min pojkvän slösar pengar och vill låna av mig, snälla ge mig råd! (långt)

Och att du studerade innan ni skaffade barn och skulle studera klart den utbildningen efter FL visste han ju rimligtvis också om, så det är mig en gåta att han inte förstår att han får se till hela familjens bästa och inte bara till sig själv. Det verkar som att han är omogen, okej att alla inte vill ha gemensam ekonomi, men om man valt att ha det kan man ju inte gå och tycka att man ändå kan sätta sprätt på pengarna bara för att det är man själv som tjänat in dem, det påverkar ju hela familjen. Undrar också som Ango Stura skriver ifall han har tänkt sig att ni ska separera så att du har råd att ha separat ekonomi, för i det här läget kan ni ju lika gärna inte vara tillsammans elelr vara särbo om han inte har tänkt tillgodose sitt barns mammas välbefinnande före skitsaker på macken. Oerhört ogenomtänkt av dig att ge honom 50 000 och att inte säga att ni ska sätta undan mer till sparande, va fan ska han med 3500/7000 per månad till struntsaker när han inte kan hantera det? Han får ha matlåda med sig och en liten månadspeng till skitsaker på ca 500 kanske och så får det vara bra med det.

Min gubbe blev också svinsur, blir fortfarande emellanåt och säger att han inte kommer ihåg.
Ibland kan jag tro honom, ibland vet jag att han mycket väl gjort med sina pengar men inte vill erkänna eftersom han vet att det var/är korkar.
Han blev/blir också sur eftersom han uppfattar det integritetskränkande.

...men hade han inte betett sig som en ursäkta uttrycket, en ekonomi-idiot så hade han inte blivit behandlad som en sådan heller eller hur

Han däremot har svårt att se sambandet  

Jag har lånat 30 dagar av hans pappaledighet. Han har tagit ut sammanlagt 20 dagar själv, så han har 190 dagar kvar.. Han ville inte vara pappaledig..

Jag fattar inte heller att jag har gått med på att köpa båt såhär i efterhand, absolut inget som var med på prioriteringslistan. Jag brukar annars vara "snål".. Ska försöka övertala honom att vi ska sälja båten i sommar och istället lägga de pengarna på annat som är viktigare. Båten kostade 14000 så det är ju inga enorma summor, men det är mycket för oss nu. Har bestämt att jag ska prova delad ekonomi med det där med procentuell fördelning av de gemensamma utgifterna.. Jobbigt att prata med honom, det leder sällan någonstans. Det blir bara jävligt jobbigt.

Om jag och min man hade helt gemensam ekonomi så tror jag att vi hade varit i en lite liknande situation. Men visst, det erkännandet ska jag ge min man,att även om han varit slarvig med pengar tidigare, så har han blivit mycket bättre med det.

Vi gör så att vi lägger in en lika stor %-andel av våra löner på ett gemensamt konto (vi har ungefär lika stora löner). Från detta konto betalas endast gemensamma räkningar, bensin till gemensamma bilresor samt mat och hushållssaker.
De pengar som lämnar över är enbart våra egna och de gör vi vad vi vill med. Jag brukar betala mina räkningar, lägga undan en summa på ett privat sparkonto och använder resten som fickpengar.
Min man brukade betala sina räkningar, lägga in en summa på sitt sparkonto, köpa öl och tobak för resten och när fickpengarna var slut två veckor före löning så lyfte han allt han satt in på sitt sparkonto. Även detta gick till tobak, öl på helgerna samt div. dyra hobbysaker.

Om han gjorde slut på sina pengar, då var han utan. Han fick skylla sig själv då för det är inte mitt ansvar att hålla honom med tobak och betala för hans hobbyer. Men han var alltid sur på att jag hade så mycket sparade pengar, då han inte hade nästan nåt, och påstod att jag på nåt sätt "lurade" honom. Han var fullt övertygad om att de gånger den gemensamma kassan tog slut så var det alltid han som måste skjuta till med sina pengar för att handla mat etc. och att detta var orsaken till att hans pengar alltid tog slut. Han vägrade erkänna att det helt enkelt berodde på att han slösade mer.
Och så var ju också fallet. Vilket han fick svart på vitt också, den dagen han slutade röka och såg hur mycket pengar han hade över varje månad!

Lägg upp det  i stället så att han får veckopeng?

