Januaribebis 2012

Ja det är ärftligt och jag tror det är en ärflighet på ca. 60-70 %. Är inte helt säker på procenten.. så kolla med någon annan som vet mer.

Jag tycker ändå du gör rätt som börjar grunna lite på det redan nu. Många barn och ungdomar går genom skolan som "problem-barn" men är egentligen bara missuppfattade och har ofta en dold diagnos. Tänk att få rätt hjälp från början, så mycket mer förutsättningar för ett sådant barn.
Jobbar ju inom gymnasiesärskolan så ser tyvärr endel tråkigt ju där utredningar tagit för lång tid!

2-3års åldern kan man göra en utredning då de redan så tidigt syns tecken. Och kom ihåg att dem är MYCKET duktigare idag på detta område än när din man växte upp.

Vi har en son med ADHD och vi var på en föreläsning om det i tisdags. Där sa de att det är mkt som spelar in på de här med att få ADHD många har inte fått de via arv utan de har varit tidiga förlossningar och dessutom komplikation vid förlossningen. Sen miljön m.m ska ta fram mitt kompendium för att se vad som stod. Sen så ska jag skriva lite om
Vad dom sa men ja tänkte att de ska ja starta i en blogg och så hur det är att vara styvmamma till en son med ADHD och lite andra saker.

Jag lyssnade på en föreläsning igår med en psykolog som arbetar med patienter med ADHD, han sa tyvärr att det är en sjukdom med 70% ärftlighet. Tråkigt att behöva säga det. Samtidigt vet jag att graden av besvär varierar kraftigt mellan patienter och att det handlar mycket om vilken typ av stöd man har under uppväxten.

wicky81: det är olika men vet dem som fått utredning så tidigt på sina barn. Det beror väl helt på vad barnets utveckling visar och där handlar de nog även om drivande föräldrar som vet vad dem pratar om. språkets utveckling är ju något du kan se på redan vid 3års ålder bland annat.

Jag tror de grövre formerna av npf-diagnoserna (autism) kan sättas redan från 2-3 årsåldern. Ännu tidigare i extremfallen. När det gäller ADHD och liknande har jag fått uppfattningen att de inte gärna drar igång utredningar förrän i 4-års åldern. 

Småbarn är ju egosenterade, lyssnar bara på det som är intressant, kan vara lättstörda, etc. Så det måste ju upp i motsvarande ålder för att kunna ställa beteende-diagnoser. Många föräldrar ser väl tendenser.  

Min dotter har sen språkutveckling vilket har stark överrepresentation hos just nfp-diagnoser. Barnläkaren vi är i kontakt med pratar om att det viktigaste är att barnen är färdigutredda innan skolstart så att det får en bra början på skolgången. 

Wicky81: jag skrev ett fl brev inför dotterns födelse och jag kommer ha samma brev denna gång, har bara lagt till och tagit bort några saker. Om du vill titta på det så kan jag lägga in det här.

jag skrev i mitt förlossningsbrev med sonen att jag gärna hade med studenter och de va de bästa jag gjort. De va fullt på BB men tack vare att jag skrivit att vi godkände att ha med en student så hade vi en person som kom springandes så fort vi ville och som då och då kollade till oss ändå.

Sorry, har inte kunnat sätta in det förrän nu, men här kommer det:

FÖRLOSSNINGSBREV
Namn mamma + personnr
Namn pappa
BF 2012-01-12 andra barnet

GENERELLT
Jag vill helst inte ha en manlig barnmorska och absolut  INGEN studerande/praktikant.

Jag har lätt för att oroa mig och när det gör riktigt ont kommer jag förmodligen tro att något är fel på mig eller barnet. Därför vill jag ofta få bekräftat under förlossningens lopp att barnet mår bra och om det går bra eller om det är något jag ska tänka på.

Innan undersökning/behandling vill jag få förklarat för mig varför det utförs och om det kan upplevas smärtsamt/obehagligt.
Jag vill inte bli lämnad själv. Om pappan måste gå ut ur rummet uppskattar jag om någon annan kan stanna hos mig.

Jag vill att pappan ska vara delaktig under hela förlossningen - ge honom gärna tips för hur han kan hjälpa mig i förlossningsarbetet på bästa sätt.
Om jag av någon anledning måste sövas vill jag att pappan är vid min sida och att han sen uppmuntras att stanna hos bebisen och hålla henne/honom vid sitt bröst tills jag har vaknat.

VID ANKOMSTEN
Önskar få lavemang.

SMÄRTLINDRING
Jag önskar coachning med andning och avslappning.

Som smärtlindring vill jag till att börja med gärna testa att bada eller duscha om tid och möjlighet finns. Jag har med mig en TENS-apparat och skulle uppskatta om någon kan visa hur jag bäst placerar plattorna. Jag vill helst inte använda lustgas. Jag kan tänka mig att eventuellt testa sterila kvaddlar.
Jag tar gärna råd från barnmorska om annan smärtlindring och att hon informerar mig om för- och nackdelar för att underlätta mina beslut.

Ang. epidural vill jag veta när sista chansen är. Förra gången öppnade jag mig snabbt mellan 6- och 8,5cm och då hanns inte epidural med när jag önskade.

FÖRLOSSNINGSSTÄLLNING
Jag vill röra på mig så mycket jag orkar under öppningsskedet för att hjälpa min kropp på traven..
Jag vill föda i ställningar som underlättar utdrivningen. Förra förlossningen födde jag halvt sittandes och jag tyckte det kändes väldigt bra.

UTDRIVNINGSSKEDET
Jag är livrädd för att spricka och vill få hjälp av barnmorska att hindra detta i möjligaste mån. Jag klipps mycket hellre än spricker (klipptes förra gången).
Jag vill ha tydliga instruktioner om när jag ska krysta, vilken ställning jag bör inta för att minska risken att spricka osv. Provar gärna med tryck eller bedövningsspray mot mellangården för att minska risken för bristningar och minska smärtupplevelsen.

När bebisen är på väg ut önskar vi att pappan blir tillfrågad om han vill se huvudet och sen klippa navelsträngen.

NÄR BARNET ÄR FÖTT
Om inga komplikationer uppstår vill jag att barnet läggs på min mage och att vi tre får en stund för oss själva i lugn och ro.

Om jag behöver sys vill jag att ni använder självupplösande tråd.

Vi hoppas att ni tillsammans med oss vill göra vårt barns födelse till ett positivt minne som vi aldrig glömmer.