• Silkflower

    Ej välkommen på utvecklingssamtal

    För en tid sedan var det dags för utvecklingssamtal för min sambos 5-åring. Det första sen jag kom in i bilden.
     
    Efter att han via mailkonversation med förskoleläraren kommit överens om en tid som passade, så fick jag frågan om jag också ville närvara. Jag frågade förstås om pojkens mamma, men nej, det här gällde oss, enligt hans syn på det hela så pga att de är skilda så ska de även gå på skilda utvecklingssamtal. Jag sa att jag självklart ville närvara.
      Kort därpå fick sambon, via mail, frågan om de kommer bägge två, varpå hans svarade att "nej, det blir bara jag och Madde som kommer". Det dröjde inte länge förrän nästa mail kom med kommentaren att; "Då får vi boka in en ny tid då ni bägge kan komma, för det är dig och Nellie jag vill prata med."
      Jag tog otroligt illa vid mig och kände mig utfryst och undervärderad. Var mina känslor berättigade eller bottnade dem i själva verket i något annat? 
    Min sambo blev också lite upprörd över detta och tog "mitt parti". Han svarade fröken att det skulle vara svårt att försöka hitta en tid som passar dem bägge och la fram alternativen att träffa antingen honom eller modern, eller helt enkelt boka in två olika möten med dem var för sig. Det kom aldrig något svar och ju mer vi närmade oss datumet för det första inbokade mötet, desto mer började jag tvivla på om det skulle bli av överhuvudtaget. Min sambo å andra sidan tolkade tystnaden som att det var den första överenskommelsen som gällde. Jag bestämde mig då för att inte gå på samtalet då jag kände mig ovälkommen och det framförde jag till sambon som förstod mig och sa att han skulle ta upp med personalen min roll i barnets liv.

    Lite bakgrundshistoria. I samband med att jag och min sambo flyttade till hans hemort vid årsskiftet så tog vi även över vårdnaden av hans 5-årige son på heltid. Sonen har umgänge med sin mor varannan helg på annan ort och de har fortfarande gemensam vårdnad över sonen rent juridiskt. Jag har funnits i pojkens liv till viss del sen i somras då hans pappa bodde hos mig och vi hade honom de helger vi var lediga, dvs, var och varannan helg.
    Som det har sett ut sen dess så spenderar jag mer tid med pojken än vad hans far och mor gör sammanslaget.
    Är det inte då helt rimligt att jag borde ta del av hans utveckling då jag faktiskt utgör en så stor del av den?

    Det är jag som hämtar på dagis varje dag, lagar och ser till att han får i sig mat varje dag, ser till att han är hel och ren, tvättar hans kläder, lyssnar på honom, uppfostrar honom, uppmuntrar honom, belönar honom när han varit duktig, leker med honom hela dagarna varannan helg medans hans pappa jobbar. Men sen vad det ger för utdelning och hur det går för honom mentalt, fysiskt, socialt, osv har jag tydligen inte med att göra? 

    Till sist bestämde jag mig ändå för att följa med på samtalet, för att visa dem att jag också räknas. Andra ska inte få sätta värdet på mig.  Det blev aldrig några sura miner, utan samtalet gick bra och jag deltog även, inte bara närvarade. Ibland måste man stå upp för sig själv och ta sig själv för givet när andra inte gör det.

    Min fråga till er; Hur gör ni andra bonusföräldrar? Vad har ni för erfarenheter på detta område? har ni hamnat i liknande situation? hur har ni löst den?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-03-01 15:38
    Nu ligger jag lite efter då jag inte har haft tid att uppdatera mig i diskussionen men jag ska försöka bringa klarhet i en del frågor som har dykt upp. Uppenbarligen har jag oavsiktligt utelämnat en del viktiga bitar som ni förstås undrar över.

    För det första så var inte biomamman med på mötet. Förskoleläraren höll vid ett senare tillfälle ett möte med henne separat, något som man varken kan ta för givet eller kräva att dem ska göra. Det tycker jag var väldigt flexibelt och hänsynsfullt gjort av förskolan.

