ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

Först av allt... nej jag tyckte det var jätteskönt att få veta att det fanns en orsak till många av mina problem som jag upplevt hela livet (var 34 när jag fick diagnosen). Nu fick jag bekräftat att det inte var så att jag bara var konstig jag var konstig av en anledning, en anledning som jag inte kan göra ett dugg åt så att säga. Men jag kan nu med en diagnos skaffa mig mer information och lära mig mer om vad det innebär och hur jag ska bemöta vissa svårigheter osv. Jag kan även få personer i min omgivning att förstå mig bättre genom att de skaffar sig kunskap om ADHD och vad det innebär så de också förstår att jag inte är bara konstig som sagt.

Ang medicinerna så blir jag mer utåtriktad och pratar mer och min sociala ångest försvinner till stor del, jag är mkt blygare utan medicinerna och mer tystlåten. Jag har känt att ahaaa nu förstår jag varför det kändes så bra när jag drack alkohol och man efter en viss mängd kände att man var lite mer pratsam och så men ändå inte full (även om man ofta kom förbi den gränsen i försök att hålla sig där) för jag mår bra på medicinerna, ljud blir inte lika jobbiga runtomkring, att åka kommunalt och höra alla folk prata och tjattra runtomkring är inte lika störande. Har jämfört det med att utan mediciner är det som att ha någon pickande på sig hela tiden och man blir mer o mer frustrerad sen MED mediciner är det som att man får ett skydd omkring sig så det där pickandet kan fortsätta men man känner inte av det på samma sätt... man bryr sig inte det är inte störande längre. På det sättet blev jag väl personlighetsförändrad... jag känner mig mer tillfreds när jag tar medicinerna, inte alls påverkad på något sätt bara ett lugn inuti så att säga, ett lugn utan att man känner sig trött eller så, jag får mindre ilskeutbrott.

Jag undrar hur ni har det med ork och uthållighet. Jag har en mycket pendlade ork och knappt någon uthållighet alls.

Vissa dagar tycker jag att energin är hyfsad och ibland orkar jag knappt stå på benen. Uthålligheten är i stort alltid dålig - jag blir trött fort vid ex fysisk aktivitet eller om jag ska ha hand om sonen ensam en dag.

Känner någon igen detta med dålig uthållighet och pendlade energi?

Oh ja... jag är en pendlare... har varit sjuskriven i perioder för jag orkar ett tag sen krashar jag igen... började efter lång sjukskrivning endast för ekonomin men redan så känner jag att jag inte orkar. Vet inte hur jag ska göra, klarade en månad på heltid.. knappt. Det är otroligt krävande med ett heltidsjobb och att själv ha en ADHD diagnos och ha ett barn med ADHD diagnos. Jag vet inte om jag nånsin kommer orka... men jag skäms på nåt vis att jag inte orkar också.
Som du säger... ibland är energin helt ok och andra är man helt utmattad. Det är oerhört jobbigt.

Mina sjukpenningdagar är slut sista oktober och ska jag fortsätta vara sjukskriven sa de att jag kan söka nya på 75% och vid allvarlig sjukdom kan man söka på vanliga med 80%.

Vet inte hur jag ska göra med allting angående jobb osv... jag känner att jag inte orkar... men det känns inte som folk kan förstå vad det är som är så jobbigt. Har i hela mitt liv varit en pendlare och först när jag fick fast tjänst märktes det mer tydligt förut hade jag haft tillfälliga anställningar bara på kortare tid vilket inte gjort att man tänkt på det på samma sätt.

Tack för svar!

Usch ja, känner igen din situation allt för väl! Har också haft ett antal jobb som har funkar ett par veckor och sen har det kommit en krasch. Sen sjukskrivning och nytt jobb, ny krasch osv osv. Och sen måste man förklara sig för ett antal puckon som inte fattar vad ADHD innebär utan menar att det "är väl bara att skärpa sig" eller "försöka mer" etc. Jo visst. För det är ju så det funkar. Not.

Skönt att du känner igen pendlandet, ibland tror jag att jag är allvarligt sjuk:) Hoppas det ordnar sig för dig!

Jag vet inte vad jag ska göra, dottern har ADHD och det är skittufft, jag har sjävl nyligen bivit diagnostiserad. Jag kämpar och försöker men det går fan inte ändå med jobbet... jag orkar ibland men ofta inte, ofta sitter jag bara av tiden på jobbet och gör inte alls det jag ska göra för jag är så himla uppstressad över så mkt utanför jobbet, hemma familjen osv. Jobbar jag orkar jag inte med familjen, jag orkar inte båda två, vara en god mamma, en bra och trevlig kärleksfull fru och mamma och jobba samtidigt det går inte men jag måste för pengarna för vi klarar oss inte annars så jag tvingar mig men krashar iaf efter ett tag när det blir för mkt, blir deprimerad och väldigt otrevlig att ha o göra med helt enkelt. Jag orkar inte med och vet inte vad jag ska göra... för vissa dagar orkar man ju så mkt.. andra ingenting nästan.
Det går ofta i perioder... jag var sjukskriven en lång tid och till sist var bara sjukskriven på 25% och kände nää jag ska prova 100% ändå... behöver pengarna. Men en månad senare så inser jag hur idiotistk beslut det var.. de sa ska du inte ta det lugnt ett tag till, vara säker men jag sa nej jag kan jobba jag orkar nu.. jag måste iaf prova sa jag och jag ångrar.. än en gång har jag kastat mig in i nåt jag inte orkar fullfölja.
Jag känner dåligt samvete och misslyckad för jag inte orkar som alla andra... känner mig duktig när jag jobbar även om jag inte gör allt jag ska göra där liksom. Tycker om jobbet men jag orkar inte med det bara. Det är ändå skönt att gå upp o gå iväg dit osv varje dag men även efter ett tag blir den biten jobbig att gå upp varenda dag, dag ut och dag in vecka ut o vecka in  osv... jag orkar inte. Hur tusan ska jag orka till jag blir pensionär?

