ADD symptom hos vuxna
Hej alla! Forst far jag borja med att be om ursakt for att vissa bokstaver saknas, befinner mig utomlands och har inte tillgang till svenskt tangentbord.
Far aven be om ursakt for att detta inlagg blir sa langt men jag kanner att jag har sa mycket att saga och manga tankar som flyger genom huvudet just nu. Jag hoppas verkligen att ni orkar lasa igenom det for jag behover lite respons. Hur langt det har inlagget an blir sa kanner jag att jag inte ens ar i narheten utav att kunna fa med allt som jag vill ha sagt.
Anledningen till att jag skriver har ar for att fa lite respons da jag inte vet sa mycket om ADD. Har alltid kant att nagot har varit fel/annorlunda med mig och sista tiden har jag provat en vans ADHD medicin och det har andrat otroligt mycket for mig (till det battre). Detta gjorde att jag googlade mer om ADD och ADHD och jag kanner igen mig i otroligt mycket som star skrivet om dessa sjukdomar, speciellt ADD.
Jag tycker att man ska vara forsiktigt med att diagnostisera sig sjalv men efter att jag har last om ADD samt gjort simpla test online som har kommit tillbaka med svaren att det ar mojligt att jag har ADD sa vill jag iaf inte utesluta det, darav att jag skriver har.
Svarigheten jag finner med detta ar att alla har olika personlighetsdrag, men nar blir ens personlighet en sjukdom? Ett brutet ben kan latt ses pa en rontgen bild men att fa diagnosen ADD verkar vara desto svarare. Efter att ha last ADD samt reflekterat over mig egna situation sa har jag kommit till en slutsats att mycket av det jag upplever och kanner inte bara ar ett jobbigt problem utan det hindrar mig pa manga satt i mitt liv, jag forklarar mer langre ner i denna text.
Mycket av det jag har upplevt jag sjalv innan har jag kopplat till dalig sjalvkansla och daligt sjalvfortroende. Men nar jag borjade lasa om ADD sa var det for mycket som stamde overens for att jag skulle kunna rakna bort det helt och hallet.
For att gora detta sa latt som mojligt sa tankte jag anvanda denna lista relatera nagra saker som jag kanner igen mig i valdigt mycket. Ar valdigt svart att satta fingret pa exakt hur jag kanner men jag ska gora mitt basta. Jag hoppas och ber att ni har pa forumet kan kommentera lite da jag inte vet vem jag ska prata med om detta. Alla kommentarer ar valkomna!
Låg koncentrationsförmåga: Har alltid haft svart i skolan. Svart for matte och lasa bocker har inte varit latt, nagra rader i en bok om historia och jag tanker pa nagot helt annat. Kan “lasa” en paragraf eller en sida och nar jag ar klar har jag inte en susning om vad jag precis har last. Har aven svart att ta till mig vad folk sager om dem talar under en langre tid.
Ljudkänslig: Har helt omojligt for mig att gora nagot om de tar nagot som droppar, bankar eller for annat oljud.
Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget": Ar jag i ett notskal, detta leder ofta till problem da jag inte kan gora ngt halvdant.
Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd: Detta ar jag pa flera satt. Ar valdigt orolig over manga saker, speciellt framtiden. Detta har fatt mig att sluta med facebook tex. Manga tycker att de tar kul att halla kontakten med folk samt se vad gamla klasskamrater har for sig. For mig blir det problematik da jag jamfor mig sjalv med andra pa helt fel satt och det skapar forvirring och oro over min egna situation. Har jag tagit ratt beslut? Vad ska jag gora I framtiden? Racker det/jag till? Ar valdigt svart for mig att ta vissa beslut och det sista jag behover ar ta in andra manniskors prestationer i berakningen.
Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor: Ar har jag kanner igen mig mest och pa flera olika satt. Det ar inte det att jag har svart att anpassa mig utan det ar mer eller mindre omojligt da det gor mig orolig. Detta ha gjort att jag har kant mig valdigt egoistisk, speciellt i mina relationer till vanner samt flickvanner.
Jag har otroliga problem med att aka ivag i grupp da jag inte kan bestamma sjalv vad och nar saker och ting ska ske. Tex Om jag blir bjuden pa fest sa aker jag inte om jag inte kan ta mig hem sjalv utan ar beroende utav att fa skjuts hem utav nagon annan.
Att umgas i grupp, ga pa fest eller nattklubb har jag extremt svart for. Ar alltid den “trakiga” da det ar helt omojligt for mig att socialisera under dessa forhallanden. Ett vanligt scenario ar att jag traffar ngn i skolan tex, vi pratar och har trevligt, personen bjuder mig pa fest och jag gar dit och ar mer eller mindre helt tyst vilket far folk att tro att jag ar varldens trakigaste manniska. Ar svart att forklara hur jag kanner mig men allt blir sa jakla fel. Jag kan inte hanga med i diskussionerna och det hela slutar med att jag ar tyst, folk kallar det att vara blyg jag sager att det kanns extremt fel. Nar jag var yngre sa tvingade jag mig ivag men nu nar jag ar lite aldre sa struntar jag i det. Har slutat upp med att forsoka passa in da jag inte orkar langre.
Jag har alltid tillbringat mycket tid sjalv. Trana och ga pa gym ar ngt jag tycker om att gora och detta ar ngt jag gor sjalv. Anledningen till att jag tycker om det ar att jag slipper alla masten fran samhalle och andra manniskor. Jag kan bestamma hur lange jag kan halla pa, vad jag ska gora, och nar det ska utforas.
Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas: Detta ar en anledning till att jag ar mycket sjalv. Sag tex att jag har bestamt att jag ska plugga en dag och nagon ringer mig pa morgonen och fragar om vi ska traffas pa eftermiddagen sa har jag extremt svart att omgruppera och fa ngt gjort, denna andring far mig helt ur balans och aven pa daligt humor da jag kan blir jakligt stressad over det. Tom dagen efter paverkas da jag kan undra om jag kommer fa tillrackligt med somn osv.
Dessa saker som jag har namt ar inte allt jag kanner igen mig i. Har kommer en grov summering utav resten: Ar distra och tankspridd, gillar inte forandringar, ar mer eller mindre konsant trott, vill sova varje eftermiddag, mar ofta daligt och ar nedstamd, har lag sjalvkansla, kanner ett stort utanforskap. Finns aven mycket mer att saga men detta inlagg ar langt nog kanner jag.
Nar jag tittar pa det jag har skrivit sa kanns det som jag framstaller mig sjalv som en komplett dare, men det vill jag vill inte tycka om mig sjalv. Har dock alltid kant mig valdigt annorlunda(pa ett daligt satt) och aven fatt det forklarat for mig manga ganger, “du borde forsoka vara mer social” osv. Jag har verkligen forsokt men har inte fatt det att funka. Men ar fa saker som ar sa svara som att anlysera sig sjalv.
Anledningen till att jag skriver har ar att fa nagon respons. Skriv vad ni vill, tror nig att jag har ADD sa skriv det, skriv aven om ni inte tror jag har det utan har nagra andra forslag eller funderingar.
dth="15" height="15"> )div>Jag har en samtalskontakt ifrån form av en förste skötare på öppen psyk , kan hon hjälpa mig?