ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-05 00:28:29 följande:div>Och jag försöker komma ihåg det här du nämnde då, hur du läser in allt bokstavligt och tendera uttrycka dig mer faktainriktat. Jag säger inte att det är fel men det är väldigt olikt hur jag själv fungerar. Jag är så känslomässig och lynnig och tenderar läsa in allt annat än faktan. Men skit i det nu.

Jag förstår absolut hur du menar och jag håller med dig. Om man har symtom på något som snarare påminner om exempelvis Borderline bör ju inte det första läkaren säger vara: Ok, då utreder vi dig för ADHD och sen göra en sådan utredning. Men nog förväntar man sig att läkaren ska veta vilken slags hjälp, utredning, testning, medicinering eller vad det nu är man behöver. Man BÖR kunna förvänta sig det men många med mig har tyvärr fått erfara att man inte kan det. (Nu hamnade jag nog på sidospår?) Aja.

Det jag tycker är svårt med detta är att avgöra vad som är handikappande och inte. Jag anser att mina problem är handikappande för mig, men vem vet vad läkaren kommer att säga? Han/hon kommer kanske bara fnysa åt mig och säga att de som verkligen har ADHD har mucho problem än så. Problemet är ju att jag inte vet och att jag har väldigt svårt för att skilja på och avgöra vad som är normalt och inte normalt, vad som är jag och en ev störning och jag är knappast ensam om att tycka det är svårt. Jag kanske har fel men jag tänker att en utredning även kan utesluta ev diagnoser. Jag menar inte att en utredning bör användas i det syftet men hur tusan ska man annars få veta vad som är vad? Det är just det jag tycker är så svårt.div>Det är bra. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Se vad bra det är med kommunikation! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Ja, jag tror vi skiljer oss lite där för att det antagligen kommer från någonting annat hos mig att göra, ya know'? dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Time will tell angående det, jag är ju också inne i vårdkarusellen igen.

Det är det som är så synd med nedskärningarna som jag nämnt innan. För mycket patienter, för lite personal. Den som skriker högst får hjälpen och de som mår för dåligt för att skrika och stå upp för sig själva hamnar i skymundan. En hemsk bieffekt av det hela.

Det tycker inte jag är upp till en läkare att avgöra hur handikappad man är, utan att gå in på djupet. Om någon tex skulle ifrågasätta "jamen du klarade du av skolan nu? Då är det väl inte så farligt" så ser den ju bara till ytan och inte till alla hårda nätter när saker skulle lämnas in som skjutits fram till sista sekund, eller de glömda proven eller liknande. Lite snurrigt formulerat, hoppas du förstår. Det som ser funktionellt ut på ytan är inte alltid det. Det handlar, tror jag, inte om hur "grav" diagnos man har, utan snarare hur pass man klarat av att anpassa sig och dölja sin problematik vilket inte är omöjligt om man har en normal begåvning. När man blir äldre maskerar man på ett annat sätt än vad barn klarar. Problemen finns självklart kvar, även om man lär sig lite saker på vägen som kan göra det lättare, men det är fortfarande handikappande då det tar upp mycket tanketid och själva anpassningen kostar på energi. Jag förstår hur du tänker och håller med, det enda jag har som invändning är att det tyvärr inte finns resurser att låta alla genomgå en utredning och att det i första hand borde erbjudas till de som är unga och de som har akut behov.
Angående att se vad som är vad så är det ju förhoppningsvis de kunniga personerna som avgör om en remiss är nödvändig eller inte som bör kunna skilja på symtom, men samtidigt finns det inte tid för dom att sätta sig in i patientens historia till hundra procent och det är ännu en negativ sak som nedskärningar för med sig.

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2011-01-05 00:42:15 följande:div>Det är bra. dth="15" height="15"> Se vad bra det är med kommunikation! dth="15" height="15"> Ja, jag tror vi skiljer oss lite där för att det antagligen kommer från någonting annat hos mig att göra, ya know'? dth="15" height="15"> Time will tell angående det, jag är ju också inne i vårdkarusellen igen.

Det är det som är så synd med nedskärningarna som jag nämnt innan. För mycket patienter, för lite personal. Den som skriker högst får hjälpen och de som mår för dåligt för att skrika och stå upp för sig själva hamnar i skymundan. En hemsk bieffekt av det hela.

Det tycker inte jag är upp till en läkare att avgöra hur handikappad man är, utan att gå in på djupet. Om någon tex skulle ifrågasätta "jamen du klarade du av skolan nu? Då är det väl inte så farligt" så ser den ju bara till ytan och inte till alla hårda nätter när saker skulle lämnas in som skjutits fram till sista sekund, eller de glömda proven eller liknande. Lite snurrigt formulerat, hoppas du förstår. Det som ser funktionellt ut på ytan är inte alltid det. Det handlar, tror jag, inte om hur "grav" diagnos man har, utan snarare hur pass man klarat av att anpassa sig och dölja sin problematik vilket inte är omöjligt om man har en normal begåvning. När man blir äldre maskerar man på ett annat sätt än vad barn klarar. Problemen finns självklart kvar, även om man lär sig lite saker på vägen som kan göra det lättare, men det är fortfarande handikappande då det tar upp mycket tanketid och själva anpassningen kostar på energi. Jag förstår hur du tänker och håller med, det enda jag har som invändning är att det tyvärr inte finns resurser att låta alla genomgå en utredning och att det i första hand borde erbjudas till de som är unga och de som har akut behov.
Angående att se vad som är vad så är det ju förhoppningsvis de kunniga personerna som avgör om en remiss är nödvändig eller inte som bör kunna skilja på symtom, men samtidigt finns det inte tid för dom att sätta sig in i patientens historia till hundra procent och det är ännu en negativ sak som nedskärningar för med sig.div>Du är mycket mer insatt i det här än vad jag är, det hör jag d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> Men åsikter har jag. Om allt! de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande">

Jag förstår hur du menar och jag tycker du har rätt. Jag förstår även att man inte kan erbjuda utredning till alla som efterfrågar och självklart ska de med akut behov prioriteras. Det svåra är just att bedöma vem som är i akut behov och vem som inte är det. Well, i många fall är det väl solklart men det finns nog fall och jag kan tänka mig att jag tillhör den skaran, där behovet utav en utredning inte är akut akut men där behovet ändå är så pass stort att en för lång väntetid skulle kunna försämra och försvåra saker och ting ytterligare för mig. Jag vet att det finns de där ute som lider avsevärt mycket mer än mig men behovet av en utredning kan ju, trots det, vara lika stort så det måste vara skitsvårt att sitta där och behöva avgöra och besluta om sådant. Jag skulle aldrig klara av att axla den rollen. För det första är jag urusel på att prioritera överhuvudtaget, för det andra har jag nog ett alldeles för stort hjärta ibland vilket medför att jag vill hjälpa allt och alla som mår dåligt. Jag skulle ha blivit utbränd på nolltid i en sådan yrkesroll. Hua. Sidospår igen jag vet.

Jag tror att jag tar åt mig av inlägg typ Hedman bl.a just för att jag själv är så osäker på hur pass handikappande mina problem är för mig. Och varför jag är osäker hör i hög grad ihop med saker jag berättat för andra, där jag själv inte tyckt det varit något stort problem men där andra tappat hakan och undrat hur tusan jag är funtad. Sen, när jag tagit upp sådant som jag själv anser är ett problem har jag inte alls fått den respons jag önskat i form av förståelse utan snarare bortviftande och "jaja, men så är ju alla" eller "nu överdriver du väl". Ja du vet. Och varför min osäkerhet är extra stor och påtaglig just nu är för att jag pratat mycket om detta med min mor i dagarna. Hon har gått från att kalla mig "damp-barn" till att vara skeptisk men fortfarande säker på att NÅGOT är fel med mig. Hon vet bara inte vad. (Tilläggas bör att hon inte har någon som helst kunskap om ADHD/ADD) Min sambo är övertygad om att det är ADHD. Min bästa väninna är, om inte övertygad, så väldigt säker. Själv pendlar jag mellan övertygelse och osäkerhet. Tänk om jag inbillar mig ändå? Tänk om jag faktiskt KAN skärpa till mig om jag bara ger mig fan på det? Ibland tänker jag att jag nog bara är väldigt dum i huvudet helt enkelt, typ förståndshandikappad, och förstår inte bättre.

Och just nu, i skrivandets stund, känner jag bara för att skita i allt. Skita i att gå på det där bedömingssamtalet. Skita i att begära utredning. Men samtidigt när jag tänker så, så blir jag rädd. Skiträdd. För av erfarenhet VET jag ju att jag inte kan ta mig i kragen och skärpa mig. Jag har försökt miljontals gånger men det slutar bara med frustration och besvikelse. Så vad i helvete gör man?  