Det är inte bara min egen stress och svårighet utan det är även allting kring dottern och hela familjen som är påfrestande och tar energi. En sak o vara själv, man jobbar kommer hem o krashar typ men nu ska man jobba även på kvällen och orka vara del i en familj och fungera och det är inte alltid det går.

Nån med ADHD diagnos som sökt och erhållit sjukersättning från försäkringkassan pga nedsatt arbetsförmåga?

Jag har sedan jag fick fast tjänst jobbat i perioder och varit sjukskriven i perioder, nu har jag fått min ADHD diagnos och förstår att jag helt enkelt tagit ut mig för mkt. Det är tufft med ett familjeliv med ett barn som har relativt grav ADHD också samtidigt som man ska kunna hantera arbete och familjeliv.

Kan man arbeta en del och få lön för den tiden och sedan erhålla sjukersättning för den tiden man inte jobbar ungefär som vid sjukskrivning fast man istället har en sjukersättning?

För att försöka förstå mig själv har jag börjat blogga:
http://thebestofjessica.blogspot.se/

Tror många här kanske känner igen sig, hjälp mig gärna reda ut mitt liv! 

Har en fundering angående det här med ADHD-mediciner.

Förut tyckte jag de hjälpte mig bra... nu tycker jag det känns som de inte alls fungerar längre...  :-/ är det normalt? eller inbillade jag mig bara att de fungerade förut? Känner att jag har fortfarande lika kasst tålamod, lika ljudkänslig, stresskänslig, är lika impulsiv och humöret åker samma bergodalbana...

När jag kände att de fungerade kände jag mig att jag blev lugn på nåt vis, lugn men vaken, inte lika ljudkänslig längre. Nu känner jag inte den känslan längre.. känner inte nåt nästan.

Kan man utveckla tolerans mot Concerta så man inte känner av nåt efter ett tag? eller är det pga min utmattning som de inte känns eller vad kan det vara?

Jag vet några som fått det men det är svårt. Först ska arbetsförmågan utredas och man ska gå igenom en massa annat för att helt utesluta att det finns några andra alternativ som skulle kunna göra att man inte behöver stadigvarande sjukpenning. Det ska också vara konstaterat att det aldrig kommer ske någon förbättring. Ju yngre man är desto svårare är det att få igenom. Men rent tekniskt går det, som jag förstått det, att arbeta en viss del och ha stadigvarande sjukersättning på resten.

Jag är inte jätteung men räknas väl inte som gammal eller äldre heller. Är 34 år och har i omgångar under några år nu varit sjukskriven i perioder på allt från heltid och gått upp i tid och sedan efter en period av välmående har jag återigen kraschat och "gått in i väggen" detta händer om o om igen. Jag klarar inte stressen av att ha ett barn med ADHD och trotssyndrom och jobba och sköta allting kring henne till följd av hennes diagnos och samtidigt allt omkring mig och min diagnos och ha familjeliv utan att det alltid är bråk och irritation och samtidigt klara av att fokusera och stänga av allt annat när jag är på jobbet. Det är för mkt för mig, jag tror aldrig jag klarar att jobba heltid igen nånsin. Tror inte mitt psyke klarar för mkt utan jag behöver ha ett lugnt tempo och först lära mig hur man får ett lugnt tempo också. Jag lysssnade inte när alla sa ska du inte ta det lugnt ändå och vänta med heltid men näää då jag klarar det här sa jag och trodde verkligen att nu kommer jag klara det. Men näää... det gick inte nu heller. Blir så oerhört besviken på mig själv och att jag inte har förmågan.

Har sprungit in i den där väggen så många gånger att jag fått men av det nu i stort sett... man klarar inte att göra det hur många gånger som helst.
När jag går hemma och har en bra dag så tänker jag att äh klart jag klarar detta men nää det gör jag ju inte iaf men jag fattar det aldrig typ.

Har alltid känt mig annorlunda men aldrig ändå vetat att jag var det riktigt så jag fattar inte riktigt att jag inte har samma förmåga som en person utan ADHD har, jag har ju bara haft min hjärna och inte haft någon annan att jämföra med och provat hur det känns med den hjärnan som är "normal" jämfört med min ADHD hjärna. Så jag har liksom bara tänkt att ok det är bara o kämpa för att ge upp och vara sjukskriven osv det är inte ok, man ska må bra och vara duktig liksom, känt att det liksom varit skämmigt att inte orka och inte klara allt.

Vore nog en bra lösning för mig att kunna jobba deltid på mitt jobb och kunna erhålla sjukpenning/sjukersättning för resterande tid upp till heltid för att det ska kunna funka i långa loppet på sikt.