marickan skrev 2011-08-26 14:19:57 följande:
Man har ju så mycket funderingar och grubblerier under en graviditet. För mig var det könet på bebisen jag grubblade på förra graviditeten. Den här gången tänker jag att oberoende av vilket kön bebisen har så känns det helt orimligt att jag ska kunna älska en till lika mycket som jag älskar min dotter. Känns som att det inte går. Sen tänker jag att det ordnar sig garanterat. Sen tänker jag, men tänk om jag verkligen inte älskar den nya bebisen lika mycket? Då kommer jag ju avsky mig själv... Sådär håller jag på och grubblar :)

Så tänkte jag när jag väntade min lilla också men jag hörde en sån bra "liknelse" här om dagen. Det är som om en dörr öppnar sig när man får barn - och
hela den dörrren är fylld med kärlek för sitt barn så när man väntar tvåan tänker man "hur ska jag någonsin få in mer kärlek genom den där dörren, det går ju inte!" Men så föds tvåan - och då öppnar sig en helt ny dörr, brevid den andra