Hej
Tänkte bara berätta vad som hänt sen jag sist skrev detta inlägg:
14/12: Får händerna på anmälan som mamman gjort mot mig för misshandel. Får tyvärr inte lämna ut några uppgifter om vad den sade. Men kan säga rent generellt att jag skulle bevilja spärrmarkering både till mig själv som skatteverkspersonal, och för kvinnan som kom och sökte spärrmarkering om hälften av det som stod i anmälan var sant :). När jag läste anmälan så fattar varför folk tror att jag är nån Jim Grapenkrantz(läs artikel i expressen om den s.k "sexmonstret").
Muntlig förberedelse och 15/12:
Får besked om att jag kommit in på 10p Familjerätt på www.ltu.se, ironin spelar ofta en ett spratt :), samt även kommit in på Sjuksköterska programmet(ska bli ambulansförare är mitt mål).
Får ett brev från Barn o Ungdomsenheten, någon utredning av mamman och barnens förhållande kommer inte ske. Ringer upp och pratar med kvinnan som skrivit brevet, detta då det mamman påstått var faktafel, efter ett långt samtal och där jag visat att hälften av det mamman sagt går att bevisa med oberoende källor så skall hon ta upp det med sin handledare igen. Jag förstår om det lät som jag var påstridig i samtalet och övertalade henne, men så var icke fallet. Sade bara vad som kunde visas från oberoende källor om det som mamman hade sagt och påstått. Som skrivet innan, kolla vad som är fakta, sedan vad jag säger och mamman säger är ointressant. Det som ska granskas är fakta som inte talar nåt språk, annat än fakta språket. Som t.ex "denna flicka anses helt frisk av oss på habiliteringen", hur kan man då ta sin dotter till doktorn ändå?. Samt ett brev som mamman skrivit till mig för om än 6 år sedan där hon skriver att "Du hjälpde mig att bygga upp min självförtroende som jag hade någonstans tappat bort", detta för att åter visa för både myndigheter och privatpersoner att jag är inte nån som vill nån illa eller gör nån illa. Fattar inte varför mamman ljuger då lögner(vita eller skära) alltid avslöjas med sanningen. Har nu verkligen börjat fatta hur grymt munvig mamman har varit, hon har haft 10 veckor på sig att sprida lögner och osanningar till alla myndigheter. Fattar återigen varför folk tror att jag är nån Jim Grapenkrantz(läs artikel i expressen om den s.k "sexmonstret"). Skönt iallafall att folk och myndigheter börjar inse att det är nåt som inte stämmer i mammans story.
Muntlig förberedelse 15/12: Min brorsa + Kvinnojours kvinna som kontaktpersoner = Umgänge varannan helg i sthlm. Barnen skrivna hos mamman. Mamman får ny lägenhet från 1:a Jan. Om jag flyttar till sthlm kan umgänge även börja ske på vardagarna. Jag kommer dock att bo kvar i Norrbotten och plugga klart och se vad som händer efter skillsmässan gått igenom. Om det är värt då att flytta ner så kommer jag att göra det, men som det är nu så vill inte mamman ha nåt med mig att göra, så för mig att flytta till sthlm och försöka umgås med henne känns totalt meningslöst. Samarbete kan ske på distans likaså. Då är det bättre att vi bor på varsitt håll och jag träffar barnen i sthlm och att dem senare även kommer hit till norrbotten. Såg mamman och hennes advokat utanför rättshuset, tittade ner i backen och gick snabbt in. Väl inne så får vi ögonkontakt och ett hej utbyts. Mamman hade slitna kläder och såg sliten ut, vet dock att hon har en ny sälskinnsjacka som jag skickat till henne, samt att hennes mamma o pappa köpt nya kläder åt henne senast i september. Varför kan man inte bara vara sig själv och likaså ärlig mot sig själv och andra, varför spela ett spel hela tiden. Fattar inte mamman att det skiner igenom till slut, om inte annat så kan ju jag som hennes fd man se och tolka hennes spel då jag lärt känna hennes tricks och kroppsspråk dem senaste tio åren. Kan inte bevisa detta, men jag tror att hennes ma o pa sätter in pengar på ett kort och konto som vi hade då vi bodde i usa, dessa pengar syns inte av svenska myndighter och mamman kan säga att hon svälter och får på så sätt pengar av både mig och myndigheter. Mamman skulle bidra med 1000 SEK varje månad till resor. Kvinnojourskvinnan som tog hand om yngsta dottern under tiden vi var i förhandling lät knappt mig träffa yngsta dottern. Jag kom fram och sade "får jag säga hej", varav hon svarar "är det din?", varav jag svarar "ja, det är min dotter". Smeker henne på kinden och säger "hej, det är pappa", det är ungefär vad jag hinner säga innan kvinnojourskvinnan börjar vandra iväg med henne ut genom dörren(som jag håller upp åt henne). Fäller en tår då hon gått, försökte hålla tillbaka det men jag kunde inte,ingen snyft snyft story bara ett rent konstaterande. Får inte träffa henne nåt mer efter förhandlingen. Säger i slutet av förhandlingen till mamman "förnamnet, sköt om dig", får ett "mmm" tillbaka. Varför jag ska ha med en kontaktperson dem 4 första gångerna(av 8), varför vet jag inte, mamman och hennes advokat visste inte riktigt själv vad anledningen var knappt :). Om jag nu var så labil, hotfull, trakasserande och att mamman var så rädd för mig hur kan det då komma sig att jag bara kunde sitta där och lyssna på deras skitsnack utan att bry mig, jo jag ska berätta varför, för att jag vet bättre själv. Om mamman var så rädd för mig hur tordes då hon föreslå att vi skulle åka ut i stugan 5 dar innan hon stack med barnen, en stuga som ligger 1 km ut i skogen ensligt beläget. Vissa saker i denna story stämmer inte riktigt. Som t.ex en gemensam bekant som säger sig inte ha nån del i detta som det visas starkt att denne är väl inblandad, en människa som ljuger för att skydda sig själv och mamman från vad?, att inte bli påkommen att ljuga?. Kan man och törs man aldrig stå för sina åsikter?, har tänkt på att jag måste ha haft en yttre bekantskapskrets med en massa falska och ytliga människor. Och än värre, har jag varit sån själv då lika barn leka bäst?. Tror inte det då detta är bekanta till mamman. Skönt att se att dem vänner jag haft är faktiskt nyktra och sunda i sin inställning. Även om dem tycker mamman är en idiot så förstår dem likväl so jag gör det att hon mår inte bra och att vi alla ändå vill barnens och föräldern och föräldrarnas bästa. Småsinthet, bitterhet, hämndlystenhet leder bara till destruktivitet. När det gäller umgänget kommer att kännas konstigt att ha nån som sitter och tittar vad jag gör eller inte gör med mina egna döttrar, jag tror nog vilken normal människa som helst hade tyckt det skulle kännas konstigt att ha nån som sitter och tittar kritiskt vad man gör med sina egna barn. Hur man leker, pratar, gossar, ger beröm, på vilket sätt jag säger nej, hur jag allmänt uppträder som en normal pappa mot mina egna barn som jag älskar och värderar högt som enskilda individer och personer, lika högt som mamman gör men jag visar min kärlek och omtanke på annat sätt, inte genom att sätta en ägandestämpel på dem t.ex. Dem ägs inte av nån, vi är både deras föräldrar men dem äger och styr över sina egna liv. Så kommer det alltid vara, barn ska inte vara nån version av ma o pa, även om jag lärt mig det mesta jag kan från mina föräldrar så kan man ju finslipa bort det som inte ska finnas med. Som mammans mamma som använder sina barn som nån slags misslyckad atlet som ska träna sina barn till att bli en elitidrottare även om barnet inte tycker om idrott. Att använda sitt barn för att kunna leva själv känns sjukt, som nån slags förlängd arm av det liv man aldrig själv fick. Att skapa ett eget jag med det jag du själv aldrig hade. Jag tror mycket detta med kontaktperson beror på att mamman är bara rädd och paranoid att jag ska kidnappa barnen för att hon själv gjort det och hon vet att