Man blir förbannad!

Jag blir trött att arbetssökande i flera fall (som jag känner) vägrar ta en praktik med anledningen att "Du får ändå inget jobb och du sliter där för inga pengar, bara aktivitetsstödet..."
Jag hade själv praktik som jag fixad själv, tyckte det var världens chans att få komma innanför dörrarna på de företag som jag bara kunde drömma om ens skulle höra av sig om jag skickade in ett cv.
Jag fick praktikplatsen, jobbade häcken av mig i ett halvår för att bevisa hur mycket de behöver mig, och nu är jag anställd!!

Hur länge är det ok att gå arbetslös efter en utbildning, tycker ni? Om man pluggat ett par år och vill ha jobb inom det, hur länge är det ok att vänta innan man börjar söka "skitjobben"?

Jag tror faktiskt att det är en fråga om att jobben roterar på ams sida. Dvs det kommer in ett antal jobb varje dag samtidigt som ett antal andra jobb blir tagna. En rekryteringsprocess kan ta flera månader.

Du skrev att det fanns knappt 35 000 jobb.
Det finns 385 000 arbetslösa...

Min matte säger mig att om vi tillsatte alla tjänster omedelbums så blir 350 000 utan jobb.

Vi kanske skulle ta och visa dem lite respekt och förståelse i en fruktansvärd sitution?

Ps. Sen att du känner några som hellre går på bidrag och det är ju sorgligt. De enskilda individerna ska naturligtvis strama upp sin livsföring, jag tror dock att man når dem med ett budskap som förs fram ansikte mot ansikte så att man kan få igång någon form av dialog. 

Det är dock knappast konstruktivt att skuld- och skambelägga hundratusentals människor för att det finns ett fåtal rötägg.

Alla kan inte bara packa och flytta, många har familjer att tänka på. Min sambo var arbetslös ett tag trots bra utbildning och då ringde han ändå runt till företag. Många tror att det bara är att ta ett jobb men "jobben" ska ju vilja ha en också