    Angående om biomamman motsatte sig min medverkan på mötet; jag har ingen aning. Men som jag tolkade det, utifrån förskolelärarens mail där hon frågar min sambo om de bägge två ska närvara på det inbokade mötet, så hade hon inte ens blivit kontaktad/tillfrågad om utvecklingssamtal. Av svaret som sen följde finns det inget som säger att förskolan inte godkände min närvaro, utan en önskan från deras sida om att få prata med bägge föräldrarna. Jag har citerat mailen. Det var känslan jag fick av att inte vara välkommen.
    När min sambo sedan hänvisade till sitt ex i frågan om vilka tider och datum som passar henne så blev det bara tyst.
    Hade förskolan eller biomamman meddelat mig eller sambon att de motsätter sig min närvaro så hade jag definitivt inte dykt upp på samtalet.
    Biomamma nämnde dessutom för min sambo att hon inte kunde närvara på det inbokade mötet, utan att hon och förskolan skulle boka in ett framöver. Om hon hade några invändningar mot/synpunkter på om vem eller vilka som ev. skulle gå när hon inte kunde, borde hon inte yttrat sig om det då?
  • Svar på tråden Ej välkommen på utvecklingssamtal
  • Anonym (så olika)
    sextiotalist skrev 2011-03-01 15:39:27 följande:
    Nej, du har inga skyldigheter som bonusvuxen, inte mer än att vara en vuxen som respekterar din mans barn och behandlar dessa med respekt.
    Ja..?
  • sextiotalist
    Anonym (så olika) skrev 2011-03-01 15:44:56 följande:
    Ja..?
    Exakt, du har en skyldighet att vara vuxen och en bra medmänniska, men det är ju inte bara applicerbart i hemmet.
  • Silkflower
    h8him skrev 2011-02-28 16:16:58 följande:
    Har hon gett upp? Kan de ha en dom? Kan mamman må dåligt för tillfället? Kan det vara så att hon studerar/jobbar på annan ort eller oregelbundna arbetstider? Samarbetet mellan pappan och mamman verkar inte vara det bästa... Det finns många skäl att inte kunna ha växelvis boende.

    Ja, biomamman studerar på annan ort, vilket hon även gjorde innan vi tog över boendet. Hon gjorde valet att flytta till studieorten, vi skulle oavsett detta ha tagit över boendet enligt tidigare överenskommelse, så fort vi flyttat till pojkens hemort.

  • Silkflower
    Amy1983 skrev 2011-02-28 16:07:57 följande:
    Som jag hartolkat det har pappan och TS flyttat till orten där pojken bor. Jag tolkar också det som att mamman flyttat från orten. Då kanske hon lämnade över boendet för att pojken skulle få gå kvar på samma förskola och ha samma kompisar när han sen går upp i sexårsverksamheten.
    Isf. har hon visserligen "gett upp" boendet men då för pojkens skull. Undrar om TS och pappan hade gjort en sån uppoffring?
    Växelvis boende har dom fortf.då mamman har sonen vh
    Dina första två tolkningar är korrekta. Men det är även så att mamman och pappan kom överens om att byta boendet innan hon hade bestämt sig för att flytta från orten.

    I så fall gjorde pappan en sådan uppoffring när han separerade från mamman och lämnade boendet till henne pga sina oregelbundna arbetstider.

    Men det kunde ju inte du veta.Obestämd
  • Amy1983
    Anonym (what?) skrev 2011-03-01 13:26:03 följande:
    OT men VAD exakt kostar 4000 kronor i månaden för ett litet barn? Ska han betala för rätten att ta beslut? Du vet väl att du måste stå för hälften av kostnaderna gällande barnet, det är ju inte så att han ska hålla dig med pengar? Du låter ju avundsjuk på att han kan lägga pengar på sig själv ju.
    ***
    Hon har kostat detta  i snitt. Dessutom ska man betala efter förmåga. Jag går minus varje månad, det gör inte han. Och ja, plumpt sagt så får han betala för sin rätt att ta beslut. Jag är inte avundsjuk, förstår inte varför detta alltid kommer upp, det jag tycker är för jävligt är att en vuxen människa är så jävla oansvarig att han lägger pengarna (t.o.m. mer än an har) på sjuka saker som t.ex. spel, men sen gnäller när det gäller saker till sitt barn.
    Kan gladeligen åka 10 mil enkel resa för att roa sig, men en extra umgängesvända i veckan var jobbigt (2,5 mil enkel resa mellan honom och  barnet).
    Hade jag vetat att han också kämpat och  verkligen prioriterat dottern hade jag inte sagtnåt. Men att hela tiden hävda att dottern kommer i allra första hand alltid och sen agera tvärtom det är så genomfalskt så det är äckligt
  • sextiotalist
    Amy1983 skrev 2011-03-01 16:06:33 följande:
    Hon har kostat detta  i snitt. Dessutom ska man betala efter förmåga. Jag går minus varje månad, det gör inte han. Och ja, plumpt sagt så får han betala för sin rätt att ta beslut. Jag är inte avundsjuk, förstår inte varför detta alltid kommer upp, det jag tycker är för jävligt är att en vuxen människa är så jävla oansvarig att han lägger pengarna (t.o.m. mer än an har) på sjuka saker som t.ex. spel, men sen gnäller när det gäller saker till sitt barn.
    Kan gladeligen åka 10 mil enkel resa för att roa sig, men en extra umgängesvända i veckan var jobbigt (2,5 mil enkel resa mellan honom och  barnet).
    Hade jag vetat att han också kämpat och  verkligen prioriterat dottern hade jag inte sagtnåt. Men att hela tiden hävda att dottern kommer i allra första hand alltid och sen agera tvärtom det är så genomfalskt så det är äckligt
    Dyr liten dotter du har, har en tonåring och nej, det är svårt att komma upp till detta belopp. även om vi räknar med datorn han fick för ett år sedan.
  • Amy1983
    Silkflower skrev 2011-03-01 16:05:31 följande:
    Dina första två tolkningar är korrekta. Men det är även så att mamman och pappan kom överens om att byta boendet innan hon hade bestämt sig för att flytta från orten.

    I så fall gjorde pappan en sådan uppoffring när han separerade från mamman och lämnade boendet till henne pga sina oregelbundna arbetstider.

    Men det kunde ju inte du veta.Obestämd
    Ja du har rätt. Även pappan har gjort en uppoffring för att han tänkte på barnet. Han insåg att det hade det bäst när det hadeboendet hos mamman då. På samma sätt har kanske mamman då insett att barnet har det bäst om det har boendet hos er och att hon själv  sparar pengar på att flytta till studieorten, pengar hon kan lägga på barnet t.ex.
    Men det betyder inte att hon inte vill eller kan vara en engagerad mamma för det.
  • Silkflower
    Anonym (tack o lov) skrev 2011-02-28 16:24:12 följande:
    h8him skrev 2011-02-28 16:16:58 följande:
    Har hon gett upp? Kan de ha en dom? Kan mamman må dåligt för tillfället? Kan det vara så att hon studerar/jobbar på annan ort eller oregelbundna arbetstider? Samarbetet mellan pappan och mamman verkar inte vara det bästa... Det finns många skäl att inte kunna ha växelvis boende.
    Ja säg det. biopappan kanske har fått boendet via en tingsrättsdom? Eller något annat skäl. Det framgår inte.
    Nu framgår det - i min tilläggskommentar.
  • Amy1983
    sextiotalist skrev 2011-03-01 16:09:34 följande:
    Dyr liten dotter du har, har en tonåring och nej, det är svårt att komma upp till detta belopp. även om vi räknar med datorn han fick för ett år sedan.
    Nu räknar jag även med allt som vi köpte innan vi fick henne, t.ex. vagn, babyskydd, ev. möbler. Detta hade inte pappan råd att hjälpa till med för han hade annat han la sina pengar på.

    Och som jag sagt innan, jag är inte avundsjuk på att han har pengar. Skulle jag nån gång ha mer pengar över och han skulle få det sämre ställt (arbetslöshet t.ex.) så skulle jag givetvis gå med på att han betalade mindre också. Men då har han mindre pengar av en anledning han inte kan råda över.

    Man får också ta med i räkningarna att jag har halverat min inkomst, hade 8200:- från CSN innan barn, men fick bara lägsta belopp från FK och tog ut 6 dgr/vecka. Fick då 3900:- efter skatt. Det är en jäkla skillnad. Pappans inkomst är oförändrad medan jag då har halverat inkomsten, tagit hand om dotter 100% sen födseln + köpt allt som behövdes till henne.
  • Silkflower

    Ursäkta om jag dröjer med svar på kommentarer/frågor, jag har kommit efter i diskussionen och är i fullt sjå med att uppdatera mig i ämnet.

    Tack för visat tålamod och deltagande, jag återkommer så snart jag har möjlighet.

    /TS

Svar på tråden Ej välkommen på utvecklingssamtal