jag inte heller skulle få nåt straff om jag gjorde likadant, för hon kommer inte få nåt straff varken moraliskt eller juridiskt för det det som hon gjorde. Samt att hon tror att min brorsa är i maskopi och ska hjälpa mig kidnappa barnen och dra. Men av och döma av tidigare erfarenhet av mammans och hennes familjs beteende så stämmer mitt påstående, sedan hoppas jag att jag fel. För så tyder iallafall hennes sätt, sedan kan det ju vara att jag är rent paranoid och har misstolkat hennes inställning, men det låter jag vara osagt. Mammans advokat sade bl.a att mamman ville träffa min bror innan umgänget skulle ske för att läsa av han hur han befinner sig i denna situation. Kan på rak arm säga att min bror skulle aldrig skydda inte ens sin egen bror om denne var ett arsel eller hot mot nån annan människa eller annan levande varelse. Så är vi uppfostrade jag och min bror, älska även din fiende då denne kan bli din vän om du sträcker ut en hand(låter religiöst och poetiskt men ändå sant). Sedan är ju paranoia saker som inte finns och inte syns, är man bara nog kritisk kan man nog se vad man vill. Som det finns fall på, 18 åringen i lumpen som ser gröna aliens efter ha varit vaken i 36 timmar. Frågan är dock, finns det gröna aliens på nån myr uppe i loussavaara?. En stor skillnad mellan mig och mamman är att jag skulle aldrig beröva dem från deras mamma. Känns skrämmande att som fd partner se den man älskat trilla genom isen och jag kan bara stå på strandkanten och titta på. Dock så ska jag se till att leta upp nån gren att nå ut till henne med. I mina ögon som lekman och utan att smutskasta henne så skulle mamman behöva få hjälp för hennes paranoida, schizoida sätt, och konstanta sätt att fly från allt och alla, och konstanta patalogiska lögner inför alla dess olika möjliga instanser och personer. Kvinnojouren verkar få kvinnor till att bli nån slags "martyr förening", lite vi mot dem och vi ska alla sitta här och klaga, och den som inte klagar blir utkastad och lämnad ensam åt sitt öde. Hur tror dem egentligen en sån kvinna gör för att få stanna kvar i den gruppen, den kvinnan gör ju vad som helst och säger vad som helst för att få vara kvar tills hon byggt upp ett eget skyddsnät av yttre kontakter ej bundna till kvinnojour eller annan politiskt/idealistiskt bunden förening. Sedan att personer som drar sig till föreningar har en stark åsikt som dem vill dela med sig torde väl också vara ett känt faktum, lite grann av lika barn leka bäst, men om du inte tycker som jag vill inte jag vara kompis med dig. Humanitet, opartiskhet, neutralitet, självständighet, frivillighet, enhet och universalitet som är röda korsets sju grundprinciper torde väl vara varje förenings/idealistisk sammanslutnings samt människas inställning. Att alltid tänka på människan, oavsett kön eller hudfärg, inte döma nån för dennes åsikt osv, inte vara beroende av nån än dig själv och varandra, du gör det på eget vis och sätt och bevåg, känna att man representerar nåt med sig själv, och jobba för det världen över(det sista lät lite grandiost och megalomanskt, men tolka det som i dess positiva form inte som nån negativ psykologisk term).
Muntlig förberedelsen forts:
Äldsta dottern var inte ens med var inte med(misstänker att mormor o morfar tar hand om henne i sthlm, då dem är på besök enligt andra källa) på förberedelsen. Mamman hade tagit av sig vigselringen(hennes mamma hade på sin 4 år efter hon var skild:)).
Mamman såg bitter och sadistisk ut, njöt av att hon hade kontrollen och fick bestämma premisserna(och låt hon:), det enda jag bryr mig om är att få träffa barnen). I stora drag så var det ett framsteg iallafall.
Lät som vi skulle ha gemensam vårdnad, vet ej om jag tolkade det rätt. Ärendet skulle omprövas av ombuden om 4 månader, och se då hur allt hade gått.
