Forum Samhälle Etik
  • Mimmi86
    Mimmi8­6
    Äldre 26 Oct 23:03
    335 svar
    Visa endast Anmäl

    Man blir förbannad!

    Jag blir så trött på att höra om folk som dag in och dag ut sitter på häcken och inte lyfter ett finger för att få sig ett jobb!!

    Är folk för fina för att arbeta på tex mc donalds? som städare?

    Man tar väl vad man får? Och man måste ju börja någonstans. Och arbeta sig upp?

    Ibland undrar jag! Idag är det  34717 jobb lediga på ams hemsida.
    Det jag tycker är lustigt är att de är så jävla många som går hemma på bidrag, det är a-kassa, f-kassa... men varje dag på ams hemsida så är det minst 25000 jobb lediga..
    Ändå sänks inte statistiken på arbetslösheten?! Är det ingen som får jobben eller??

    Jag har jobbat aktivt sen jag tog studenten, betalar min skatt och allt.
    Så jag betalar till alla dessa jävla slöfockar som inte tar sig tummen ur röven och söker jobb...! Finns det bara 5 lediga jobb i din kommun och det är säkerligen minst 100 ansökningar till de platserna, har du inte rätt kompentens så får du det inte. SÖK utanför kommunen, länet!!! Var lite flexibel!

    Jag tog första jobbet jag fick fast på, flytta över 30 mil. Men jag ville ha ett jobb.

    Fler borde göra det! Vet flera som sitter hemma och söker endast i hemkommunen, eller kanske närmaste grannkommunen. Vill man ha ett jobb så får man fan offra sig lite!

    Sitt inte och gnäll!

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Man blir förbannad!
  • Här och nu
    Här och nu
    Äldre 27 Oct 10:43
    #131
    Visa endast Anmäl
    Oneesan skrev 2010-10-27 10:33:06 följande:
    Självklart bör man alltid sträva efter att förbättra sin situation.

    Men grova generaliseringar där man skriker åt människor att ta vilket jobb som helst utan några betänkligheter om att det drabbar andra. Min man blev arbetslös förra året och rekommenderas av arbetsförmedlingen att söka ett deltidsjobb i en butik i stan, arbetet var på helger ungefär 25%. Hans a-kasseersättning var ungefär 8500 kr och jobbet skulle ge ungefär 4000 kr i månaden. Vi hade varit vräkta och stått på gatan innan han hade "fått in någon fot på arbetsmarknaden". Har man ansvar för andra individers liv så får man inte bara göra ogenomtänkta val i stundens hetta. 
    Fick han inte deltidsstämpla? Har inte koll på de reglerna nu, men om jobbet var fast fick han väl inte stämpla? Jag minns att jag också fått tacka nej o låta bli att söka fasta deltidsjobb. Även om man inte klarar sig, ska man inte förlora på att jobba.
  • Här och nu
    Här och nu
    Äldre 27 Oct 10:44
    #132
    Visa endast Anmäl
    Här och nu skrev 2010-10-27 10:43:27 följande:
    Fick han inte deltidsstämpla? Har inte koll på de reglerna nu, men om jobbet var fast fick han väl inte stämpla? Jag minns att jag också fått tacka nej o låta bli att söka fasta deltidsjobb. Även om man inte klarar sig, ska man inte förlora på att jobba.
    Även OM man klarar sig skulle det stå.
  • Anonym (Vickan)
    Anonym (Vicka­n)
    Äldre 27 Oct 10:47
    #133
    Visa endast Anmäl
    Här och nu skrev 2010-10-27 10:22:37 följande:
    Vad då gå under med billigare bostad? Vill du bo på landet får du ta konsekvenserna av det, för vem ska annars göra det?
    Varken jag eller min sambo trivs i stan, snarare vantrivs! Vi vill bo på landet, och gör det nu, vilket vi trivs med! Jag har egentligen ingenting emot att gå på min a-kassa och praktisera, för att på så vis komma underfund med vad jag vill plugga till sedan när vi har råd!
  • Anonym
    Anonym
    Äldre 27 Oct 10:51
    #134
    Visa endast Anmäl

    En bekant flyttade 30 mil in till sthlm och har nu två deltidsjobb.

    Jag håller med, folk är lata, visst kan inte de med barn flytta hur som helst men det går med lite planering att flytta en hel familj för jobbet skull, för jobb finns det!

  • Anonym (arbete åt alla?)
    Anonym (arbet­e åt alla?)
    Äldre 27 Oct 10:53
    #135
    Visa endast Anmäl
    Anonym (bra) skrev 2010-10-27 07:13:10 följande:
    Tycker som dig ts! Jobb finns det, helst i sjukvården, sjukdommar kommer alltid finnas och jobba som tex personlig assistent kommer bara bli mer och mer för man kan rädda mera liv.

    Har du inget jobb så börja studera, eller ta taxikort, lastbilskort, svetsutbildning ja vad som helst. Och som tjej komma med en manligareutbildning är bara ett plus.Och gå till arbetsgivaren och visa upp dig! Skit i att maila!

    Jag kan förstå att en 19åring kanske inte vill börja studera på högskolan eftersom man kanske inte vet vad man vill bli, men dom som är 22-25 plus borde faktiskt ha nån slags plan innan man börjar tänka på barn mm.
    Visst finns det massor av jobb inom vård och omsorg, personal blir sjuk och det behöver ringas in vikarier.
    Ett stort problem uppstår när timvikarier börjar närma sig tid för LAS-ning och arbetsgivare slutar att ringa in dem, en sits som drabbar både vikarien och de verksamheter där vikarierna jobbar.
    Detta är något som vi börjar se mycket av i den verksamhet där jag arbetar.

