Ja,jag har valt att vända mitt barn framåt...

Har inte läst tråden. Visst alla gör som man vill och jag tänker inte lägga mig i någons val. Vill bara berätta om en vän till mig. Vi fick barn samtidigt en månad emellan. Gjorde mkt tillsammans ,när barnen var 3 ½ år skulle sonen på semester med mormor och morfar.  Vi pratade mkt om när man skulle vända barnen osv. Jag sa så länge han inte gnäller så får han åka baklänges lite skrattande. Hon sa att hennes son som var större och längre än min sa att hur ska han åka så långt i bilen med så krokiga ben? hon pratade med sin man och dom köpte en jättefin stol som dom vände framåt, barnet blev ju glad och tyckte det var kul osv. Efter ca två veckor ringer hon och skriker i telefon att pojken är död. Efter att en bil kommit över på fel sida vägen frontade dom och alla dog.
Det värsta var att den enda skadan som fanns på pojken var att nacken gått av.
Läkarna hade sagt tyvärr men hade barnet varit bakoch vänt hade han troligen klarat sig.Tror ni dom lever med några skuldkänslor idag.( okänslig läkare kanske)  tårarna rinner fortfarande när jag pratar om detta. Kan säga att jag köpte en 7sitsig  bil där mellan stolarna gick att vända bak och fram. där sitter han än 8 snart 9år. Dock på vanlig kudde men ändå åt fel håll. Han har aldrig klagat. Men händer det nära en så tänker man till.

Alla är vi olika... Vi föräldrar alltså. Barnen är ju ganska lika. En stor treåring är precis lika skör och ömtålig som en liten treåring. Oavsett vad föräldrarna säger. En stor framåtvänd treåring kommer förmodligen att bli lika svårt skadad vid en krock som den lila framåtvända treåringen, trots sin storlek. För oavsett hur stort eller litet barnet är så är huvudet lika stort i förhållande till kroppen på det stora barnet som på det lilla.
Jag förstår inte hur man vågar sätta sitt barn framåt innan tidigast 4 års ålder. Jag har hört många anledningar men ingen av de skulle kunna få mig att vända mitt barn. " Barnet sitter med böjda ben, barnet vill se framåt, stolen passar inte, barnet sitter obekvämt.."
Min son ville sitta framåt ett tag eftersom alla andra gjorde det. Tillslut tröttnade jag på att förklara varför han sitter bakåt, och visade honom krockfilmer på nätet. Sen var det inga problem.

Men men, alla gör som de vill med sina barn. Jag har valt att ha mina barn bakåt tills de växer ur stolen, dvs de väger 25 kg eller öronen når upp till kanten. Jag köpte t o m en ny bakåtvänd stol till sonen när han var 4½ år.. Det finns inga säkrare sätt att ha barnen i bilen på än bakåt, varför sätta de framåt då?

Folk får göra hur de vill men jag tycker det är väldigt synd om någon vänder barnet pga okunskap! Och tyvärr verkar det vanligt.

Men jag förstår också att det kan finnas skäl till att det inte längre fungerar bakåtvänt. Min son är rätt liten och får fortfarande plats bakåtvänd men vi vände honom ändå vid 4,5 år pga åksjuka.  Det var trist men att ha ett barn som kräks på vägen till förskolan varje morgon fungerade inte i praktiken.

Samtidigt kan man givetvis inte vända ett för litet barn, att vända en 3-åring är aldrig försvarbart (om barnet nu inte väger mer än 25 kg vill säga, men det är förhoppningsvis rätt ovanligt).

Barn ska sitta bakåtvända. Självklart gör alla som man vill, men när konsekvensen kan bli att en nacke går av, och argumentet inför att ta den risken är att barnet kinkar, då får man räkna med att allmänheten reagerar tycker jag.

Samma sak som om man sätter barnet framåtvänt, där det finns krockkudden, samma sak om man väljer att barnet inte har bilkudde alls för att de är 130 cm lång och nästan nått 140 cm.

Man ska följa alla rekommendationer när konsekvensen kan bli döden.
Man ska veta om alla rekommendationer när konsekvensen kan bli psykiskt/ohälsa för barnen.
Man bör vara medveten om rekommendationer gällande barn som kommer ifrån WHO, BVC, Livsmedelsverket, men man behöver inte helamma i 6 månader.

"Brottet" måste stå i propotion till konsekvensen. Att sätta en 3-åring framåtvänd är INTE OK!

Jag har själv gjort det, men anledningen var inte att barnet kinkade utan att i den bilen jag en kort period hade, där gick det inte att få fast stolen bakåtvänd. Det var ingen bil att rekommendera till barnfamiljer, men nöden hade ingen lag då. Och jag åkte så lite som möjligt, men var tvungen att åka med den icke anpassade bilen för barn till förskolan varje dag, ca 20 min.

Och så fort jag fick möjlighet så satte jag tillbaka barnet som det skulle, jag hade den ekonomiska möjligheten att byta bil.

Man har inte alltid möjlighet att följa alla rekommendationer, och man kan missa en del, men att gå i försvarsställning för att man öppnar upp för risker, det förstår jag inte alls! Det är väl bara stå för Ditt val, för det är DITT val som förälder, hur Du väljer att göra med ert barn.
Likväl det var MITT val att faktiskt sätta vårt barn framåtvänd när hon var ca 3 år, jag såg inte möjligheten till ngn annan lösning, då vi hade barnomsorg i en annan kommun och kommunalt tog det mig ca 1.5 timme att åka, jag var ensamstående med 2 barn.
Men jag försvarar INTE mitt val, jag förklarar varför, men det är fortfarande INTE OK!