Silkflower

Äldre 28 Feb 12:45

367 svar

Ej välkommen på utvecklingssamtal

För en tid sedan var det dags för utvecklingssamtal för min sambos 5-åring. Det första sen jag kom in i bilden.

Efter att han via mailkonversation med förskoleläraren kommit överens om en tid som passade, så fick jag frågan om jag också ville närvara. Jag frågade förstås om pojkens mamma, men nej, det här gällde oss, enligt hans syn på det hela så pga att de är skilda så ska de även gå på skilda utvecklingssamtal. Jag sa att jag självklart ville närvara.
Kort därpå fick sambon, via mail, frågan om de kommer bägge två, varpå hans svarade att "nej, det blir bara jag och Madde som kommer". Det dröjde inte länge förrän nästa mail kom med kommentaren att; "Då får vi boka in en ny tid då ni bägge kan komma, för det är dig och Nellie jag vill prata med."
Jag tog otroligt illa vid mig och kände mig utfryst och undervärderad. Var mina känslor berättigade eller bottnade dem i själva verket i något annat?
Min sambo blev också lite upprörd över detta och tog "mitt parti". Han svarade fröken att det skulle vara svårt att försöka hitta en tid som passar dem bägge och la fram alternativen att träffa antingen honom eller modern, eller helt enkelt boka in två olika möten med dem var för sig. Det kom aldrig något svar och ju mer vi närmade oss datumet för det första inbokade mötet, desto mer började jag tvivla på om det skulle bli av överhuvudtaget. Min sambo å andra sidan tolkade tystnaden som att det var den första överenskommelsen som gällde. Jag bestämde mig då för att inte gå på samtalet då jag kände mig ovälkommen och det framförde jag till sambon som förstod mig och sa att han skulle ta upp med personalen min roll i barnets liv.

Lite bakgrundshistoria. I samband med att jag och min sambo flyttade till hans hemort vid årsskiftet så tog vi även över vårdnaden av hans 5-årige son på heltid. Sonen har umgänge med sin mor varannan helg på annan ort och de har fortfarande gemensam vårdnad över sonen rent juridiskt. Jag har funnits i pojkens liv till viss del sen i somras då hans pappa bodde hos mig och vi hade honom de helger vi var lediga, dvs, var och varannan helg.
Som det har sett ut sen dess så spenderar jag mer tid med pojken än vad hans far och mor gör sammanslaget.
Är det inte då helt rimligt att jag borde ta del av hans utveckling då jag faktiskt utgör en så stor del av den?

Det är jag som hämtar på dagis varje dag, lagar och ser till att han får i sig mat varje dag, ser till att han är hel och ren, tvättar hans kläder, lyssnar på honom, uppfostrar honom, uppmuntrar honom, belönar honom när han varit duktig, leker med honom hela dagarna varannan helg medans hans pappa jobbar. Men sen vad det ger för utdelning och hur det går för honom mentalt, fysiskt, socialt, osv har jag tydligen inte med att göra?

Till sist bestämde jag mig ändå för att följa med på samtalet, för att visa dem att jag också räknas. Andra ska inte få sätta värdet på mig. Det blev aldrig några sura miner, utan samtalet gick bra och jag deltog även, inte bara närvarade. Ibland måste man stå upp för sig själv och ta sig själv för givet när andra inte gör det.

Min fråga till er; Hur gör ni andra bonusföräldrar? Vad har ni för erfarenheter på detta område? har ni hamnat i liknande situation? hur har ni löst den?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-03-01 15:38
Nu ligger jag lite efter då jag inte har haft tid att uppdatera mig i diskussionen men jag ska försöka bringa klarhet i en del frågor som har dykt upp. Uppenbarligen har jag oavsiktligt utelämnat en del viktiga bitar som ni förstås undrar över.

För det första så var inte biomamman med på mötet. Förskoleläraren höll vid ett senare tillfälle ett möte med henne separat, något som man varken kan ta för givet eller kräva att dem ska göra. Det tycker jag var väldigt flexibelt och hänsynsfullt gjort av förskolan.

