I fall någon är nyfiken på hur vi hade det 
Förlossningsberättelse, 18:e Januari 2012, v38+4.
01:00 Börjar få värkar med 2-10minuters mellanrum. Väldigt oregelbundna än så länge men smärtsamma i mage och svank. Som mensvärk nästan.
02-07:00 Värkarna är klockade hela natten med 5min mellanrum i snitt och en minut långa.
07:00 Sambon åker till jobbet, jag är inte säker på om detta är förvärkar eller ej. Fått tipsen om att det förmodligen är det. Har ännu inte sovit en blund på hela natten.
07:27 Ringer min mamma som är på G till jobbet och rådfrågar lite. Gråter i telefonen för att det gör så ont när värken kommer. Hon säger åt mig att ringa förlossningen för att rådfråga. Jag säger att jag ska försöka sova en stund till.
09:00 Har inte lyckats sova ännu och går upp på toaletten. Slemproppen går och jag har samma smärta i värkarna och lika många minuters mellanrum mellan dem samt ca 1min långa.
09:24 Ringer sambon som är på jobbet och talar om att det gör ont nu.. att han kanske bara behöver finnas här hemma för att hålla mig i handen. Att det kanske inte är på G nu men om det är det så känns det bra att vi kan åka in när som helst. Han är på väg upp till jobbet efter rasten i hissen. Säger att han är på väg hem nu.
09:26 Ringer till förlossningen. De ber om mitt personnummer och frågar vilken vecka jag är i. Berättar om mina värkar hur täta de är, hur de känns och hur långa de är. De ber mig komma in.
09:30 Slänger i allt vi inte hunnit packa ännu i förlossningsväskan vi skulle ha med oss upp. Det mesta var endast bebisens packning vi hade hunnit med hittills. Sätter mig sedan vid datorn och väntar på sambon och dricker ett glas med vaniljyoghurt som frukost.
10-snåret: Sambon kommer hem, vi plockar i resten i väskan. Alla papper är klara och vi sätter oss i bilen för att ta oss upp till förlossningen.
10:35 Skrivs jag in på förlossningen i rum 8. Huvudläge fixerad i bäckeningången, fosterljud normala. Öppen 6cm. Bebis ligger nere vid spinea.
11:20 CTG har varit påkopplad en stund. Tar ett bad som tillfällig smärtlindring. Badet var skönt. Sambon satt och masserade mina axlar. Värkarna var så obehagliga att jag grät där inne. Ingen vattenavgång hade ännu gått.
12:21 Jag är sedan en tid tillbaka inne i förlossnings salen och har nu fått lustgas 40/60%. Mår illa pga bebis position samt lustgasen. Ligger och andas igenom värkarna som nu är ganska jämnt var 5e minut. Får frågan om EDA men tackar nej då det ändå inte kommer att kännas värre än vad det gör.
13:00 Ligger fortfarande med lustgasen, sover emellanåt någon minut för att samla krafter.
16:15 Har lite för svaga värkar än så länge. BM tar hål på hinnorna och klart fostervatten avgår. Frågar igen om EDA, tackar åter igen nej för att det fungerar så bra ändå.
17:40 Värkarna är ganska glesa fortfarande. Var 4e-5e minut. Öppen 10cm.
17:45 Jag får en nål i handen med påkopplat värkstimulerande dropp i ord av läkaren.
17:54 Skaplelektrod är nu påkopplad.
18:20 Krystvärkar.
19:00-19:27 BM och undersköterskan drog upp värkstimulerande droppen på högsta och jag har nu kraftigare krystvärkar. Mindes att jag tyckte att jag knappt kunde andas. Skrek lite i de första kraftigare krystvärkarna men samlade sedan luft och pressade när jag kände att de kom. Undersköterskan stod till vänster om mig, BM framför beredd att ta emot bebis och sambon till höger om mig. Krystvärkarna blev bara intensivare och intensivare. Jag tyckte att det inte kändes som jag kom någon vart. BM talar om att det gör det visst det och att hon nu sett bebisens hår. Jag fortsätter tillslut krysta trots att värken tagit slut för att jag är så trött på brännandet där huvudet är på väg ut och att jag vill nu bli av med denna otroliga kraft och press på kroppen. Känns som att detta aldrig skulle ta slut.
19:28 Vår son föddes, han var lite tagen och skrek inte. Hade det lite svårt med andningen. Sedan började han skrika lite granna och hamnade på mitt bröst. Han var så liten och varm. Sambon fick efter några minuter klippa navelsträngen. Efter 10min ålder var det fortfarande indragningar och näsvingespel.. sambon och en BM gick iväg med honom till barnbordet så att han fick andas i neonpuffen i 5min. Sambon fick lägga en hand på honom så att han fick känna sig lugn. Han syresatte sig bra enligt mätningarna i handen och foten. En barnläkare undersökte honom sedan.
Jag förlorade endast 350ml blod. Brast ytterst lite invändigt, fick 5 stygn. Så himla skönt!
