Man blir förbannad!

Okej, jag ställde frågan.. Jag trodde du svarade på dessa.. Men jag uppfattade dig fel. Jag vet inte vad du förlorade på att flytta, men troligtvis drabbades du inte av skiljsmässa eller ekonomiska bekymmer. Jag har också flyttat, jag flyttade 55 mil. För mig var det bara positivt.

Ännu fler enkla lösningar..

Arbetsträna gör man om man har varit sjukskriven en längre tid och vill prova på att komma ut i arbetslivet.. Att bli sjukskriven en längre tid idag är väldigt svårt. Har man däremot varit borta från arbetsmarknaden pga något annat är inte arbetsträning ett alternativ. 
Vi tar mig som ett exempel. Jag kan t.ex. inte jobba skift.. jag har försökt, jag sov inte på flera dagar. Skulle jag söka jobb inom äldrevården, snabbmatskedjor osv. som kräver att jag jobbade natt skulle min psyksiak häsla försämras väldigt.. Jag kan ta flera exempel, men gör det inte.
Jag vet inte vilken insikt du har i sjukförsäkringssystemet, men tro mig, det är inte bara att "blir sjukskriven" och "arbetsträna" i dagens Sverige.

Du säger "man kan ju gå en kurs". Jag frågar: var ska man få den kursen ifrån? Distanskurser finns ju, men alla klarar kanske inte att studiera på distans. Många kurser kostar, är man arbetslös har man sällan pengar.. då hamnar man i ett slags moment 22. Arbetsförmedlingen har väl inte ett stort utbud kurser?

Du säger att man har ett val, och det kan jag hålla med om.. Men priset för att ta vissa val är ibland så pass högt att man väljer att avstå. Att tvingas flytta ifrån sin partner, att tvingas att gå ifrån ett hus som man betalar lån för fortfarande, att tvungas att bryta upp sina barn från en trygg tilvaro osv. Är det värt detta?

Att gå på A-kassa är väl ändå inte fel, det är ju en försäkring som man betalat själv, eller hur?

Jag ser till den världen jag lever i, kanske är den annorlunda än den värld du lever i? Antar att du bor i ett storstadlän, eller i en större stad.. Jag bor i ett glesbygdslän. Jag upplever att alla är inte 24 och flexibla och friska som du kanske är. Och det är ju där jag påstår att du fastnat i ditt tänk.. Du utgår ifrån dig själv, dina erfarenheter osv. och försöker applicera dina erfarenheter på "alla". Det går inte.

Jag arbetar med folk som har problem att komma in på arbetsmarknaden på ett eller annat sätt, det kan vara alltifrån att de har en funktionsnedsättning till att de är "lite äldre" och därmed gallras bort vid intervjuer. Jag har en helt annan erfarenhet av arbetslösa än du. De lösningar du har är för enkla för att kunna applicera på många. Och som jag säger, det är ett komplext problem.

jag jobbar inom sjukvården så vet en del.
Och givitvis tycker jag också att folk som verkligen behöver vara sjukskrivna ska få vara det. Varför det är mer koll idag är ju just för att det har fuskats så mycket förr. Tråkigt men sant.

Ang kurser, komvux finns och det är ju gratis.

Japp du har rätt bor i storsdaden. Men tidigare själv bott i en liten stad. Så känner ändå till hur det är jobb mässigt. Kanske jag är trångsynt. Fast ingen som kan ta ifrån mig vad jag tycker. Alla har vi yttrandefrihet. Alla tycker inte likadant och man kan argumentera i timmar...

Jag vet mycket väl att de är rätt svårt och tuff konkurans på arbetsmarknaden idag. Men man måste utmärka sig. Som jag tex som jobbar inom vården, när jag inte fick napp så tog jag en kurs, efter det nappa det på flera ställen. Man får hela tiden försöka se det positivt, fast JAG VET det är jävligt svårt!

Men alla som är unga borde ut i vida världen eller iaf  Sverige och bepröva sina vingar =) OM man kan, har man inte har en egen  familj (egna barn man/fru)  Så tycker jag att man inte har något "hinder"

Ps. Jag förlorade ekonomiskt, 3 månadshyror stod jag dubbel på Ds.

Nej, han hade inget jobb innan. Han var arbetslös och blev erbjuden ett instegsjobb, för att bli beviljad instegsjobb måste man plugga samtidigt. Heltid jobb och halvtid skola = 150%

Vad menar du med att komvux är gratis? Precis som på högskolan får man ta studielån eller hur ska man få pengar att leva under tiden?