TS:
Lite hårt här men
Oavsett om ni har gemensam eller delad ekonomi, procentuell fördelning eller  fickpengar så kommer han fortsätta få slut på pengar efter två veckor samt tjata om lån, båtar, datorer, bensin mm så länge du ger efter.

Ditt försök till lösning låter enastående!

Skitbra, ta tag i det, det kan inte bli jobbigare att ta det med honom än hur du har det nu när man slår ut det på helheten, eller hur? 

Stå på dig, låt dig inte dras in i en fight utan lägg det bara på borde och säg: "så här är det"

Det gjorde jag, obehagligt men så jävla skönt när det väl delades upp.

Tråkigt bara att det aldrig blir semestrar eller liknande, han har inga pengar och jag, vad har jag?
Jo, pengar på banken som egentligen bara vill spenderas på familjesemestrar, Astrid Lindgrens värld, vattenland, campingar...
Men men, när man väger det ena mot det andra så...

Just nu är det det bästa för oss, tills han ändrar sig.
Om han gör det. 

Jag är inte förvånad. Det är enligt vad man kan läsa här på Familjeliv ganska vanligt att det är precis de män som absolut inte vill vara föräldralediga som också vill ha kvar sin egen inkomst och låta mamman klara sig bäst hon kan när hon är föräldraledig med det gemensamma barnet, dvs att det inte bara handlar om att de är mer intresserade av sitt jobb än sitt barn utan också mer intresserade av att bränna (eller spara) sina pengar ensamma utan att det gagnar den som fött det egna barnet. Jag tycker att det är mycket osympatiskt, det är inte kärleksfullt. Om pappan inte vill vara föräldraledig eller det på något sätt är komplicerat med arbete/utbildning så tycker jag att det är synd (och det är ju sällan en mamma kan säga att nä JAG vill inte vara föräldraledig och förvänta sig att pappan sköter allt) men okej under förutsättning att han inte straffar mamman för att hon fått lägre inkomst. Du borde inse att det är precis det han gör och det är fel fel fel. Han är vuxen nu och har familj och måste lära sig prioritera. Om han inte kan hålla bättre i sina pengar så att ni kan göra roligare saker för pengarna tillsammans så får du väl hota med att flytta, då kan du ju sköta dina pengar bäst du vill. Underhåll måste han ju alltid betala.

Mitt ex hade också en otrolig förmåga att missköta sin ekonomi, vilket ledde till att även jag drog på mig ekonomiska problem (inte mycket, men tillräckligt). Jag vet att tjat sällan har någon effekt, men alternativet är heller inte att dras med i någon annans problem. 

TS!
SLUTA LÅNA HONOM PENGAR!!  
Han har en betydligt högre inkomst än dig varje månad och lyckas ändå få dig att låna honom mer pengar?
3500 kronor till diverse borde räcka gott och väl till det han behöver till nästa lön och att 7000 kr inte gör det är bara oerhört pinsamt! Frukost kan han göra i ordning hemma och ta med sig, några mackor, en yoghurt, frukt och en termos kaffe borde ju räcka och är inte heller särskilt svårt att göra i ordning. Lunchlådor är väl inte heller så mycket att diskutera om, äta ute med jobbarkompisarna kan han göra i nödfall om det inte finns tillgång till micro, eller någon gång ibland för att det är enkelt och bekvämt. Att han "småhandlar" (allt utom bensin) på dyra bensinstationer varje dag är ju heller inte särkilt taktiskt.. 

Barn och hus ihop eller inte, jag skulle vägrat att ha gemensam ekonomi med honom, särskilt om han vägrade att ta tag i sina problem och jag skulle vägrat låna honom mer pengar än det han har att röra sig med varje månad. Jag hade också krävt att han sparade alla kvitton så att alla utgifter redovisades, eftersom pengarna inte går till något vettigt. 100 000 i lån för löpande utgifter? Lån som han tagit men ni dras med? 

Jag borde väl komma med något bra råd nu, men jag själv löste mitt x-problem med att efter lång tids tjat om att han skulle söka hjälp för inget jag sa tog han till sig, så beslutade jag mig för att låta honom gå. Du kan tjata, skrika, gråta, förhandla.. Fattar han inte att hans beteende är åt helvete och faktiskt tar tag i sitt problem för sin och sin familjs skull, då är det inte mycket du kan göra. Antingen står du ut och låter dig dras med i hans problem, eller så finner du en annan lösning för dig och ditt barn..