Håller med er alla om att vädret verkligen varit underbart...
Har sen i torsdags inte kunnat göra så mycket annat än sitta i solen...Fick problem med djupandningen förra torsdagen o åkte in akut i lördags = lungsäcksinflammation o fick citodon (om de bara kunde hjälpa också).
Längtar till juli mer än något annat nu...OCH det närmar sig 
Jösses!! Började läsa en amningstråd och blev ju alldeles mörkrädd ...För mig är det så självklart att man ammar sitt barn om man kan...men alla gör ju som dom vill och jag säger inget om det.
Det som gör mig mörkrädd är att så många verkar tycka att det är stötande med en mamma som ammar sitt barn offentligt.!..!Kan man inte bara titta bort då? o vad är det som är äckligt? som flera verkar tycka?
Jag personligen skulle nog försöka sätta mig i skymundan om jag var tvungen att amma på ett köpcenter, fik eller dyl....men det är ju för min och barnets skull.(för att känna lugn o ro)...jag har aldrig tänkt tanken att strunta i att gå någonstans, för tänk om lillen blir hungrig=då blir man ju helt instängd!!??
Men nu efter att jag läste den tråden så kommer jag nog TYVÄRR att tänka mig för både en o två gånger innan jag sätter mig och ammar den dagen det är dags.
Hur känner ni i den här tråden angående amning? Hemma som borta?..
Oj Momii du hade en riktig kamp för amningen du...många hade nog gett upp.
Jag hade också jättestora problem med första pojken som bara ville äta från vänster bröst....det högra blev sårigt o förstört så vi fortsatte med bara vänstra + amningsnapp.
Hade flera amningsinlägg på högersida då storleksskillnaden på brösten var enorm...men grabben blev mätt från bara ena bröstet o ammade alldeles för länge kan jag tycka så här i efterhand (tyckte inte om ersättning eller välling, fast jag försökte med det när jag ville sluta amma).
Andra pojken funkade amningen från bägge brösten men efter fyra månader var jag tvungen att sluta med det av olika anledningar o välling fungerade fint.
Är ju såklart olika från gång till gång...men hoppas det kommer att fungera även den här gången...mitt mål är ett halvår minst.
Han ville "tutta mammas tutte" tills han var över två år...han blev helt hysterisk när han inte fick.
Ändå jobbade jag och var han hos dagmamma o så åt han ju mat.
Till slut köpte jag "stop o väx" på apoteket(man ska ha det som hjälp att sluta bita på naglarna) som jag penslade på vårtan o efter han kännt den smaken så var det färdigt med amningen.
Så här i efterhand så skulle jag ju ha stått på mig o vägrat ge honom bröstet efter året iallafall, som jag hade tänkt från början som längst...men hade nog svårt för hans förtvivlande gråt när han inte fick. Det här var 13 år sen så idag är jag inte alls lika vek som jag nog tycker att jag var då. 
Tiden gå fort. Har vilda bebin i magen och nu ska den ut o flyga, hoppas på en solig v i turkiet... om en v har vi landat och ligger nog vid poolen
Nu blev jag lite förvirrad och orolig...min BM ringde och ville att vi ska göra ett TUL nästa vecka för jag ligger en bit över kurvan, 29 cm i v26 och 31cm nu i v 29...allt annat ser bra ut, järn, socker, blodtryck.
Många säger också att jag inte har så stor mage för att vara i v 29 nu...men uppenbarligen så har jag ju det.
Har inte oroat mig speciellt mycket under graviditeten men nu blev jag skitnervös. Säkert inget att oroa sig för men ändå...