Jag har också fått problem med sömnen! Trodde inte att det berodde på graviditeten, men uppenbarligen! Skönt att man inte är ensam... Jag vaknar ofta vid tre/fyra på natten och ligger vaken två-tre timmar, skitjobbigt :( Men, kroppen och psyket kanske vill vänja sig för framtiden ;)
Usch, jag är helt knäckt! Ska flytta nu och det är skitjobbigt, man borde aldrig flytta som gravid! Det som gör mig knäckt är dock att vi just fick reda på att det ska göras stambyte i kök och bad och en hel badrumsrenovering - med start 16 januari i nya lägenheten!! Det är datumet som kommer som en överraskning och jag vet inte var jag ska ta vägen! Ingen hall, inget badrum och inget sovrum på sex veckor just när bebisen kommer. Ett överknött vardagsrum och ett halvt kök står till vårt förfogande. Jag vill bara gråta! Så hade jag inte sett fram emot sista tiden som gravid och första tiden med en nyfödd. Det varnas för "damm och buller" mellan kl 7-17 varje vardag till slutet av februari! Vill man duscha eller gå på toa får man gå ut till nästa port och ner i källaren, i vinterkylan! Jag vill bara vara ifred och få se ut och göra vad jag vill och när jag vill just just då!
Ja, ni andra får njuta för mig, när ni kommer hem till era hem med era små knyten. Att ha ett eget hem med badrum, toalett, sovrum och hall att komma hem till efter förlossningen känns som en paradisisk utopi just nu och jag kommer nog aldrig riktigt komma över det här... 
Trodde inte sömnproblemen kunde bli värre (vaknar av mannens andning, det går inte att ligga på något bekvämt sätt, är konstant kissnödig et c), men jag har de senaste kvällarna drabbats av hypnagoga hallucinationer(!). Undrar om det är graviditetsrelaterat, någon mer som drabbats?
Visste inte att det fanns något så fasansfullt - t ex i går kväll när jag precis skulle somna hörde jag plötsligt ett högt skrik/vrål från väggen bakom sängen, det var som att det kom från en djävul och det kom några gånger till, men liksom längre och längre bort. Fick iskalla kårar och blev förstås livrädd. När det tystnat frågade jag mannen som inte somnat än, vad sjutton det var, men han förstod inte vad jag pratade om, han hade inte hört någonting.
Det ska tydligen inte ha något med psykisk ohälsa att göra och det finns inget "botemedel". Men nu börjar jag på riktigt gräma mig för att gå och lägga mig. Hoppas verkligen att det slutar när bebis kikat ut och att det blir snart! Vore skönt att veta att man inte är ensam, men jag har aldrig hört talas om det förut ens...
Aporopå Rhinocort Aqua så avstod jag tidigare i graviditeten från att använda den för att jag läste det här i fass:
Data från drygt 2000 graviditeter har inte visat på någon generellt ökad risk för missbildning vid behandling med Rhinocort Aqua. En lätt ökad förekomst jämfört med förväntat av lindrig hjärtmissbildning har konstaterats hos barn vars mödrar exponerats för Rhinocort Aqua i tidig graviditet, men ett orsakssamband med exponeringen bedöms som osannolik.
Under graviditet ska lägsta effektiva dos och kortast möjliga behandlingstid av Rhinocort Aqua eftersträvas.
Men som skrives, det verkar vara i början av graviditeten man eventuellt ska undvika att använda den, dock ska man väl endast använda den kortare perioder senare.
Jag har istället kört på envisa metoden (med risk för att låta präktig) - andas genom näsan fastän det inte går så att säga - då kommer ens "egen" nässpray igång bättre och bättre för varje gång. Nu kan jag oftast andas bort nästäppan faktiskt!