    Lösningen på detta problem borde vara enkel och den är INTE att slopa LAS utan att anställa dessa personer som fasta vikarier. Behovet finns, annars hade de inte kommit upp i antalet arbetade timmar.
    Vinsten blir: Fler i arbete, fasta vikarier som kan verksamheten=kvalitetshöjning inom vård, skola/omsorg och en vinn/vinn situation för alla parter.

    Sorry TS att det blev något OT, ville bara belysa att även om du jobbar som timmvikarie så kan det vara ett stort problem att komma in på arbetsmarknaden.
  • Anonym
    Anonym
    Äldre 27 Oct 10:54
    #136
    Visa endast Anmäl
    Anonym (K) skrev 2010-10-27 10:22:16 följande:
    Oj oj. Jag söker hur många jobb i månaden som helst. Allt från McDonalds till industriarbetare m.m.
    Men jag söker bara i min hemkommun och grannkommuner som har lagom pendlingsavstånd. Min sambo har egetföretag här så vi kan inte bara flytta härifrån. Sen så har vi barn och tycker det är sjukt att rycka upp dem från deras trygghet dem har här. Tänk lite på hur andra har det innan du häver ut dig så dumma saker.Dem flesta arbetslösa vill ha jobb men familjen är viktigare.
    Har man eget företag så kan man verkligen flytta det, eller driva det från en annan ort. Sen vadå rycka upp barn från deras trygghet, det är familjen som är tryggheten och inte staden man bor i. Min familj flyttade över 60 mil för att få jobb och jag var barn och det gick bra. Men den late hittar alltid en ursäkt till att få jobbsökandet till ett omöjligt projekt.
  • Här och nu
    Här och nu
    Äldre 27 Oct 10:59
    #137
    Visa endast Anmäl
    Anonym (Vickan) skrev 2010-10-27 10:47:27 följande:
    Varken jag eller min sambo trivs i stan, snarare vantrivs! Vi vill bo på landet, och gör det nu, vilket vi trivs med! Jag har egentligen ingenting emot att gå på min a-kassa och praktisera, för att på så vis komma underfund med vad jag vill plugga till sedan när vi har råd!
    Men a-kassa är en nödlösning. Praktik i max ett år. Annars indragen a-kassa, om man inte pluggar eller letar jobb. Att du trivs kan inte skattepengarna gå till hur länge som helst och det är bara en bråkdel av a-kassan man betalar in.
  • Här och nu
    Här och nu
    Äldre 27 Oct 11:01
    #138
    Visa endast Anmäl
    Anonym skrev 2010-10-27 10:51:36 följande:
    En bekant flyttade 30 mil in till sthlm och har nu två deltidsjobb.

    Jag håller med, folk är lata, visst kan inte de med barn flytta hur som helst men det går med lite planering att flytta en hel familj för jobbet skull, för jobb finns det!
    Nej, det finns inte alltid jobb och vissa barn mår dåligt av att flytta och det finns en gräns för hur mycket barn ska behöva flytta. Är man förståndig generaliserar man inte.
  • Anonym (aldrig arbetslös)
    Anonym (aldri­g arbets­lös)
    Äldre 27 Oct 11:03
    #139
    Visa endast Anmäl

    jag har varit arbetslös vid flera tillfällen och har alltid fått jobb väldigt snabbt.
     nu har jag alltid bott i stora städer där det är bäst förutsättningar för att  hitta jobb.

    men vill bara berätta att jag aldrig. och jag upprepar ALDRIG har fått ett jobb genom att skicka en cv till ett utannonserat jobb. 
     
    utan jag sätter mig och skriver en lista på ställen jag kan tänka mig att jobba.mat affär, restaurang, kläd affär, gör specifika cv brev som är anpassade just till den arbetsplatsen.
    sen går jag dit och ber att få tala med personal ansvarig. lämnar cv.n personligen.små pratar lite.
    jag har som mål att gå till ett eller två ställen per dag. inom en vecka eller två är jag anställd. jag hinner liksom tävla om jobben innan de ens kommer ut på det viset.

    har tänkt att om det går fyra veckor utan napp får jag även börja lämna cv på mc-donalds och städ jobb.
    men har aldrig behövt det.

    fast just nu jobbar jag i vården och det jobbet fick jag via kontakter. 

  • Här och nu
    Här och nu
    Äldre 27 Oct 11:03
    #140
    Visa endast Anmäl
    Anonym skrev 2010-10-27 10:54:34 följande:
    Har man eget företag så kan man verkligen flytta det, eller driva det från en annan ort. Sen vadå rycka upp barn från deras trygghet, det är familjen som är tryggheten och inte staden man bor i. Min familj flyttade över 60 mil för att få jobb och jag var barn och det gick bra. Men den late hittar alltid en ursäkt till att få jobbsökandet till ett omöjligt projekt.
    Politikerna har ett ansvar för att ordna jämnt antal jobb över landet. Trygghet är inte bara familjen. Jag har intyg på att mitt barn med npf inte klarar fler flyttar o inte jag själv heller pga ADD o depression.
Svara i tråden
Svar på tråden Man blir förbannad!

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2026 - All rights reserved       Lifeofsvea AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies Hantera kakor