i saker typ internet,tvätten skapar ångest,hatar mej själv,virrig fast med höga krav på mej och min omgivning,humörsvängningar,klarar inte av att organisera upp min vardag utan varje liten syssla blir till kaos,klarar inte av att hålla ordning,shoppar och äter (blivit en ätstörning) för att belöna mej.......kan fortsätta...

Hatar mitt liv och tycker så synd om min familj,och tror jag kommer förlora den om jag inte gör ngt! Min sambo gör mkt mkt här hemma för att jag inte kommer till/mäktar med!

Hur gör ni för att er vardag ska vara någorlunda?

Kram 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Mår inte bra) skrev 2011-01-03 15:51:12 följande:div>Tack för all info! 

Mitt liv är kaos....får  inget gjort,undviker jämt,hjänan på högvarv,fastnar i saker typ internet,tvätten skapar ångest,hatar mej själv,virrig fast med höga krav på mej och min omgivning,humörsvängningar,klarar inte av att organisera upp min vardag utan varje liten syssla blir till kaos,klarar inte av att hålla ordning,shoppar och äter (blivit en ätstörning) för att belöna mej.......kan fortsätta...

Hatar mitt liv och tycker så synd om min familj,och tror jag kommer förlora den om jag inte gör ngt! Min sambo gör mkt mkt här hemma för att jag inte kommer till/mäktar med!

Hur gör ni för att er vardag ska vara någorlunda?

Kram div>Hej vännen!

Vi kämpar alla här för att få vardagen att funka, för mig kan det vara riktigt tufft ibland men jag har gjort som så att jag skriver scheman som jag försöker följa. Ju mer nitiskt jag följer dem, desto bättre går det.
Sen för att underlätta städningen har jag lagt upp det så att ALLT i hemmet har en given plats. Vet jag exakt var en viss pryl ska ligga så går det fort och lätt för mig att städa, men då gäller det att man håller på de platserna så rätt sak ligger på rätt plats.
Sen har jag märkt att det känns lite mindre övermäktigt om jag t.ex. sätter upp delmål som "idag ska jag städa toan" "imorrn viker jag tvätt" "på onsdag tvättar jag" "på torsdag byter jag sängkläder och plockar i sovrummet" o.s.v. Ska man städa hela hemmet på en gång brakar man lätt ihop innan man ens kommit igång...

Lite tips bara. :o)
KRAM

En liten notis om ngt helt annat:

ATT DET SKA VARA SÅ FÖRBANNAT SVÅRT FÖR FOLK ATT FATTA ATT ADHD/ADD ÄR ETT RIKTIGT FUNKTIONSHINDER OCH INGET JÄDRA HITTEPÅ.

Blir tokig på alla som tror att det är ursäkter, modediagnoser och blablabla.
Speciellt äldre verkar ha svårt att ta till sig detta, det "fanns ju inte" på deras tid.
BULL!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (oj) skrev 2011-01-04 00:26:22 följande:div>

En liten notis om ngt helt annat:

ATT DET SKA VARA SÅ FÖRBANNAT SVÅRT FÖR FOLK ATT FATTA ATT ADHD/ADD ÄR ETT RIKTIGT FUNKTIONSHINDER OCH INGET JÄDRA HITTEPÅ.

Blir tokig på alla som tror att det är ursäkter, modediagnoser och blablabla.
Speciellt äldre verkar ha svårt att ta till sig detta, det "fanns ju inte" på deras tid.
BULL!

div>Shit vad sjukt att du skriver detta just nu. Har nyss samtalat om detta med min mor som är mycket skeptisk till det hela och menar att det finns naturliga förklaringar till allt det jobbiga som jag upplever. "Alla är ju sådär ibland". Ja IBLAND ja. 
Och varför, VARFÖR måste jag försöka övertyga henne om annat? Jag blir ju så trött av det. Och jag BEHÖVER ju inte göra det. Ändå gör jag det.  

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-04 00:35:19 följande:div>Shit vad sjukt att du skriver detta just nu. Har nyss samtalat om detta med min mor som är mycket skeptisk till det hela och menar att det finns naturliga förklaringar till allt det jobbiga som jag upplever. "Alla är ju sådär ibland". Ja IBLAND ja. 
Och varför, VARFÖR måste jag försöka övertyga henne om annat? Jag blir ju så trött av det. Och jag BEHÖVER ju inte göra det. Ändå gör jag det.  div>Ja, det är EXAKT de argumenten jag stör mig på; "alla kan ju känna av alla de där symtomen".
JA MEN BLIR DU HANDIKAPPAD AV DET??? vill jag bara skrika då.
Trångsynthet så det skriker om det.

Jag känner lite att man blir behandlad som om man berättat att man gått med i nå'n konstig sekt eller nå't!?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (oj) skrev 2011-01-04 01:24:06 följande:div>Jag känner lite att man blir behandlad som om man berättat att man gått med i nå'n konstig sekt eller nå't!?div>För mig känns det mer som om morsan då tror att jag inbillar mig... "jaha ytterligare en grej hon fått för sig" typ. "Gå i lite terapi" sa hon "Så ska du se att det blir bättre". Hahahaha! Väntade bara på "Gå och köp en ny tröja eller nått så ska du se att du mår bättre snart" (så sa hon när jag var deprimerad) Ja herregud.