• Anonym (Yrja)

    ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

    Hej!

    Jag tänkte att vi kan ha en mötesplats för att diskutera livet med ADD/ADHD som vuxen. Både styrkor och svagheter. Bekymmer man stöter på hemma eller på jobbet. Tips på att få vardagen att fungera, mediciner, boktips osv. Hur utvecklar man de positiva sidorna?

    Alla är välkomna! Med eller utan diagnos. Anonym eller inte Glad

    För att diskutera symptom på ADD hänvisar jag till den här tråden: www.familjeliv.se/Forum-4-50/m55084114.html

  • Svar på tråden ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen
  • Anonym

    Vaknade idag, tog mina mediciner. Åt frukost med familjen och sen gick jag till Ica för o handla några saker, det är inte långt alls till ica härifrån och jag gick sakta dit. Det kändes som jag hade powerwalkat eller sprungit till Ica, hjärtat slog så hårt i kroppen på mig och när jag kom hem igen så dunkade det som jag hade sprungit upp för alla trappor (5 trappor).
    Såååååååå dålig kondition har jag inte vad jag vet så det kändes oerhört läskigt!!

    Man blir ju lite skraj, fortfarande känner jag hur hjärtat slår såå hårt trots att jag bara sitter stilla. Känns som jag inte klarar av att röra mig alls utan att få hjärtklappning.

  • Blåbäret0

    Hej! Vill inte vara helt off topic så jag länkar istället...

    har funderingar kring min bror, som precis fått sin adhd-diagnos och han skäms väldgit mycket för den... har vart illa utbrott i skolan osv. föräldrarna säger nog lite knas och jag behöver hjälp, att hjälpa honom!
    så istället för att kapa tråden bifogar jag länken till det tråden jag startade, och hoppas att ni kikar där och ser ifall ni kan komma med några bra råd!

    Tack!
    www.familjeliv.se/Forum-3-60/m67068265.html

  • Anonym

    Någon mer som upplevt ökade muskelspänningar av concerta behandling? Är det någon biverkan som är specifik för concerta eller kan denna biverkan fås av alla ADHD-mediciner??

    Har en skolios i botten så att säga, pga den så drar det i mina muskler mkt då jag är sned men som det är nu har jag aldrig upplevt tidigare, känner mig mer stressad också och med ökade muskelsmärtor/muskelspänningar.

    Vet inte om det är av concertan men har sett att muskelspänning finns med som listad biverkan av den iaf. Ville ändå höra om någon annan upplevt liknande när de ätit medicinen. Vet inte om det bara är så att jag behöver träna lite mer och träna musklerna eller om det är biverkan av medicinen och man kan byta till någon annan kanske.

    Inte roligt med konstant ont i musklerna ju

  • Anonym

    Den i början så underbara förstående mannen börjar bli inte så förstående längre, nu heter det att du klagar jämt, städar du en gång så klagar du över att du är så trött, eller så har du ont nånstans eller så mår du dåligt pga det eller det och hit o dit och jag börjar tro att jag gjort mitt livs största misstag som gifte mig med dig.

    När i helvete ska man få vara lycklig i livet? Kommer någon nånsin acceptera mig precis som jag är? Jag har svårigheter och jag mår dåligt, har depression och ångest vid sidan av min diagnos. Just nu har jag mensvärk som faaan och har både ont och mår illa. Då han var och handlade förut och jag sa att jag inte kan göra nåt pga hur jag mår idag så klagar han över det nu, eller påpekar hur han minsann inte sa något om det tidigare osv.

    Jag tror att ingen människa nånsin kommer kunna älska mig fullt ut och acceptera mig med alla mina fel och brister... trodde aldrig jag skulle höra de orden min man sa till mig idag.

    Har försökt förklara så mkt som möjligt för honom om hur jag fungerar pga min diagnos och hur jag försöker reda ut lite vad som är diagnos och vad som är bara jag och dumma saker jag kan förändra. Hur jag ska jobba på vissa saker med min psykolog av de svårigheter jag har men nu blir allt bara värre och värre mellan oss. Han klagar på att han mår dåligt också av detta osv... känner mig totalt misslyckad.

  • Anonym (Ida)
    Anonym skrev 2012-10-21 20:14:10 följande:
    Den i början så underbara förstående mannen börjar bli inte så förstående längre, nu heter det att du klagar jämt, städar du en gång så klagar du över att du är så trött, eller så har du ont nånstans eller så mår du dåligt pga det eller det och hit o dit och jag börjar tro att jag gjort mitt livs största misstag som gifte mig med dig.

    När i helvete ska man få vara lycklig i livet? Kommer någon nånsin acceptera mig precis som jag är? Jag har svårigheter och jag mår dåligt, har depression och ångest vid sidan av min diagnos. Just nu har jag mensvärk som faaan och har både ont och mår illa. Då han var och handlade förut och jag sa att jag inte kan göra nåt pga hur jag mår idag så klagar han över det nu, eller påpekar hur han minsann inte sa något om det tidigare osv.

    Jag tror att ingen människa nånsin kommer kunna älska mig fullt ut och acceptera mig med alla mina fel och brister... trodde aldrig jag skulle höra de orden min man sa till mig idag.

