Silkflower

Äldre 28 Feb 12:45

367 svar

Ej välkommen på utvecklingssamtal

För en tid sedan var det dags för utvecklingssamtal för min sambos 5-åring. Det första sen jag kom in i bilden.

Efter att han via mailkonversation med förskoleläraren kommit överens om en tid som passade, så fick jag frågan om jag också ville närvara. Jag frågade förstås om pojkens mamma, men nej, det här gällde oss, enligt hans syn på det hela så pga att de är skilda så ska de även gå på skilda utvecklingssamtal. Jag sa att jag självklart ville närvara.
Kort därpå fick sambon, via mail, frågan om de kommer bägge två, varpå hans svarade att "nej, det blir bara jag och Madde som kommer". Det dröjde inte länge förrän nästa mail kom med kommentaren att; "Då får vi boka in en ny tid då ni bägge kan komma, för det är dig och Nellie jag vill prata med."
Jag tog otroligt illa vid mig och kände mig utfryst och undervärderad. Var mina känslor berättigade eller bottnade dem i själva verket i något annat?
Min sambo blev också lite upprörd över detta och tog "mitt parti". Han svarade fröken att det skulle vara svårt att försöka hitta en tid som passar dem bägge och la fram alternativen att träffa antingen honom eller modern, eller helt enkelt boka in två olika möten med dem var för sig. Det kom aldrig något svar och ju mer vi närmade oss datumet för det första inbokade mötet, desto mer började jag tvivla på om det skulle bli av överhuvudtaget. Min sambo å andra sidan tolkade tystnaden som att det var den första överenskommelsen som gällde. Jag bestämde mig då för att inte gå på samtalet då jag kände mig ovälkommen och det framförde jag till sambon som förstod mig och sa att han skulle ta upp med personalen min roll i barnets liv.

Lite bakgrundshistoria. I samband med att jag och min sambo flyttade till hans hemort vid årsskiftet så tog vi även över vårdnaden av hans 5-årige son på heltid. Sonen har umgänge med sin mor varannan helg på annan ort och de har fortfarande gemensam vårdnad över sonen rent juridiskt. Jag har funnits i pojkens liv till viss del sen i somras då hans pappa bodde hos mig och vi hade honom de helger vi var lediga, dvs, var och varannan helg.
Som det har sett ut sen dess så spenderar jag mer tid med pojken än vad hans far och mor gör sammanslaget.
Är det inte då helt rimligt att jag borde ta del av hans utveckling då jag faktiskt utgör en så stor del av den?

Det är jag som hämtar på dagis varje dag, lagar och ser till att han får i sig mat varje dag, ser till att han är hel och ren, tvättar hans kläder, lyssnar på honom, uppfostrar honom, uppmuntrar honom, belönar honom när han varit duktig, leker med honom hela dagarna varannan helg medans hans pappa jobbar. Men sen vad det ger för utdelning och hur det går för honom mentalt, fysiskt, socialt, osv har jag tydligen inte med att göra?

Till sist bestämde jag mig ändå för att följa med på samtalet, för att visa dem att jag också räknas. Andra ska inte få sätta värdet på mig. Det blev aldrig några sura miner, utan samtalet gick bra och jag deltog även, inte bara närvarade. Ibland måste man stå upp för sig själv och ta sig själv för givet när andra inte gör det.

Min fråga till er; Hur gör ni andra bonusföräldrar? Vad har ni för erfarenheter på detta område? har ni hamnat i liknande situation? hur har ni löst den?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-03-01 15:38
Nu ligger jag lite efter då jag inte har haft tid att uppdatera mig i diskussionen men jag ska försöka bringa klarhet i en del frågor som har dykt upp. Uppenbarligen har jag oavsiktligt utelämnat en del viktiga bitar som ni förstås undrar över.

För det första så var inte biomamman med på mötet. Förskoleläraren höll vid ett senare tillfälle ett möte med henne separat, något som man varken kan ta för givet eller kräva att dem ska göra. Det tycker jag var väldigt flexibelt och hänsynsfullt gjort av förskolan.

Angående om biomamman motsatte sig min medverkan på mötet; jag har ingen aning. Men som jag tolkade det, utifrån förskolelärarens mail där hon frågar min sambo om de bägge två ska närvara på det inbokade mötet, så hade hon inte ens blivit kontaktad/tillfrågad om utvecklingssamtal. Av svaret som sen följde finns det inget som säger att förskolan inte godkände min närvaro, utan en önskan från deras sida om att få prata med bägge föräldrarna. Jag har citerat mailen. Det var känslan jag fick av att inte vara välkommen.
När min sambo sedan hänvisade till sitt ex i frågan om vilka tider och datum som passar henne så blev det bara tyst.
Hade förskolan eller biomamman meddelat mig eller sambon att de motsätter sig min närvaro så hade jag definitivt inte dykt upp på samtalet.
Biomamma nämnde dessutom för min sambo att hon inte kunde närvara på det inbokade mötet, utan att hon och förskolan skulle boka in ett framöver. Om hon hade några invändningar mot/synpunkter på om vem eller vilka som ev. skulle gå när hon inte kunde, borde hon inte yttrat sig om det då?

Silkflower

Äldre 1 Mar 21:13

#301

Anonym (insatt) skrev 2011-03-01 20:40:53 följande:

Och då hoppas jag att han, av respekt för den andra föräldern,först hade försäkrat sig om att hon tyckte att det var ok att du blev inbjuden?

Så här i efterhand har jag frågat honom och fått reda på att så inte var fallet. Jag tror inte att han heller tänkte tanken att han borde ha haft hennes medgivande. Jag har förklarat för honom att enligt laglig mening så gjorde vi tydligen fel, men hans respons var att så länge ingen protesterar så är det ingen fara, typ.

Anonym (M)

Äldre 1 Mar 21:16

#302

Kan bara säga själv varför jag vill ha min sambo med (min äldsta dotters bonuspappa).

Han är lika stor del i hennes vardagsliv som jag, vad gäller läxor, aktiviteter, regler, lyssna på henne, allt helt enkelt.
Han tänker på saker som inte jag tänker på eller på ett annat sätt och har ofta frågat väldigt bra saker som inte jag tänkt på eller om saker som dykt upp under samtalet.
Det blir helt enkelt ett mycket mer givande samtal med honom med också, och däremed i slutänden mycket bättre för tösen.

Vad gäller hennes egen biopappa är han helt enkelt inte närvarande, har aldrig varit och lär troligen aldrig bli och jag har tack och lov ensam vårdnad så jag slipper fråga honom om lov.

sextiotalist

Äldre 1 Mar 21:20

#303

Zaria skrev 2011-03-01 21:09:50 följande:

För 6:e gången idag eller så, men håller med dig där också =)

Jag gillar ja-sägare :D

Zaria

Äldre 1 Mar 21:27

#304

sextiotalist skrev 2011-03-01 21:20:56 följande:

Jag gillar ja-sägare :D

Jag med, men börjar bli lite trött på mig själv nu, har ju varit snäll och hållt med hela dagen...Jag börjar känna mig en aning, hmmm, mesig =P

Silkflower

Äldre 1 Mar 21:31

#305

Anonym (tack o lov) skrev 2011-02-28 16:37:24 följande:

Nej visst.
Men ingen ger den här bonusmamman det minsta beröm i den här tråden. Du mfl är snabba på att kommentera det juridiska, men ingen har säger hur duktig o snäll hon är med barnet.

Vad säger du om det?

Jo - du gör det (tack och lov)

Det gör inget att ingen för övrigt gör det här, för jag vet hur duktig, snäll och betydelsefull jag är för barnet i fråga. Och det viktigaste av allt så får jag ständigt bekräftelse på att pojken uppskattar och trivs i mitt sällskap.

Emeli

Äldre 1 Mar 21:54

#306

Hej Bonusmamma!
Då ska absolut inte ta detta personligt. Det har inte med dig att göra, utan med lagstiftningen. Båda bioföräldrarna är vårdnadshavare. Det är vårdnadshavarna som ska kallas till utvecklingssamtal. Om båda vårdnadshavarna samtycker kan givetvis en bonusförälder närvara, men bara då.

I förskolan råder hårda krav på sekrestess, hårdare än i skolan. Det förklarar förskollärarens hållning. Något annat hade inte varit proferssionellt.

I skolan skriver man alltid en IUP (Individuell UtvecklingsPlan) i samband med utvecklingssamtalet. Av den anledningen kan man inte först ha ett samtal med pappan närvarande, därefter ett med mamman. Hur förvirrande skulle det inte bli för barnet om man först bestämmer vilka mål eleven ska arbeta med med pappan, och kort därefter bestämmer helt andra med mamman? Vilken IUP ska gälla? Detta är en av anledningarna till att man inte kan ha dubbla utvecklingssamtal, åtminstone inte i skolan. Hur de gör i förskolan vet jag inte, men jag misstänker att de jobbar ganska likt oss lärare på denna punkt. En annan anledning är arbetsbördan för lärarna. Arbetet med skriftliga omdömen, IUP och utveklingssamtal är ganska betungande om man har många barn/elever i gruppen. I vissa klasser har mer än hälften av eleverna skilda föräldrar, med gemensam vårdnad. Försök att föreställa vilket merarbete det skulle innebära, och hur mycket extra tid det skulle ta. Tid som måste tas någonstans ifrån. Det blir barenen som drabbas.

Du ska alltså inte ta detta personligt. Det har ingenting med dig att göra som person. Tråkigt att inte förskolan lyckades förmedla det. Tråkigt också att biopappan inte förstod det. Hoppas han inser att han inte utan vidare kan bjuda in dig, inte utan att kolla med biomamman om det är ok.

Hälsningar från en grundskollärare.

Emeli

Äldre 1 Mar 22:02

#307

Anonym (M) skrev 2011-03-01 21:16:05 följande:

Kan bara säga själv varför jag vill ha min sambo med (min äldsta dotters bonuspappa).

Han är lika stor del i hennes vardagsliv som jag, vad gäller läxor, aktiviteter, regler, lyssna på henne, allt helt enkelt.
Han tänker på saker som inte jag tänker på eller på ett annat sätt och har ofta frågat väldigt bra saker som inte jag tänkt på eller om saker som dykt upp under samtalet.
Det blir helt enkelt ett mycket mer givande samtal med honom med också, och däremed i slutänden mycket bättre för tösen.

Vad gäller hennes egen biopappa är han helt enkelt inte närvarande, har aldrig varit och lär troligen aldrig bli och jag har tack och lov ensam vårdnad så jag slipper fråga honom om lov.

Eftersom du är ensam vårdnashavare är det du som bestämmer, En helt annan situation.

Anonym

Äldre 1 Mar 22:07

#308

Silkflower skrev 2011-03-01 21:31:19 följande:

Jo - du gör det (tack och lov)

Det gör inget att ingen för övrigt gör det här, för jag vet hur duktig, snäll och betydelsefull jag är för barnet i fråga. Och det viktigaste av allt så får jag ständigt bekräftelse på att pojken uppskattar och trivs i mitt sällskap.

Han hade gett dig en spontan kram för ett par dagar sen enligt din pres. Wow.

Anonym (M)

Äldre 1 Mar 22:20

#309

Emeli skrev 2011-03-01 22:02:32 följande:

Eftersom du är ensam vårdnashavare är det du som bestämmer, En helt annan situation.

Det var med om varför man nu skulle vilja ha med Bonus på utvecklingsamtal istället för antingen ensam eller med den andra bioföräldern.

För även om hennes biopappa hade varit närvarande hade jag velat ha med min sambo då han som sagt tänker på saker som kanske jag missar. Två eller tre personer kan ofta komma att tänka på mer saker än en själv, som i slutänden kan komma barnet till nytta.

Anonym (222)

Äldre 1 Mar 22:49

#310

Anonym (envis) skrev 2011-03-01 20:59:48 följande:

Så med andra ord säger du att den ovannämnda förskoleläraren i TS bröt mot sekretesslagen då hon inte motsatte sig bonusmammans närvaro vid utvecklingssamtalet?

Men som du (?) eller någon annan skrev så har du/hon som lärare, utvecklingssamtal enbart med vårdnadshavare. Även om alla inblandade kring barnet kan komma överens?

Jag håller inte med. Alla föräldrar/vuxna kan inte kommunicera bra.

Och varför var i så fall förskoleläraren i TS så angelägen om att träffa bägge föräldrar?

Som någon förälder skrev så har man olika uppfattning om vad som är väsentlig information, samt tar man till sig saker olika. Likaväl har man olika saker man vill fråga om, ge information om o.s.v.

Om det alltid är enbart den ena partnern i en familj som går på utvecklingssamtal och läkarbesök så kommer det även att reflektera på familjen och således barnet. Likaväl om det alltid enbart är den ena föräldern till barnet. Varje vuxen i ett barns liv förhåller sig på ett individuellt sätt till barnet och har därmed olika saker att bidra med.

Jag vill referera till två tidigare inlägg;

"Som bonusmamma anser jag det ganska viktigt att veta om mitt sätt att hjälpa till med läxläsning är rätt eller inte. Att bara hämta information från en pappa som knappt vet vad dom talar om anser jag inte ger så mycket, det är bara jag som hjälper barnen med läxorna och då är det också ganska logiskt att det är jag som har frågor att ställa under samtalet."

2. "Rent legalt är det så att du har igentligen inget rätt att vara med. Säger någon av vårdnadshavarna nej så är det nej. Men däremot kan jag tycka att du som har stor del i barnets vardag är nyttig att ha med på utvecklingssamtal."

För att kunna ha förmågan att bli en så bra bonusförälder som möjligt så behöver man en i inblick i dess hela liv, inte bara bitar av det. För att kunna förstå det, varför den gör si eller så, eller inte, vad man bör tänka på/ta hänsyn till, för att göra kopplingar och dra slutsatser av händelser. Få feedback, åsikter och synpunkter på sitt bemötande av barnet, hur det påverkas av hur man förhåller sig till det.

Det är i alla fall min övertygelse, och jag vet att det finns fler som håller med.

Om du vill klaga på hur lagen är utformad så är du välkommen att skriva till lagstiftarna.

Lagen ser ut som den gör oavsett vad folk tycker är moraliskt rätt. Det är tex maxhastighet 30 utanför skolor och förskolor, men de flesta bilförare tycker att det är knäppt och kör därför betydligt fortare. Polisen kommer att bötfälla dessa fortkörare oavsett om bilföraren tycker att det egentligen borde ha varit maxhastighet 70 på sträckan.

Samma sak med sekretesslagen. Den ser ut som den gör och om myndigheterna får in en anmälan mot en lärare som kommer de att vidta åtgärder, oavsett om läraren personligen tycker att det är okej att prata detaljer om barnen med icke vårdnadshavare.

Ej välkommen på utvecklingssamtal

INNEHÅLL