Man blir förbannad!

Nej! Man kan verkligen inte bara flytta det- Min sambo driver en bowlinghall. Hur ska han flytta den? Ge mig gärna tips???

Men det är väl ingen som säger att det inte finns jobb, problemet är ju att det finns fler arbetslösa än det finns lediga jobb. Jag har veckopendlat 60 mil enkel resa i 4 år och jag kan ärligt säga att jag orkar inte det längre, det tar för mycket på ork och psyke. Dessutom så är det för dyrt om man inte har en arbetsgivare som står för resor och boende. För oss är det uteslutet att flytta då min man närmar sig de 60 och har ett fast jobb, varför skulle vi sälja vårt hus och han säga upp sig för att jag skall få ett jobb som ger mindre betalt än vad han har? Vad är vinsten i det?

Om lönen understiger 90% av vad man får ut i a-kassa så räknas inte det arbetet som lämpligt. DVS, man behöver inte ta det.

Fast familjen är ju inte bara mamma och pappa utan många gånger också far - och morföräldrar, kusiner etc.
Vi bor i en stad helt utan anhöriga och det är fruktansvärt slitigt att nästan aldrig ha avlastning och det är en sorg att se att våra barn aldrig kommer att lära känna sin släkt mer än ytligt.

Vårt ena barn har, av olika anledningar, behövt byta dagis vid några tillfällen och det har skapat en enorm otrygghet i honom.

och detta vill jag tillägga att det står i häftet man får från ams.

Jag hade ett sommarjobb 3 mil bort från där jag själv bor. Jag trivdes skit bra där, men nu när sommaren är över så ringer dom inte in mig trots att jag får stå kvar på vikarielistorna. Varför? Jo, för att jag bor för långt bort, det finns dom som bor granne med stället som dom ringer in i första hand. Och jag tänker inte flytta dit för att dom KANSKE ringer in mig då.
Det är inte så lätt med vården heller nu längre, i min stad har man något bemanningsföretag som sköter alla tjänster inom vården (det innebär att man inte kan gå in varsomhelst och fråga om jobb för då hänvisar dom bara till bemanningsföretaget) och dom söker "bara" 100 st, det är nog ler än 100 som söker.
Dom flesta jobb jag sökt har inte ens svarat, inte ringt, inte mailat eller någonting.

Samma i min stad. Bemanningsföretagen tar för sig och det är numera kört även på ICA här i staden eftersom de tar alla vik (långa och korta) frn en pool och då måste man in i poolen för att få något och det är inte lätt att komma in där.

Stadsdelen jag tipsat om ringer absolut in längre ifrån.

mimmi, mimmi..
Jag tar helt syniskt för givet, i och med ditt namn att du är född 1986. Detta återspeglas även i dina inlägg. När du blir äldre kommer du att lära dig att det kanske inte är så enkelt. Jag kan bara ge dig mig själv som exempel;

Om jag mot all förmodan nu skulle få ett jobb som matchar min tidigare inkomst innan min mammaledighet börjar (i januari) skulle jag naturligtvis ta den anställningen.

Eftersom jag har haft en väldigt bra lön innan det företag jag arbetade på såldes, har jag även en bra A-Kassa och inkomstförsäkring. Jag har också arbetat och betalat för att ha det skyddet under hela mitt liv, jag har aldrig tidigare varit arbetslös.

Jag kan inte under tiden till januari ta ett jobb som ger en enda krona mindre i lön än mitt tidigare arbete, för då "förstör" jag min SGI och skull således "straffas" för det under hela föräldraledigheten.  

Det vore ju också ganska konstigt och bakvänt för mig att sänka min ersättning med flera tusen varje månad. Om jag tex tar ett arbete som receptionist idag skulle det betala mig 10 000 mindre varje månad än vad jag får i A-Kassa+inkomstförsäkring. Skulle du vilja ta ett jobb, vilket som helst och tjäna 10 000 mindre varje månad? Nej. Min familj har inte råd att förlora 10 000,- varje månad för att jag ska ta ett jobb bara för sakens skull. Men du kanske är så ekonomiskt oberoende att du kan jobba bara för jobbandets skull.

Förstår att du blir frustrerad över statistiken! Jag har själv svårt att se hur det hänger ihop eftersom jag titt som tätt blir erbjuden jobb som jag inte ens har sökt. Tror att många kan sitta i en sådan ekonomisk situation att de inte kan ta vilket jobb som helst. Men är man utförsäkrad eller har lägsta ersättning eller liknande bör ju alla jobb vara ett uppsving i ekonomin. Förstår som sagt din frustration till viss del men man måste vara ödmjuk och förstå att det inte alltid löser sig på bästa sätt för att man tar ett jobb, vilket som helst.    

Mvh Mamman 

Ja nu har ju jag inte läst hela tråden! Men jag kan kan bara säga att man kan inte dra alla över samma kam! Min pojkvän har sökt jobb konstant länge! Och först nu fick han ett erbjudande!  Det handlar inte om lathet! och dessutom kan man inte kräva av någon att lämna sin stad och flytta för ett jävla jobb! självklart om det är helt omöjligt, men inte PGA att man kan få ett jobb på maxi i en stad 10 mil bort!