Om allt gått bra så skulle umgänget utökas. Mamman ville absolut inte träffa mig, som advokaten sade "så att ni inte bråkar då det är dåligt för barnen"(otroligt negativ och förutfattade meningar var och hade advokaten). Varför skulle jag vilja bråka, och sedan av en försvarsadvokat döma nån på förhand innan fakta finns på bordet är väl ändå lite ironiskt :)
Mamman ville att jag skulle skriva över alla mina föräldradagar på henne(hon är fräck som bara den:)). Genom min advokat sade jag att jag kan ge henne hälften av mina dagar. Har givit nog mycket till henne och hon har utnyttjat mig nog ofta. Nu har jag bestämt mig för att sätta vissa gränser, men inte att bli grinig och stridig och småsint för den skull. Men att markera att jag hjälper gärna till, men inte till att det ska bli på min egen bekostnad både i hälsa, välmående och ekonomi. Hon har själv satt sig i denna situation. Som skrivet ovan känns jobbigt att se den man älskat åka genom isen och att jag bara kan stå på strandkanten och se på. Men ibland så är det bättre att stå på håll och ge instruktioner att säga åt människan att simma tillbaka till där man kom ifrån då isen är starkare där. Tolka dock icke metaforen att jag vill att mamman o jag ska bli ett par igen för det vill inte ens jag. Men att komma närmare varandra och kunna samarbeta för barnens skull måste vi nog göra, samt uppträda moget och realistiskt för den situation som uppstått.
Min första tanke med att hon ville att jag skulle skriva över föräldradagarna var att detta indikerar på att hon inte fått nåt jobb som hon trodde, min andra var att hon kommer att ta mammadagarna till att resa till usa och där söka jobb medans hon får betalt av svenska staten. För hennes mål är att flytta till USA(då hon är amerikanska som hennes familj likaså är), så är det bara. Och det är bara för mig att inse att hon kommer inte ge sig förrän hon är där. Även om hon sagt att hon har bättre omsorg och ekonomiska förhållanden här så vill hennes familj och hon själv dit. För det hon säger är en sak, men det hon gör är en helt annan det har jag lärt mig kallt av denna situation. Inte ens en säljare skulle kunna lova lika mycket som henne :). Känns som mamman har nåt mer i görningen, och den intutionen har stämt förut....som det där med att hon stack fem dagar efter hon ville dra till stugan, och att jag då kände på mig att nåt skulle komma att hända, fick samma olust känsla på förhandlingen.
I korta drag, sammanfattat är det var som gjort och hänt senaste veckan. Beslut kommer om en vecka ca. berättar mer då jag vet mer.
Hade en bra domare som var kort koncist och ville barnen väl, kapade av bl.a mammans advokat när han började snacka om bevis från polisen i usa om vad vete gudarna(avslöjade vad som gjorts där och då, hans strategi).
Det var inga andra än mamman + hennes advokat, jag+ advokat, ordförande och notarie i salen vilket var grymt skönt.
16/12:
Verkar som mamman REDAN lämnat in krav på underhåll, hon jag pratade med på FK kunde inte se allt, men att det såg ut som att jag hade underhållskrav för dec. En dag gick det sen så står hon där och ska ha pengar, EN dag!. Snacka om drömläge för henne, hon får bostadsbidrag för sin lägenhet, underhållsbidrag på 2350 + barnbidraget på närmare 2000, det blir totalt 4350 + bostadsbidraget som ligger runt 1000 = 5350 SEK i månaden efter skatt, och hennes nettoinkomst(mammapeng nu) är ca 9500 dvs totalt har hon närmare 15000 papp i månaden att röra sig med. Dvs hon kan nästan betala hyran med bidragen och resten har hon till mat och räkningar m.m. Medans jag har 2350 i underhåll + 3500 i hyra som det är nu = 5850 i fasta utgifter med en inkomst på ca 10000 netto. Till det tillkommer mat, resor till och från sthlm och lokala resor, rörliga räkningar/utgifter, och nöjen är ju bara att glömma :). Deppigt att tänka att så här kommer mitt liv se ut dem närmaste 18 åren bara för att en person jag varit gift med ska ha sin vilja igenom och inte kan samarbeta eller tål motgångar, och pengar pratar högt i den familjen hon kommer ifrån. Samt att få krossa nån, se nån gå ner på sina bara knän och böna och be, då njuter hon. Snacka om att känna sig som en gud, tragiskt att jag inte såg detta komma då hade jag aldrig skaffat barn med henne. Dock är jag oerhört stolt över dem barn vi fick, dessa vackra, smarta och underbara tjejer som jag ska se till att dem får ett så bra liv som möjligt både socialt och ekonomiskt. Mamman kommer att bidra med 1000 sek varje månad till resor som skrivet ovan, så om det kostar skjortan för mig att ta mig ner till sthlm så får jag jobba ännu mer?, och det gör jag gladerligen för att få träffa barnen :).
