Dominans och Undergivenhet...

Precis!

Jag tror nog inte att jag skulle våga träffa en person om vi sågs med UG/dominans som viktigaste beröröringspunkt... Känns som att det kan bli väldigt fel?! Men å andra sidan kan det ju förstås bli väldigt rätt oxå....

Jag skulle önska att min man var lite mer dominant i vardagen, men dit har vi inte riktigt kommit än iaf. Men jag ska väl inte klaga, det kunde vara värre

Finns nog en del ug som behöver prata av sig utanför sängen oxå

Har man som man behovet att dominera så tror många att det är ett onyanserat grott-stadie där alla former av undergivenhet fungerar så länge man får bestämma - kan vara lika svårt att hitta sin match där för mannen.

Jag känner mest att det börjar bli otänkbart för mig att vara med en icke dominant man och det är ju liksom inte sådant man får reda på när man möter en ny man.
Så om jag träffar en man, finner honom intressant och sedan visar det sig att han inte vill dominera mig, ja då har jag ej funnit vad jag söker...

Mycket bra poäng.

Hmm, intressant! Jag är inte UG till vardags, kan vara väldigt dominant och är van att ta beslut. Men jag trivs bättre med att ha en person som jag känner mig trygg med som kan vägleda mig och hjälpa mig. Det är nog där jag känner att min man brister, han lämnar alla beslut till mig utan att ens förstå att han gör det!

Jag gillar nog fysisk dominans mer än psykisk, har inget behov av att bli mentalt nedtryckt. Sen gillar jag att tex klä mig som min man ber mig om eller göra saker för honom.

När ni prata om alla dess egenskaper, känner jag mig träffat Det e ju inte bra att mi jämt prata om mig

Nej, det har du ju förstås rätt i.... Svårt läge. För om man vill hitta någon att leva med så måste ju annat funka oxå? Och det är väl inte läge att fråga ett ragg på krogen om han är dominant... Fast ibland tycker jag på något vis att det syns, eller känns. Kan bli kåt bara av att titta på en sån person som utstrålar det...

Jag är väldigt öppen från början med min läggning, med påföljd att jag råkar ut för ovan nämnda knäppisar/fejkisar.

Jag har bara känt riktig undergivenhet inför två män i mitt liv, en lärare på högstadiet och min nuvarande chef. Jag vet inte vad det är han gör med mig men när hans blick möter min så sjunker huvudet en bit och hela jag fylls av en härlig och kittlande undergivenhet. Han har en intensiv blick och han är en sån person som tittar en djupt i ögonen hela tiden när man pratar, även jag blir sån när jag pratar med honom.

När jag en gång var tvungen att bekänna en felaktighet jag hade gjort så skämdes jag enormt, hade blicken i marken och jag riktigt kände hans makt över mig. I det läget hade han fått gjort vad han ville med mig men valde att visa förståelse.Jag riktigt kände hur han uppskattade att jag skämdes på något sätt, jag vet inte...

Han har fina egenskaper såsom att han är empatisk, gör det som är rätt och är dominant i sitt sätt att vara men pekar först med hela handen efter att de argument han fått inte håller måttet. Han är ingen statusmänniska utan befinner sig mentalt på samma nivå som de som jobbar under honom och det gör iaf mig än mer undergiven.
Han är helt enkelt respektingivande!

Ojojoj så många fantasihistorier man kan få till om man har lite fantasi