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (hmm) skrev 2011-01-04 20:01:09 följande:div>Jag funderar lite på en sak.....

Jag har märkt att jag blir skittrött av att äta sötsaker (godis mm) brukar det inte vara tvärtom?
Min minsting flyger i taket och far omkring som ett jehu om han äter godis.
Hur är det för er andra?div>Jag har aldrig riktigt tänkt på detta. Jag gillar socker, har det både i kaffe och te, på gröt osv. Men jag är inte så jättemycket för sötsaker (jo choklad då som definitivt har en lugnande effekt på mig men det har det väl på alla?), typ kakor, bakelser och sådant. Smågodis äter jag inte heller speciellt ofta. Däremot, när människor snackat om "sockerkick" har jag känt mig som ett ufo för jag tror inte det är något jag upplevt. Om man nu inte kan uppleva det utan att märka?

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-05 01:48:00 följande:div>. Och varför min osäkerhet är extra stor och påtaglig just nu är för att jag pratat mycket om detta med min mor i dagarna. Hon har gått från att kalla mig "damp-barn" till att vara skeptisk men fortfarande säker på att NÅGOT är fel med mig. Hon vet bara inte vad. (Tilläggas bör att hon inte har någon som helst kunskap om ADHD/ADD) Min sambo är övertygad om att det är ADHD. Min bästa väninna är, om inte övertygad, så väldigt säker. Själv pendlar jag mellan övertygelse och osäkerhet. Tänk om jag inbillar mig ändå? Tänk om jag faktiskt KAN skärpa till mig om jag bara ger mig fan på det? Ibland tänker jag att jag nog bara är väldigt dum i huvudet helt enkelt, typ förståndshandikappad, och förstår inte bättre.

Och just nu, i skrivandets stund, känner jag bara för att skita i allt. Skita i att gå på det där bedömingssamtalet. Skita i att begära utredning. Men samtidigt när jag tänker så, så blir jag rädd. Skiträdd. För av erfarenhet VET jag ju att jag inte kan ta mig i kragen och skärpa mig. Jag har försökt miljontals gånger men det slutar bara med frustration och besvikelse. Så vad i helvete gör man?  div>Åh, Strulmaja. Är så glad att jag hittat dig! Vi kan gå hand i hand genom denna resa känns det som... :o)

Och Tjockkatt, du är så bra för du är saklig och konkret, och du försöker verkligen se allt ur alla synvinklar, trots att du har dina "egenheter" och tolkar allt bokstavligt. Jag förstår verkligen hur du anstränger dig för att inte trampa på tår och för att försöka känna hur vi andra tycker och tänker. Stor cred till dig! Du är så värdefull för oss alla här!

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (oj) skrev 2011-01-05 01:59:51 följande:div>Åh, Strulmaja. Är så glad att jag hittat dig! Vi kan gå hand i hand genom denna resa känns det som... :o)

Och Tjockkatt, du är så bra för du är saklig och konkret, och du försöker verkligen se allt ur alla synvinklar, trots att du har dina "egenheter" och tolkar allt bokstavligt. Jag förstår verkligen hur du anstränger dig för att inte trampa på tår och för att försöka känna hur vi andra tycker och tänker. Stor cred till dig! Du är så värdefull för oss alla här!div>Tack vännen!

Jag håller med ang Tjockkatt. Hur mycket det än kan irritera mig ibland när människor är sådär sakliga och konkreta (=tråkiga för mig) är det sååå värdefullt med alla olika synvinklar, tankar och åsikter. Tjockkatt besitter stor och värdefull kunskap och erfarenhet, hoppas verkligen inte jag (vi) skrämmer bort henne ifrån tråden med vårt, kanske mer, hetsiga temperament (ok, mitt i alla fall). För hon behövs här!

Hör du det Tjockkatt, du behövs! dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}">

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-05 02:05:59 följande:div>Tack vännen!

Jag håller med ang Tjockkatt. Hur mycket det än kan irritera mig ibland när människor är sådär sakliga och konkreta (=tråkiga för mig) är det sååå värdefullt med alla olika synvinklar, tankar och åsikter. Tjockkatt besitter stor och värdefull kunskap och erfarenhet, hoppas verkligen inte jag (vi) skrämmer bort henne ifrån tråden med vårt, kanske mer, hetsiga temperament (ok, mitt i alla fall). För hon behövs här!

