Pojke i klänning?!

"skicka pappa till kontoret i klänning"

Åh vad jag önskar att jag fick välja kläder åt mitt barns far också..

1976 lät min mor mig gå på stan med en lampskärm på huvudet, för jag tyckte den var fin. Såhär i efterhand kan jag tycka att hon borde ha avstyrt det ALLT var ok 1976...

Det är en vanefråga.
Du är inte van vid att se män i klänning...skulle du se det varje dag så hade du till slut inte reagerat på det längre. Jag tyckte det var äckligt med hår på bröstet förut, men min pojkvän orkade inte raka sig och nu bryr jag mig inte det minsta.
Det är samma sak.
Man vänjer sig.

Det är ju inte svårt att se vart barn får sina fördomar ifrån!

Någon som jag märkt är att det oftast är okej att min dotter går klädd i sk. "pojkkläder". Skulle hon komma till dagis i mjukisbyxor och en tröja med Musse Pigg på så är det ingen som höjer nämvärt på ögonbrynen.
Men om min son skulle komma till dagis i strumpbyxor och klänning bryter helvetet lös. För gode gud, den stackars pojken kan ju få psykiska men och i värsta fall bli bög!

Nä, fan jag kräks på föräldrar som lär sina barn att alla inte duger som dem är

Jag tror att det är betydligt bättre att lära människor redan i ung ålder att det är OK. Om vuxna påtalar för barnen att det är OK, men dom får inte se ut så.. så sänder det ut fel signaler som dessa kommer att uppfostras in i. Min uppfattning av hur barn fungerar är att dom kan vara snabba på att döma (eftersom dom är så mottagliga för det normativa samhället) men att dom är lika snabba på att acceptera att det dom tidigare såg snett på inte är någonting farligt, fult eller fel, så fort dom kommer i kontakt med detta främmande & märker att det inte var någon dum konstighet, egentligen.

...det behöver naturligtvis inte leda till att man tänder på det.
Alla har vi olika smak.
Men man ska inte vara så snabb att döma ut.

Men pojken hörde det och framförallt såg han sin mors reaktion....Lite onödigt kan tyckas. Man behöver inte hålla med mig, men detta är min ståndpunkt efter att ha vänt och vridigt på problemet ett tag. Jag anser att det är de vuxna som ska gå i striden, och fram tills det är socialt accepterat styr vi barnen. Jag resonerar på samma sätt som när vuxna envisas med att lära sin barn säga "fitta" för att det minsann betyder fuktig ängsmark och att de vill reclaima ordet. Fine, gör det, men gör det själva...

Jag hade förresten gärna sett min karl i kaftan eller kilt

Enligt min erfarenhet gör barn som vuxna gör, och om pappa går till kontoret i klänning och det normaliseras och ingen höjer ett ögonbryn åt detta så kommer det att bli naturligt även för barnen.

Oavsett hur mycket man vill så kan vi inte styra andra människors reaktioner, och en pojke som går ut i spetsklännig idagens samhälle, KOMMER att mötas av en massa människor som i antingen ren okunninghet, välmening eller elakhet uttrycker förvåning över detta....

Visst att om man som vuxen vill gå emot strömmen och ha klänning på sig fast man är kille tycker jag är helt okej men att provosera med sitt barn tycker jag är fel.