Angående om biomamman motsatte sig min medverkan på mötet; jag har ingen aning. Men som jag tolkade det, utifrån förskolelärarens mail där hon frågar min sambo om de bägge två ska närvara på det inbokade mötet, så hade hon inte ens blivit kontaktad/tillfrågad om utvecklingssamtal. Av svaret som sen följde finns det inget som säger att förskolan inte godkände min närvaro, utan en önskan från deras sida om att få prata med bägge föräldrarna. Jag har citerat mailen. Det var känslan jag fick av att inte vara välkommen.
När min sambo sedan hänvisade till sitt ex i frågan om vilka tider och datum som passar henne så blev det bara tyst.
Hade förskolan eller biomamman meddelat mig eller sambon att de motsätter sig min närvaro så hade jag definitivt inte dykt upp på samtalet.
Biomamma nämnde dessutom för min sambo att hon inte kunde närvara på det inbokade mötet, utan att hon och förskolan skulle boka in ett framöver. Om hon hade några invändningar mot/synpunkter på om vem eller vilka som ev. skulle gå när hon inte kunde, borde hon inte yttrat sig om det då?

Anonym

Äldre 1 Mar 11:30

#243

Anonym (222) skrev 2011-02-28 19:36:29 följande:

För att hon gör det till en personlig fråga om att personalen tycker illa om henne när det egentligen är en juridisk fråga.

Enligt lagen får läraren inte säga något personligt om barnet när andra än vårdnadshavarna lyssnar. Inte ens till andra lärare på skolan. Man kan tycka vad man vill om det, men så ser lagen ut.

det är skitsnack, så länge en av vårdnadshavarna är med på det, är det ok

sextiotalist

Äldre 1 Mar 11:34

#244

Anonym skrev 2011-03-01 11:30:40 följande:

det är skitsnack, så länge en av vårdnadshavarna är med på det, är det ok

Är nästan säker på att det krävs båda vårndadshavarnas tillstånd. En förälder kan neka en annan vuxen att vara med på ett utvecklingssamtal. Det kan ju komma upp saker som endast berör den andra föräldern som man inte vill att t.ex den nya skall få veta.

Amy1983

Äldre 1 Mar 11:35

#245

Anonym (åse) skrev 2011-03-01 10:41:55 följande:

Jag tolkar det som ett väldigt litet intresse över hur det funkar för barnet, då man inte kan spara sina pengar till det tillfället.
Eller jobba extra för att få bensinpengar till det.
Ett sådant samtal vet man oftast om i god tid och det händer ju högst två ggr per år så det tycker jag nog att man kan lägga undan bensinpengar till......
Men som sagt det finns väll inte en enda biomamma som gör fel i detta avlånga land? de har ju rätt till allt.
Förstår inte hur folk till och med kan tycka att mamman inte behöver försörja barn som de varit med och satt till världen.
Sen när man läser trådar där det står, pappan vill inte ha barnet pappan tycker jag ska göra abort osv
pappan är inte med i barnens liv osv
mamman beslutar att behålla barnet och sen är pappans enda skyldighet att dansa efter mammans pipa och ta hela ekonomiska biten.
Tur att man inte är född kille iaf.
Har en släktning som längtat så efter barn och sen blir med barn med en karl som hon inte ens är ihop med,
hon beslutar att behålla barnet trots att killen inte ville, nu framstår killen som en idiot och hon har beslutat att ta allt själv. Hon hon hon hon har planerat in allt.
Nu är det dags för den ekonomiska biten för nu har hon väll fått upp ögonen på att barn kostar pengar och är inte bara små dockor,
ja då är pappan väldigt fin att ha, men han får inte ha barnet så mkt som han vill för då bestämmer hon när var och hur.

Det borde finnas fler "fina" lagar i sverige tycker jag..
tex om pappan vill träda fram och ta ansvar så ska han vara inräknad både med ekonomi och få tid med barnet,
får inte pappan vara med och besluta saker rörande barnet eller umgås med sitt barn så ska mamman klara även den ekonomiska biten själv.
Det finns för mkt lagar som gynnar kvinnorna här i sverige, många lagar tänker överhuvudtaget inte ens på barnen utan enbart mamman i fråga.

