Vunnit ett LVU mål i kammarrätten?

Väldigt ofta handlar det ju om att föräldrar VÄGRAT ta emot hjälp när det blir LVU, om föräldrarna sedan ändrar inställning så faller ju LVUet, och man kan hjälpa familjen på frivillig väg, och således finns det inte längre skäl för lvu. Det kan även handlar om en förälder som förstått han han eller hon inte längre kan leva med en partner som skadar barnet och flyttat ifrån denne, etc. dessa förändringar är inga förändringar som behöver långa behandlingstider.

Hej TS!

Jag har suttit i både länsrätten och kammarrätten. Det tog en väldans lång tid när vi skulle upp till kammarrätten också. Tror det tog upp till 4-5månader innan vi väl kom ditt. När vi väl var där så hade dom i princip redan bestämts sid men då hade soc hunnits ändra sig. (Många många möten hade vi hunnit med medans vi väntade på att rätten skulle kalla oss) Kammarrätten dömde att barnet skulle ha LVU men soc hävde det bara 5veckor senare. Så både länsrätten och kammarrätten kan dömma FEL. Varför skulle soc annars ändra sig? :)

LYCKA TILL TS!  

Menar du att lvu:et blev fastställt i båda domstolarna och att Soc 5 veckor efter kammarrätts beslutet själva hävde lvu:et?
Dom tog alltså själva bort lvu:et och barnet/barnen fick komma hem till dig igen?

Ja exakt.

Den fortsatta placeringen avbröts helt plötsligt och alla insatser dom en gång haft på dina barn/din familj bara försvann som om inget hänt......

Typ. Soc tog mitt barn akut. Gick till länsrätten. Vann. Jag bytte advokat och bytte handläggare på soc.
Det var en massa tjafs fram och tillbaka. (Under tiden skickades alla papper till kammarrätten o.s.v)
När allt var klart hade jag och barnets pappa varit i kontakt med soc en massa och samarbetet med nya handläggaren fungerade bättre och vi kom överens om att LVU var ej var nödvändigt och barnet började flyttas hem igen. Men allt det här pågick ju i över 1,5år så barnet han ju ta skada ändå. Men jag vill ändå påstå att länsrätten och kammarrätten tog  fel beslut för annars hade aldrig soc dragit tillbaka allt.  

Det initiala omedelbara omhändertagandet och fortsatt LVU behöver ju inte alls vara felaktigt för det. Som du själv beskriver började ju samarbetet fungera bra och därmed var det inte nödvändigt med ett LVU längre. Man har inte LVU i onödan om det fungerar med frivilliga insatser, och det var uppenbarligen vad som krävdes i detta fall.

Soc kanske ändrade sig för att faran för barnets hälsa och utveckling var borta efter den tiden. Föräldrarna kanske hade insett att de behöver stöd. Den misshandlande pappan kanske hade flyttat ut. Det hade kanske skapats ett kontaktnbät kring barnet som kunde hjälpa till och stötta.... Det behöver inte betyda att soc hade fel när de gjorde ansökan utan förutsättningarna kanske hade förändrats.

Jag har lärt mig genom att läsa inlägg av socanställda, att ni är den enda myndigheten som har totalt felfria anställda som aldrig gör fel, aldrig kan ta felaktiga beslut.
Jag har en kompis som varit utsatt för en hel socmyndighet i en kommun i ett vårdnasärende, där varken läkarintyg och annat hjälpte.
Tack vare en domare i hovrätten som ifrågasatte soc-utredning (varje mening) så slapp barnet en misshandlande förälder.

Ni kan göra fel beslut, ni är människor, ni har egna känslor, eget bagage som gör att ni gör fel ibland. Den dagen en soc-myndigheterna kan erkänna att de gör fel, att ni som är anställda som skriver här, erkänner att ni också kan göra fel.

Ja, LVU-beslut tas inte av den enskilda handläggaren, men det är den enskilda handläggarens uppgifter som ligger till grund för beslutet.

Sedan är det flera kommuner som har fått kritik, att de har tagit LVU pga felaktiga beslut, inte för att situationen ändrat sig, utan underlaget för LVU var felaktigt.

Bara för att det inträffar så betyder det inte att de flesta beslut är felaktiga eller ens att alla beslut, som sen ändras, var felaktiga då beslutet fattades.