Kramiiis vänner

Kram min sötaste, raraste hjärtevän!!! 

Attans ryktet att jag är klar börjar gå på jobbet jag som gillar att va hemlig
Jaja är iofs trevligt med lite "grattis" då och då

Hahaha! Då kan jag säga grattis igen  GRATTIS!!! Och en kram kommer förstås också

Här kommer oxå en kram!

Kramar också om dig vännen!

Hagelin hoppas och mirakel: kram sötnosar!

Försöker just nu att förtränga tanken på att jag ens försökt eller vill bli gravid. Går inte så bra... Förbannade Skitliv!
Gaaaah

Jag orkar inte ens kolla platsannonser och skriva cv är lixom för jobbigt bara och arbetsförmedlingen lär jag inte få så mycke hjälp av då jag är så "välutbildad" och därför borde klara mig själv. Att jag däremot känner mig som en trasa som borde va inlagd på psyk typ pga mina ständigt återkommande självmordstankar bryr de sig nog inte om...

Jag får väl va glad för att jag slutfört skrivandet med min avhandling och med all sannolikhet kommer att få ut min examen 16 maj... men till vad för nytta när jag inte kommer orka jobba med det jag är utbildad för.

Är bara så slut och efter nu FYRA års knaprande av sömn och ångestdämpande vad hände? Och varför?



Vill bara ha ett svar på mitt öde så jag vet om det är värt att fortsätta kämpa eller inte. Jag begär inte mer.

Jag orkar inte längre bygga pussel av mitt liv. Jag vill bara känna kärlek och lycka.

Fick i tisdags panik när jag var på pressbyrån å köpte en chokladbit. Skulle precis betala då jag såg någon som jag var helt söker på var min mamma trots att jag vet hon va i Spanien då. Men var precis lik bakifrån och jag får panik kallsvettas och springer nästan därifrån utan att betala! Det är fan helt sjukt ju!!!

Jag kan inte va normal det måste vara ngt fel på mig.

Kram gumman!

Ta det där med jobbet med ro. Ta ledigt ett tag innan du sätter igång med skrivandet av CV. Efter vad du presterat så kommer du att svänga ihop en CV ganska snabbt. Inte konstigt att du känner dig som en trasa. Att slutföra avhandlingen är en stor press som släpper och det gör ju att du istllet blir trött ett tag efteråt.

Tänk vad bra det hade varit om alla från början visste när och om det skulle få några barn. Att slippa hoppas, längta och undra och istället veta vad som gäller. Att ständigt som du slitas mellan hopp och förtvivlan är tortyr på hög nivå. Du är så stark som fortfarande står upp och dessutom mitt i allt detta slutför din avhandling. Var stolt över dig själv.

Klart du är normal. Det finns ju vissa som man verkligen inte vill stöta ihop med. Jag hade nog reagerat likadant men ja e la inte heller normal då.

Kram min söta lilla jj! Åh vad jag vill träffa dig NU!!!

Du ÄR LIKA NORMAL som vem som helst!!! Enda skillnaden är att du är MYCKET starkare som faktiskt fortfarande står upp efter allt du gått igenom under ditt liv!!! Love you sweetie , kan inte skriva mer för allt blir fel och jag får bara backa och skriva om för att det ska vara läsligt KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM