bebis juli 2011 =)

70 dagar kvar idag!!

V. 31

Det känns onekligen som en evighet tills dess men inte när man kommer på att snart är det sommarlov....

Jag tyckte du nyss var i v. 28 om jag inte blandar ihop dig med någon annan  Tänk att det är 2 veckor sedan jag skrev att jag var nere på tvåsiffrigt, 99 dagar  

Ha, ha, antigen så blandar du ihop mig med någon eller så var det nyss jag var i v. 28, fast det var 3 veckor sedan...

Med det sagt, tiden går fort

Annaliz: Ja, de e konstigt för på ett sätt känns det som att den bara segar sig fram men så går det ändå så in o bomben fort...:P

Mm man känner sig som ett barn som väntar på julafton när man tänker på dagen med stort D :)

Ja, det är lite samma känsla...

Här komemr en fullspäckad vecka - en sån då jag lätt "glömmer" att jag är preggo med jobb, shopping, konfirmation och fix inför den och träningar med Skrutt & hennes ponny, så snart är ännu en vecka till ända utan att jag hunnit blinka...

Jösses!! Började läsa en amningstråd och blev ju alldeles mörkrädd ...För mig är det så självklart att man ammar sitt barn om man kan...men alla gör ju som dom vill och jag säger inget om det.
Det som gör mig mörkrädd är att så många verkar tycka att det är stötande med en mamma som ammar sitt barn offentligt.!..!Kan man inte bara titta bort då? o vad är det som är äckligt? som flera verkar tycka?
Jag personligen skulle nog försöka sätta mig i skymundan om jag var tvungen att amma på ett köpcenter, fik eller dyl....men det är ju för min och barnets skull.(för att känna lugn o ro)...jag har aldrig tänkt tanken att strunta i att gå någonstans, för tänk om lillen blir hungrig=då blir man ju helt instängd!!??
Men nu efter att jag läste den tråden så kommer jag nog TYVÄRR att tänka mig för både en o två gånger innan jag sätter mig och ammar den dagen det är dags.

Hur känner ni i den här tråden angående amning? Hemma som borta?..

Ja, det är verkligen skrämmande hur starka känslor amning kan orsaka. Först och främst vill jag säga att jag självklart kommer amma men uppstår samma problem med amningen den här gången så kommer jag sluta. Första vecka i min dotters liv levde vi i en perfekt liten bubbla här hemma. Allt var frid och fröjd och jag har aldrig känt mig så lycklig. 8 dagar efter födseln sina min mjölk och hon fick kolik. Drömen vi levde i blev till en mardröm och allt strul med amningen och smärtan fick mig att gråta nästan dygnet runt i tre veckors tid. Jag vägra ge upp amningen och kändemig värdelös som inte räckte till som enda matkälla åt min tös. Mina bröstvårtor, i synnerhet den vänstra var helt massakrerad, den var ett enda stort köttigt sår och det gick inte att amma henne från det bröstet utan amningsnapp. Jag gav upp att amma direkt från bröstet när min dotter var helt blodig om kinderna efter att hon ätit från vänstra bröstet. Hur som helst så läkte såret efter ett par veckor och med hjälp av en bröstpump som jag använde varannan timme i två dygn och sedan utöka jag tiden mellan pumpningarna så fick jag igång produktionen ordentligt igen och kunde sluta helt med ersättning! Allt detta kom som en chock för mig och jag var faktiskt arg över att INGEN talat om hur svårt det faktiskt kunde vara med amningen. Det självklara för mig blev en jobbig kamp men jag lyckades till slut!

Efter allt så har jag inte brytt mig om var jag ammar. Jag kanske inte sätter mig mitt i en folkmassa och flashar brösten men är mitt barn hungrig så ska h*n få äta. Tycker folk att det är äckligt på något vis så kan de vända bort blicken. Men som sagt, det är skrämmande hur starkt folk reagerar på att man ger sitt barn mat på naturlig väg som kroppen är byggd för att göra.

Oj Momii du hade en riktig kamp för amningen du...många hade nog gett upp.

Jag hade också jättestora problem med första pojken som bara ville äta från vänster bröst....det högra blev sårigt o förstört så vi fortsatte med bara vänstra + amningsnapp.
Hade flera amningsinlägg på högersida då storleksskillnaden på brösten var enorm...men grabben blev mätt från bara ena bröstet o ammade alldeles för länge kan jag tycka så här i efterhand (tyckte inte om ersättning eller välling, fast jag försökte med det när jag ville sluta amma).

Andra pojken funkade amningen från bägge brösten men efter fyra månader var jag tvungen att sluta med det av olika anledningar o välling fungerade fint.

Är ju såklart olika från gång till gång...men hoppas det kommer att fungera även den här gången...mitt mål är ett halvår minst.