Man blir förbannad!

Jag har i 11 år flyttat runt med min ex man för han har fått jobb på dom nya orterna, jag har bott allt från skåne i söder till Örnsköldsvik i norr! Jag har även bott i norge två gånger, jag har alltid fått timanställning och annapasat mig efter där jag varit! Har aldrig utnyttjat min rätt till akassa eller något annat bidrag, jag har jobbat 75 % på vik och pluggat på heltid samtidigt!

Nu kräver jag att jag ska få rota mig i ett samhälle, där min nya sambo har ett fast jobb som han haft i 11 år och jag har vik och timmanställning! Jag vill i lugn och ro vänta vårat första barn (första för båda) utan att behöva känna att någon tycker att jag måste offra mig, hört det förr! Jag har fan offrat mig tillräkligt, men o andra sidan kräver jag inte att någon ska bara ge mig ett jobb! Men jag förtjänar ett när jag blir konventerad i kommunen jag bor i, men det kan de ju alltid kring gå!

Du har inte tänkt den tanken att vi faktiskt sänkte vår boendekostnad med en hel del när vi köpte huset? Det är billigare att bo i hus än i lägenhet, i alla fall för våran del! Och vi klarar det, som det är nu, men att sätta oss i mera skulder är inte aktuellt just nu, utan jag får söka de jobb  som finns och hoppas tills sambon får fast jobb och jag kan börja plugga, till vad vet jag inte än.
Jag har haft en fast tjänst sedan jag gick ur skolan, tills för ett tag sedan, och har hela tiden betalt min del till a-kassa, har jag inte rätt att nyttja den försäkringen nu? Helt ärligt så ser jag min arb.löshet som en möjlighet!! Jag har fått flera praktikperioder och har kunnat testa yrken jag funderat att plugga till...
Pluggar man heltid är det svårt att jobba, vissst, en del timmar skulle man kunna få in, men hur intresserad är bemanningen av det (för i den här kommunen styrs all timvik via en bemanning)?

Lägg till att jag bara jobbade heltid första året jag jobbade, resterande tiden har jag bara jobbat halvtid (och timvikat lite lätt) innan jag blev uppsagd, så kan du glömma de extra pengarna...

Allvarligt TS är det exakt samma jobb som är ute månad efter månad? För så låter det på dig att det finns x-antal jobb som ingen vill ha och därmed alltid ligger ute på AMS. Jag är helt säker på att så är inte fallet. Ifall man är en familj där den ene har jobb ska man då flytta så pass långt när den arbetslöse får ett jobb att den med arbete måste säga upp sig?

Jag tror merparten av dem som är arbetslösa gör/tar vad de kan (rötägg finns alltid) och byter sedan när ngt bättre dyker upp vilket säkert resulterar i att t.ex. MC D med övriga kanske behöver söka personal lite oftare än de som är mer eftertraktade att arbeta hos.
Dessutom är inte alltid vägen till ett arbete genom AMS den enklaste utan det är via vänner och bekanta. Jag har fått ett (1) arbete via AMS och då på ett ställe som hade en personalrotation på max 6 månader sen pallade de flesta inte längre. Det var/är så pass illa att AMS på orten slutade rekomenderar de arbetslösa att söka arbete där!

Hur många tar studenten varje år? Hur många av dem söker jobb? Hur många av alla dessa studenter får ett jobb? Jag tror att det är betydligt fler än 25000 som tar studenten varje år och då ska man lägga till dem som redan är arbetslösa, de som är på väg att bli arbetslösa pga. att företag lägger ned/flyttar utomlands mm.
Nej TS det är nog du som är lite trångsynt eftersom du har haft lyckan över att aldrig behövt gå arbetslös och därmed inte vet hur det är att vara det. Alla har inte den turen att få ett arbete direkt efter gymnasiet när man oftast inte har hunnit etablera en egen familj. Särskilt inte om man dessutom har dåliga/inga gymnasie betyg och nyligen blivit arbetslös.

Jag kan säga att jag har aldrig behövt gå arbetslös särskilt länge utan tagit det som funnits men klimatet på arbetsmarknaden har hårdnat rejält de senaste åren.

Är det högskoleutbildning som efterfrågas o man inte ens har gymnasium, fixar man inte det på nån kurs. Men att plugga i längden kan många klara. Nej, har man barn är det inte bara att flytta eller om man har t ex psykisk sjukdom. Har man barn hinner dagis stänga om man ska pendla långt.

Vad händer om man inte har råd att ta ett deltidsjobb eller extrajobb då? 

Bor ni så billigt det går har du råd att plugga. Annars handlar det om prioriteringar av inköpen. Visst kan man testa praktik när man är arb.lös, men bara vara hemma i ett halvår anser jag inte ok, för det finns det som gör.

Hur menar du nu?

Nej, det är många studier som inte tillåter timvik. De flesta utbildningar är på heltid, en hel del ännu mer. Men jag vet att det finns.
Utbildningar, som det inte finns några större marginaler att jobba extra under (såvida man inte är superbegåvad och har minimalt med sömnbehov, sådana finns, jag har träffat dom) är t.ex läkarlinjen och civilinenjörstutbildningen.

Jag funderar seriöst på att skriva på nästa ansökan. Mina barn är hungriga, ge mig ett jobb jag kommer att sköta det exemplariskt bara jag får en chans att visa det.

Vaddå så billigt att jag har råd att plugga?!  Visst, vi skulle säkert kunna bo billigare,  en etta i ett taskigt område i stan, men då skulle vi båda två gå under! Men Nog har vi sänkt våra boendekostnader när jag ble arbetslös, vi flyttade nästan direkt från var tvåa i ett lugnt område där vi båda trivdes till en tre, högst upp i ett hus, mitt i ett högljutt område, bara för att spara 1000 kronor i månaden... När vi fick chansen att bosätta oss på landet för en ännu billigare peng var valet ganska lätt, fast jag visste att jag fick vänta med att plugga ett tag!