**Den stora feta LCHF-tråden**

Molly: jag brukar göra ugnsbakad lax med ett täcke av crème fraîche och getost, med hackade soltorkade tomater och dragon, sååå gott!

Igår grälade jag och mannen, igen. Han pallar inte min livsstil, trots att han inte tvingas med i den. Den senaste tiden har han istället "trotsat" och gått upp i vikt, stoppat i sig både det ena och det andra bara för att han "kan", som en småunge. Igår kom alla hans känslor fram och det är till och med så att han funderar på skilsmässa om jag inte slutar vara så strikt.

Helt sjukt... Vet inte vad jag ska tro. Om tre veckor får vi träffa våra barn för första gången, och så funderar han över sådant här?!

Vi har nog lite mer att prata om idag, och det är nog så att känslorna lugnat ner sig lite, men hur hade ni reagerar?! Jag reagerar med att tycka att han är löjlig och att han överreagerar, kanske inte den bästa vägen...

Ja, jobbigt är ordet. Det han stör sig på är att han tycker han får i sig för mycket fett och därför går upp i vikt. Men jag försöker förklara att det är alla pommes och öl, som jag minsann inte tvingar i honom.

Min förändring är mer energi och viktnedgång.

Vi har nu försökt kompromissa, jag kommer att äta LITE av allt, och så hoppas vi att mitt sockersug håller sig borta... :(

Nej, han har ju inte rätt att bestämma över vad jag äter, helt klart. Därför har jag svårt att ta hans trotsiga småbarnstaktik som går ut på att då ska han minsann äta ALLT... Suck, är man gift med en man eller en femåring?!

Jag har så otroligt svårt att förstå hur en livsstil som gör den ena glad, pigg och smalare kan påverka den andra partnern så otroligt negativt, trots att han själv inte ens efterlever livsstilen i fråga? Igår hade han till och med mage att skylla ev framtida infarkter på mig! Sagt i stridens hetta men ändå... Idag fick han minsann sina fiskar varma över den kommentaren, helt oacceptabelt.

Han påstår ju då att hans viktuppgång är mitt fel pga att han både äter min lchf-mat och sina egna tillbehör (i stort sett uteslutande pommes). Men när jag ber honom förklara vad det är som är så himla mycket mer onyttigt (mer fett enligt honom) så räknar han bara upp såser och dressingar som vi åt även innan jag började med det här. Så det håller inte för fem öre...

Ja, jag tror det kan ligga annat bakom helt klart. Nervositet inför adoptionen, oro för sina föräldrar som är sjuka m m. Det är bara så svårt att ta ner garden och stötta honom i detta när det är något så personligt som ens livsstil han angriper, och på ett sådant påhoppande sätt dessutom.

Jag var iaf lika tydlig mot honom och sa att jag inte blivit tillsammans med en tjockis (han sa att han minsann inte blev tillsammans med en blivande anorektiker, så det var han som började!) och att jag också har mina gränser. Men att det går till skilsmässa är ju helt befängt. "varför gick ni skilda vägar?" "jo det var så att min partner blev alldeles för smal/tjock"! :)

Tack för ert stöd! Jag hoppas också (och tror) att vi reder ut det, men just nu känns det tungt. Vi är ju dessutom på semester och går och trampar på varandra, annars brukar vi ha lite egentid, men men! :)

Jag vill passa på att lugna den som fick dåligt samvete över yoghurten. Varje morgon äter jag 10% turkisk yoghurt med blåbär. Det tar max tre morgnar för mig att klämma en hel hink! Det är ju så gott! :) Jag saknar min frukost här, nu blir det omelett på hotellet om morgnarna, och lite god färsk tropisk frukt till det.

Angående vår adoption så adopterar vi från Taiwan. En pojke på 4 år och en flicka som är 3 år. Vi har stått i adoptionskö sedan feb 2009. Så ja, det känns som att vi borde ha viktigare saker för oss än att tjafsa om kosten...! Suck...

Och Chicky01, lycka till med fortsatt behandling, hoppas det fastnar som det ska! Kanske kan lchf hjälpa även där, vem vet?

Glass: jag tror du har helt rätt i det du skrev!

Idag åt jag en glass med chokladfudge från McD under Thailands brännande sol, men det var verkligen inte värt det, nu har jag sjuk ångest...

Apropå operation så pratade en bekant till mig med ett par där båda jobbar som läkare. De hade ingen som helst förståelse för lchf och de tyckte och hoppades att fler skulle göra gbp. Skrämmande när till och med de som är utbildade inom området förespråkar kniven istället för bättre kost samt motion...