Alla biomammor är INTE som du beskriver. Jag är en biomamma som anser precis som du, att ska föräldrar ha beslutanderätt om sina barn så ska de bannemej vara med och betala för besluten också. Det är just därför jag kommer be om högre underhåll från pappan. Dottern kostar pengar, pappan har ca 5000:- till bara nöjen/månad, dessa 5000:- + ännu mer gör han av med på sina nöjen. Det slutar med att han får ta krediter till höger och vänster för att han gör av med mer än han borde. Själv hankar man sig fram, det går men jag har inga som helst pengar över till mig själv för de jag har går till allt nödvändigt + dottern. Pappan betalar 1200:-/mån (privat, inte via fk) och jagtänker därför be honom om höjt underhåll till 2000:-. Inte för att JAG ska roa mig för dom pengarna men för att jag ska kunna ha råd att iaf köpa ett par byxor som passar för MINA pengar. Han envisas med att han ska ha delad vårdnad för att vara med och fatta beslut om sin dotter. Dessa besluten utgår dock inte från dotterns bästa utan han utgår från vad som blir bäst/lättast/billigast för honom.
Men det är fine för mig. Jag får helt enkelt bara presentera valmöjligheter som är sedda ur dotterns bästa så får han välja mellan dom. Grejen är att jag anser att ska han vara med och besluta får han vara med och betala också. Umgänget med dottern påverkas ju inte iaf så han träffar ju inte henne mindre ändå.

Det blev nog lite OT men det jag ville ha sagt var att även pappor kan se det från den bekväma synvinkeln, de ska bara ha och ha och de tycker och tycker, men när det kommer till att betala så drar de öronen åt sig!

hannahsmorsa.blogg.se

Anonym (åse)

Äldre 1 Mar 11:37

#246

Zaria skrev 2011-03-01 10:50:46 följande:

Hur du får in ofrivilliga pappor i diskussionen vet inte jag, då detta enl är en helt annan diskussion.

Om nu Biomamman faktiskt HAR dåligt med pengar men har telefonmöte med förksolan ang barnet, varför är det oengagerat? Dety är ju samma info mig veterligen eller?

Tycker det i så fall är bättre att lägga de bensinpengarna på att hitta på något roligt med barnet när han/hon väl är där.

"Men som sagt det finns väll inte en enda biomamma som gör fel i detta avlånga land? de har ju rätt till allt.
Förstår inte hur folk till och med kan tycka att mamman inte behöver försörja barn som de varit med och satt till världen."

Den kommentaren får stå för dig, har aldrig sett någon som inte tycker att biomamman behöver betala/försörja sitt barn heller, enbart de som tycker att kostanderna skall delas på.

"Det borde finnas fler "fina" lagar i sverige tycker jag..
tex om pappan vill träda fram och ta ansvar så ska han vara inräknad både med ekonomi och få tid med barnet,
får inte pappan vara med och besluta saker rörande barnet eller umgås med sitt barn så ska mamman klara även den ekonomiska biten själv."

Den ena enl dig "fina lagen" att pappor har umgängesrätt finns redan, att däremot ta bort underhåll och dyl gynnar inte barnet så jag kan inte riktigt se hur du får det till barnets bästa.

Kort och gott det kallas ansvar.
ANSVAR som båda föräldrarna har, eller hur?
Att välja att inte närvara vid ett kvartsamtal istället ta det på tfn för att ha pengar kvar till roliga saker med barnet?
ANSVAR!
Mamman är väll inte någon lektant utan hon har ett ansvar och då innebär det också att titta in på dagis och visa intresse och förmodligen ha ett intresse om hur det går och vad de gör på dagis/skola.
Väldigt opersonligt att ta det per tfn enligt mig.
Det är nuförtiden så att vi föräldrar ska skriva under en del papper också och det går ju inte att göra per tfn.
Så nej, jag försvarar inte detta sätt som mamman har i det här.

Minli

Äldre 1 Mar 11:42

#247

Ts jag vill råda dig att inte ta en för stor roll för snabbt. Du ser det inte nu, det har jag full förståelse för. Men jag gick också in i rollen som bonusmamma rätt fort och ville vara delaktig. Trots att intentionerna var goda, så funkade det inte så bra. Det är inte bara lagen utan tusen olika saker som kommer att påminna dig om att du inte har samma rättigheter (eller skyldigheter) som en vårdnadshavare. Det kommer garanterat att uppstå konflikter där du och pappan ser olika på saker och där kommer det igen upp. Mamman kan vilja ha delat boende i framtiden och då blir din roll annorlunda utan att du på något sätt kan påverka det. Du kan bli less på alltihop då du inte får den cred du tycker du förtjänar och då kan det påverka din relation till barnet. Det kan få mamman att vända taggarna utåt om du "tar för mycket plats" och fösvåra samarbetet. Och tyvärr är din och pappans relation så ny att ni inte känner varandra till 100% ännu och även det kan ställa till det då det blir "vardag" (om ni inte kände varandra innan ni blev ett par alltså).