    Har försökt förklara så mkt som möjligt för honom om hur jag fungerar pga min diagnos och hur jag försöker reda ut lite vad som är diagnos och vad som är bara jag och dumma saker jag kan förändra. Hur jag ska jobba på vissa saker med min psykolog av de svårigheter jag har men nu blir allt bara värre och värre mellan oss. Han klagar på att han mår dåligt också av detta osv... känner mig totalt misslyckad.
    Det låter som en svår situation för er båda. Men även om såklart säkert är svårt att leva med en person som har ADHD med allt var det innebär så är det inte okej att han kränker dig. Du kan inte hjälpa att du är som du är. Om ni båda två mår dåligt i förhållandet kanske ni ska söka familjerådgivning?
  • Anonym (Kraken)

    Har redan skapat en egen tråd men tänkte att jag kunde posta här också...

    Var på mitt första samtal inför önskad utredning kring ADHD/ ADD idag. Efter en timmes samtal avrundade psykologen med att hen tyckte att jag skulle titta närmare på dystymi (längre period av depression av den svagare typen) men ville inte säga någonting mer än så nu. Enligt henne utesluter inte det ena det andra som jag förstår det. Men är inte risken ganska stor att det i grunden ligger en ADHD- diagnos och spökar som isf skapar dessa problem.

    Jo visst, jag har varit nedstämd under större delen av mitt liv men det började nog någon gång i början av tonåren. Innan dess var jag harmonisk och glad, även om jag hade jobbiga perioder även som barn av rätt klara orsaker som jag inte vill ta upp här, vilket även min mamma håller med om.

    Men innebär ADHD att man alltid är en slarver (mår dåligt av röra omkring mig)? Eller att man alltid tar till droger eller alkohol som självmedicinering (min last är godis)?

    Jag har främst problem med min fokus och förmåga att komma igång eller avsluta saker/ uppgifter (har fortfarande inte målat färdigt stolarna jag började med i somras...

    Så, vad tror ni?

  • mammamia78

    Jag HATAR när det är rörigt omkring mig och måste ha ordning på allt, var sak på sin plats annars funkar inget!! Min stora last är också godis (läs choklaaaaad) och cola. Har nog använt alkohol också tidigare men nu har jag helt slutat dricka, enda anledningen var för att dämpa ångesten o våga mer.

    Problem att påbörja/ avsluta är typiskt för personer med ADHD. Först kommer man inte igång och när man väl gjort det så kan man inte sluta. Jag brukar fastna i städning ofta bl.a. först kommer jag inte igång o sen fastnar jag och sitter o rengör en skriv detaljerat typ eller börjar städa på flera ställen samtidigt så man har en enda röra för man inte blir klar på nåt ställe

  • Tillalamm

    Har kanske frågat detta innan, men det har i så fall försvunnit in i "bruset" i mitt lilla huvudOskyldig

    Undrar om någon här känner igen känslan av att vara trött och rastlös/uppe i varv samtidigt?

    Jag känner ofta så och främst på förmiddagen då det blir ett krafitgt tryck av energi (samtidigt som jag är trött) inne i kroppen som inte försvinner om jag inte motionerar. Efter motionen blir jag totalt urlakad ett tag. Så håller det på. Jag pendlar mellan hyperaktivitet och koma, liksom.

  • Ellan 73

    Hej!

    Jag har inte läst vad ni andra har skrivit då jag egentligen hade sparat den här tråden så att min sambo skulle hitta den vid behov eller bara för att prata. Nu är han inte sån som sitter och chattar och det har aldrig blivit av.

    Min sambo har ADD och vi har levt ihop länge nu. Har ett barn tillsammans och en liten som kommer i början av december.

    Det är så att min sambo praktiserar på ett företag som animatör och han är verkligen duktig på det han gör. Det är ett ungt företag i nystart med massor av intressanta projekt och gänget som arbetar där verkar väldigt trevliga i sig. Men! De har gett honom alldeles för mycket press och saker som måste bara ske på stört och som egentligen är utanför hans område och det är rörigt och stressigt. Sambon är en ja-sägare..men nu när arbetsrollen är luddig och drar ut på många andra områden (då de inte har några andra som kan göra det och märker att han är duktig på många olika saker).
    Samtidigt mår jag dåligt på grund av andra orsaker och behöver hans stöd. Alla drar i honom och då tappar han helt kommunikationsförmågan med företaget. En av hans svåraste utmaningar i ADD:n är just kommunikation och tidsuppfattning. Även om han har berättat om sin ADD så har de nog inte läst på och han har inte berättat tillräckligt. Från att de har pratat om att försöka anställa honom pratar de om problemet om kommunikation och han hänger löst.
    han har haft långa dagar jobbat 12timmars dagar när det har varit deadlines. Som sedan visat sig inte varit så bråttom med. Rörig kommunikation från deras håll med.

    Finns det hjälp att få? Någon som skulle kunna informera företaget om vad det innebär att ha ADD och försöka hitta bra lösningar?

    Sedan undrar jag som en extra fråga: psykologhjälp, det har han länge önskat..finns det med inriktning ADD och ADHD?

Svar på tråden ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen