• Silkflower

    Ej välkommen på utvecklingssamtal

    För en tid sedan var det dags för utvecklingssamtal för min sambos 5-åring. Det första sen jag kom in i bilden.
     
    Efter att han via mailkonversation med förskoleläraren kommit överens om en tid som passade, så fick jag frågan om jag också ville närvara. Jag frågade förstås om pojkens mamma, men nej, det här gällde oss, enligt hans syn på det hela så pga att de är skilda så ska de även gå på skilda utvecklingssamtal. Jag sa att jag självklart ville närvara.
      Kort därpå fick sambon, via mail, frågan om de kommer bägge två, varpå hans svarade att "nej, det blir bara jag och Madde som kommer". Det dröjde inte länge förrän nästa mail kom med kommentaren att; "Då får vi boka in en ny tid då ni bägge kan komma, för det är dig och Nellie jag vill prata med."
      Jag tog otroligt illa vid mig och kände mig utfryst och undervärderad. Var mina känslor berättigade eller bottnade dem i själva verket i något annat? 
    Min sambo blev också lite upprörd över detta och tog "mitt parti". Han svarade fröken att det skulle vara svårt att försöka hitta en tid som passar dem bägge och la fram alternativen att träffa antingen honom eller modern, eller helt enkelt boka in två olika möten med dem var för sig. Det kom aldrig något svar och ju mer vi närmade oss datumet för det första inbokade mötet, desto mer började jag tvivla på om det skulle bli av överhuvudtaget. Min sambo å andra sidan tolkade tystnaden som att det var den första överenskommelsen som gällde. Jag bestämde mig då för att inte gå på samtalet då jag kände mig ovälkommen och det framförde jag till sambon som förstod mig och sa att han skulle ta upp med personalen min roll i barnets liv.

    Lite bakgrundshistoria. I samband med att jag och min sambo flyttade till hans hemort vid årsskiftet så tog vi även över vårdnaden av hans 5-årige son på heltid. Sonen har umgänge med sin mor varannan helg på annan ort och de har fortfarande gemensam vårdnad över sonen rent juridiskt. Jag har funnits i pojkens liv till viss del sen i somras då hans pappa bodde hos mig och vi hade honom de helger vi var lediga, dvs, var och varannan helg.
    Som det har sett ut sen dess så spenderar jag mer tid med pojken än vad hans far och mor gör sammanslaget.
    Är det inte då helt rimligt att jag borde ta del av hans utveckling då jag faktiskt utgör en så stor del av den?

    Det är jag som hämtar på dagis varje dag, lagar och ser till att han får i sig mat varje dag, ser till att han är hel och ren, tvättar hans kläder, lyssnar på honom, uppfostrar honom, uppmuntrar honom, belönar honom när han varit duktig, leker med honom hela dagarna varannan helg medans hans pappa jobbar. Men sen vad det ger för utdelning och hur det går för honom mentalt, fysiskt, socialt, osv har jag tydligen inte med att göra? 

    Till sist bestämde jag mig ändå för att följa med på samtalet, för att visa dem att jag också räknas. Andra ska inte få sätta värdet på mig.  Det blev aldrig några sura miner, utan samtalet gick bra och jag deltog även, inte bara närvarade. Ibland måste man stå upp för sig själv och ta sig själv för givet när andra inte gör det.

    Min fråga till er; Hur gör ni andra bonusföräldrar? Vad har ni för erfarenheter på detta område? har ni hamnat i liknande situation? hur har ni löst den?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-03-01 15:38
    Nu ligger jag lite efter då jag inte har haft tid att uppdatera mig i diskussionen men jag ska försöka bringa klarhet i en del frågor som har dykt upp. Uppenbarligen har jag oavsiktligt utelämnat en del viktiga bitar som ni förstås undrar över.

    För det första så var inte biomamman med på mötet. Förskoleläraren höll vid ett senare tillfälle ett möte med henne separat, något som man varken kan ta för givet eller kräva att dem ska göra. Det tycker jag var väldigt flexibelt och hänsynsfullt gjort av förskolan.

    Angående om biomamman motsatte sig min medverkan på mötet; jag har ingen aning. Men som jag tolkade det, utifrån förskolelärarens mail där hon frågar min sambo om de bägge två ska närvara på det inbokade mötet, så hade hon inte ens blivit kontaktad/tillfrågad om utvecklingssamtal. Av svaret som sen följde finns det inget som säger att förskolan inte godkände min närvaro, utan en önskan från deras sida om att få prata med bägge föräldrarna. Jag har citerat mailen. Det var känslan jag fick av att inte vara välkommen.
    När min sambo sedan hänvisade till sitt ex i frågan om vilka tider och datum som passar henne så blev det bara tyst.
    Hade förskolan eller biomamman meddelat mig eller sambon att de motsätter sig min närvaro så hade jag definitivt inte dykt upp på samtalet.
    Biomamma nämnde dessutom för min sambo att hon inte kunde närvara på det inbokade mötet, utan att hon och förskolan skulle boka in ett framöver. Om hon hade några invändningar mot/synpunkter på om vem eller vilka som ev. skulle gå när hon inte kunde, borde hon inte yttrat sig om det då?
  • Svar på tråden Ej välkommen på utvecklingssamtal
  • Minli
    sextiotalist skrev 2011-03-01 14:06:58 följande:
    Välkommen till medlarjobbet, been there, har medlat mellan sambon och exet, mellan exet och barnen. Ibland undrade jag vad diplomater tar för timpenning. Däremot har jag inte ändrat några arbetstider, inte rubbat på sådant, utan den biten har jag överlämnat åt föräldrarna.
    Inte heller har jag köpt saker bara för att.
    Jag medlade för att få en lugn vardag och slippa bråk och skrik mellan dessa vuxna personer.
    Nej alltså jag köpte inte saker bara för att. Utan saker barnet behövde hos oss som kläder, leksaker, hygienariklar, pysselgrejer och även möblerna då vi flyttade ihop. Tog det ansvaret helt enkelt. Nu i efterhand, speciellt efter att jag fått egna barn, förstår jag inte varför min man inte ville ta det ansvaret.

    Ja jag medlar också ibland för min egen skull, för att slippa höra på bråk. Men oftast låter jag dem hållas och tänker "stackars barn". För efter många år har jag insett att de inte lyssnar på mig, deras konflikt sitter för djupt. Men jag har dåligt samvete att jag inte orkar försöka för barnets skull...
  • sextiotalist
    Minli skrev 2011-03-01 14:27:08 följande:
    Nej alltså jag köpte inte saker bara för att. Utan saker barnet behövde hos oss som kläder, leksaker, hygienariklar, pysselgrejer och även möblerna då vi flyttade ihop. Tog det ansvaret helt enkelt. Nu i efterhand, speciellt efter att jag fått egna barn, förstår jag inte varför min man inte ville ta det ansvaret.

    Ja jag medlar också ibland för min egen skull, för att slippa höra på bråk. Men oftast låter jag dem hållas och tänker "stackars barn". För efter många år har jag insett att de inte lyssnar på mig, deras konflikt sitter för djupt. Men jag har dåligt samvete att jag inte orkar försöka för barnets skull...
    Jag hade tur, de lyssnade på mig och när det gällde vissa saker så tog exet det hellre med mig än min sambo. för att jag kunde lägga fram det bättre helt enkelt.
    Annars så har det varit inför student och sådant att det varit hon och jag som planerat, eftersom hon har levt ihop med den mannen och jag lever ihop med honom, så är vi fullt medvetna om att vissa saker skall han inte blandas in i Flört.
  • Minli
    sextiotalist skrev 2011-03-01 14:31:19 följande:
    Jag hade tur, de lyssnade på mig och när det gällde vissa saker så tog exet det hellre med mig än min sambo. för att jag kunde lägga fram det bättre helt enkelt.
    Annars så har det varit inför student och sådant att det varit hon och jag som planerat, eftersom hon har levt ihop med den mannen och jag lever ihop med honom, så är vi fullt medvetna om att vissa saker skall han inte blandas in i Flört.
    Haha, ja så kan det ju gå i bästa fall

    Här har jag svårt att se att vi öh skulle fira hennes student ihop med mamman...
  • Anonym

    Bortsett från det rent juridiska som kanske stoppar läraren från att vilja ha med bonusmamman på utv samtalet så kan det ju vara så att man med bgge föräldrarna vill ta upp hur pojkens nya bostadssituation har påverkat honom i skolan. Hans vardag har ju ändrats ganska drastiskt i och med att han nu bara träffar sin mamma varannan helg och i princip bor heltid hos papan och hans nya. Detta kan ha påverkat hans fungerande i skolan.