I mitt fall blev det så att jag och bonusen inte har med varandra att göra mera. Då hon är här lever vi bredvid varandra, inte med varandra. Min roll som förälder funkade inte då jag i slutändan insåg att jag inte ville vara förälder utan bara få det att fungera för oss som en familj. Jag trodde att jag självklart skulle börja älska henne, för då jag var förälskad i pappan så hängde ju hon med. Men då nyförälskelsen gav med sig efter något år så fanns där fortfarande en enorm kärlek till hennes pappa, men inte till henne tyvärr.

Vår relation hade nog sett så mycket bättre ut om jag hade växt in i rollen som bonusförälder istället för att gå in med buller och brak. Det är ett enormt bakslag att avsäga sig ansvar istället för att med tiden kunna ta mera ansvar för barnet. Har även talat med en familjeterapeut om detta och hon höll med.

Jag menar inte att du inte skall läsa sagor, hämta/lämna på dagis om det behövs o.s.v. Utan omvärdera din attityd om att NI har vårdnaden (vilket ju i ert fall är boendet). Av min erfarenhet är det bästa att se sig som ett vuxet syskon till bonusen (fast med rätt att säga till och betämma regler inom ens egna hem). Alltså man är en fullvärdig familjemedlem som måste höras i alla frågor som berör en själv. Man har rätt att delta på avslutningar, matcher och andra evenemang som bonusen deltar i, rätt att bestämma hur mycket ansvar man vill ta (hämtningar/lämningar, ha hemma då man är föräldraledig o.s.v.) men har inte rätt att utan föräldrarnas lov diskutera saker med lärare, läkare eller andra personer som har tystnadsplikt.

Jag önskar verkligen någon hade kunnat säga detta till mig då jag träffade min man...

Zaria

Äldre 1 Mar 11:46

#248

Anonym (åse) skrev 2011-03-01 11:37:59 följande:

Kort och gott det kallas ansvar.
ANSVAR som båda föräldrarna har, eller hur?
Att välja att inte närvara vid ett kvartsamtal istället ta det på tfn för att ha pengar kvar till roliga saker med barnet?
ANSVAR!
Mamman är väll inte någon lektant utan hon har ett ansvar och då innebär det också att titta in på dagis och visa intresse och förmodligen ha ett intresse om hur det går och vad de gör på dagis/skola.
Väldigt opersonligt att ta det per tfn enligt mig.
Det är nuförtiden så att vi föräldrar ska skriva under en del papper också och det går ju inte att göra per tfn.
Så nej, jag försvarar inte detta sätt som mamman har i det här.

Skulle någon välja att gå på ett möte där man kan få samma info via telefon ISTÄLLET för att hitta på något kul med sitt barn om man tvingas välja pga ekonomi skulle jag verkligen kalla egoistisk förälder.

Varför ttycker du att det är så viktigt att just sitta på mötet när man kan diskutera samma saker via telefon om man inte har råd att åka dit? Vad är det fantastiska med att sitta på möte?

Själv sitter jag på flertal möten varje vecka, och det är inte mycket jag inte skulle kunna få samma info om via mail eller telefon om det bara är 2 personer som skall mötas, det beror helt på hur förberedd man är.
Nätverksmöten däremot blir det ju mer komplicerat att ta via telefon.

Dessutom har jag aldrig skrivit på något papper som ensam vårdnadshavare på ett utvecklingsamtal. Utan de har jag fått hemskickade eller fått direkt på förskolan vid hämtning/lämning.

Anonym

Äldre 1 Mar 11:46

#249

R3becca skrev 2011-03-01 10:24:49 följande:

Klart hon är, men hon är inte en medlem i vår familj :)
Hon har ju en egen, på sidan av, precis som jag och min sambo har idag.
Hon har själv sagt "varför ska jag behöva jobba extra för att ha råd med bensin för att åka på ett möte som vi lika gärna kan ta över telefon?" - det tar jag som att hon är lat.
Jag är väldigt trevlig, och har ingen attityd alls mot henne. Det är hon som är en häxa... I de flesta avseenden!
Jag skrev "sådan är överenskommelsen", och alltså är det så :)

Hmm..... Hon är ju inte lat utan snarare fattig. Kanske pappan kan hjälpa till med bensinpengar?

