Januaribebis 2012

2kg på en vecka, jag har lite smått PANIK. är det normalt att gå upp sååå mkt på en vecka?? Vart ska detta sluta??  *orolig*

Fick för en liten stund sedan ont i mina ljumskar. Känns inte alls som tidigare.. för nu gör det ont!!!
Någon mer som har det? Vad kan det vara? Försökte dra ut det lite men det förvärrade det bara

Hej tjejer,

har sonen med sin klasskompis hemma hos oss idag. Har precis stekt den sista pannkakan - sittandes på en stol under den tid det tog att steka alla. Jag hade en jobbig natt och ville höra med er om någon mer varit med om detta.

Vi kan väl konstatera att denna graviditet är på många sätt väldigt olik den förra. Med första sonen mådde jag som en prinsessa :) Första värken jag någonsin kände av var en förlossningsvärk. Ingen foglossning, inget illamående - man kunde nästan inte tro att jag var gravid.

Men nu! Jag har mått illa, haft blödningar, varit konstant trött, känner av en lindrig foglossning och igår måste jag ha överansträngt mig rejält! Jag har ju märkt att jag då och då får lite svaga sammandragningar men då de inte intensifierats och ofta släpper om jag byter position - typ går upp och går lite om jag suttit länge osv - så släpper det. Men igår, då kände jag egentligen väldigt trött. Var på stan med en kompis och med oss hade vi 3 busiga barn. Kände ganska snabbt att svanken sa ifrån när jag stått upp för länge, gått för länge - kände att jag egentligen inte orkade ha koll på 3 busiga barn (även om vi var fler vuxna så slappnar man ju inte av helt) och en vacker liten själ på 2 år och jag kramades och gosade mest hela dagen. Vilket så klart resulterade i att jag bar omkring på 2 åringen en hel del - det var ju så mysigt <3

Men väl hemma i sängen sen så kom ena riktigt jobbiga sammandragningar igång! De avlöpte varandra på löpande band med endast några sekunders mellanrum. Det spände i svanken och i främre, nedre delen av livmodern och spände uppåt - nådde en kulmen som höll i sig ett tag och sen släppte. Jag kände ju genast igen att det där var sammandragningar och de höll i sig i nästan 2 timmar. Ringde förlossningen (är i vecka 24+0 idag) och de tyckte att jag skulle åka in. Men då jag är singelmamma på heltid så är det inte bara för mig att åka med en sovandes 7 åring hemma. Under tiden min bästa kompis (underbara människa) kom hit så hann värkarna släppa och jag åkte aldrig in.

Värkarna kom inte tillbaka men jag är helt öm i svanken och i livmodern. Åkte upp till min barnmorska som ville känna på magen och lyssna på bebisen. Så fort hon började klämma på magen så blev livmodern hård som sten. Hon sa att jag har en lättretad livmoder och jag måste ta det lugnt. Får inte överanstränga mig på något sätt. Jag kommer troligen få fler sådana sammandragningar men nästa gång de kommer och är så pass onda och intensiva som jag hade igår så ska jag åka till förlossningen sa hon. Eftersom jag pluggar så behövde jag inte sjukskrivas men annars hade det kunnat bli aktuellt om jag hade haft ett fysiskt tungt jobb.

När hon sen skulle lyssna på hjärtat höll hon på att ge mig en hjärtattack! Hon hittade inte hjärtljuden och efter 5 minuter började hon nervöst fråga om jag hade känt av bebisen under dagen. Hon höll på och letade och försökte hitta hjärtat överallt och iom det så märkte jag att jag har en väldigt öm punkt uppe i livmodern som inte alls var skönt när hon tryckte dopplern emot det. Någon som vet vad som kan förklaringen till det? Jag frågade BM men hon sa bara att ibland är det så att vissa har områden som ömmar mer - men det gjorde ju ont när hon tryckte emot med dopplern just där. Hon var tvungen att hämta en kollega och denna hittade, tack och lov, hjärtljuden ganska snart :)

Så nu sitter jag i soffan med en livmoder som har lindriga sammandragningar (de sa att jag skulle ha det idag då de varit o känt och tryckt på livmodern hos BM) och undrar om jag ska fortsätta ha det så här i 4 månader till???? Någon som haft så här och att det sedan släppt? Någon som bara kan lugna mitt stressade hjärta att allt är OK och normalt - bara lite ömtåligare än vanligt?

Var till läkarn idag och blev deltidssjukskriven för ljumskbråck, åderbråck i underlivet samt bäckensmärtor. Är sjukskriven 50 % från mina ordinarie 75 % fram till förlossningen om fk godkänner det. Är helt sjukt att man ska behöva gå och vänta 2 veckor innan man kan skicka in blanketter med läkarintyg. Första 2 veckorna står ju jobbet för, sen får man hem blanketter från fk som man ska fylla i och skicka in med läkarintyget och sen har dom 30 dagar på sig att besluta och så får man gå hemma under den tiden, och godkänner dom inte har man gått hemma utan ersättning. Helt sjukt system (som många andra av deras konstiga regler). Sen hade jag tydligen svampinfektion också så den ska behandlas inatt med en vagitorie. Fanns tydligen några starkare nu som räckte med bara en och sen ska det vara klart så det var ju skönt. Sen kollade hon tappen med ultraljud också för säkerhetsskull eftersom jag har så mycket sammandragningar. Men den var stängd som väntat (har inga smärtsamma sammandragningar så har inte oroat mig för dom men det var ju skönt att få det bekräftat). Men är som sagt riktigt irriterad på fk just nu >.<

Jag har ju varit hemma sedan juli och fortfarande inget besked... Har gått några veckor och sedan får jag ett pappaer jag ska fyllai , sedan några veckor till och ett nytt... Nu tror jag det är nästan klart för fick ett papper på hur mycket inkomst de skulle räkna det på. De ringde mig idag men jag missade samtalet så ska bli spännande på vad de ska säga eller fråga... Tur vi sålde huset precis så vi hade en liten buffert att leva för men nu är den slut så hoppas på pengar.

