ADD symptom hos vuxna

Det här med att gå förresten. Jag HATAR att gå. Allra mest avskyr jag att gå bakom någon slökorv, jag får som panik. Överbefolkade trottoarer är inget för mig.

Sen får jag ofta höra att jag är snabb när jag, ja, låt säga ska köpa skor. Jag går in i butiken, överblickar allt fort, sen går jag ut om det inte fanns något av intresse. Sambon som är en av dom som anmärkt på detta menar att jag omöjligt kan se så snabbt om "mina" skor finns i butiken eller ej genom att som han säger "kasta en snabb blick på hyllorna" utan att gå runt. Men för mig räcker det. Jag vet ju vilka skor jag vill ha och ser ganska snabbt om dom finns där eller inte. Varför ödsla tid på att gå runt och glo på varje par i butiken då? 

Vet inte om det är ADHD-relaterat, att kunna överblicka något snabbt? 
Nu tog jag skor som exempel men det kan eg vara vadsomhelst som jag hunnit bilda mig en uppfattning om... bilden på "the shoes" finns redan i skallen och som sagt, det här med att ödsla onödig tid ligger inte för mig. Att bara gå och "slöshoppa" förstår jag inte alls grejen med. 

Känner nån igen sig i detta?  

oj: tråkigt att du har det så tufft nu. Själv har jag utvecklat en sorts "anpassningsbeteende" för de där ångestkänslorna. För ångesten kommer alltid förr eller senare med ADDn. När något inte funkar, eller speciellt när hela livet skiter sig.
Jag resonerar med mig själv, och funderar på vad som är det värsta som kan hända, p g a att jag t ex inte kan koncentrera mig och en kund eller arbetsgivare blir sur på mig. Eller om man måste sluta ett jobb, för man tappat motivationen totalt och knappt ens kommer upp på morgonen. Ok, man kanske måste börja om från början med ett nytt jobb, eller någon kommer vara sur på en framöver. Men i det stora hela överlever jag det också. Det har jag gjort hittills. Visst är det jobbigt, men jag dör inte, och har inte ihjäl någon annan heller.

Jag tror det är lite på samma sätt som KBT funkar för hantering av ångest och fobier. Man utsätter sig liksom för det man fruktar, och sen är det viktigt att man reflekterar över utfallet. Hela tanken är att det oftast inte är så farligt som man trott. Ångesten kan växa sig större än vad som är motiverat. Eller även om det i viss mån är motiverat, så är ångesten ändå så fruktansvärt hämmande och oproduktiv, att det är bättre att försöka förbise den.

Nu bryr jag mig mycket mindre och "möjliga katastrofer" som jag kan tänkas ställa till med. Enda nackdelen för mig med det här "skit samma" tänkandet, är att jag inte driver mig själv lika hårt som tidigare. Och får alltså ännu mindre gjort dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> .... om det nu är möjligt. Å andra sidan funkar det inte att driva sig själv hur hårt som helst för då bränner man bara ut sig. Tja..... vet inte om det var så hjälpsamt. Men tänkte bara försöka bidra med en liten reflektion. Du lär nog klura ut vad som funkar bäst för dig. Du verkar väldigt klok.

Kan tillägga att jag innan jag fattat vad som var fel, innan diagnos, när jag fortfarande studsade runt i vårdapparaten, fick depresionsdiagnosen. Själv hade jag dock fattat att det framfö allt vår ångestproblematik. (Inte lätt att bara förstå den skillnaden för en lekman som mig). Fick SSRI anti-antidepp. Vägrade att godta att -"du är nog bara deprimmerad, ta lite SSRI det funkar för de flesta". Tjatade till mig Efexor, ett SNRI preparat som brukar anses ha bättre effekt just på ångest. Men jag uppfattade ingen förbättring. Ökade mest bara pga ökad aptit. Men när jag senare fick Strattera, som tydligen också ska vara liknande ett SNRI prepparat, så funkade det grymt bra på ångesten. Blev dock lite FÖR likgiltig, och klart tröttare också. Så har gott vidare till concerta. Här är jag dock fortfarande osäker på ev effekt.

Vad ville jag med detta.... jo om ångesten är ett stort problem, så kanske du hittar något läkemedel, eller "beteendestrategi" som funkar bra för dig. För mig suddade Stratera bort verkligen ALL ångest. Men var inte optimalt ändå. Ge inte upp! Tror på dig, och tror att du kommer hitta sätt att göra tillvaron njutbar. Och framför allt, tvivla inte för mycket på dig själv, och var inte för rädd för vad som händer om, om, om..... Det kanske är katastrof jämfört med dina egna krav på dig själv, och på dina höga målbilder. Men i själva verket brukar väldigt mycket ändå lösa sig och det blir inte så hemskt som vi befarat. Och på tal om barn, och mammarollen. Tror att de flesta föräldrar har lite prestationsångest. Allt ska vara perfekt för barnen. I själva verket behöver de bara mycket kärlek, uppmuntran och bra värderingar. Allt annat är mindre viktigt för dem.

