Sökning: d
|
-
d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">div>Hehe, nu fick jag en bild av hur alla här i tråden träffas och har fest och var och varannan sitter med stora kåpor och skygglappar på sig och är i sin egen värld!
de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande">
-
<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (oj) skrev 2011-01-02 00:03:27 följande:div>det.se/kropphalsa/article4262685.ab">det.se/kropphalsa/article4262685.ab" target="_blank">www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4262685....
Har ni läst den artikeln? Den beskriver tamejtusan exakt hur det varit för mig...div>*läser nu* -
Anonym (oj): Det var en bra men kort artikel. Jag önskar att fler kunde "komma ut ur garderoben" sådär och berätta "Så var/är det för mig" och öppna människors ögon.
Det märks att du är i en "downperiod". Du tänker och reflekterar mycket kring detta. Jag läste att när man kommer till insik kommer först som en lättnad, därefter sorgen över allt man gått miste om. Jag pendlar mellan dem båda och när det känns som värst försöker jag intala mig själv att inte ta ut något i förskott. Ok, det är mycket som pekar på att jag har ADHD/ADD men jag vet ju inte med säkerhet än och jag tänker att att då, när jag vet, då ska jag ge mig tid att sörja sen ska jag fanimej resa mig som alla ggr förr och fortsätta leva men med mer medventenhet, kunskap och insikt om mig själv och jag ska göra allt jag kan för att använda det till min fördel.
Det är inte försent, så tänker jag. Det är fan inte försent. -
<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2011-01-02 00:07:04 följande:div>Hehe, nu fick jag en bild av hur alla här i tråden träffas och har fest och var och varannan sitter med stora kåpor och skygglappar på sig och är i sin egen värld!
de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande">div>
de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande"> Nu måste vi ju nästan anordna en fest bara därför hahaha
-
<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2011-01-02 00:07:04 följande:div>Hehe, nu fick jag en bild av hur alla här i tråden träffas och har fest och var och varannan sitter med stora kåpor och skygglappar på sig och är i sin egen värld!
de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande">div>Hahaha, värsta nerd-mötet!
dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Jag är lätt på! :o)
Tänkte på en grej ang. det där med att lätt distraheras och störas av ljud t.ex...
Hur är ni vid maten? Jag vill stänga av tv:n, stänga av musiken, ha exakt rätt belysning, exakt rätt temperatur (eller antal klädesplagg på) och som sagt gärna fötterna och benen uppe på stolen samtidigt som jag äter. Jag blir jättestörd om inte alla detaljer är på rätt sätt just vid måltider, låter kanske skumt.
Min kille vill jättegärna ha både t v och musik på, och detta blir ofta en diskussion här hemma.
Det är RIKTIGT jobbigt för mig att tvingas äta till hög musik t.ex., helst ska det vara knäpptyst förutom en trevlig konversation middagsdeltagarna emellan.
Jag vet inte om dessa udda preferenser kring ätande är något som är kopplat till min förmodade adhd eller till mina gamla ätstörningar? -
<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-02 00:06:13 följande:div>Vad roligt att du tycker jag har kul humor, då är vi åtminstone två som tycker att jag är förbannat rolig
de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande"> div>Jag tycker också att du är grymt rolig! Jag gillar ditt "out of the box"-tänkande
der="0" alt="Flört">
Jag satt föresten nyss och såg på "pensionärsjävlar" på tv och då tänkte jag på dig och insåg att det faktiskt kan vara väldigt skoj med "practical jokes", särskilt när de som blir utsatta för dem också tycker att det är kul. -
<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-02 00:20:54 följande:div>Anonym (oj): Det var en bra men kort artikel. Jag önskar att fler kunde "komma ut ur garderoben" sådär och berätta "Så var/är det för mig" och öppna människors ögon.
Det märks att du är i en "downperiod". Du tänker och reflekterar mycket kring detta. Jag läste att när man kommer till insik kommer först som en lättnad, därefter sorgen över allt man gått miste om. Jag pendlar mellan dem båda och när det känns som värst försöker jag intala mig själv att inte ta ut något i förskott. Ok, det är mycket som pekar på att jag har ADHD/ADD men jag vet ju inte med säkerhet än och jag tänker att att då, när jag vet, då ska jag ge mig tid att sörja sen ska jag fanimej resa mig som alla ggr förr och fortsätta leva men med mer medventenhet, kunskap och insikt om mig själv och jag ska göra allt jag kan för att använda det till min fördel.
Det är inte försent, så tänker jag. Det är fan inte försent.div>Ja du har rätt, och jag har gått från att känna lättnad till att känna mig nedstämd och mörk till sinnet. Siktar just nu bara på bedömningen den 28:e, men jag är samtidigt livrädd inför detta möte eftersom jag känner att så mycket hänger på hur jag blir bemött där.