Hör du det Tjockkatt, du behövs! dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}">div>Alltså, jag är världens lugnaste och snällaste människa, men vissa saker triggar mig och uppenbarligen gjorde den där jädra Hedman.... det (Hedman... som inte ens visat sitt tryne i tråden sen sitt sista inlägg. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> ) Så uppenbarligen kan jag också vara hetsig, haha. Frågar du någon i min bekantskapskrets kommer de dock säga att jag är lugn som en filbunke och ALLTID den snälla i alla sammanhang. Lite lustigt det där, för det är nämligen så att när jag väl blir arg så är det totalt onyanserat och jätte-intensivt, jag antar att jag är impulsiv i den aspekten.
Nåväl, det var ett sidospår. Vad jag tänkte säga var att jag tror absolut inte att Tjockkatten blir ivägskrämd av det här, hon är nog mkt tåligare än så. Hon har nog som vi andra varit med om en hel del, och då blir man luttrad och rätt tålig. der="0" alt="Kyss">

Tjejer, spana in den här länken ddforums.com/forums/archive/index.php">http://www.addforums.com/forums/archive/index.php 

En bit ner, under ADULTSWITH ADD/ADHD finns en länk som heter Women with ADD/ADHD.
Jag säger O M G! Har suttit och läst tråd efter tråd där och igenkänningsfaktorn är hög. Vidrigt hög. Tänk, vi har likar spridda över världen också d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (oj) skrev 2011-01-05 02:10:25 följande:div>Alltså, jag är världens lugnaste och snällaste människa, men vissa saker triggar mig och uppenbarligen gjorde den där jädra Hedman.... det (Hedman... som inte ens visat sitt tryne i tråden sen sitt sista inlägg. dth="15" height="15"> ) Så uppenbarligen kan jag också vara hetsig, haha. Frågar du någon i min bekantskapskrets kommer de dock säga att jag är lugn som en filbunke och ALLTID den snälla i alla sammanhang. Lite lustigt det där, för det är nämligen så att när jag väl blir arg så är det totalt onyanserat och jätte-intensivt, jag antar att jag är impulsiv i den aspekten.
Nåväl, det var ett sidospår. Vad jag tänkte säga var att jag tror absolut inte att Tjockkatten blir ivägskrämd av det här, hon är nog mkt tåligare än så. Hon har nog som vi andra varit med om en hel del, och då blir man luttrad och rätt tålig. der="0" alt="Kyss">div>Jag är också väldigt lugn och snäll. Oftast i alla fall. Men när jag blir irriterad över något går det väldigt fort från 0-100 och andra fattar ingenting. Jag är också väldigt intensiv i min ilska och när jag är som mest inne i den är jag inte rationell för fem öre (so they say). 

Ja, vart tog den där Hedman vägen egentligen? Komma här och komma sig sen inte dyka upp mer. Pöh!

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-05 02:19:22 följande:div>Jag är också väldigt lugn och snäll. Oftast i alla fall. Men när jag blir irriterad över något går det väldigt fort från 0-100 och andra fattar ingenting. Jag är också väldigt intensiv i min ilska och när jag är som mest inne i den är jag inte rationell för fem öre (so they say). 

Ja, vart tog den där Hedman vägen egentligen? Komma här och komma sig sen inte dyka upp mer. Pöh!div>Hahaha, ja du. Jäkla besserwisser. Gillar verkligen inte den stilen, så du Hedman; var vänlig kom tillbaka och besvara de tusentals frågor som har dykt upp efter ditt grandiosa inträde i tråden. Man kan liksom inte bara komma och tjöta lite skit och sen dra. Och förresten, den där storslagna tråden du skulle starta, var är den?

PUT UP OR SHUT UP, är ett av mina favorituttryck. der="0" alt="Cool">

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (oj) skrev 2011-01-05 02:23:21 följande:div>Hahaha, ja du. Jäkla besserwisser. Gillar verkligen inte den stilen, så du Hedman; var vänlig kom tillbaka och besvara de tusentals frågor som har dykt upp efter ditt grandiosa inträde i tråden. Man kan liksom inte bara komma och tjöta lite skit och sen dra. Och förresten, den där storslagna tråden du skulle starta, var är den?

PUT UP OR SHUT UP, är ett av mina favorituttryck. der="0" alt="Cool">div>Shit du gav mig nyss ett rejält jävla garv! Underbart! Precis vad jag behövde der="0" alt="Kyss">