Jag tror inte att det kollas särskillt mycket mer idag än vad det har gjort tidigare. Däremot har reglerna blivit hårdare. Jag vet folk som har svåra kroniska smärtor som inte är sjukskrivna utan förväntas ta ett arbete, jag vet folk som lider av säsongsbunden depression som inte kan bli sjukskrivna, förutom då det är som värst. Det är hårdare regler. Inte för att folk fuskar, utan för att man vill få ut folk i arbete.

Jag tror inte att du ändå förstår detta med glesbygdsproblematiken, detta med att enkelt bryta upp från boendet och bara flytta.. För många är det inte bara att sticka och förlora 3 månadshyror.. Många förlorar så mycket mer.

Det är lätt att säga "ta en kurs, komvux är ju gratis" men det kanske innebär att du får skära ner på din inkomst rejält då du går från en ersättning till studiemedel. Är man ensamstående blir det svårt att klara en sådan omställning. Dessutom finns det ju dem som inte har möjlighet till att få studiemedel, man kanske har tagit alla veckor (det finns ju en del som läst in hela gymansiet på komvux, de kan ha svårt att finansiera "kurser").
Att få ett arbete är inte lika enkelt som att "ta en kurs", och det är därför jag säger att dina lösningar är för enkla för ett komplext problem.

Jag tycket också att man kan flytta om man är ung och det inte finns några hinder. Själv flyttade jag från storstad till småstad (55 mil) då jag var 20.. Men jag var singel, hade ekonomisk möjlighet, jag hade inget annat jag behövde ta hänsyn till. Idag, har jag väldigt mycket att ta hänsyn till om jag skulle flytta.

vad tycker du då om oss arbetslösa som gör ALLT för att få ett jopbb men inte lyckas? Är vi också dumma i huvet? jag söker i snitt 15 jobb/ dag. ALLA jobb jag hittar söker jag. Men jag har inget heltid och får hyran betald som försörjningsstöd.
Du har ingen rätt att säga de arbetslösa är lata!

Jag har jobbat i många år, aldrig varit arbetslös, men jag håller INTE med TS.

Som exempel på att det inte är så lätt kan jag ta min vän. Hon är arbetslös, söker många jobb, men har inte fått något än. Hon har ett hus, två barn och en make med fast jobb här. Barnen går i förskola här och hela deras närmaste familj/släkt finns i närheten. Ska maken säga upp sig från ett fast och välbetalt arbete för att hon får jobb 50 mil bort? Det är inte så lätt att bara flytta och dra när man har en egen familj!

Har läst igenom tråden och måste säga, gud så inskränkt du är ts.

Komvux är gratis ja, men man måste ha nått att leva på under tiden.. Visst finns det studielån, men för att få ut maxbelopp där måste du studera 100%, är kursen mindre än det, eller du måste läsa in ex ETT ämne, så kan du inte få fullt studielån. Tror inte ens du får nått alls för att läsa endast ett ämne. Jag ville läsa  in naturkunskap d det fattades för en högskoleutbildning, men enligt arbetsförmedlingen får man inte läsa samtidigt som man är arbetssökande. Då skulle jag inte fått nån a-kasse ersättning/aktivitetsstöd. Helt idiotiska regler, men så vart det.

Nu ordnade det sig ändå, fast på helt annat sätt...men det finns mkt som kan sätta käppar i hjulet då man är arbetssökande och saknar ämnen för fortsatta studier.

Vad tycker du man skall göra när man inte får något då? När  man sitter dag ut och dag in och söker alla dessa jobb, som ger MINDRE än a-kasse ersättningen. När man redan har 12 000:- mindre ut i månaden än när man jobbade. Hur tror du det känns när man blir ratad vid varje ansökan för att man är över 50 och inte har någon utbildning. Hur tror du det känns när man vet att man skulle klara jobbet med ena handen bakbunden men blir ratad för att man är för gammal och arbetsgivarna anställer yngre för att det är billigare? Hur vet du hur många jobb folk söker var dag, står det stämplat i pannan på folk?

Jag har jobbat i 36år och betalt in varje krona, varje öre med råge till min a-kassa och jag blir så förbannad att få höra att jag lever på andras skattepengar.

Tycker som dig ts! Jobb finns det, helst i sjukvården, sjukdommar kommer alltid finnas och jobba som tex personlig assistent kommer bara bli mer och mer för man kan rädda mera liv.

Har du inget jobb så börja studera, eller ta taxikort, lastbilskort, svetsutbildning ja vad som helst. Och som tjej komma med en manligareutbildning är bara ett plus.Och gå till arbetsgivaren och visa upp dig! Skit i att maila!

Jag kan förstå att en 19åring kanske inte vill börja studera på högskolan eftersom man kanske inte vet vad man vill bli, men dom som är 22-25 plus borde faktiskt ha nån slags plan innan man börjar tänka på barn mm.