Nu är jag så övertygad om att detta är min problematik, tänk om de inte håller med? Det skulle vara att dra ner ridån helt för mig tror jag, jag känner ju som sagt äntligen att jag hittat hem, hittat min planet liksom...
Vad är jag om det inte är ad(h)d jag har? En jävligt svart person som förmodligen alltid kommer vara såhär. Kul. -
<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2011-01-02 00:25:05 följande:div>Jag tycker också att du är grymt rolig! Jag gillar ditt "out of the box"-tänkandeder="0" alt="Flört">
Jag satt föresten nyss och såg på "pensionärsjävlar" på tv och då tänkte jag på dig och insåg att det faktiskt kan vara väldigt skoj med "practical jokes", särskilt när de som blir utsatta för dem också tycker att det är kul.div>NEEEEEEJ! Var det idag??? Fan fan fan!
Jag löööööööööööööööve det programmet och det är exakt sådant jag tycker är kul. Men jag har kommit på att det jag tycker är allra roligast är andra människors minspel när dom blir utsatta.
Såg ett dolda kameran program för en massa år sedan där en person i dolda kamera-gänget började med att följa efter en random gubbe på stan, efter en stund hakade nästa i dolda kamera gänget på, sen ytterligare en och tillslut hade gubben en sisådär 15-20 personer på rad som gick bakom honom på stan och när gubben försökte "göra sig av" med dom fortsatte dom följa efter utan att röra en min... som om det dom gjorde var normalt och jag höll på att döööööö av garv av gubbens förvånade ansiktuttryck .. typ What the fuck? hahahahahahaha -
<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (oj) skrev 2011-01-02 00:24:57 följande:div>Hahaha, värsta nerd-mötet!
dth="15" height="15"> Jag är lätt på! :o)
Tänkte på en grej ang. det där med att lätt distraheras och störas av ljud t.ex...
Hur är ni vid maten? Jag vill stänga av tv:n, stänga av musiken, ha exakt rätt belysning, exakt rätt temperatur (eller antal klädesplagg på) och som sagt gärna fötterna och benen uppe på stolen samtidigt som jag äter. Jag blir jättestörd om inte alla detaljer är på rätt sätt just vid måltider, låter kanske skumt.
Min kille vill jättegärna ha både t v och musik på, och detta blir ofta en diskussion här hemma.
Det är RIKTIGT jobbigt för mig att tvingas äta till hög musik t.ex., helst ska det vara knäpptyst förutom en trevlig konversation middagsdeltagarna emellan.dth="15" height="15">
Jag vet inte om dessa udda preferenser kring ätande är något som är kopplat till min förmodade adhd eller till mina gamla ätstörningar?div>Hm. Det beror på tror jag. Är jag ensam äter jag gärna i sällskap med tvn, datorn eller något annat som kan stimulera mig... att äta är tråkigt tycker jag. Men att äta till hög musik eller ha tvn högt på i ett rum funkar inte.... det stör. Det är som att försöka backa rakt, fickparkera eller hitta en adress när man sitter i bilen och att då ha på skithög musik går bara inte, då ska det helst var absolut tyst annars kan jag inte koncentrera mig. Men... fan det är svårt detta... jag tror inte att just ätandet kräver någon större koncentration ifrån mig så därför störs jag kanske inte? Att äta eller mat överhuvudtaget har aldrig haft någon "laddning" för mig som jag vet att det är vid ätstörningar... det är som ett nödvändigt ont bara, ytterligare en tråkig grej jag inte har tid med men som måste göras. Fick du svar på det du ville? -
<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-02 00:41:38 följande:div>Hm. Det beror på tror jag. Är jag ensam äter jag gärna i sällskap med tvn, datorn eller något annat som kan stimulera mig... att äta är tråkigt tycker jag. Men att äta till hög musik eller ha tvn högt på i ett rum funkar inte.... det stör. Det är som att försöka backa rakt, fickparkera eller hitta en adress när man sitter i bilen och att då ha på skithög musik går bara inte, då ska det helst var absolut tyst annars kan jag inte koncentrera mig. Men... fan det är svårt detta... jag tror inte att just ätandet kräver någon större koncentration ifrån mig så därför störs jag kanske inte? Att äta eller mat överhuvudtaget har aldrig haft någon "laddning" för mig som jag vet att det är vid ätstörningar... det är som ett nödvändigt ont bara, ytterligare en tråkig grej jag inte har tid med men som måste göras. Fick du svar på det du ville?div>Ja, absolut. :o) Jag tror att det är rester av ätstörningstiden som spökar för mig vid måltider, därav alla dessa ritualer.
Och förresten; jag tycker också att du är grymt rolig!!