Kajee

Äldre 1 Mar 11:47

#250

Minli skrev 2011-03-01 11:42:05 följande:

Ts jag vill råda dig att inte ta en för stor roll för snabbt. Du ser det inte nu, det har jag full förståelse för. Men jag gick också in i rollen som bonusmamma rätt fort och ville vara delaktig. Trots att intentionerna var goda, så funkade det inte så bra. Det är inte bara lagen utan tusen olika saker som kommer att påminna dig om att du inte har samma rättigheter (eller skyldigheter) som en vårdnadshavare. Det kommer garanterat att uppstå konflikter där du och pappan ser olika på saker och där kommer det igen upp. Mamman kan vilja ha delat boende i framtiden och då blir din roll annorlunda utan att du på något sätt kan påverka det. Du kan bli less på alltihop då du inte får den cred du tycker du förtjänar och då kan det påverka din relation till barnet. Det kan få mamman att vända taggarna utåt om du "tar för mycket plats" och fösvåra samarbetet. Och tyvärr är din och pappans relation så ny att ni inte känner varandra till 100% ännu och även det kan ställa till det då det blir "vardag" (om ni inte kände varandra innan ni blev ett par alltså).

I mitt fall blev det så att jag och bonusen inte har med varandra att göra mera. Då hon är här lever vi bredvid varandra, inte med varandra. Min roll som förälder funkade inte då jag i slutändan insåg att jag inte ville vara förälder utan bara få det att fungera för oss som en familj. Jag trodde att jag självklart skulle börja älska henne, för då jag var förälskad i pappan så hängde ju hon med. Men då nyförälskelsen gav med sig efter något år så fanns där fortfarande en enorm kärlek till hennes pappa, men inte till henne tyvärr.

Vår relation hade nog sett så mycket bättre ut om jag hade växt in i rollen som bonusförälder istället för att gå in med buller och brak. Det är ett enormt bakslag att avsäga sig ansvar istället för att med tiden kunna ta mera ansvar för barnet. Har även talat med en familjeterapeut om detta och hon höll med.

Jag menar inte att du inte skall läsa sagor, hämta/lämna på dagis om det behövs o.s.v. Utan omvärdera din attityd om att NI har vårdnaden (vilket ju i ert fall är boendet). Av min erfarenhet är det bästa att se sig som ett vuxet syskon till bonusen (fast med rätt att säga till och betämma regler inom ens egna hem). Alltså man är en fullvärdig familjemedlem som måste höras i alla frågor som berör en själv. Man har rätt att delta på avslutningar, matcher och andra evenemang som bonusen deltar i, rätt att bestämma hur mycket ansvar man vill ta (hämtningar/lämningar, ha hemma då man är föräldraledig o.s.v.) men har inte rätt att utan föräldrarnas lov diskutera saker med lärare, läkare eller andra personer som har tystnadsplikt.

Jag önskar verkligen någon hade kunnat säga detta till mig då jag träffade min man...

Mycket tummen upp. Du verkar ha hittat din roll bra trots att du inte "älskar" din bonus. jag vet inte om mina barns bonus "älskar" mina barn, men hon har samma inställning som dig och det applåderar jag.

?I, not events, have the power to make me happy or unhappy!

Mad as snow

Äldre 1 Mar 11:49

#251

R3becca skrev 2011-03-01 10:24:49 följande:

Klart hon är, men hon är inte en medlem i vår familj :)
Hon har ju en egen, på sidan av, precis som jag och min sambo har idag.
Hon har själv sagt "varför ska jag behöva jobba extra för att ha råd med bensin för att åka på ett möte som vi lika gärna kan ta över telefon?" - det tar jag som att hon är lat.
Jag är väldigt trevlig, och har ingen attityd alls mot henne. Det är hon som är en häxa... I de flesta avseenden!
Jag skrev "sådan är överenskommelsen", och alltså är det så :)

Får jag fråga varför du skriver sådana här saker om henne på ett öppet forum, där du är fullt identifierbar för de som känner dig och henne? Din blogg är inte direkt låst om man säger så. Inser du själv att du smutskastar henne helt öppet?

ius lexis

Äldre 1 Mar 11:55

#252

Även om det finns en sekretesslag så anser jag det dåligt av mamman att hon inte skulle vara med, detta med tanke på att hon lämpar över mamma ansvaret i övrigt. Då tycker jag uppriktigt att det är ego att inte ta med den person som står barnen så nära varje vecka. Det behöver ju inte vara antingen bio eller bonus!
Detta tycker jag då bonus har barnen under deras uppväxt förutom 2 helger i månaden.

Ej välkommen på utvecklingssamtal

INNEHÅLL