    Ts, hur länge sedan var det han och mamman separerade? 

  • Zaria
    Mad as snow skrev 2011-03-01 13:59:50 följande:
    Okej. Själv har jag under mina år på FL stött på otroligt många människor jag känner eller känner till. Grannar, arbetskamrater, gamla ex - you name it. Jag tycker att det är otroligt gränslöst att gå ut med en öppen identitet och skriva som du gör om den här personen, mamman till ditt bonusbarn. Du riskerar att ställa till med mycket skada, om inte annat för dig själv. Dock är det ju närmast övertydligt att du inte tar till dig det här, utan sparkar bakut. Vilket gör mitt framhärdande som helt obegripligt, med tanke på att du förmodligen fattar noll av vad jag faktiskt varnar dig för. 
    Instämmer till fullo, dessutom verkar "R3cca" vara ganska påläst om biomamman och veta saker om både henne, hennes familj och personlighet till skillnad från biomamman som enligt henne inte ens vet vem hon är. Det tycker jag är lite udda och dessutom ganska skrämmande.
  • sextiotalist
    Anonym skrev 2011-03-01 14:48:51 följande:
    Bortsett från det rent juridiska som kanske stoppar läraren från att vilja ha med bonusmamman på utv samtalet så kan det ju vara så att man med bgge föräldrarna vill ta upp hur pojkens nya bostadssituation har påverkat honom i skolan. Hans vardag har ju ändrats ganska drastiskt i och med att han nu bara träffar sin mamma varannan helg och i princip bor heltid hos papan och hans nya. Detta kan ha påverkat hans fungerande i skolan.

    Ts, hur länge sedan var det han och mamman separerade? 
    Dessutom kan det komma upp saker som berör biomamman som påverkar barnets vardag, som inte en utomstående har med att göra.
    Dvs det kan vara känsliga saker som tas upp när det gäller barnet och även om barnet och den nya har en bra relation så kanske det inte är så lämpligt att den nya är med och hör detta.
  • Mad as snow
    Zaria skrev 2011-03-01 14:53:24 följande:
    Instämmer till fullo, dessutom verkar "R3cca" vara ganska påläst om biomamman och veta saker om både henne, hennes familj och personlighet till skillnad från biomamman som enligt henne inte ens vet vem hon är. Det tycker jag är lite udda och dessutom ganska skrämmande.
    Huvudet på spiken. 
  • Anonym (så olika)

    så olika det kan vara.
    vi är stor familj ;D

    jag får inte ha ngt med bonus att göra då biomamman avskyr mig.

    min äldsta dotters bonusmamma och -pappa har fått vara med så mycket de kunnat så även min äldsta sons dito.

    som bonus har vi skyldigheter men inga rättigheter.

    jag är så glad att mina äldre barn har bonusar i sina liv som verkligen uppskattar och älskar dem! en stor rikedom för dem och även en trygghet för både dem och mig.

    jag förstår inte de som inte ser nyttan av att deras barn har flera vuxna runt sig?

  • sextiotalist
    Anonym (så olika) skrev 2011-03-01 15:37:23 följande:
    så olika det kan vara.vi är stor familj ;Djag får inte ha ngt med bonus att göra då biomamman avskyr mig.min äldsta dotters bonusmamma och -pappa har fått vara med så mycket de kunnat så även min äldsta sons dito.som bonus har vi skyldigheter men inga rättigheter.jag är så glad att mina äldre barn har bonusar i sina liv som verkligen uppskattar och älskar dem! en stor rikedom för dem och även en trygghet för både dem och mig. jag förstår inte de som inte ser nyttan av att deras barn har flera vuxna runt sig?

    Nej, du har inga skyldigheter som bonusvuxen, inte mer än att vara en vuxen som respekterar din mans barn och behandlar dessa med respekt.
  • Zaria
    sextiotalist skrev 2011-03-01 15:39:27 följande:
    Nej, du har inga skyldigheter som bonusvuxen, inte mer än att vara en vuxen som respekterar din mans barn och behandlar dessa med respekt.
Svar på tråden Ej välkommen på utvecklingssamtal