Var hos BM idag och allt gick toppen.
Behöver inte äta järn så blev överlycklig.

Härligt att höra hjärtljuden men bebis blev störd och sparkade bort mikrofonen(vad kallas den?) hela tiden, haha.

Någon här inne som kan beskriva smärtan vid foglossning?

Jag har ont i svanken, höften, mellan benen som ibland fortsätter ner på insidan av låren. Det är ömt hela tiden men blir värre när jag är mycket i rörelse. Efter 1/2 timme på IKEA trodde jag sambon skulle få bära mig ut :S Ajaj! Sedan är det svårt att hitta en bekväm sovställning då höften ömmar.. Kan det vara foglossning? Hade inte dessa problemen förra graviditeten utan kunde då hoppa kring som vanligt.

Vad var det man skulle äta om man får kramp under natten? Har börjat vakna av kramp varje natt nu och det gör förbaskat ont och dessutom är det tröttsamt att vakna en massa gånger (3 gånger bara för att kissa med).

Nej gud vad gnälligt, förlåt! Får skylla på störd natt sömn ;)

Idag är det jag som känner att jag behöver skriva av mig…

Blev så ledsen igår när ni började skriva om förlossning. Det här blir förhoppningsvis mitt första barn och ja, det var ju det man trodde, att man behövde nio månader för att förbereda sig inför förlossningen. Men hittills har all tankekraft gått till att överleva dagen eller bearbeta det som varit. Det är först förra veckan som jag känner mig någorlunda som människa igen….jag kräks inte lika ofta, mitt blodtryck har stabiliserat sig och jag har började äta järntabletter förra veckan som jag tror har gjort mig piggare… Men nu kommer tårarna istället över de fruktansvärda 4 månader som varit…

Det knäppa är att det jobbigaste har varit att ingen förstått. Om man hade haft 4 månader med medlidande av folk runt omkring så hade det varit en sak men de flesta runt omkring har ju sin egen uppfattning om gravida och när de har frågat hur man mått så har man svarat och då har de sagt att de själva mådde så och så illa och att det går över den veckan eller den veckan, eller hur deras fruar mådde men var så starka och jobbade på ändå. Och började man gråta inför någon så sa de typ bara ” Lilla gumman, du har så mycket hormoner i kroppen.” Som att graviditet inte är något riktigt att tycka vara jobbigt och att vara ledsen över. Nej, det kändes alltid som att alla andra hade haft det lika illa och att så skulle det vara.

Med facit i hand så skulle jag aldrig ha låtit min man åka iväg på utlandsjobb i två månader (typ v 10-19), och han hade nog inte velat åka om han vetat hur det blev. Men ”alla” sa ju att det skulle gå över i v 12-13, så han åkte. Om han hade varit hemma så kanske han mer hade sett att det inte varit ett ”normalt” tillstånd som alla andra verkade tro och tagit mig till en läkare och sjukskrivit mig och tagit hand om mig med mat och allt….

Nu börjar jag gråta bara jag tänker på sommaren. Jag vill också börja fundera på förlossningen och tiden efter men det enda jag kan tänka på när jag läser olika saker är ”Max 3 dagars smärta, sedan är det över, vad är problemet? Det är ju inte 4 månaders utdraget lidande och man måste inte jobba och handla och laga mat samtidigt direkt. Man kommer vara på sjukhus med läkare och tillgång till massor droger.” Eller när man läser om tiden efter att man inte ska ha så höga krav på sig själv. ”Ha som mål att komma ur morgonrocken till kl 13” Haha, vissa dagar har jag inte kommit ur morgonrocken alls på helgerna så det låter ju kanon att ta hand om en unge om man orkar ta sig ur morgonrocken till klockan 13! Och den första tiden är man ju två hemma på heltid...som sagt, jag ser inte problemet...det låter bara underbart jämfört med det som varit.

Jag får väl höra med barnmorskan efter allt det här är över om det finns någon att gå och prata med. För om kan komma och prata med någon om förlossningen så borde man väl få prata med någon om resten av graviditeten också? Eller som vanligt känns det som att det bara är jobbiga förlossningshistorier ”som räknas”. Allt som händer under graviditeten är normalt och det får man stå ut med om man vill ha sin bebis. Men som det är nu så kan jag inte tänka mig att bli gravid igen. Jag förstår inte att man kämpade så för att bli gravid, och tänkte att adoption är sista utvägen. Nu känns adoption som ett finfint sätt att skaffa barn!

Jaja, ledsen för långt meddelande….behövde bara skriva av mig!

Tack för ditt svar! Tråkigt att du har det så illa med din foglossning, jag borde inte ens klaga för så illa har jag det inte. Men jag ska nog prata med BM den 19 då jag ska dit för det låter som om det är det jag har! Ett foglossningsbälte är nog en bra investering :) 

Tråkigt att du fortsätter spy, jag har mina Lergigan Comp och mår hyfsat bra med dem - slipper spy. Men glömmer jag en tablett så är det kört sedan. Och förkylning är hemskt, hostar och kräker direkt.. Mina kräkreflexer är nog lite överaktiva för tillfället. Går det över sedan eller blir bättre?