**Den stora feta LCHF-tråden**

Lite kommentarer får jag ibland men mina kollegor verkar ha vant sig vid mina olika kosthållningar. Jag kommenterar iofs deras ätande av alla kolhydrater hela tiden med.  

Min familj säger inget eftersom både min mamma och syster äter lchf kost. Så släkten är van.

Jag fick en positiv överraskning idag. Jag har inte vägt mig på ca en månad och då vägde jag 71,5kg. Dock hade jag tydligen glömt det eftersom jag igår gissade på att jag skulle väga 74kg nu.
Jag ville väl inte bli besviken antar jag. för det känns nästan som om att jag har gått upp eller iaf stått still. Och så fuskade jag med massa godis och annat onyttigt i en dryg vecka. Men jag vägde "bara" 70kg idag. Jag blev så glad. Nu är det bara 5kg kvar till mitt delmål. Sen får vi se hur mycket mer jag vill ner. Antagligen är 60-63kg lagom.    

Tänkte ett extra varv på detta med kommentarer. Den som verkar störa sig mest på min kost är min man av alla människor. Ändå äter han min mat varje dag plus kolhydrater. Och han är ju inte smal direkt. Han är en av dem som LCHF inte funkar för. Han hann ju inte ens komma över övergångsbesvären innan han slutade.

Och han blir även sur när jag pratar om min kost med andra för det är så jobbigt att jag "tjatar" om det hela tiden. Och så är det tydligen inte bra att jag drar ner påkolhydraterna för barnen. Jag hoppas han vänder snart.     
  

Ni har ju pratat en del om bröd så jag tänkte dela med mig ett recept som jag tycker är ett väldigt bra substitut till riktigt bröd. Det är gott att rosta med.

2 dl mandelmjöl
2 dl krossade linfrön
2 msk fiberhusk
2 tsk bakpulver
1 tsk salt
4 dlsolrosfrön eller valnötter
250 gr kesella eller creme fraiche
4-6 ägg beroende på storlek.

Blanda alla torra ingredienser. Blanda i ägg och kesella/fraiche.
Häll i långsmal ugnsform. Gräddas i 175 grader i 1 timme längst ner i ugnen.  

Jag försöker lära mina barn vad som är bra och mindre bra mat. Men jag pratar aldrig om min vikt inför dem. Och om de frågar varför jag inte äter en viss sak så beror det på att jag hellre äter en annan.  Jag har även börjat ge dem mindre pasta, ris och potatis på tallriken och lägger på mer grönsaker istället. Men jag säger inget om det.

Jag är uppväxt med en bantande mamma och jag vill inte att mina barn ska ha det så. Jag var rädd för att bli tjock hela uppväxten och det blev jag ju med.   

Blä, det smakar verkligen as i min mun. Jag tycker att det brukar gå över efter ett tag annars. Hoppas ingen tycker att jag luktar illa. Försöker att inte stå så nära andra när jag pratar.