Strulmaja: Har plöjt igenom det mesta av tråden nu. Vilken sjukt kul humor du har, sitter och skrattar rakt ut åt en del av dina inlägg dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Jo, angående zappandet. Både lite beslutsångest, men mest otålighet tror jag. Blir lätt uttråkad av långsammare scener, och byter då. Mer stimulerande med program. Fast med hyffsat bra filmer brukar jag kunna hålla mig till en åt gången.
Himla intressat det dår med beslutsångesten. Något som jag inte sett förknippat med ADD innan jag halkade in på denna tråden. Och också något som jag tror motverkar min impulsivitet ganska bra. Jag velar, och letar info till förbannelse innan jag kan välja, t ex nya högtalare till datorn, eller nya löparskor, eller mobil. Så det döljer impulsiviteten och samtidigt funkar som en spärr för dåliga beslut för ekonomin. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Drutten: Jag säger till dig som jag sagt till de andra i tråden; TACK för att du finns!  der="0" alt="Hjärta">  Dina reflektioner får mig att känna hopp. Jag tittar in här när jag mår dåligt och går alltid härifrån med lite ljusare tankar och mindre tyngd över axlarna...

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2011-01-01 09:51:15 följande:div>Tack det är bra! Vi var på en trevlig nyårsfest men jag blev fort trött.. d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd"> Jag har problem med hög musik, folk som pratar samtidigt eller springer omkring..div>Jag vet precis vad du menar. Man blir så fort trött av sådant, hjärnan går ju 180 och är fullt upptagen med att registrera allt, precis ALLT som händer och sker och hörs. 
Jag har funderat på att införskaffa sånna där hörselskydd, du vet, sånna stora. Skulle så gärna vilja se folks min när man drar fram dom ur handväskan, mitt under ett samtal på en fest eller tillställning med - Ursäkta, jag behöver få vara ifred en stund. de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande"> 

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-01 23:35:09 följande:div>Jag vet precis vad du menar. Man blir så fort trött av sådant, hjärnan går ju 180 och är fullt upptagen med att registrera allt, precis ALLT som händer och sker och hörs. 
Jag har funderat på att införskaffa sånna där hörselskydd, du vet, sånna stora. Skulle så gärna vilja se folks min när man drar fram dom ur handväskan, mitt under ett samtal på en fest eller tillställning med - Ursäkta, jag behöver få vara ifred en stund. de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande"> div>Vilken härlig syn, jag hade smällt av! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Hej!

Ska läsa igenom er tråd när jag har bättre om tid! Oj vad jag känner igen mej,har gått i samtalsterapi som inte va bra och hon hade inte ett strukturerat arbetssätt.
Hon tog mej inte på allvar och gjorde inte uppföljningar på mina test,jag fick själv föreslå diagnoser och medicin.
Har nu inte gått på ca 1 år,men mår lika ruttet idag som för 7 år sen...

Varit sjukskriven 7 år men senaste åren varit mammaledig,vad för krav kan man ställa på en ordentlig diagnos?
Mitt problem är ju att jag undviker att ta tag i saken för att just undvikande är en del av min sjukdomsbild....
Prövade concerta men upplevde efter ett tag att jag blev lite "stissig" och fick ont i magen,särskilt vid pms. Läste senare att det kan vara så med concerta...? I början fungerade den bra.. D tog då bort den och menade på att det va den medicinen man använde vid ADHD men så är det väl inte alls? Finns väl fler och man kan väl blanda?
Blev ingen uppföljning på det heller och nu tycker d att jag fått all hjälp jag kan få,men jag mår inte bra...

Och kort vad  skiljer ADD från ADHD..det va ADHD de hade lite misstanke om men ADD som ni skrivit om känns klockrent på mej!

Hur ska jag göra för att få en ordentlig utredning?

Kram 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (oj) skrev 2011-01-01 23:49:34 följande:div>Vilken härlig syn, jag hade smällt av! dth="15" height="15">div>Men nog känns det som om man skulle behöva något slags skydd ibland? Hörselskydd och kanske sånna där kåpor eller vad det är travhästarna har för ögonen hahahaha ja vilken syn d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">

det.se/kropphalsa/article4262685.ab">http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4262685.ab

Har ni läst den artikeln? Den beskriver tamejtusan exakt hur det varit för mig...

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Drutten-ADD) skrev 2011-01-01 20:31:19 följande:div>Strulmaja: Har plöjt igenom det mesta av tråden nu. Vilken sjukt kul humor du har, sitter och skrattar rakt ut åt en del av dina inlägg dth="15" height="15"> Jo, angående zappandet. Både lite beslutsångest, men mest otålighet tror jag. Blir lätt uttråkad av långsammare scener, och byter då. Mer stimulerande med program. Fast med hyffsat bra filmer brukar jag kunna hålla mig till en åt gången.
Himla intressat det dår med beslutsångesten. Något som jag inte sett förknippat med ADD innan jag halkade in på denna tråden. Och också något som jag tror motverkar min impulsivitet ganska bra. Jag velar, och letar info till förbannelse innan jag kan välja, t ex nya högtalare till datorn, eller nya löparskor, eller mobil. Så det döljer impulsiviteten och samtidigt funkar som en spärr för dåliga beslut för ekonomin. dth="15" height="15">div>Vad roligt att du tycker jag har kul humor, då är vi åtminstone två som tycker att jag är förbannat rolig de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande">